I dagens DN skriver den internationella naturvetenskapliga forskarpanelen i den pågående rovdjursutredningen att den svensk-norska vargstammen varken har nått gynnsam bevarandestatus eller är långsiktigt livskraftig med dagens spridning. Man lyfter fram risken med inavel och bristen på genetisk variation som de stora problemen och påpekar att stammen är fragmenterad, delvis på grund av politiska beslut. För att råda bot på detta lyfter man fram betydelsen av ett utökat samarbete mellan Sverige, Norge, Finland och Ryssland. Vargen måste förvaltas över gränserna och man kan inte bara se till den skandinaviska delen av populationen. Jag kunde inte hålla med mer!
Argumenten följer exakt de som förts fram tidigare av forskarsamhället, både inom Sverige och vid de internationella bedömningar som gjorts. Det är också exakt samma resultat och argument som ligger till grund för Svenska Jägareförbundets handlingsplan och vårt ställningstagande för åtgärder som stärker den skandinaviska vargstammens status. Vi arbetar alltså redan mot dessa mål sedan länge. Jag ser det därmed kanske inte som att expertpanelen, som de hävdar, för in ett nytt perspektiv när man inte bara ser till den svenska vargstammen; detta är det många som hävdat länge. Dock- ju mer publicitet denna för mig självklara tanke får, desto bättre.
Jag har egentligen bara en enda reservation mot artikeln, men den är viktig: det finns ingen som helst anledning att se det som att vargstammen tar stopp i Karelen. Det finns ett kontinuerligt utbyte av vargar mellan Finland, Karelen och Ryssland. Eftersom jag varit en del i Finland avstår jag från att ta ställning till Karelens status… Dock- att påstå att gränsen mellan Sverige och Norge är administrativ, men dra en egen gräns som inte grundar sig på biologiska skillnader INOM ett annat land förefaller minst sagt konstigt! Eftersom det inte finns någon biologiskt relevant avgränsning mellan fennoskandiska vargar och de mer östliga faller detta argument, och beräkningar som baserats på en sådan begränsning måste göras om.
Expertpanelens bedömningar sätter fokus på betydelsen av att vi och våra grannländer tar ett större gemensamt ansvar, snarare än att som idag huvudsakligen fokusera på våra egna stammar inom länderna. Norge har idag en låg ambition jämfört med Sverige och Finlands population är c:a hälften av den svenska. Här måste länderna söka gemensamma lösningar!!! Om rovdjursutredningen utmynnar i en sådan förändring på internationell och nationell nivå tror jag det skulle bli betydligt enklare att få till en lokal och regional förvaltning av den fennoskandiska vargstammen.
Avslutningsvis är det självfallet glädjande att expertpanelen, precis som IUCN:s rovdjursexperter, är synnerligen tydliga när det gäller kvaliteten på den svenska vargforskningen: man är klart imponerad! Man kan fråga sig varför inte miljökommissionären gör samma bedömning…
Anton,
jag håller med såväl dig som Svante i det sannolika att en administrativ korridor styr biologin… och ska man ända söva och flytta individer bör man självfallet flytta dem någonstans där de verkligen kan ingå i en parbildning.
Jag håller med Svante om att korridoridéen är en skrivbordsprodukt. Av rädsla för konflikter vid förflyttning (eftersom att väldigt få vill ha vargen på sin egen mark) hoppas man att naturen ska sköta sig själv. Men det finns inget skäl att tro att en ensam varg ska hitta sig igenom hela Norrland utan att stanna till där bytestillgången är god, t.ex. vid en renflock. Ett förslag till lösning är att man helt enkelt gör sannolikhetsberäkningar för att en vandrande varg skulle dyka upp på en given punkt längs en rät linje söder om renbetesområdet. Troligen finns det älvar, terrängfaktorer, större sjösystem, viltstängsel, större vägar, vilttillgång etc. som påverkar sannolikheten för att vargen skulle dyka upp på en given plats längs linjen. När så en vandrare dyker upp i Norrbotten kan den sövas och förflyttas till en slumpvis vald punkt längs linjen (med en sannolikhetsberäkning till grund för urvalet av plats). Som det nu låter för man teorier om att samebyar ska få ersättning för att släppa förbi en varg (nämndes som en idé i Aktuellt/Rapport härom kvällen). Det blir väldigt mycket pengar och väldigt många samebyar och risken är överhängande att vandringen ändå inte når hela vägen igenom (då har man spillt mycket pengar samt en faktiskt till landet invandrad individ förgäves).
