Jakt efter hare med drivande hund går till så att hunden letar upp nattslaget. Haren brukar göra ett antal lyckor innan den sätter sig i daglegan. En lycka innebär att haren går tillbaka i sina egna spår, gör ett långt hopp åt sidan för att sedan fortsätta sin väg. De gör det klurigt för hunden reda ut spåren och hitta fram till legan. Ibland kan haren göra upp till tio lyckor innan den sätter sig, vilket innebär harens spår fram till legan är bland de svåraste att reda ut av alla viltslag. När drevet väl är igång brukar haren ha några minuters försprång före hunden. Haren är snabb och klurig, gör ofta lyckor på vägen, så att hunden tappar spåret. Antingen fortsätter haren efter lyckan, eller så sätter den sig och trycker.
Så länge hunden är haren på spåret och driver den framför sig, skäller den. Men när den tappar spåret, det som kallas att det blir tappt med en harjaktsterm, tystnar hunden. Den ska då slå en ring runt det ställe den senast kände harvittringen och därifrån försöka på vittringen igen. Ringen utökas tills hunden har hittat utspåret. De harar som trycker direkt efter avhoppet, trycker ofta mycket hårt och reser sig först när hunden springer rätt på den. Den typen av harar blir svårjagade för hunden, eftersom det är så svårt att få upp vittringen på dem.
Förutom stövare av olika slag, kan drever eller tax användas i jakten.