Viltvård syftar till att på något sätt förbättra levnadsbetingelserna för en eller flera viltarter. Det kan handla om åtgärder för att förbättra tillgången till föda, skydd och vatten, men även att minska predation genom jakt på rovdjur och att beskatta viltstammarna på ett hållbart sätt. 
En bra fälthönsbiotop erbjuder rik tillgång till ogräs och insekter i ett varierat landskap. Foto: Fredrik Widemo.
Säger man viltvård tänker man nog oftast på åtgärder för att gynna det jaktbara viltet. Viltvården gynnar dock även andra arter, såväl bland vilt (dvs. alla fåglar och däggdjur) som bland andra djur och växter. Traditionella viltvårdsåtgärder, som stödutfodring och predatorkontroll, kan ofta hjälpa viltet. Genom att anpassa jord- och skogsbruk kan man dock ofta uppnå långt större effekter. Artrikedomen av växter och smådjur i ett mindre intensivt brukat landskap erbjuder viltet rik tillgång på föda, och goda möjligheter att finna skydd. I odlingslandskapet gynnas viltet av en kombination av höst- och vårsådda grödor, fleråriga vallar och trädor. Brynmarkerna mellan det öppna landskapet och skogen är mycket artrika och viktiga för viltet. Man bör se till att ha en bred brynzon, så att man får en gradvis övergång till en sluten skogsmiljö. Bärande buskar, som till exempel slån och nypon, är viktiga eftersom de erbjuder både skydd och föda i form av bär.
En bred lövdominerad brynzon gynnar viltet och mångfalden. Foto: Fredrik Widemo
Även i barrskog bör man se till att ha stora inslag av löv. Ek och bok producerar mycket föda för viltet, men även asp, sälg och rönn är viktiga för mångfalden. Sälg, gråvide och andra Salixarter uppskattas av klövviltet och behövs för bin och humlor innan andra växter börjar blomma om våren. Blir det brist på humlor blir det även brist på blåbär, hallon och äpplen. Genom att spara sälgen kan du alltså gynna exempelvis björn, rådjur och människa!
Våtmarker är artrika, produktiva och extremt viktiga för viltet. Foto: Fredrik WIdemo
Gemensamt för odlingslandskapet och skogslandet är att det är brist på vatten. Nittio procent av våra våtmarker har dikats ut, vilket gör att de öppna diken, vattendrag och våtmarker som finns kvar är mycket viktiga för viltet och mångfalden. Ingen annan viltvårdsåtgärd har så stora positiva effekter, som att skapa en fin våtmark. Skogskärr och fuktstråk i skogen är mycket viktiga för allt vilt, och bör absolut inte dikas ut om man vill slå vakt om viltstammarna.
Jägare söker såväl naturupplevelser, som tillgång till starka stammar av jaktbart vilt som kan beskattas. Ett varierat landskap rikt på mångfald erbjuder överlägsna naturupplevelser, samtidigt som variationen ger goda förutsättningar för rika viltstammar genom större tillgång till skydd och föda. Naturvården och viltvården strävar i stor utsträckning efter att uppnå samma mål: ett varierat landskap med stor biologisk mångfald. Viltvård är naturvård.
I vänstermenyn kan du finna mer information om viltvård och Jägareförbundets viltvårdsarbete.
Vi vill hjälpa dig att vårda det vilda!
Fredrik Widemo
Naturvårdsansvarig
Svenska Jägareförbundet