Illustration: Dick Forsman
Kännetecken
Fjällräven är betydligt mindre än rödräven. Färgen är sommartid gulbrun eller gråbrun. Till vintern kan vissa rävar bli rent vita, andra gråblå; båda färgvarianterna kan förekomma i samma kull. Vikt 4-6 kg.
Förekomst
Förr var fjällräven vanlig över hela fjällkedjan, men är nu mycket sällsynt. Föryngringen är mycket beroende av gnagartillgången. Man kan därför med fog anta att fjällräven missgynnades under stora delar av -80 och -90-talet, då de riktiga toppåren för fjällämeln uteblev. Idag är fjällräven utrotningshotad i Sverige och bara ett fåtal föryngringar sker varje år.
Ekologi
Fjällräven är väl anpassad för ett liv i arktis: Pälsen är högst värmeisolerande, tassarnas undersidor är hårbeklädda och vikten är låg för att snön så långt möjligt ska bära den.
Fjällräven travar sällan utan rör sig oftast i galopp.
Fjällräven lever av fjällämlar och andra sorkar, fåglar och fågelungar såsom ripor och vadarfåglar, insekter, bär med mera. Vintertid utgör rester av slagna däggdjur, såsom ren och älg, viktig föda. Konkurrenter om dessa rester är bland annat järv, rödräv, korp och örn.
Ungarna föds i gryt som grävts fram. De kan vara 100-tals år gamla med väl utbyggda gångsystem. Dessa gryt upptäcks ofta i fjällvärlden som ovanligt gröna små kullar. Vegetationen har blivit gödd av rävarnas avföring och rester från valparnas måltider under många år.
Fjällräven är tämligen fertil. Vanligen består en kull av 5-10 valpar, men i extrema fall kan det finnas upp till 16 valpar i en kull.
Fjällräven är ett hunddjur. Hunddjuren har förhållandevis långa ben och har generellt sett förmågan att springa fort. På framtassarna har de 5 tår - varav en sitter ovanför de andra på benet. Baktassarna har 4 tår. Alla tår är kloförsedda.
Hunddjuren tillhör Rovdjuren. Andra familjer i ordningen rovdjur är björnar, kattdjur och mårddjur.
Stammarna
Vid 1900-talets början var förekomsten av fjällräven god i Sveriges kalfjällområden. Men sedan sjönk tillgången på fjällräv så markant att totalfredning infördes 1928. Fjällräven har dock aldrig återhämtat sig. Efter 1982 följde dessutom ett antal år utan toppår i fjällämmelpopulationen, vilket ytterligare försvårade för fjällräven. Under 2000-talet ökade antalet fjällrävar till följd av tre toppår för fjällämmelpopulationerna. 2010 ansågs cirka 130 vuxna individer finnas i hela skandinavien.
De största hoten mot fjällräven är rödrävens expansion i fjällvärlden, låg födotillgång samt den låga populationsstorleken. Rödräven konkurrerar och utgör ett hot på flera sätt. Orsaken till rödrävens ökning i fjällvärden är oklar, men ett faktum i hela arktis. När det gäller födan är det först och främst avsaknad av fjällämelns toppår som utgör det största hotet. Att den låga populationsstorleken är utspridd över ett stort område försvårar för fjällräven vid parbildning och innebär en hög risk för utdöende på grund av slump.
Ikonbild, fotograf: Göran Ekström