Skabbvargar får fortsätta att lida

Skabbvarg Munkfors Foto:Malin Backman

Just nu går minst två svårt skabbangripna vargar omkring och lider. Myndigheterna anser att de inte har rätt att avliva dem. De kan bara ge tillstånd att avliva dem för människors skull, inte för vargens egen skull.

Den första vargen dök upp före jul utanför Munkfors. Beskedet allmänheten fick när de först kontaktade länsstyrelsen var att skabb kan läka ut, skräm bort den bara. De kontaktade då polisen, som skrattade och sa, självklart får vem som helst avliva en sjuk varg, men vi kan inte ge tillstånd. Ansvaret för avlivningen ligger alltså hos enskilda personer. Men vem vill eller vågar avliva en skabbvarg när varje avlivad varg leder till polisutredning och risk för att anklagas för grovt jaktbrott. Kanske är vargen inte tillräckligt sjuk. Speciellt som skabb sägs kunna läka ut.

Den värmländska vargen kan nu avlivas, inte för att den lider utan för att den efter en och en halv månad nu blivit så närgången att den kommer fram till människor fastän de hugger ved. Först då kunde länsstyrelsen ge skyddsjakttillstånd. Men vargen på gränsen mellan Dalarnas- och Gävleborgs län får lida vidare. Den utgör än så länge ingen större fara för människor, den bara lider.

Det finns de, som med en anklagande ton, menar att jägare borde ta sitt ansvar och avliva ett skadat djur. Men om samhällets signaler är att de själva inte vågar ta ett avlivningsbeslut, hur kan då någon förvänta sig att enskilda personer skall våga det.

Tyvärr är de lidande vargarna ett symtom på en rovdjurspolitik som spårat ur. Alla både myndigheter och enskilda är nu så rädda om sitt eget skinn att ingen vågar ta det enda logiska beslutet, att avliva vargarna. Därför fortsätter skabbvargarnas skinn att svida som om de vore utsatta för helvetes eldar.

58 Kommentarer
  1. Per-Ola Kullman (tidigare Roslagsbo boende.. osv) says:

    Kerstin F

    Jag upprepar den obesvarade frågan!

    Hur påverkas ”summan av lidande” om man ersätter människans uttag av bytesdjur med rovdjurens uttag av bytesdjur?

  2. Per-Ola Kullman (tidigare Roslagsbo boende.. osv) says:

    Kerstin F
    jag anser jag var tydlig i tidigare inlägg ”8 februari, 2011 kl 09:42 ”

    Jag skrev bla att om vi ”bortser från den svåra frågan om moral bland djur” och att ”djur har inga teoretiska resonemang om ”döden och livet efter detta”
    (Moral kräver förvisso högre medvetande men är inte samma sak!)

    Du efter frågar dina egna jämförelser mellan djur o människa!

    Citat
    ”Skulle du själv inte vilja ha möjligheten att överleva, även om du fick en sjukdom med svåra plågor och där chansen var liten till tillfrisknande, men att chansen ändå fanns där? Vad har vi egentligen för rätt att besluta för andra varelser i dessa fall?”

    Här gör du det klassiska misstaget ”projektion”! dvs tillskriva djur samma egenskaper som du själv har”
    Enligt mig finns ingen anledning att tro att ett djur skulle önska ”lidande” nu för en möjlighet till ”lycka” senare..

    Citat
    ”…den lider så svårt, att den förr eller senare helt klart kommer att dö av smittan. Kan du det?”

    Orelevant frågeställning om inte individen är viktig för global överlevnad för arten!

    Angående ditt angrepp på nackstick som avlivningsmetod så överlåter jag med varm hand till någon annan att utreda hur länge medvetandet finns kvar efter halshuggning!
    Tror det genomfördes blinkstudier redan under medeltiden!
    tror inte någon av dina experter har erfarenhet av hur fort blinkreflexen försvinner vid nackstick!
    Jag för min del är övertygad om att medvetandet är borta i samma millisekund!
    Självklart genomförs avblodning omgående!
    Ser detta som ett onyanserat angrepp på jägare..
    MEN du missar poängen att OM det tar 1-2 sekunder innan medvetandet upphör är det endast en förkortning av ”lidandet” OCH INTE ett uppkommet ”lidande” på 1-2 sekunder!!!

  3. Per Bengtsson says:

    Kerstin: Jag ska (försöka) hålla mig kort eftersom det ligger så långt från huvudämnet. Det är utvinningen av de kända fyndigheterna av apatit (som man utvinner fosfor ur) som kommer nå sin topp. En del säger att det redan skett, en del att det kommer ske om 30-40 år, och andra om 300 år. Så långt har du rätt, men skillnaden mot ”peak oil” är två. Den första är att vi till skillnad mot oljan inte letat särskilt noga efter nya ställen att utvinna det på. Det har varit för billigt och dessutom inte ansetts nödvändigt. Den andra skillnaden är att fosforn till skillnad mot olja inte ”förstörs” när den används, och den kan därmed (om viljan finns) återanvändas. Vad som nog däremot är sant är att priset kommer gå upp så småningom.

