Sent om sidor mitt i sommarstugebyggandet på semestern fick jag ett telefonsamtal ang. del i mitt första jaktlag. Jag hade föregående vinter gäst jagat där ihop med grannen hemma. Nu hade de alltså en plats ledig, jag tvekade inte en sekund, 880hektar prima terräng utanför tyngre vägnät, två mil hemifrån och med mycket trevliga jaktkamrater..
Bockpremiären kom, bössan en 6,5á var ordentligt inskjuten på 80m. Jag var lite nervös, ville ju göra ett gott intryck. Min jaktkamrat för kvällen var sonen på gården marken tillhörde.
Han förklarade vägen till ett torn de kallade ”Röötunna”. De hade inte jagat rådjur på marken på två år, så det fanns gott om individer sades det. Klockan var 18.00 när jag traskade skogsvägen fram mot den anvisade platsen, Richard som sonen heter gick åt andra hållet, med sin nya halvautomat på axeln. Bra med halvautomat till grisjakten, menade han på. När jag var framme vid karlhygget där tornet stod, såg jag till min förfäran att en returbock redan stod och betade mitt framför mig, jag befann mig ca 30m ifrån honom. Ställde mig prickstill, vågade knappt andas. Han vände baken åt mig efter en stunds lugnt betande, jag tog tillfället iakt att försiktigt lägga mig ner, jag konstaterade att jag hade vinden mot mig. Men oj vad nära jag var bocken, förstod inte förrän då hur dålig syn de måste ha.
Han hade en vacker ljusbeige färg, slog irriterat med huvudet några gånger pga flugor. Jag väntade spänt, det här skulle bli min andra bock om det gick vägen! Hjärtat bultade så hårt, började fundera på om jag skulle visa mig för honom. Gillade inte att avståndet var så litet, plus att jag aldrig hade skjutit liggande förut. Det som tillslut avgjorde det hela kom efter 15 långa minuter, bocken vände hela bredsidan till, jag kände mig bekväm i skjutställningen, hade bra stöd på en stubbe.PANG! Skottet kändes helrätt, bocken sparkade med vänster bakben, for iväg in i skogen.en, två, tre, fyra språng hördes inne i den täta granplanteringen till vänster om mig. Jag låg stilla, bocken jag skjutit året innan hade stupat på ett hjärtskott där på stället den skjöts. Så var inte fallet med denna bock.
Jag reste mig upp, satte mig på ryggsäcken och väntade. Hela världen föll på mina axlar när det gick up för mig att kulan borde ta lägre på ett sånt nära håll. Jag hade siktat på nedre delen av frambogen, hade det tagit i frambenen istället? Tankarna snurrade, jag väntade ytterligare 10 minuter innan jag undersökte skottplatsen, det var rikligt med ljust blod med lite blåsor i.
Jag blev lite lugnare, var det lungträff låg bocken inne bland granarna. Jag följde blodet in på en liten djurstig, jag vågade inte gå längre in än 10m där jag markerade med en pinne.
Jag gick till tornet, satte mig tillrätta och väntade på Richard.
Han kom efter en halvtimme, jag berättade vad som hade hänt. Det tog ett tag att hitta spåren pga regnet, Richard hittade mörkare blod och benflisor. Vi hade gått på blodspåret ca 50m in i planteringen när vi hittade bocken. Jag kontrollerade skotthålet, kulan hade gått rakt igenom frampartiet ungefär 50mm under där jag siktade. Richard gratulerade mig till den fina bocken, jag tog ur den och fick äntligen slappna av! En erfarenhet rikare.
