Så var vargdebatten igång igen!
20 vargar skall skjutas på licensjakt i vinter. Jag struntar i att kommentera antalet det har så många, inklusive jag själv, redan gjort. Jag struntar också i att återigen förklara att jakten enligt mig överensstämmer med EU:s regelverk, det gör LCIE ännu bättre och säkert med större trovärdighet än jag, fastän jag sagt exakt samma sak i minst ett år.
Jag fokuserar istället på den absurda polariseringen och den orgie i nedlåtande omdömen och hot som nu strömmar ut i debatten. Båda sidor är lika goda kålsupare!
Hur kan det komma sig att det råder hysteri kring ett beslut som i grunden en majoritet är för. En majoritet av svenska folket vill ha varg. En majoritet vill att vargarnas inavels problem skall lösa. En majoritet accepterar licensjakt på varg. Det som skiljer är hur många vargar som skall finnas, när och hur vargar skall införlivas och när vargjakten skall starta. Men av debatten förleds man att tro att valet står mellan tusentals eller noll vargar, att inflyttning är ett tricks för att lura landsbygdsbefolkningen eller syftar till att medvetet försämra vargens rykte. Vargjakten sägs handla om utrotning, medan andra menar att den syftar till att legitimera ännu fler vargar. Det är dessutom intressant att notera att de mest rabiata vargmotståndarna och vargkramarna står på samma sida i alla de tre frågorna!
De mest hårdföra nollvisionärerna säger ”Våga vägra vargjakt”, samma sak säger vargkramarna, fastän utan ”våga”. Båda sidor kräver att införlivandet av nya vargar skall stoppas, det kommer att minska förtroendet för rovdjurspolitiken ytterligare enligt dem. Det senaste är att de också är eniga om att det är bäst om vi får 1000 vargar i Sverige!
På ytan förefaller extremerna alltså överens, självklart är det inte så, allt handlar om att driva frågan mot maximal konflikt! Det är knappast ett vinnande koncept. Så min fråga blir, vilket är bäst? Att låta extremerna sätta dagordningen för vargdebatten eller enas om konstruktiva lösningar, där alla får lite, men ingen får allt?
Kerstin!
Du skulle vinna en hel del på att inte ha en så nedlåtande ton i dina inlägg. Du måste förstå att dina meningsmotståndare är djupt upprörda över det som sker med deras möjligheter att jaga. Jag gör mig själv skyldig till samma brott mot ”balkongbiologer” och allt vad jag brukar kalla folk. Vi kanske skulle vinna mycket om vi lite till mans hyfsade till debatten en aning.
Dina senaste mot MM känner jag genomsyras av ett förakt för andras åsikter.
Men rovdjurspolitiken går ju ut på att vi på landet ska ges tid att vänja oss, att acceptera att förstå hur viktigt det är med varg. M a o, vi har fel för att vi inte begriper.
Jag skulle vilja vända på frågan, hur kan det komma sig att de som har mest erfarenhet av varg är de som är mest emot?
Det kanske är så att det faktiskt är ett stort problem för dom som drabbas?
Jag drar återigen min parallell med vildsvinen: Inte säger du åt golfspelare och fotbollsspelare att ni får väl vänja er vid uppbökande banor. Så varför ska jägare då tvingas sluta jaga med löshund.
Fel igen Mikael!
Vargen är INTE det jag värnar om till varje pris, men jag värnar om varje människas rätt att ha sin egen åsikt, utan att för den skull bli idiotförklarad.
Sanningen – ja vad är det? Den tenderar att skifta från person till person och är helt klart beroende av ens egna referenser.
Mikael! Kan du säga vad som är sanning, och hur definierar du den då?
nu har vi perfekta förhållanden i övrigt. Men löshundsjakten är i alla fall borta, förstörd, slut. Trevligt att du anser dig ha kommit med ett avslöjande. Det tråkiga, för dig, är dock att våra stadspromenader just går ut på att hundarna går fot, ligger och sitter på kommando, underordnar sig ledarskap, samtidigt som intrycken flimrar förbi. I din värld skulle jag kanske ha beskrivit ett helt dygn, i realtid, förklarat hur jag gömmer korvskivor i trädgården och så vidare, för att tillfredställa hundarna och inte bli ”avslöjad” av dig. Nä, förlåt, jag glömde ju att jag även måste göra om hundarna till bandhundar. Du får ursäkta, men dina ifrågasättande tenderar att bli rent ut sagt patetiska.
Jag måste också göra dig besviken, det rör mig inte i ryggen vad du avslöjar eller inte. Jag tror nämligen inte att du är ute efter sanningar. Vargens väl och ve är din enda drivkraft.
Kerstin. Läs Mikael’s inlägg de senaste dagarna igen och sen läser du din sista kommentar.
…
Inte mycket empati, eller hur?
Oj, oj, oj Mikael Moilanen!
Vad tror du damen ” i högborgerlig klädsel” skulle säga om du beklagade dig över att hunden inte kunde släppas p g a för mycket snö och skare?
Dessutom avslöjar du dig när du talar om att trötta ut en hund mentalt. Där har promenaderna en minimal påverkan, såvida du inte under hela promenaden kräver att hunden under varje sekund har sin uppmärksamhet på dig och inget annat. Eller menar du kanske en mental uttröttning med hjälp av intrycksöversköljning? Tja, det är ju en bekväm väg att gå. Finns annars en massa andra sätt som är betydligt roligare både för hunden och för dig själv.
Se det inte som en tävling i förslag, dig och mig emellan, just nu, utan som en fruktbar debatt som förhoppningsvis leder vår sak framåt. Men går det åt helvete med det jag föreslår, så omprövar jag mitt ställningstagande, gör avbön och lovar att meddela dig det.