  4. Kerstin Fredin says:

    Per, inte blir jag ledsen för att inte få sista ordet i en sakfråga, men ibland kan det nog vara bra att sätta punkt – i alla fall tillfälligt. ;-)

    Det där med utfiskning av torsken i Östersjön och algblomningen (giftalger i det här fallet), är jag ganska säker på att jag hörde om i slutet på ett TV-program som i huvudsak handlade om laxodling och hur mycket annan fisk det krävdes för den odlade laxen. Kan t o m ha varit ett program i serien Uppdrag granskning eller liknande. Att jag också anser att grundproblemet är övergödningen, framgick nog inte så tydligt i mitt förra inlägg – men där håller jag alltså helt med dig. Det hela var f ö bara menat som ett exempel att visa på hur en art i toppen på pyramiden, indirekt även påverkar dom på bottenplanet.

    Visst – du kan ha helt rätt i att jag kan ha köpt påståendena för lätt. Antagligen p g a mina mycket bristfälliga kunskaper i ämnet, samtidigt som jag tyckte det hela verkade fullkomligt logiskt.

    När det gäller risken för att fosfor kan bli en bristvara, så grundar jag min uppfattning på vad forskarna säger, som t ex här: http://www.liu.se/forskning/reportage/fosforbrist?l=sv
    och här: http://miljoaktuellt.idg.se/2.1845/1.321265/bristen-pa-fosfor-ar-en-geopolitisk-mardrom Eftersom jag själv inte har någon som helst akademisk skolning, så är det väldigt svårt för mig att ifrågasätta det som de har kommit fram till här. Finns det andra forskare med andra åsikter kring fosforn?

    Till sist: Jag är inte helt övertygad om att konstgödningen bara fört gott med sig, i alla fall inte i det långa loppet, och om vi fortsätter slösa på jordens resurser som vi gör. Den har säkert givit större skördar och gjort människor rikare, men svälten fortsätter och det slängs dagligen tonvis med t ex bröd, medan man bränner säd för att inte priserna ska dumpas på världsmarknaden.

    Nu är det bäst jag slutar, och lovar Gunnar att försöka hålla mig till ämnet fortsättningsvis, för nu har jag nog kommit mer än lovligt långt bort från det ;-)

  5. Kerstin Fredin says:

    Per-Ola Kullman!

    Vad är det exakt jag undviker att ”försvara”/besvara?

    Som jag skrev förra gången, så hade jag lite ont om tid, men ville ändå svara med något. Långa haranger blir det ibland när jag t ex vill försöka visa på olika vinklar att se på en sak, eller när jag inte håller med, och vill försöka förklara varför.

    Om jag då återgår till ditt inlägg 8/2 09:45, och dina ”kraftiga protester” mot jämförelsen djur och människa, så förstår jag inte vad du menar med att jag tillskriver djuren mänskliga egenskaper.

    Kan du ge något exempel?

    När det gäller moral och föreställningar om döden, så kan vi aldrig med säkerhet veta av vi människor är de enda som reflekterar över detta. Som exempel har man sett hur elefanter reagerar över lämningar efter sina egna släktingar. Benknotor som lyfts upp och undersöks på ett sätt som inte görs med benrester av andra djur.

    Det var inte alltför länge sedan man sa att det som gjorde människan till människa en gång i tiden, det var när hon började använda redskap. Idag vet man att det finns fler djur, och även fåglar som använder redskap, och i vissa fall, även ”tillverkar” redskap genom att ”justera” en kvist eller något annat, så att det blir mer funktionell för ändamålet.

    Man har också trott att det bara är människan som kan kommunicera med varandra genom talet, och att det bara är vi som har språk med grammatiska regler, men inte heller det tycks stämma.

    Man upptäcker fler och fler områden där djur fungerar och reagerar som vi människor, men visar det på ett annat sätt, så att det av oss kanske upplevs som en ren instinkt, istället för ett medvetet beteende.

    Sedan förstår jag inte riktigt vad du menar att moralen spelar in om man försöker hjälpa ett vilt djur (du skrev bara djur, men jag antar att du menar ett vilt sådant) att överleva. Det finns mängder med exempel där detta lyckats, och där djuret sedan har kunnat åtgå till friheten. Vad som krävts är förståss kunskap, och det är nog mer insikt om sina egna begränsningar – och inte moral – som sätter gränserna här.

    Jag tror också man ska skilja rädsla från lidande, även om det förra faktiskt kan bli ett lidande om individen tvingas känna akut rädsla under lång tid.

