Foto: Göran Ekström
Filmat av Göran Ekström
Kännetecken
Björnen är brun med oilka individuella nyansskillnader. Dess utseende är svårt att förväxla med andra djur.
Utbredning och status
De norra delarna av Nordamerika, Asien och vissa delar av Europa är hemvisten för brunbjörnen.
Ursprungligen fanns björnen i hela Skandinavien. Fram till slutet av 1800-talet utsattes den för intensiv förföljelse och på 1930-talet fanns bara ca 130 björnar kvar, fördelade på fyra områden, i mellersta och norra Sverige.
Skottpengar på björn avskaffades 1893 men först 1913 fridlystes björnen på statens mark, där de flesta björnarna då fanns. År 1927 blev björnen kronans villebråd. Detta ledde till en långsam ökning och 1943 öppnades åter jakten i begränsade områden. Inventeringar, gjorda mellan 1940 och 1992 visade att björnstammen hade fördubblats. Licensjakten som infördes 1981 bidrog sannolikt starkt till de ökade björnstammarna. År 1996 beräknades stammen till ca 1000 djur. Björnstammen i Sverige ökade sedan relativt snabbt. År 2009 skattades populationen av björn till ca 3000 st i landet.
Brunbjörnen - utbredning i Europa
Ekologi
Den skandinaviska björnen är en allätare, som övervägande äter vegetabilier. Under vår och sommar består det ofta av rötter, gräs och örter. När bären mognar framåt eftersommaren blir det den viktigaste födan, som också ger överskott i form av fettreserver inför vintern. Av animalisk föda är kadaver och myror viktiga, framförallt under vår och försommaren. Även större däggdjur rivs av björnar. Vissa individer är skickliga rovdjur, som framför allt på våren kan ta fullvuxna älgar och på sommaren unga kalvar. Också tamboskap som renar, får och nötkreatur rivs av björn.
En björnhona med ungar kan tillbringa 6-7 månader (oktober-april) i idet, längden något beroende på klimat och väder. Honor utan ungar samt hanar ligger kortare tid i idet som ofta är utgrävt i en myrstack.
Björnen går i ide för att det är dess strategi att klara vintern. Kroppen är inställd på att hushålla med energi och leva av det under sommarhalvåret uppbyggda kroppsfettet. Därför är många kroppsfunktioner nedsatta. Antalet hjärtslag per minut sänks från normalt 40 till 10. Kroppstemperaturen sänks från cirka 38 grader till 33-34.
Parningen äger rum i maj-juni. Honorna kan para sig för första gången när de är 3 år gamla. Fosterutvecklingen är fördröjd och födseln sker i idet, någon gång i januari-februari. Antalet ungar i varje kull är 1-4, men oftast 2-3. Ungarna kan stanna med sin mor i 16-28 månader. Oftast föder honan ungar vartannat eller vart tredje år.
En av de vanligaste dödsorsakerna hos björnungar är så kallad infanticid, det vill säga att äldre hanbjörnar tar död på ungar som inte är deras egna. En hane med detta beteende kan vid nästa brunst föra sina gener vidare med denna hona. Fördelen för denne hanen är att den kan bli pappa till en större andel av avkomman i ett område än den annars skulle bli. Honan å sin sida kan genom att para sig med flera hanar minska riskerna för sin avkomma.
Ungbjörnar lever i cirka 2-3 år i uppväxtområdet innan de utvandrar. De unga hanarna ger sig iväg först och flyttar längst, upp till 500 km. Honorna stannar ofta så att de åtminstone delvis överlappar moderns hemområde. De gångar honorna utvandrar är sträckan som mest cirka 50-80 km.
Yngre hanbjörnar kan göra vandringar på upp till 20-30 mil på kort tid under brunsten. Björnarna har inga fiender förutom människan och andra björnar.
Beskattning och skötsel
Jaktadministration. Under åren 1981-2010 beslutade Naturvårdsverket om skyddsjakt med licenstilldelning i olika områden. Från och med 2010 års jakt tas dessa beslut av länsstyrelser i berörda län.
När en björn har skjutits, måste jägaren rapportera detta till länsstyrelsen och tillvarata vissa prover som går till forskningen. Så snart som ett områdes kvot är fylld, avbryts jakten. Om kött och skinn m.m. skall säljas krävs intyg från Jordbruksverket. Familjegrupper, d.v.s. honor med års- och fjolårsungar, är fredade.
Jaktsätt. I Sverige jagas björn huvudsakligen genom smygjakt eller jakt med hjälp av drivande eller ställande hund.
Avskjutning. År 1981 delade Naturvårdsverket ut licenser för 36 björnar. Sexton av dessa björnar skjöts. Sedan dess har antalet licenser och skjutna björnar ökat. Under åren 1992-96 låg den årliga avskjutningen på 29-35 björnar, och med en topp på 49 djur under 1997 då antalet licenser var 69 och hondjurskvoten 23.
Under åren 2008-2010 försöker man genom jakten, på många håll i landet, hålla stammen stabil. Enligt skandinaviska björnprojektet ligger tillväxten grovt på 10% årligen. För att bibehålla björntätheten har myndigheterna därför grovt valt att tillåta en avskjutning på cirka 300 björnar av de cirka 3000 som forskningen beräknar populationsstorleken till inom landet.
Besök SVA:s hemsida för mer information om björnjakt.
Björnen och människan
Skandinaviska brunbjörnar hör till de fredligaste i världen och det är en liten risk att bli attackerad av björn. Trots detta och trots att chansen att möta en björn är mycket liten är många människor rädda för björnen. Om du vill ha råd om hur du ska bete dig om du möter en björn kan du läsa texten i Björnmöten som Jägareförbundet och Naturvårdsverket ger ut.
Hösten 2004 skedde en tragisk olycka då en jägare dödades utanför Jokkmokk i Norrbotten av en björnhona. Jägaren hade skadskjutit, sannolikt efter att hans jakthund stött upp björnen ur sitt ide. Innan denna olycka hade ingen dödats av björn i Sverige sedan 1902, då en jägare i Jämtland anfölls av en redan skadskjuten björn. I Finland dödades en joggare sommaren 1998 då han överraskade en björnhona med fjolårsunge.
I Sverige har ett drygt tiotal människor skadats av björn under de senaste 30 åren. De flesta av dessa människor är jägare. Ofta uppstår dessa situationer genom att en jägare rör sig ljudlöst i skogen och överraskar en björn med byte eller ungar, alternativt så är en jakthund inblandad som sedan den irriterat björnen drar sig tillbaka till sin förare med björnen i släptåg.
Björn orsakar ibland konflikter genom att de dödar vilt eller husdjur, framför allt älg, ren och får. Samerna kompenseras för björnskador. Oskygga björnar vid bebyggelse skapar ibland konflikter och problem.
Genom det Skandinaviska Björnprojektet, där norska och svenska forskare samarbetat i närmare 25 år, finns nu mycket kunskap om stammens storlek, dynamik, utbredning och expansion, vilket ger helt nya och bättre möjligeter till förvaltning och jaktligt utnyttjande. Populations- och spridningsdynamik samt utveckling av inventeringsmetoder och förvaltningsmodeller står på senare år i centrum för forskningen.
Spårstämpel av björn