Vad händer om din plan kör i diket och vi i alla fall får 500 vargar? Och vad anser du om att ta ytterligare steg i en totalt konstlad hantering av vargstammen, att samhället rent fysiskt sprider dem? Man sätter in alla artificiella metoder som finns, men bestämmer samtidigt att vargarna ska vara absolut rättvist fördelade i h e l a riket.
Allvarligt, Gunnar, du kan väl inte vara orolig för att reaktionerna kommer att utebli om den officiella siffran för vargstammen fördubblas. Det blir naturligtvis dubbelt värre, minst, med tanke på vilka befolkningstäta områden som står i tur att få vargrevir.
Jag är faktiskt minst oroad för det scenario du för fram nu.
Förövrigt ägnar jag mina stadspromenader med hundarna till lite upplysningsverksamhet.
– Åh, vilken fin hund, sa en dam i högborgerlig klädsel när jag och Jambo promenerade genom centrum i dag. Visst är det en jakthund.
– Jo, men han kan inte jaga längre, så då tar jag med honom till stan – för att trötta ut honom mentalt. Jag har funderat på att skänka bort honom.
– Varför det? frågade damen förfärat, visst tycker du väl om honom. Han är ju så fin.
– Jag har ingenstans att släppa honom, på grund av vargen, svarade jag.
Hela hennes kroppsspråk berättade att hon alldeles precis fått en helt ny känslomässig insikt.
Värre är att större delen av samhällets ledande skikt, politiker, forskare och opinionsbildare, absolut inte fattar att vargen är ett faktiskt fysiskt problem för många människor. Sitter just och läser en samhällsvetenskaplig studie, där det bara handlar om att vi ska bli mer delaktiga i beslutsprocesserna och förvaltningen, allt för att vi ska bli mer positiva till varg. I går läste jag Greider och hans filosoferande kring varghatet. Det blir lite som man sätter in elstötar mot depression på en människa som våldtas regelbundet, men struntar i att åtgärda gärningsmannen. Jo visst, en hårresande liknelse, men jag vill att du förstår.
Den dagen du kommer på något riktigt smart, som möjliggör att även vi i Mellansverige kan fortsätta med löshundsjakten, då lovar jag, härmed och nu, att utse dig till ”Jägarnas vän nummer 1”. Titeln kan förövrigt erövras av vem som helst och priset är en dags löshundsjakt, om mina hundar fortfarande finns i livet då. Annars får jag väl mota själv.
I väntan på prisceremonin får jag önska dig och alla andra jägare en riktigt god jul.
Moilanen, låt säga att din linje vinner. Jägarna bojkottar jakten och stammen ökar till, låt säga 500 vargar. Vad händer sen om dina förutsägelser om opinionen visar sig vara fel och mina bedömning är rätt? Finns det då någon återvändo?
Även jag kan givetvis ha fel, vi blir lurade och riksdagen beslutar om fler vargar och struntar i koncentrationerna. Men vad är då det värsta scenariot? Jo, att din linje blir prövad fullt ut. Vargstammen tillåts öka och vargopinionen blir testad!
Jag noterade själv att jag upprepade mig, sorry. Men svaren tenderar att bli väldigt långa, så jag satte punkt. Nu fortsätter jag. Jo, Gunnar, för dem som redan har fått sin löshundsjakt förstörd spelar det absolut ingen roll om några strövargar skjuts i deras revir. Enda effekten blir att färre vandrar ut.
I mina ögon är det närmast förnedrande att jag förväntas skjuta enstaka vargar och förvalta en stam som inte har något som helst värde för mig, snarare har förstört viktiga delar av mitt liv.
Min tes är att ju större geografiska områden som drabbas, desto större är chansen att få en rejäl diskussion om vargen.
Om vi nu ska ha en konstlad stam, där vargar i renskötselområdet skjuts från helikopter samtidigt som samhället föder upp vargar i djurparker och skjutsar dem kors och tvärs i landet, så kan vi väl ta steget fullt ut: Samhället får väl sätta in sövningsteam som rent fysiskt sprider vargarna i h e l a riket. Märk dem gärna också, och meddela befolkningen i realtid var vargarna befinner sig.
Jag menar, var går gränsen för alla konstlade metoder som nu sätts in?
Moilanen, du upprepar bara sånt som vi år överens om. Min huvudfråga vara hur du tror att vargfrågan skall ta en annan vändning i de ”nya” länen när nollvisionärerna i varglänen inte lyckas övertyga ens ”sin egen” majoritet. I Dalarna och andra skogslän torde jakten ha en mycket större betydelse än i storstadslänen. Så jag frågar en gång till. Hur skall du vinna majoriteten i de nya länen när du inte lyckas i ditt eget län? Klarar du inte att ge ett bra svar på detn frågan så kommer vargjaktsbojkotten endast att leda till fler vargar över ett ännu större område.
Angående spridning så visst är det lustigt att nu bevarandesidan (Naturskyddsföreningen och Rovdjursföreningen) inte verkar tycka Sörmland är ett lämpligt område för varg. NIMBY verkar slå igenom så fort vargen ska söderut.
Mikael: Jag har tidigare förklarat i vargdebatt på denna sida att ni har fel angående oss som tycker att vargen har rätt att leva. Jag och mina närmaste grannar har inget emot att vargen går runt våra hus, men jaktlagen som hyr stugorna nära oss och arrenderar jaktmarken de vill inte ha varg, kanske ska tillägga att de bor i stan. Argumenten att det skulle vara synd om oss som bor på landet för att vi har varg håller inte i det område där jag bor.
