Sommar. Inte mycket till jakt nu. Det närmaste man kan komma är väl besöken på skjutbanan och små egentillverkade munluftpuffar efter morkullorna som knorrtar förbi på irriterande skjutvänliga avstånd.
Besöken på skjutbanan ja. Återkommer till dem igen. Alltid. Och tänkte här ta upp en allvarlig sak.
Rösten.
Av MADELEINE LEWANDER
Dessutom krävs diafragmavrål...
Dina röstresurster på trap- och skeetbanan är viktiga, för att inte säga avgörande, för ett optimalt skytte. Tråkigt nog.
För som kvinna på en lerduvebana måste man, förutom allt annat, dessutom gå in rollen som Birgit Nilsson, ni vet hon operasångerskan. Eller varför inte han Andrea Bocelli. Det handlar om röstresurser. I magen har man något som heter diafragman och den måste man träna upp när man ska skjuta skeet eller trap. Det betyder kort att rösten ska komma någonstans från magen.
Det är inte lätt.
För man måste höras när man kallar fram duvor. På min skjutbana krävs det dessutom extra röstresurser för där har de en sådan där j-a röststyrd kastare.
Min röst är för ljus för röststyrda kastare. När jag skriker högre blir rösten ännu ljusare. Går upp i falsett uppenbarligen och det ska man inte göra. Röststyrda kastare vill ha basröster och jag håller nu på att lära mig att låta som en bullrig man i sina bästa år.
När jag ropar på duvorna låter jag som när man berättar sagan om Bockarna Bruse. Och från att ha varit Lilla Bocken Bruse har jag nu avancerat till Stora Bocken Bruse.
Jag har svårt att implementera detta med allt det övriga.
Häromdagen stod jag vid denna röststyrda skitgrej, fullt koncentrerad, kontrollerad, döda duvan. Allt som saknades var duvan.
"Ja!"
Ingen duva.
Ny procedur.
"Ja!!"
Ingen duva.
Ny procedur.
"Jaaaa!!!!!!"
Ingen duva.
Ingen ny procedur.
"APVRÅL!!!!!!"
Duvan kommer!
Bom.
Frustration.
Man ska tänka på det och det och det, använda diafragman och låt som Stora Bocken Bruse/Nilsson/Bocelli.
Har apropå detta också lyssnat på hur andra kallar fram duvan igen. Vet, har skrivit om det tidigare men det är helt klart fascinerande.
Själv säger jag "Ja", med kort a då. Tror att de allra flesta gör det. Men det finns massor av varianter. Till exempel "sitta-på-toaletten-och-ta-i", "kan-du-kolla-vad-jag-har-i-halsen", "jag-är-en-gris", "hjälp-jag-svimmar", "jag-skriker-på-amerikanska-därför-är-jag", "hoppsan-jag-fick-utlösning", "någon-skrämmer-skiten-ur-mig" eller "sluta-kittlas".
Hmm…vid närmare eftertanke är nog Stora Bocken Bruse bara en droppe i havet.
Ha en trevlig sommar!!