Kännetecken
På sommaren är hermelinens päls brun ovantill och gul på undersidan. Vintertid är den helvit förutom svansspetsen som är svart året om . Kroppslängden är 16-29 cm, svansen är 8-12 cm. Hanen är större än honan.
Illustration: Dick Forsman
Förekomst
Hermelinen finns över hela landet utom på Gotland. Mest vanlig är den i bruten terräng och i fjälldalarna. Förekomsten varierar med tillgången på smågnagare.
Ekologi
Möss, sorkar och i fjällen lämlar är den viktigaste födan. Harungar, kaniner, fåglar och fågelägg, grodor och insekter ingår också i dieten.
Parningen sker under sommaren. Fosterutvecklingen är fördröjd (se nedan) och ungarna föds i april-juni. De är normalt 4-8 st. Ungarna lämnar modern i juli-augusti.
Hermelinen är ett mårddjur. Karakteristiskt för dessa är deras välutvecklade doftkörtlar vid analöppningen. Med det starkt doftande sekretet markerar de sin närvaro och använder det som försvar mot fiender. Parningen kan ske vid olika årstider, men mårddjuren har fördröjd fosterutveckling, vilket gör att det befruktade ägget inte börjar utvecklas direkt.
Mårddjuren tillhör ordningen rovdjur. Hit hör även björnarna, hunddjuren och kattdjuren.
Foto: Kenneth Johansson
Jakt och förvaltning
Hermelinen jagas numera i liten omfattning i form av skyddsjakt. Men så sent som på 1950-talet fälldes årligen mer än 6000 hermeliner. Förr i tiden var dess vita vinterpäls mycket eftertraktad som fäll, då de svarta svansspetsarnager ett dekorativt mönster.
 |
Spår efter hermelin
|