Mikael M
Jag misstror inte dig heller men liksom Gunnar kan jag inte för mitt liv begripa på vilket sätt en bojkott skulle minska vargstammen på sikt.
Tilldelningen i årets vargjakt är löjlig, en piss i Nilen eller en fis i universum.
Jag vet inte om syftet från NVV är att provocera, vore man lite konspiratoriskt lagd, skulle man ju kunna få det för sig. Att dom däremot har en annan agenda än riksdagen är ju kristallklart.
Skulle man vilja ha riktigt bra resultat på gentiken så skjöt man ner vargarna till 100 st, spred ut dom över landet och tillförde 50 icke besläktade.
Sedan höll man stammen på den nivån.
Jag gör ett försök. Jo, när exempelvis killen på sambons jobb, i storstan, han som har en liten fårskock hemma på månskensbonderiet, får djuren ihjälbitna en natt, när tjejen på macken plötsligt mister sin jakthund/sällskapshund, när Greta blir av med katten eller geten. Då kommer problemen så nära människor att de blir gripbara.
Idag funkar det, tyvärr, med de vargdrabbade människorna i ”Röppelgröbbo” i svensk landsbygd ungefär som med svältande barn i tredje världen. Människor noterar vad som händer och gäspar och tar en näve chips till, men de reagerar inte.
När SVT däremot visar en pensionär som fått gå en kilometer, eftersom busschauffören var sur och slängde av vederbörande, blir det folkstorm.
Det riktigt stora problemet är att Svenssonmedia i Sverige i dag inte rapporterar om avigsidorna med vargen på samma sätt som man rapporterar andra problem som drabbar mänskligheten. Möjligtvis berättar man summariskt vad som hänt, sedan tar man in någon expert som minsann vet att just den händelsen var så alldeles utomordentligt osannolik att den troligtvis aldrig inträffat. Definitivt kommer den aldrig att inträffa igen. Jo, lite hårddrar jag väl det hela, men bara för att bli förstådd.
Bevarandesidan har inga bevis för att just den svenska vargen skulle vara så oerhört viktig att kämpa för, varken biologiskt eller ekologistk – den har helt enkelt blivit en symbol. Ändå är det just denna bevarandesida som har tolkningsföreträde i alla medier, hos alla journalister, på i stort sett alla ledarsidor. Hur många TV-journalister har du träffat , Gunnar, som har samma kritiska infallsvinkel på bevarandesidan som han eller hon har på dig som jägarrepresentant? Det spelar egentligen ingen roll hur grova faktafel bevararna vräker ur sig, de blir ändå citerade, de får ändå uttala sig, de blir ändå trodda av den breda allmänheten. Påtalar du faktafelen för berörd redaktion så händer absolut noll och intet.
Jag noterar dagligen hur ingenjörerna bakom bevarandesidans vulgärargument blir citerade av både debattörer, journalister och ”vanligt folk”. Och Kerstin och de andra, gör de någonting för att rätta till felen? Absolut inte. De njuter.
Då är frågan hur vi går vidare. Jag ser, tråkigt nog, ingen annan utväg än att vi kör frågan i botten och låter riktigt stora befolkningsområden ta del av hur det är att leva med varg.
Kanske får vi åtminstone en presskår som belyser alla sidor av vargen. Bara det kan ju vara värt någonting, eller hur tror du?
Mikael och Gunnar.
Har jag helt fel om jag tror att antalet vargar varken kommer att avgöras av vilka eller hur många som ”drabbas av vargens påverkan” utan av vad som till sist blir definitionen av en ”långsiktigt levnadsduglig vargstam”(eller vad den rättta definitionen är)? Att Sverige skulle återta sin förliktelse att hysa levnadsdugliga stammar av de stora rovdjuren anser jag som mindre troligt för att inte säga totalt otänkbart. En del av de mest ivriga vargförespråkarna verkar också inse att det är det största hotet mot deras önskemål om tusentals vargar och avveckling av det de kallar en ”otidsenlig hobby, m.m”, därav deras desperata angrepp på alla förslag som syftar på att förbättra vargstammens genetiska situation. (om det inte innebär att eskalera striden ytterliggare genom att blanda in renägande samer) Om din motståndare tycker väldigt illa om något finns det en god chans att det är bra för din sak.
Mikael Moilanen, jag tror att du har rätt i att fler måste drabbas för att förstå vad det innebär att leva med varg. Debatten kommer att påverkas i vår riktning om vargen sprider sig till nya områden. Det kan vi vara helt överens om. Alla undersökningat som gjorts hittills visar dessuom att det är så. Ju närmare vargen man kommer och ju mer egen erfarenher man får ju mer negativ blir man. Information och kunskap, framför allt egen förvärvad, har alltså motsatt effekt mot vad många hoppas. Så långt är vi alltså fullständigt överens.
Men det jag inte förstår är hur du kan tro att det skulle leda till färre vargar för dig och mig. Det finns 5 mellansvenska län som redan har massor med varg och en massa konfliker. Jägarna rasar, fäbobrukarna rasar, markägarna rasar och en hel del andra rasar. Men inte i ett enda av de fem länen finns in tillstymmelse till majoritet som vill utrota vargen. Helt enkelt för att majoriteten av befolkningen även i de länen inte har några egna problem eller helt enkelt inte bryr sig. Förklara gärna för mig hur du skall vinna majoritet för din sak om vargarna sprider sig till nya län där ännu fler bor i städerna och vare sig jagar eller bryr sig! Jag förstår inte logiken! Förklara för mig hur du skall vinna majoritetens öra och dessutom i sån utsträckning att den vargstam som då har ökat till kanske det dubbla, plötsligt skall sänkas till färre än de är idag.
Mikael, jag vill verkligen förstå, förklara!
