Måndag
Efter 17 års jakt skjuter jag min första kalv. Ko och kalv passerar och jag fäller kalven med ett skott. Ja fast innan jag skjuter kalven trycker jag ju av det första skottet som klickar till min stora förvåning. Hinner växla i ett nytt och skjuter. Den faller direkt och blir sen kvar utan ett ljud. Måste erkänna att jag nog blivit uppskrämd av alla historier om sega kalvar som skriker och låter illa när man skjuter.
Firar skottet med lite kaffe men hinner inte ta en klunk innan tjuren kommer i samma spår. Följer med och trycker av. Passgrannen skjuter en smäll och tjuren blir kvar. Jag kan omöjligt ha bommat tjuren. Säkert en lungsmäll. När vi sedan slaktar finns det bara ett hål i älgen. Jag är tvärsäker på att det är min älg.
Tisdag
Vi har vägpass, sonen och jag. Det är älg överallt och hundföraren kommer liksom aldrig iväg in i drevet. Han går upp och ner framför hållarmen och hunden far med älg åt alla håll. Det fälls tre älgar tämligen fort och när jag ser hund och förare gå in i skogen återigen står jag beredd. Man vet ju aldrig. Det dröjer bara en liten stund innan jag hör på radion om ko och kalv på väg. Står beredd och följer med kalven som kommer rasande fort, för fort. Kalven stannar till innan han hoppar över diket och då bestämmer jag mig för att skjuta. Kalven viker och hänger inte på kon som har hunden efter sig. Mattias och jag hör hur kalven springer bakom oss och sen blir det stilla. Kalven spåras och jag hör på radion: -pass upp vid vägen det viker väster. Strax efter hör jag: -han ligger här.
Jag kan pusta ut och räkna in älg nummer 3.
Onsdag
Det vanliga flytet uteblir, kan hända är hundarna lite slitna. Dom har jobbat hårt och vi har haft mer än tur dom första två dagarna.
Torsdag
Mattias hänger med morsan även idag. Vi måste ha tur som en tok för vi skjuter återigen en kalv. Den historien är ett kapitel för sig. En lungsmäll genom en tall. En smäll och jag fick både tallen och kalven.
Om tallen och älgen
Torsdagen driver vi Rönningdrevet. Mattias är med och vi får se vilt redan på väg ut på pass. En hare springer ut framför oss och jag blir glad inuti. Glad över att vandra i skogen och glad över att se jösse skutta fram över myren. Vi sitter på en liten höjd med myrar framför oss. Trots en tät tallskog runt oss ser passet bra ut. Det finns begränsat med skjut möjligheter så jag känner inte den vanliga stressen i kroppen. Om det kommer älg har jag gott om tid att planera skottet fram till öppningen mot myren.
Vi har älg i drevet men inga i vår närhet. Hund drevet hörs på avstånd och då och då verkar det som om det närmar sig. Mattias är trött så jag bäddar bakom mig med regnkläder och min jacka, min prasseljacka som jag inte vill ha på, den stör. Matte somnar med dunjackan uppdragen till näsan. Jag hinner inte njuta av lugnet länge förrän jag hör knaket, det karaktäristiska ljudet som skvallrar om älg på ingång.
Hinner fatta att ljudet kommer bakom oss, nära. Ställer mig över Mattias. En känga på var sida om hans överkropp, ljudet närmar sig snabbt och jag börjar sparka Mattias lätt i huvudet för att väcka honom. Ja om man nu kan kalla sparkar mot huvudet lätt. Samtidigt som jag väcker Matte lite bryskt med kängan mot huvudet siktar jag mot ljudet. Samtidigt som Matte reser sig på armarna och undrar va sjutton jag sysslar med kliver kon och kalven ut 10 meter framför oss. Kon stannar till och viker av med kalven efter. Jag skjuter en smäll på kalven som springer efter kon. Efter skottet hör jag kalven i riset, han lockar och låter. Vånda!. Ska jag smyga efter och se hur det gick, allt är stilla och jag hör några enstaka ljud från kalven. Är han kvar, nära? Jag står fortfarande och väntar om jag ska få se den igen. Slappnar av så småningom, säkrar bössan och sänker vapnet. Anropar Agne eftersom hans hund kommer i spåren. Väntan blir lång och jag står fortfarande på pass om det nu skulle komma en oxe i spåren. Innerst inne tror jag mig ha fått kalven men man kan ju aldrig veta. Han kanske lockade för att han halkade efter. Ser mig omkring och får med ens se den förskräckliga fadäsen. Jag har träffat en tall. Såg inte ens tallen förut, en tunn tall bakom mig. Vänder mig om och rätar ut bössan, ja visst, precis rätt höjd och riktning. Strax efter ser jag något orange 300 meter framför mig och jag känner hur jag rodnar.
Agne kommer upp på åsen och jag förklarar att jag skjutit i en tall och att det nog är en solklar bom. Jäklar jag trodde jag träffat! Agne skojar och säger att kalven lät nog för att han fick träflisor i ögat. Vi söker där jag sett älgen när jag sköt och visst sjutton ligger det brödd. Inget blod men brödden indikerar en träff. Men hur har jag träffat?
Agne behöver bara spåra några meter så ropar han att han ligger. En lungsmäll och jag kan räkna in älg nummer 4 med lika många skott denna jaktvecka.
Börjar få svårt att sluta le där jag står, vilken vecka. Risken är att jag inte kommer att få se älg på tjugo år nu.
När jag frågar om Mattias vill med sista dagen avböjer han, jag lär ju inte få se mer älg den här jakten. Jag håller med honom.
Fredag
Idag uteblir sonen, med 4 fällda älgar med lika många skott vore det ju helt galet om jag ens fick se älg. Innan jag åker iväg berättar särbon var älgarna kommer på det passet. Jag behöver inte vänta länge innan en ko sticker fram huvudet ur riset, precis där Roger lovat. Vi har fredat kor för den här jakten så det återstår kalv och tjur. Kon är ensam så jag tar sikte på tjuren bakom. Skjuter en smäll, tjuren stupar direkt, en kanonträff. Ropar på radion att jag skjutit en tjur. Tjuren kravlar sig upp och jag skjuter ett skott till. Femte älgen denna vecka med sex skott.
I tidningen står att läsa om Skyttekungen som var en drottning.
Undrar jag om pappa är stolt över sin dotter!
Hälsningar Susanne Simonsson, Orsa
