Text: Kenneth Andersson Foto: Ann Andersson
Såväl foderskapande åtgärder som stödutfodring av vilda djur är något som har ökat i norra Sverige de senaste åren, men få studier har gjorts av vilka metoder och grödor som är bäst lämpade för dessa nordliga breddgrader. Hur ska en bra viltåker se ut och vad ska den innehålla, är frågor som ofta ställs, men som det inte har funnits något riktigt bra svar på.
I vårt jaktlag har vi haft viltåkrar under många år, även om vi inte riktigt har vetat vad som är de bästa grödorna. Vi har däremot sett att vissa grödor har betats mer än andra. Det vi använt har varit blandningar med havre, ärtor, råg och klöver och sedan 2004 även med raps. Det vi såg var att raps och havre, blandat med ärtor var de sorter som gick åt mest.
Det faktum att viltet så tydligt väljer bland grödorna väckte mitt intresse till att göra en studie med flera olika fodersorter för att se vilka av dessa som är mest begärliga och vilka som producerar mest foder.
Inför sommaren 2010 bestämde vi oss för att göra slag i saken och omsätta tankarna på viltåkersförsök till handling. Jägareförbundet Västerbotten bidrog med att stötta försöken ekonomiskt och Marcus Weissenberg och Viltfrö AB, Åbo, Finland bistod med olika utsäden och med goda råd för hur man lyckas med viltåkrar.
Utöver den befintliga viltåkern, som vi brukade som tidigare, anlade vi ytterligare en viltåker där vi testade ”vår” Svensk Foderraps, men också fem nya grödor - Diana Foderkål, Älg-Diana, Diana Blastrova, Diana Turnips och Diana Foderrova (samtliga från Viltfrö AB i Åbo).
Älg-Diana. Bild 1 är tagen i augusti och bild 2 är tagen i oktober och det syns tydligt att Älg-Diana är omtyckt.
Vi började med att iordningställa åkrarna för sådd genom att plöja och harva åkrarna.
Sedan gödslades den nya viltåkern med 300 kg konstgödsel per hektar. Den delades sedan in i sex lika stora delar, och såddes för hand med sårör.
Den gamla viltåkern gödslades, liksom tidigare år med slamgödsel och såddes sedan med Svensk Foderraps och havre/ärt-blandning.
Den nyupptagna viltåkern besprutades mot ogräs omedelbart före sådd.
Båda åkrarna såddes den 29 juni 2010.
Diana Foderrova. Bild 1 är tagen i augusti och bild 2 är tagen i oktober och visar att det fortfarande är mycket kvar.
Båda åkrarna besöktes sedan regelbundet under hela sommaren för att vi skulle kunna dokumentera betestrycket. Betningen började öka i månadsskiftet augusti/september, för att sedan öka ytterligare under oktober. Utvecklingen dokumenterades med hjälp av foton.
I oktober kollade vi åter hur mycket som hade betats sedan vi tog bilder i augusti, innan betestrycket började öka.
Svensk foderraps. Bild 1 är tagen på den nya viltåkern i augusti och bild 2 är tagen i oktober och visar en stor åtgång på hela åkern.
Vi betygsatte grödorna på en skala mellan ett till tio efter hur mycket av grödan som utnyttjats till bete, där ”10” är det som har betats mest och ”1” minst betat.
Så här blev resultatet:
• Svensk Foderraps 10
• Diana Foderkål 9
• Älg-Diana 7
• Havre/Ärtblandning 7 (fanns endast på den ”gamla” viltåker
• Diana Blastrova 4
• Diana Turnips 2
• Diana Foderrova 2
Det vi har kunnat se under detta år är att Svensk Foderraps och Diana Foderkål är de grödor som har betats mest. De grödor som verkar ha betats minst är Diana Turnips och Diana Foderrova, där mer än hälften av grönmassa var kvar i oktober . Havre/Ärtblaningen hade betats under hela perioden.
Slutsatser så här långt
Den slutsats som vi kan dra i dagsläget är att för att få en väl fungerande viltåker i norra Sverige så ska den vara väl bearbetad före sådd, plöjd och harvad, den ska vara ordentligt gödslad och i vart fall nya åkrar bör man bespruta mot ogräs före sådd.
Därefter rekommenderar vi att man sår en havre/ärtblandningen på halva viltåkern och Foder raps, Diana Foderkål eller Älg Diana på den andra halvan.
Undersökning kommer att fortsätta under 2011. Den stora förändringen blir då valet av grödor, vi kommer att byta ut de grödor som nyttjades minst- Diana Turnips och Diana Foderrova, och ersätta dessa med fyra nya grödor Diana Foderoljerättika, Fodersockerbeta, Vinterfoderraps och ”Mångårig vall – Diana”. För att få en bättre jämförelse kommer vi även att så en yta med ”vår” havre/ärtblandning på den nya viltåkern.
PS. Det finns många olika faktorer som påverkar hur attraktiv en viltåker blir för viltet, utöver val av gröda, gödselgiva, jordart, mm kan även åkerns placering, störning mm påverka. Om det därför är så att en ny viltåker i nyttjas så mycket som man skulle önska det första året så ska man naturligtvis se vad man kan förändra, men man ska också vara medveten om att det ibland kan vara så att djuren behöver tid för att vänja sig med en ny typ av foder, ex. rovor, det kan också ta tid innan viltet ”vågar sig fram” till exempelvis en viltåker som ligger nära bebyggelse, så ge inte upp.
Tack
Till sist vill vi än en gång tacka Marcus Weissenberg och Viltfrö AB och Jägareförbundet Västerbotten för deras stöd.
Bildspel med fler bilder från viltåkern.
Beställ frö till din egen viltåker.
Är du intresserad av att testa de grödor vi använder?
Kontakta Hans Geibrink på tel: 070-33 00 676 eller mail hans.geibrink@jagareforbundet.se
Mer info om grödorna och ungefärliga priser hittar du på www.riistasiemen.fi/se/