Detta förutsätter dock en lagändring. Idag kan man tydligen bara flytta vargar norrut (exempelvis från Skåne till Siljansbygden)… http://www.jaktojagare.se/pl/article_print.php?id=411373
Visst är det så! Och där har vi inte heller några stora konfilkter, även om man väl inte överallt är odelat positiv till att man fått in ett nytt vilt. I mellersta förvaltningsområdet för man ett 60-40 resonemang.
Per! De funderingar du framför, har jag själv också haft, MEN det är än så länge mina personliga funderingar som jag ännu inte haft möjlighet att bolla mot andra i Rovdjursföreningen.
Mina kunskaper ligger heller inte ens i närheten av en akademisk nivå, vare sig när det gäller varg eller lodjur och samtidigt tror jag mig kunna betydligt mer om varg än om vårt eget stora kattdjur. Det jag tror mig veta är ändå att det behövs en viss koncentration av en art för att få den att sprida sig. Annars finns det även i SRFs policy att man ska ta hänsyn till det totala rovdjurstrycket.
Personligen tror jag det är bra om man lägger fram alla idéer oavsett om man för stunden ser dom som orealistiska eller inte. Med alla idéer liggande där framför en, frigjorda från värderingar, så kanske man kan få ut något som fungerar i slutänden.
Fredrik, det var inte dig personligen jag anklagade för att skylla på något, snarare de som bara tycks se problem med vilket rovdjur det än gäller. Nåväl, nog måste det väl ändå i den större delen av södersta Sverige vara väldigt väldigt god marginal innan 60% av rådjuren går till lodjuren och 40% till jägarna? Självklart skulle det vara i de delarna (som dessutom i nuläget är befriat från de andra stora rovdjuren) som tillväxten bör ske.
Per,
lodjuret orsakar inte lika stora konflikter som vargen. Den viktigaste anledningen är att vargen både påverkar hur man kan bedriva jakt och tillgången på villebråd. Den första faktorn är viktigare att den andra. Hur många hundar som faktiskt dödas är inte det centrala; ”alla” som jagar i vargrevir påverkas när det gäller hur man jagar med hund, åtminstone genom att man känner oro. I många fall släpper man inte alls, eller kopplar upp i lägen när man annars inte gjort det. Somliga väljer att avstå helt, några jagar men bara under vissa förusättningar, medan en del jagar som förut men hela tiden kännande en oro. Lodjuret är mer en renodlad konkurrent om bytet. Det accepteras därmed i betydligt större utsträckning, men inte i vilka tätheter som helst. Acceptansen försvinner med självklarhet innan man nått en nivå där man inte längre kan beskatta rådjursstammen genom jakt eller när effekterna av viltvårdsåtgärder som utfodring bara går till loföda. De flesta viltförvaltningsdelegationerna där man har starka lostammar har nu lagt sig på en tilldelning av 60 % av ”överskottet” av rådjur till lodjuren och 40 % till jägarna. Jag tror man kommer att få problem om man försöker gå längre än så.
Jag försöker inte skylla på någonting och jag har aldrig sagt att det är okomplicerat. Vad jag skrev var att vi visat att det går att uppnå gynnsam bevarandestatus för en population medan den jagas, dvs man kan ha en populationstillväxt med jakt vilket mer troligt ger acceptans hos jägarkåren än om man inte får någon jakt. I delar av landet är målsättningen att lostammen skall tillväxa ett tag till, men i min del av Sverige är det verkligen inte önskvärt. I norr har man redan bestämt att stammen ska ner.
Sedan ska man ha klart för sig att om man i samma område har varg, björn och lo så börjar de sammanlagda effekterna på bytestillgången bli avsevärda…
Korridoridén är något av en skrivbordsprodukt. Det finns ingen geografiskt naturlig korridor längs norrlandskusten som en vandrande varg spontant skulle välja och föredra framför inlandet eller fjällområdet. Alla älvar utgör ett större hinder ju närmare kusten man kommer , de är betydligt lättare att forcera i inlandet. Såvida inte vargen går stambanan, följer E4 eller endast vandrar vintertid.
En vandrande varg torde söka den, just för honom, optimala vägen genom skandinaviska halvön oberoende av våra ambitioner att styra och tillrättalägga. Det torde bli en individuell handläggning varje gång det sker och om man överhuvudtaget kan följa vargen på dess vandring.