Jag misstror dig inte en sekund, utan förstår verkligen om även du vill ha så få vargar som möjligt. Jag vill inte heller måla fan på väggen, eller förstärka min egen argumentering, men vi får väl börja grubbla på om inte kompromissens linje i slutändan kommer att innebära just 500 vargar, eller mer. Dagens tak på 210 är som bekant ett delmål.
Min argumentation grundar sig i att vi inte har någon som större förståelse för vargproblemen i Sverige i dag. Vi som klagar utmålas som banjospelande hillbillys med vår egen frysbox som främsta utgångspunkt, människor som antingen är galna eller av någon annan outgrundlig anledning inbillar sig att vargen är ett problem. Det finns till och med de som problematiserar varghatet akademiskt och anger olika pseudofilosofiska svar på varför vargen inte är omtyckt.
Läs vad landets ledande journalister skriver. Läs också lite på Newsmill, får du se vilka ”seriösa debattörer” Glöersen och Ligné kämpar emot. De flesta av dem kör en vulgärpropaganda utan dess like, totalt noll fakta i långa stycken, men det hindrar dem inte från att slå fast sanningar om både ditten och datten. Dessutom manglar de på i en extremt aggressiv stil.
Nu senast läste jag att vargen minsann inte är något problem gentemot jakthundar, bara jägarna tar till alla skydd som finns.
Jag tror att jag är överens med många ledande jägarföreträdare; frågan om vargen är en fråga om opinion. Min tes sträcker en bit till: Så länge vargen bara drabbar en begränsad landsdel spelar det ingen roll hur djävlig jägarkåren och landsortsbefolkningen upplever situationen – de stora befolkningsgrupperna kommer i alla fall aldrig att förstå. Och så länge kvällstidningarna anser att det är politiskt korrekt, framförallt lönsamt, att utmåla vargjägarna som närmast förståndshandikappade idioter, kommer vi att ha en opinion emot vargjakt.
Jag vet att det råder delade meningar om opinionsläget och grundar mig endast på mina egna iakttagelser.
Men, det är först när den når riktigt befolkningstäta områden som vargen kommer att lämna sitt visitkort med all önskvärd tydlighet.
Tyvärr måste fler drabbas innan Sverige är moget för en seriös debatt.
Tror jag.
Mina hundar vill jaga mår bra av det – de blir tillfredställda. Du måste använda din fantasi litegrann och försöka föreställa dig hur stämningen är i vår lilla flock, nu när vi inte kunnat vara i skogen i höst och bedriva det vi gillar bäst, löshundsjakt med kortbenta drivare.
Hundarna är pipiga, stirriga och kräver en massa andra aktiviteter för att vi ska hitta någon harmoni i vardagen.
Visst, jag kan gå stadspromenad varje dag och trötta ut dem mentalt – men det var inte därför jag arrenderade jaktmark, investerade i vapen och lade om livsstil med jakten som utgångspunkt.
Att hålla jakthundar fysiskt och psykiskt i topptrim kräver ett enormt engagemang.
All konditionsträning som vi genomfört under våren och sommaren, hundratals mil per cykel och simning när det varit för varmt, lydnadsträning och blodspår, allt känns förgäves.
Visst, det finns tider på året då hundarna inte får jaga. Men med jaktsäsongen hägrande den 1 oktober är alla föreberedelser och all träning bara kul. För mig handlar det också om att föra gener vidare i en liten och smal jakthundsras, långt mer sällsynt än vargen, basset artesien normand.
När jaktsäsongen en dag kommer och man upptäcker att det plötsligt inte går att släppa hundarna, blir i alla fall jag både förbannad och ledsen. Att det dessutom står en lynchmobb och skriker åt mig att jag är en blodtörstig barbar, som ska hålla hundarna kopplade och käften stängd, förvärrar allt.
Mikael Moilanen
Ja, löshundsjakten är grundläggande i vår jakttradition, där är vi överens! Jag förstår den förtvivlan och det raseri som råder i de bygder där man dras med problemet, tro mig!
Jag är dock inte beredd att ge upp den konstruktiva diskussionen även om NNV faktiskt ägnar sig åt obstruktion av ett riksdagsbeslut, men visst är det frestande…
Jag har aldrig sagt att vi ska sluta upp med att protestera mot vargen. Vad jag säger är att om vi genom en vargjaktsbojkott släpper upp vargstammen till nivåer på låt säga 500-600 individer, det antar jag är målet? Då kommer det att tas som intäkt för att det är OK med 500 vargar i Sverige.
När vi väl nått den nivån på vargstammen, finns det inte någon väg tillbaka. Det tror den sk bevarandesidan också. Det är därför bojkotten är så livligt påhejad av dem.
Att påverka politiken är inte obstruktion, det gör SJF hela tiden, liksom SRF, WWF och alla andra organisationer. Det riksdagsbeslut som idag finns om ett moratorium på 210 vargar är ett direkt resultat av bl a SJF och JRF har bedrivit ett framgångsrikt lobby-arbete. Var hade vi stått om vi inte hade försökt bromsa? Då hade det inte funnits någon vargjakt att bojkotta utan sannolikt betydligt fler vargar än idag. Det är ett positivt resultat av det du kallar en misslyckad kompromiss.
Kontentan av mitt resonemang är inte det du påstår. Kontentan av mitt resonemang är att om man väljer att inte ta sitt ansvar och genomföra jakten så får man nog räkna med att inte bli lyssnad på i fortsättningen. Då blir det fler vargar.
Om syftet med jaktbojkotten är att få upp vargantalet så till den milda grad att jakt blir omöjligt, vargar tar ännu fler husdjur och vi får angrepp på människa, då blir jag riktigt rädd.
