Stödutfodring fyller en viktig funktion genom att samtidigt minska viltets lidande och risken att stammarna kraschar under en tuff vinter.
Vårt inhemska vilt är anpassat till vårt klimat, och risken att en art helt dör ut under en bister vinter är liten. Däremot kan många av de svagare individerna komma att svälta och kanske dö. De som överlever är dessutom i sämre kondition när våren kommer och det är dags att föda ungar eller lägga ägg.
8 tips på hur Du kan hjälpa viltet finna föda:
- Utfodra klövviltet med fuktigt ensilage, spannmålskross, rotfrukter eller foderpellets. Torrt hö är olämpligt, om det inte är proteinrikt och ges under hela vinterhalvåret.
- Foderplatser för klövvilt skall ligga fritt, så att viltet har god uppsikt över omgivningarna. Därmed minskar risken att klövviltet tas av rovdjur.
- Utfodra inte klövvilt i närheten av vägar, men ploga gärna upp stråk fram till utfodringsplatserna om det är mycket snö.
- Starka individer håller ofta de svagare borta från utfodringsplatserna. Genom att ha flera utfodringsplatser minst 50 meter ifrån varandra får fler del av fodret.
- Fasaner och rapphöns utfodras helst med vete, och det bör även finnas grovt grus bredvid maten. Småfåglar får istället solrosfrö, hampfrö, osaltade jordnötter eller talg. Kvardröjande trastar uppskattar havregryn indränkta i matolja.
- Alla fåglar utfodras i direkt anslutning till skydd i form av risiga buskar. Då minskar risken för predation, och fåglarna kan koncentrera sig på att äta.
- Helst bör man utfodra under hela vinterhalvåret, men det är aldrig för sent att börja!
- Du måste ha markägarens tillstånd för att utfodra viltet.
Lämpligt foder kan du antingen köpa av en lokal lantbrukare, eller till exempel på Granngården.
Här kan du lyssna på ett radioinslag om stödutfodring. Du kan också hitta mer information under viltvårdsdelen av hemsidan och ladda ner Jägareförbundets informationshäfte om stödutfodring. Jägareförbundets förlag har också gett ut en alldeles ny viltvårdsbok.