Jag har under den senaste tiden lagt ner stort arbete med att lära mig det här med att skilja på vildsvin. Det är inte lätt, vill jag lova.
AV MADELEINE LEWANDER
Det är svårt att hitta den i mörker. Foto: Madeleine Lewander
Jag kan sitta i många timmar och titta på rådjur, dovvilt, hare och även kronvilt samt en och annan räv eller grävling. Man lär sig mycket av att bara titta på dem, läs hur mycket litteratur du vill men att sitta ute i verkligheten och bara följa djuren är en oöverträffad inlärningsprocedur.
Men vildsvinen är sena. Jag hör dem ofta, hur de grymtar, gruffar och prasslar runt omkring mig. Att komma ut och visa sig gör de dock inte i första taget.
Och när de väl kommer fram är det oftast inte förrän mörkret lagt sig så pass att det mesta förefaller konturlöst.
Ja, jag ser ju om det är en sugga med kultingar. Men om det kommer en hel flock grisar där man också kan urskilja ett antal kultingar, vad ska man göra då, om man sitter med laddad studsare?
Jag har fått två råd: Skjut den minsta (av de större) och titta efter pungen på galten.
Det första rådet känns inte riktigt bra. Egentligen vet jag ju inte då heller. Och även om man inte ser till några kultingar kan de finnas i närheten.
Uteslutningsmetoden gör mig därmed utlämnad till ovan nämnda pungspaning, något som jag vanligtvis inte ägnar mig åt.
Att spana efter en pung i konturlöst mörker under ett hårigt vildsvin är inte det lättaste. Trots idog spaning har jag inte sett en enda. Det är bara diffuserande mörker och en massa hår och inte står de stilla så att man kan se. Har någon försökt hitta en suddig pung i mörker? Då vet ni att det är ganska jobbigt.
Jag vet att den är mycket framträdande på vildsvin. På sommaren är det lättare att se. Då har de sin korta sommarpäls. Och där hänger den minsann, klart synlig.
Men nu… *suckar*.
Kan det vara så att den är mindre på vildsvinen i området där jag jagar? En slags genetisk skillnad? Äsch, bara skojar.
Och nej, jag har inte köpt nytt kikarsikte. Borde ha gjort det för länge sedan men det kostar döö-mycket pengar och jag var ju tvungen att köpa det och det och det.
Men det är inte hopplöst. För varje gång jag iakttar vildsvinen omkring mig lär jag mig mer om dem och en dag i framtiden, om jag läser den här texten igen, kommer den enbart att framstå som fånig (till skillnad mot nu) och jag tänker förmodligen:
- Vaddå, skilja på vildsvin, det klarar väl vem som helst.