För du tror väl ändå inte på allvar på att vi skulle kunna få bort vargen helt ur Sverige även med enstaka angrepp på människor?
Det har vi redan sett av björnattackerna, ingen förordar någon bojkott av björnjakten vad jag kan se.
Hej Gunnar! Trevligt med sansade kommentarer och en nykter syn på rovdjuren och dess förvaltning. En bra förlikning brukar ju som sagt vara om ingen är riktigt nöjd..jakten har väl kommit för att stanna liksom vargen, får man väl förmoda och i det långa loppet vinner nog de flesta på den inslagna vägen. Nollvisionärerna inom jägarkåren och de extrema vargkramarna tror jag inte har framtiden för sig direkt, såvida de inte övergår till ren anarkism vill säga..God vargjakt och God Jul.
Stolt medlem av jägareförbundet.
Gunnar!
För det första: Det var inte ett svar till Mikael Moilanen från mig – det var en fråga!
För det andra: I min värld finns det inga dumma frågor, bara en hel massa dumma svar!
Du läser kanske inte Jakt&Jägare så frekvent, men där är ofta ett av argumenten att hundarna blir lidande av att de inte kan släppas i områden med varg. Därav frågan hur det går med de stackars jakthundarna nu, när anledningen till att de kanske måste hållas kopplade, är en annan. Frågan var allvarligt menad, men jag kan erkänna att det låg en del ironi i den också.
Hur som helst – jag börjar förstå varför du och jag ofta hamnar på kollisionskurs Gunnar. Uppenbarligen har du dina SRF-glasögon på dig, när du läser det jag skriver – och då blir texten förståss väldigt färgad och ibland helt feltolkad från din sida.
Jag vet inte vilka som bara jagar 2 månader med sin hund? Man får börja släppa sin hund i slutet av Aug, jag har då jagade fram tills i lördags ( bor i västerbotten). Har ca 45-50 jaktdagar framt till idag. Den övriga tiden ska hunden vila och hålla igång kroppen precis som en elit idrottare som förövrigt inte heller tävlar året runt. Alla som har jakthundar vet att de månader som hunden får vara lös i skogen är de månader hunden mår ”bäst”. De övriga månaderna får man göra de bästa av sitvationen och försöka stimulera hunden. Men i de långa loppet blir det inte hållbart om hunden inte får jaga. Tala om för mig hur du tror en stövare te.x skulle bli om den helt plöstligen får sluta jaga mitt i dens liv? Tror du att hunden skulle ”må” bra av att se husse fara till skogen utan den? Jävla trams snack du håller på med Kerstin…..
Mikael Moilanen, du nämner hundar – och har jag inte alltför fel, så är åtminstone någon av dom av den kortbenta sorten.
I rovdjursdiskussionerna så nämns titt som tätt hur synd det är om hundar som inte får jaga p g a varg – ja det låter nästan som om det skulle vara djurplågeri i vissa fall. Denna snörika vinter (och förra) så kommer jag osökt in på frågan om hur de stackars kortbenta hundarna klarar sig utan att få driva de rådjur och harar de är avlade för.
Hur får föresten alla andra jakthundar utlopp för sin framavlade jaktlust när förutsättningarna inte tillåter att de släpps under 10 av årets 12 månader?
Frågan är allvarligt menad, för även om det inte finns varg i området, så har vi på många områden gott om snö och i värsta fall även skare stora delar av vintern – dvs olämpligt att släppa hunden både av hänsyn till den, och det vilt den jagar.
Bjärven först. Det stör mig inte det minsta, om striden för löshundsjaktens framtid i något stycke skulle sammanfalla med bevarandesidans förslag. Här måste jag se till sak och inte vilken sida som lägger fram förslaget. På samma sätt önskar jag bli behandlad i debatten, bortse från person och se till sak!
Du undrar vilken trovärdigheten blir. Jag har grubblat mycket på det och kommit fram till att man ibland måste sätta ned foten. Du påstår att obstruktion inte skulle leda någon vart. Nu ser vi ju att kompromissvilja som vapen har misslyckats totalt, i alla fall för oss om ska vargen på våra jaktmarker. Jag har själv tre jakthundar som levt ett synnerligen innehållslöst jakthundsliv den här hösten. Då kanske det är läge att prova något annat, eller vad tror du?
Men menar du på fullt allvar, Bjärven, att om vi protesterar mot vargen, så leder det till att det i slutändan blir flera vargar? Det är i alla fall kontentan av ditt resonemang.
Sedan skriver du faktiskt att vi kan arbeta för att riksdagen fattar andra beslut. Men är inte det obstruktion då?
MartinJ. Jag ska förklara: Hittills har vargpolitiken gått allt annat än jägarnas väg, i alla fall de jägare som ska leva med vargarna. Då måste man hitta på en ny taktik. I min föreställningsvärld måste fler människor drabbas av vargen – om det överhuvudtaget ska finnas någon chans att få förståelse för problemen som följer med detta rovdjur.
Se dig omkring i Mediasverige, ingenstans i ”Svenssonmedia” tas konsekvenserna av vargen på allvar. Man fortsätter att pumpa ut rena sakfel, allt för att skapa hat mot dem som anser att vargen faktiskt ställer till problem. Om man, som jag, påtalar sakfelen för de ansvariga journalisterna, så händer ingenting. Inte ens två rader rättelse.
Det är säkert samma fenomen som drabbade mig när jag jobbade på Dala-Demokratens centralredaktion i början av 2000-talet – alla journalister tyckte att de som gnällde över vargar var knäppskallar.
Alla politiska frågor avgörs i medierna i dag. Så länge den allmänna bilden är att det är en liten och obskyr minoritet som anser sig drabbade av vargarna, kommer vi inte att ha någon framgång med våra argument.
