En novis är jag bland alla jägare. Tog min jägarexamen 2007. Innan dess var jag en riktig ”stadstös”. Gillade inte att gå i skogen. För mycket läskiga kryp enligt mig. Men när jag hade träffat min kära sambo så skulle han såååå snällt som bara karlar kan, ”lära” mig att gå i skogen. Ja och kärleken gör en både blind och dum tror jag för jag följde med.
Vi satt och lockade på bock. Och vips stod det en ståtlig bock ca 50m bort. Och även lilla jag tyckte att det var riktigt roligt. Sen skulle vi gå en sväng genom skogen och titta lite för att sedan åka hem. Ungefär två timmar senare hade vi äntligen hittat ut. Sambon gick vilse med mig i släptång, mörkret föll och paniken växte. Jag började fundera på att vi kanske skulle bli tvungna att övernatta på detta hemska ställe. Men likt en oas dök den lilla skogsvägen upp och det visade sig att vi hade varit ca100m från bilen och irrat i en riktigt tät granskog. Jösses vad arg och trött jag var. Väl hemma upptäckte jag till min stora fasa att jag var full av älglusar. Jag tänkte då INTE återvända till skogen. Mitt intresse hade inte ökat det minsta utan snarare blivit än mindre.
Det tog nog säkert 2år innan jag tog mig vatten över huvudet IGEN och gick med på att följa med ut 1 oktober och jaga rådjur. Inte nog med att det var jätte tidigt utan jag möttes av ett gäng gubbar som muttrade något om att ha kärringen med ut i skogen. Och med mitt riktigt dåliga morgonhumör utbrast jag ”JA, någon måste ju vara med och styra upp det hela”. Efter den kommentaren var jag genast med i gänget, kanske var det ett prov. Vi satt i alla fall hela dagen i skogen i blåst, regn och kyla. Hunden hörde vi inte mycket av i vinden och sen var den nog mer på grannens mark än vår. Min kära sambo muttrade över att jag prasslade och jag klagade på att jag frös och ville åka hem. Helt enkelt en katastrof.. Förstod verkligen inte tjusningen med jakt. Sitta och frysa, och i skogen till på köpet. Hua.
Men 2006 skulle jag följa med ut på bock premiären 16 augusti. Hade vart med och skjutit in bössorna på skjutbanan och de visade sig att jag var rätt så bra på det där med att skjuta. Så när vi gick ut mitt i natten som det kändes för mig, hade jag en egen bössa hängande över axeln. Jag var verkligen nervös. Den va ju laddad och allt... Sambon och jag satt vid en åker som verkade lovande. Men det enda som visade sig i ösregnet fram på morgonen var inget annat än en katt. Och även denna gång muttrades det fram och tillbaka i tornet om att det prasslades och att det var kallt.
Och när eftermiddagen kom skulle jag inte följa med hade jag sagt men det hade blivit jätte fint väder. Säkert runt 20grader så jag kunde väl följa med och i alla fall sola mig lite. Ja som ni läste i början en riktig ”stadstös”. När vi satt på passet och klockan närmade sig 20 klev det ut en bock på 70-80m. Jag fick lägga upp bössan på tornet och kolla in den. Bestämde mig för att prova skjuta. Pulsen var så hög, hjärtslagen ekade genom huvudet och det kändes som att min flåsande andning när som helst skulle skrämma bocken. Men den stod kvar och jag kramade avtryckaren. Både jag och sambon var nog lika glada och förvånade när det small och bocken låg. Men gladast blev nog svärfar som lovade mig flera av sina bössor bara jag tog examen. Sagt och gjort i september samma år började jag vägen mot jägarexamen. Och nu mot alla odds så är jag fast. Nu är jag en jägare ända in i märgen och jag förstod från det ögonblicket jag fällde mitt första vilt varför jakten har så stor plats i mångas hjärtan.
/Angelica Johansson