Det är dags för miljökommissionär Karmenu Vella att hålla sina ord, som han nyligen uttalade i Europaparlamentet. Han uttryckte då att en lyckad samexistens med vargar måste baseras på lokala lösningar och att medlemsländerna tillåts använda sina rättigheter och befintliga verktyg för att säkerställa en långsiktig förvaltning av vargpopulationerna.
Antalet och koncentrationen av vargarna i olika delar av Tyskland och Norden är höga, vilket leder till ekonomiska förluster för jordbruket, dödade hundar och skador för jakten. För att vargförvaltningen ska lyckas – för rovdjuret, bevarandet och förvaltningen – måste man ta hänsyn till människorna som lever med vargen.
EU-kommissionen bör noggrant överväga sina pågående överträdelseförfaranden, gällande vargförvaltningen, både mot Sverige och Finland. Högsta förvaltningsdomstolen har klargjort att vargarnas antal medför att Sverige ligger över EU-reglernas biologiska krav och att det inte finns några andra lämpliga lösningar än licensjakt för att komma till rätta med de negativa socio-ekonomiska effekter som vargarna orsakar. Ett likande fall ligger för avgörande hos högsta juridiska instans i Finland. Högsta förvaltningsdomstolens prövning av EU-rätten i Sverige och Finland räcker för att bringa juridisk klarhet åt den vargpolitik som syftar till en nationell och regional förvaltning med jakt och som har stöd hos forskare och politiker på både lokal och nationell nivå.
Genomförandet av vargförvaltningen - enligt de beslut som fattats med bred forsknings och politisk samsyn – har avbrutits och försvårats i såväl Sverige som Finland med hänsyn till de utdragna överträdelseförfarandena mot länderna. Situationen har gjort det svårt att införa en sund långsiktig förvaltning. Forskarresultat från olika håll pekar ut sambandet mellan illegal vargjakt och kommissionens inblandning i den nationella förvaltningen genom dessa överträdelseförfaranden. EU-kommissionen bör därför överväga att ta ett steg tillbaka och tillåta medlemsländerna att införa en framgångsrik nationell förvaltning i enlighet med EU-lagstiftningen.
Därtill kan processerna som kommissionen driver mot Finland och Sverige också få till effekt att nödvändiga förvaltningsbeslut blockeras på både nationell och regional nivå i andra länder, som Tyskland som upplever en snabb tillväxt av vargstammen och likande utmaningar som finns i Norden.
För att få acceptans måste en välbalanserad vargförvaltning ta hänsyn till allmänheten i det område där vargarna finns. Det största hotet mot en lyckad återkomst av varg i områden där djuren inte funnits på årtionden är bristande acceptans hos landsbygdsbefolkningen. Ett särskilt problem uppkommer när myndigheterna inte tar sitt ansvar och pekar mot Bryssel och EU-kommissionen. Sådant agerande undergräver möjligheterna till att hitta lokala lösningar. Istället för att Bryssel lägger sig i detaljerna i medlemsstaterna förvaltning, bör kommissionen rikta uppmärksamheten mot att hitta lösningar på potentiella konflikter med annan EU-lagstiftning, exempelvis se till att ekonomiskt stöd som medlemsstaterna ger för skydd av boskap blir förenligt med den inre marknadens regler mot konkurrenssnedvridning enligt artikel 107 i Fördraget om Europeiska unionens funktionssätt.
Slutligen, det är ur ett biologiskt och juridiskt perspektiv nödvändigt att kommissionen gör en snabb översyn av vargens skyddsstatus i Art- och habitatdirektivet och utvärderar om inte en mer flexibel och pragmatisk rovdjursförvaltning är nödvändig. Denna politiska begäran har också gjorts av FACE (den Europeiska jägarfederationen). Direktivet innehåller en juridiskt skyldighet att göra en sådan översyn.
Karl-Heinz Florenz, ledamot av Europaparlamentet och ordförande för parlamentets Intergrupp "Biologisk mångfald, jakt, landsbygdsfrågor"
Torbjörn Larsson, ordförande för Nordisk jägarsamverkan
Hartwig Fischer, ordförande för Tyska jägarfederationen.