Fler måste drabbas, det är den sorgliga sanningen.
Tror jag.
Larsson, risken finns att fler väljer att sitta där. Men majoriteten väljer att spela matchen. Aldrig förr har jag fått så många uppmuntrande kommentarer som nu, speciellt från jägare som VILL JAGA VARG! Senast för ett par minuter sen talade jag med en jaktledare som ville ha mer info eftersom ALLA jaktlag i hans område planerade för vargjakten.
Markus, vad är ”naturligt”? Vi har en älgstam som ligger långt under den biologiska bärkraften. Om älgen själv fick bestämma skulle vi ha mångdubbelt fler älgar. Vi väljer att hålla stammen på en betydligt lägre nivå, av olika skäl. Samma sak är det med vargstammen. Givetvis finns det biologiskt utrymme för fler vargar. Det torde vara få som kan hävda något annat. Frågan är hur många vi VILL ha? Där skiljer sig åsikterna. Vi som skall betala priset för vargen vill ha färre. De som inte påverkas negativt eller inte alls berörs vill ha fler eller är likgiltiga. Svaret på vad som är positiva effekter varierar alltså beroende på vilka värderingar du har.
Vargen dödar älgar som blir mat åt den själv och andra djur. Men den älgen kunde istället ha hamnat i någons frysbox. Du kan inte bestämma vilket av de två alternativen som är positivt, det är en fråga om livsåskådning.
Gunnar!
Betr. att JRF sitter i utvisningsbåset bör man väl kanske tillägga, att ett flertal av Jägarförbundets kretsar frivilligt satt sig i samma bås! Och jag är helt säker på att det blir flera. Till och med riksnyheterna på TV har tagit upp detta om bojkott av vargjakt idag på morgonen.
Det finns en riksdagmajoritet för licensjakt. Jag är dock fullkomligt övertygad om att i sakfrågan vill majoriteten av svenska folket ha en stark och livskraftig vargstam på helt andra nivåer än Svenska Jägareförbundet.
Vad är det som är så farligt med 1000 st, eller varför inte 2000 vargar? På er hemsida radar ni upp några negativa konsekvenser vid detta scenario. Visst får det stor konsekvenser för svensk jakt. Visst kräver det investeringar för tex djuruppfödare, men ni glömmer att nämna alla positiva effekter. En population på 1000 vargar på en så stor yta som sverige inte inte på något sett extremt. Jag vill påstå att en så stor vargstam är fullkomligt naturligt.
Moilanen: Vet inte var jag kallade dig eller någon annan idiot men jag nämnde iof dårar så ursäkta. Med dårar syftade jag jag lite slarvigt på förespråkarna för flera 1000 då jag anser att de inte tar hänsyn till människor utan hellre har varg i glesbygden än människor som mår bra. I mina ögon blir man en dåre om man inte tar hänsyn till andra människor så jag har inte mycket till övers för deras människosyn! Mao förespråkar du en vargstam på flera 1000 och är extrem åt det hållet så då är du en dåre i mina ögon för jag har ännu inte lyckats få någon bra förklaring som tar hänsyn till människorna på landsbygden om varför vi skall ha flera 1000 vargar! Men gissar att du snarare tillhör nollvisionärerna och de har jag inte kallat något mer än extrema hoppas jag och de har jag förövrigt full förståelse för. Lång förklaring… men sån är jag så jag fortsätter lite till.
Därmed inte sagt att någon skall tystas eftersom jag anser att yttrandefrihet är något vi bör värna om och det är ju trots allt tack vare den jag kan skriva min egna inställning att jag anser att de som sätter djur framför människor är dårar eller idioter om man nu vill tolka det så. Men vad som är rätt och fel är som vanligt i betraktarens ögon och jag gissar att flera tycker jag är en idiot också och de har all rätt att tycka så.
Mikael M, jag vet hur det är att bli idiotförklarad eller trögtänkt på ett konkurrerande forum. Men det får vi inte låta oss nedslås av.
Vi har olika uppfattningar om effekten av en bojkott, det är tydligt.
Det vi borde fokusera på är det vi är överrens om: NVV följer inte riksdagsbeslutet, utan verkar ha en egen agenda.
Om vi fokuserar på det så kan vi möjligen nå framgång på kort sikt, men den absurda situationen har nu uppstått att nollvisionärer och vargkramare sitter på samma läktare så jag har svårt att se hur vi ska kunna nå trovärdighet mot politikerna.
Vår största möjlighet till framgång i politiken ligger inte i obstruktion av riksdagsbeslut utan i ansvarstagande gentemot beslutet. Då kan politikerna lyssna. Obstruktion brukar ha motsatt effekt.
Sedan ska vi arbeta för att rätt beslut ska fattas i riksdagen men det är faktiskt en annan fråga.
Fråga ang. antalet vargar.
Antalet vargar som man baserar beslut på är miniminivån (100% kvalitetssäkrade spårningar) som forskarna sagt. Dvs det kan finnas betydligt fler. Hur många fler?
Vad gäller vargar så vet jag inte hur noga man är med att rapportera in spår osv och hur beräkningarna sker. Men när det gäller Lodjur så vet jag att man missar en del då jag själv sårat flera föryngringar de senaste åren utan att dessa blivit mer än 1 i rapporter senare. Förmodligen pga att de spårats i samma område. Det finns alltså ett mörkertal i lodjursinventeringarna vilket bl.a. kanske beror på tidsbrist hos spårare och forskare men hur är det med den bäst bevakade vargstammen på denna jord?