Fredrik: Att lodjursförvaltningen inte är direkt konfliktfri har jag med all tydlighet förstått, men det tycks inte i jägarkretsar råda fullt lika stor ilska mot lodjuren som mot vargen. Många skulle nog föredra dem framför varg i sina marker, så förankringsarbetet skulle nog inte vara fullt lika svårt. Framförallt kan de knappast anklagas för att vara ett hot mot löshundsjakten och enligt många är det ju just där skon klämmer. Men den börjar såklart klämma någon annanstans om det problemet inte finns att skylla på. Dessutom har du ju själv skrivit att den svenska metoden för att restaurera de svenska stammarna av björn och lo är utmärkta exempel på hur man kan uppnå både acceptans och populationstillväxt. Var det trots allt inte fullt så okomplicerat och framgångsrikt som du gjorde gällande i de inläggen?
Hur som helst, nu kommer jag säkert bli kallad för omänsklig, hänsynslös och i avsaknad av förståelse och empati igen av vissa skribenter, men om några dagars extaarbete är för mycket att offra är man väl ändå ganska omedgörlig….
Per,
kanske… lon tar extremt mycket ren. Samtidigt är de största problemen med vargen inte att den tar så många renar, som att den sprider dem vind för våg. Detta enligt samer jag pratat med. Det kan ta ett antal arbetsdagar innan man lyckats samla en hjord igen efter en enda attack, vilket innebär en väldig massa arbete.
Och sedan måste man då lyckas få acceptans för ännu större stammar av de andra rovdjuren på andra håll… host. Loförvaltningen är inte heller konfliktfri, om vi säger så.
Fredrik och Kerstin F. och alla ni andra som kan ganska mycket: Skulle det vara en helt orimlig tanke att ”kompensera” renägarna i en eventuell vargkorridor genom att minska predationstrycket från andra rovdjur i denna tänkta korridor? (Mycket forskning tyder på att ekonomisk kompensation sällan lyckas öka acceptansen för rovdjur, snarare tvärt om, så det är knappast rätt väg att gå.) Det skulle ju i och för sig innebära att vi fick ha större stammar av dessa rovdjur på andra håll, men av någon anledning tycks det inte vara lika kontroversiellt som att ha en större vargstam.
JJ,
jag delar helt din bild av att det kommer att bli svårt… och när det gäller den avslutande delen håller jag HELT med dig… det finns en hel del andra frågor jag skulle vilja lägga mer tid på.
Eirik,
det finns ju då onekligen ganska många andra med samma inriktning på bakgrunden som du som kommit till en annan slutsats, både i Sverige och i Nordamerika. Och du menar att de svenska vargarna inte är inavlade heller? Hur har du mätt och beräknat det i så fall?
Kerstin,
rovdjursutredningen måste ju rimligen hantera detta… så jag tror inget annat sker innan man sett resultatet av den.
Fredrik:
I praktiken så finns det ju redan en vargkorridor i hela renbetesland. Det är ju bra att kolla på de vargförekomster som varit där dom senaste åren. Problemet ligger ju i att vargen inte låter bli renen utan den stannar upp och gör en ordentlig skada. Om vi tar västerbotten som ett exempel så har dom både vinter och sommarbete för renen. Det innebär att det är praktiskt omöjligt att hysa något revir eller varg förekomst utan problem i hela AC-län. Jag hade ett lunch möte med en på LST och vi pratade just om hur dom såg på en etablering av varg i länet. Han sa rakt ut att det kommer bli svårt och skadorna skulle bli för stora. Dom hade även ett projekt här uppe för något år sedan på en varg som kallades ”bullmarksvargen” till en början gick det bra. Men när sedan renen flyttade ner till vinterbetet så blev den skjuten med paragraf 28. Så enkelt kommer det inte bli att förankra en ”riktigt” korridor utan jag hoppas på att det flyter på som vanligt. För enligt experterna så ska det räcka med en varg vart 5 år? Och det ska vi väll klara oss med med tanke på att det redan slunkit igenom några de senaste åren? Och börjar det bli en bättre genetiskt status som nu alla vill ha så kan man lägga krutet på att börja skjuta bort fler vargar i de områden där vargen finns nu. Jag tror personligen inte på en spridning och att det skulle bli mindre ”livat” kring vargen om den fick sätta fotfästet här i norr. Men det är min personliga åsikt. Förövrigt tycker jag att denna debatt tar upp för mycket energi och man blir helt matt. Jag tycker hela cirkusen krig vargen och vargjakten bara fått ta för mycket plats i media och debatt forum. Det ända man vill är att jaga och leva livet eller hur?