Och läser man runt lite bland inlägg vad gäller vargar så anser flera jägare att det finns betydligt fler vargar än angivet. Mao hur stort tror man mörkertalet är bland vargar?
Det var med viss tveksamhet jag gav mig ut på vargjakten i början av året. Jag visste hur svårt det skulle kunna bli och jag bävade för vad vargvännerna skulle tycka om vi skulle skjuta några ”felaktiga” vargar. Nu blev det inte alls som jag hade tänkt mig för min del. Vårt jaktlag kom aldrig ut på pass för spårarna såg inte spår som visade var vargarna höll till. Så det blev korvgrillning fram till lunch och sedan fick vi åka hem. Det blev enklare än jag trodde att ringa in vargarna på andra håll och det stora antalet skyttar gjorde att många vargar kunde skjutas snabbt. Men det som verkligen gjort mig förvånad är de starka reaktionerna från vargvännerna, även om jag befarade att de skulle komma.
Nu är det dags igen och jag känner mig mycket tveksam att delta i år. Och Göran Greider (Dalademokraten) har till viss del bidragit till min tveksamhet när han skriver att en utökad vargjakt, när antalet ligger mellan 500 och 800 vargar, ”kanske skulle ge många jägare en spännande utmaning”. Det finns förvisso många jägare som faktiskt gillar att jaga varg som ett självändamål i sig. Men många fler ser andra meningar med jakten; Att få ett byte att ta hem till middagen. Att jaga tillsammans med sin egen eller annans hund. Samvaron med jaktkompisar före och under jakten. Naturupplevelser under trevligare förhållanden än djup snö och stark kyla. Har man stått på pass vid minus 20 vet man vad jag talar om. Alla dessa positiva förväntningar på jakten förutsätter dock att det finns byten i rimlig omfattning och att man törs jaga med hunden lös. På många håll i mellansverige finns redan i dag inte längre dessa förutsättningar. Med en fördubblad vargstam, som många förespråkar, kommer många jägare att lägga av med sin hobby (och det finns flera som redan gjort det). Det är naivt att tro att jägare som inte kan använda sin jakthund, för det den är avlad och tränad för, skulle bli stimulerad av att jaga varg några kalla dagar om året som plåster på såren. Detsamma gäller alla tusentals älgjägare som kommer att drabbas av inställd älgjakt och samtidigt se sina vapen bli osäljbara.
Nej, lösningen på att förvalta en större vargstam, och kanske redan dagens stam är en helt annan. Det behövs statligt anställda jägare som har ett starkt intresse för vargjakt. De skulle då kunna utbildas till att se skillnad på en alfatik som väger 35 kilo och en ung varghanne med samma vikt. Jägarna skulle jobba i nära samarbete med länsstyrelsen personal som via sina pejlingssystem vet var vargarna finns. På så sätt kan en bra selektering ske av vilka djur som bör skjutas. På våren kunde de statliga jägarna hjälpa till med avlivning av valpar i lyorna, vilket är en human metod och är ett mycket bra sätt att välja ut ej önskvärda individer med tanke på inaveln. Resten av året skulle de ha fullt upp att skjuta problemvargar som dyker upp där de inte är önskvärda, bl.a. i tätbebyggda områden. De kunde också hjälpa till med inplanteringen av varg om det blir aktuellt. Kostnaden för de statliga jägarna skulle kunna tas ut som en ”naturskatt” som läggs på charterresor. Med statliga jägare skulle vi också kunna ta upp frågan om att låta vargreviren flytta runt i landet så att det periodmässigt kunde finnas ”vargfria” områden.
Lasse P
MartinJ. Jag blev idiotförklarad på ett konkurrerande forum för några veckor sedan när jag påpekade att 210 vargar är ett delmål. ”Då skulle Glöersen ha slagit larm”, fick jag till svar.
Jag ringde och frågade Glöersen, eller hur Gunnar, och han hade inte tolkat det hela som jag. Men nu är den väl den allmänna tolkningen, att Carlgren menar allvar med att han vill ha fler vargar än 210 i landet. Jag har frågat Gunnar om vändningen och då svarade han att han fått nya signaler.
Vänd på kuttingen, MartinJ, om vi som tycker annorlunda eller för mycket är idioter, så har väl du och Glöersen och alla andra som väljer den gyllene medelvägen världens slagläge. I alla fall när det gäller vargens väl och ve.
Värre blir det kanske med den interna debatten.
Hur som helst tycker jag att debattklimatet är obehagligt när alla som inte tycker rätt blir kallade idioter.
Moilanen: Ytterligheterna lämnas vanligen utanför den riktiga debatten men det blir ju bättre TV om man tar med dessa i rutan…
Vad gäller Carlgrens uttalande från i år och förra året ang. en tillfällig nivå så är det i mina öron inget konstigt med det då det om jag minns rätt stod klart redan när beslutet om att bromsa vargstammen vid 20 föryngringar togs att det var ett delmål. Det var flera år sen och jakten som startade förra året bara en naturlig väg att gå för att uppfylla det beslutet. Blir intressant att se om man kommer våga sätta ett riktigt tak från regeringen eller om det blir ett nytt delmål. Från min sida hoppas jag på färre antal i nästa nivå och jag sätter stor tilltro för bl.a. Gunnar jobbar för detta även om jag inser att han har ett helvete då han måste slåss mot vargkramare och extrema nollvisionärer. Men jag tycker iof att det är bra att nollvisionärerna finns då de står som viss motvikt till dårarna på den andra extrema sidan. På det sättet kan de med något förstånd kanske enas om ett vettigt beslut.
Nej Gunnar.
Det är inte några genetiska synpunkter som ska bestämma hur många vargar vi ska ha. Det är bärförmågan hos vår kulturbygd. Och det är vare sig man talar om jakt, om djurhållning eller helt enkelt om människors trygghet. En trygghet som är fastlagd i grundlagen och/eller regeringsformen. Och vi vet att skogsbetande tamdjur och täta vargrevir kan inte samexistera.
Hoppas du läst boken ”Wolves in Russia” som du fick av mig. Där får du mycket information om vad vargen betyder för jakten.
Eftersom renägarna redan är mycket hårt pressade måste all expansion ske söderut. Det finns mera bytesdjur där än norrut. Det finns också fler fårbönder så risken för EN fårbonde att råka ut för angrepp är mindre.
Nej, kompromisser utgår vare sig från 0, 150 eller 1000. Det var Kerstins befängda idé som jag avvisade. Kompromissen kan bara handla om att vargen skall överleva och problemen minimeras. Jag utgick från att du var klok nog att förstå det.
Jag har hela tiden vetat vad Carlgren säger, men som jag skivit tidigare, det är inte han som bestämmer det gör riksdagen. Så börja ringa dina riksdagsmän redan nu, men undvik nollvison och vargjaktsbojkott om du vill att de skall lyssna annat än artigt. Men beskriv gärna hur du upplever det, precis som du gjort ill mig.
Jag vill inte djävlas eller strö salt i såren. Men om vi nollvisionärer är uträknade, så är väl den ena ytterligheten i debatten om antalet vargar just 150. Mot det står ”långt över 1 000”, som SNF-ordföranden Mikael Karlsson uttryckte det i Rapport häromkvällen. Oemotsagd, men det är en annan historia.
Kerstin har en poäng där, som jag tycker att du förespråkar, Gunnar, kompromissens väg. Det lär väl hamna runt 500 om kompromissen som instrument ska anses lyckad i det här fallet. Kompromiss innebär ju att man går ungefär halvvägs i en uppgörelse.
Märkligt, för övrigt, att Carlgrens uttalanden om fler vargar i Sverige i framtiden verkar ha kommit som en nyhet för många. Han sa ju exakt det redan när beslutet om den första vargjakten meddelades.
Gud förbjude att det handlar om politik, att man försöker glömma obehagliga fakta i en svår tid, när vargflytt ska ”förankras”, som det heter med obehaglig klang.
Kerstin, du får söka en annan samarbetspartner. Nollvisonärerna vill ju numera samma sak som du, stoppa vargflytt och öka antalet vargar och köra allt till den totala konflikten! Lycka till, av mig får du ingen hjälp!
Gunnar! Varför inte jobba hårdare med kravet att de ska finnas vargrevir även i de norra delarna av landet? Med en säkrare naturlig kontakt mellan vargarna i Sverige, och de i Finland/Ryssland så kanske det inte behövs fler än runt 500 vargar i hela landet för gynnsam bevarandestatus – t o m utan import av varg, eller utsättning av djurparksvalpar.
Nu har SRF som förening ännu inte deklarerat vilket antal vargar vi tycker ska få finnas i Sverige, eftersom det antalet är beroende av vad forskarna kommer fram till för att vargstammen ska vara långsiktigt livskraftig.
Men låt oss roa oss med antalet 1000 för bevarandesidans del, och 150 som du förordar. Vi går ner med 500 vargar, och du går upp med runt 350 – dvs vi kommer till samma antal som en acceptabel nivå. Kan det vara en grund för en kompromiss?
OBS! att jag inte på något sätt talar för SRF som förening i detta fall!
Hur skall vi kunna jaga med de regler som naturvårdsverket har satt upp, det är ju en snabblinje till rättsligt efterspel.Låt vara att tilldelningen är för låg men att gillra en fälla för deltagare och främst jaktledare kan inte tolkas på annat vis än att dom vill jävlas och försvåra något som är nog infekterat som det är.Som du säger så är jrf av banan så nu måste ni säga att det är nog ,gör om gör rätt.mvh Lars
Fredrik-AC, din oro är befogad. Jag framförde personligen till Carlgren att ”budskapet” om att vargarna skall bli fler aldrig kommer att accepteras av oss. Men samtidigt vet jag att politik är just politik. De retoriska piruetterna är svåra att hänga med i. Dessutom är det inte Carlgren som bestämmer, det gör riksdagen. Så jag delar din syn, Alliansen borde göra upp med (S) i rovdjursfrågan. 1000 vargar är jag helt övertygad om att Carlgren inte vill ha. Men en sak kan du vara säker på, vi kommer att använda alla krafter för att få till så få vargar som möjligt.
Vad gäller flyttningen förstår jag din invändning. Men om vi inte löser genetiken kommer vi inte att ha lika bra chans att lyckas i kampen för färre vargar. Som jag skrivit tidigare, man kan bara vinna en match om man spelar efter de regler som gäller för spelet. I utvisningsbåset vinns inga matcher! Där sitter redan JRF!
Men visst måste du förstå en viss frustration hos många då Carlgren hela tiden säger tydligt att det är en tillfällig frysning vilket jag och många med mig tolkar som att det ska bli fler vargar. Även jag som svenska skattebetalar blir negativ till att lägga massa pengar på inflyttning av nya vargar om vi ändå ska ha 1000 vargar. Lika bra att skippa jakten då och låta dessa vargar som vi har bli 1000 stycken om det är så Carlgren vill ha det. Inte undre på att många blir frustrerade.
Regeringen har dessutom en utomordentlig möjlighet att göra upp rovdjurspolitiken långsiktigt nu då S sluppit oket från Mp och V. Varför inte redan nu sätta framtiden politik på pränt. 2014 är det väl igen och då vet man inte alls hur det politiska läget ser ut. Svåra beslut ska tas direkt efter ett val.