    Din berättelse om rådjuret som blev ”avlivat” med ett nackstick är i sig intressant. Han som smekte geten gjorde det i tron att hans tröstande skulle få geten att må bättre, och du stack kniven i nacken, i tron att du därmed avslutade dess lidande. Om man ska tro expertisen, så gjorde ni båda fel, såvida du inte själv sedan stack djuret, så att det dog med det blod som strömmade ut. Möjligen skulle det ha kunnat dö av kvävning också, om det inte längre kunde andas. Nackstick dödar inte enligt vad experter kring detta menar, det enbart paralyserar och lämnar djuret oförmöget att röra sig, men ändå fullt medvetet. Det är kanske därför det numera är förbjudet att använda vid t ex renslakt.
    http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=106&artikel=4154769

  6. Sture Sjöstedt says:

    Per-Ola Kullman. Som limnolog känner du säkert till att man genom att studera grodlarver kan avgöra om det finns trollsländelarver i dammen. Om man googlar på rudornas förvandlingsnummer kan man lära sig hur rudorna försvarar sig mot rovfiskar. Kanske något att fundera över för att lösa problemet med vargar som tar hundar ? Jens Karlsson försöker visst hitta folk som kan lösa detta problem.

  7. Per-Ola Kullman (tidigare roslagsbo osv..) says:

    Kerstin F
    Avstår gärna ”harangerna” men upplever att du inte bemöter sakfrågan, och som vanligt inte besvarar raka frågor!
    Jag protesterade och ifrågasatte kraftigt dina liknelser mellan djur och människa, detta undviker du att försvara..

  8. Sture Sjöstedt says:

    Per-Ola Kullman. Nu är skabbvargen skjuten och ingen behöver förlora vapenlicensen för den bedriften.Din debatt med Kerstin var intressant. Vem vann ?

  9. Per Bengtsson says:

    Kerstin: Jag lovade att du skulle få slutrepliken på vad som är naturligt eller inte, så det tänker jag inte kommentera något mera. Däremot kan jag inte låta bli att kommentera en del andra saker eftersom jag känner att du nog köpt en del argument lite väl billigt. Som gammal limnolog (även om jag bytt forskningsinriktning sen dess och inte är helt uppdaterad) kan jag se var teorin om algblomningarna och torsken i östersjön kommer ifrån. Den måste bygga på den gamla väl beprövade restaureringstekninken att fiska ut zooplanktonätande arter (till exempel mört) från övergödda insjöar. På så sätt blir det mer zooplankton som i sin tur äter algerna vilket i sin tur ger möjlighet för toppredatorer att jaga mört vilket i sin tur ger klarare vatten vilket möjliggör för etablerandet av makrofyter som tar upp näringen och det därmed blir det mindre näring över till algerna. Visst, det fungerar, men man måste konstant upprepa trålandet efter mört eftersom tekniken inte åtgärdar grundproblemet, nämligen övergödningen. Det är även övergödningen som är orsaken till algblomningarna i östersjön. Eftersom östersjön dessutom till stora delar är för djup och för att makrophyter ska kunna stå för en majoritet av näringsupptaget spelar nog torsken i sammanhanget en väldigt liten roll. Däremot finns det massor med andra goda anledingar till att göra något åt torsksituationen, annars står vi där snart med en situation liknande den utanför Kanadas Atlantkust. Det som kommer drabbas värst av det är fiskarna själva. Någon större betydelse för algblomningarna kommer det nog knappast att ha.

    Att fosforn skulle vara påväg att ta slut är även det en ganska stor myt. Fosfor finns det gott om, frågan är bara hur mycket vi är beredda att betala för den. Men visst är det en ändlig resurs, där håller jag med. Samtidigt får man inte glömma att det bara är några årtionden sen just effektivt utvinnande av fosfor och annat konstgödsling i kombination med olika bekämpningsmedel ledde fram till ”den gröna revolutionen”. Plötsligt kunde vi faktiskt föda den större delen av jordens befolkning. Så man får inte glömma bort att konstgödsling med mera faktiskt fört något väldigt gott med sig och antagligen räddat hundratals miljoner människor undan svältdöden. Det innebär dock inte att det inte kan bli ännu bättre.

    Till sist vill jag bara glatt säga: Tack detsamma!

  10. Bjärven says:

    Per B
    Om vi inte är en del av naturen, vad i hela friden är vi då?
    Jag förstår hela ditt resonemang när jag har klart för mig att människan är något annat än naturlig.
    Men du har fel i grund.

  11. Kerstin Fredin says:

    Per Bengtsson!

    Delar av det jag skrev till Per-Ola, förklarar kanske och ger även den definition jag har på ”naturen”, när jag menar att vi är en del av den.

    Det jag menar med ”regler” är att allt vi och andra levande varelser gör alltid får konsekvenser på ett eller annat sätt.

    Som exempel menar vissa forskare att utfiskning av rovfiskar som t ex torsken i Östersjön, kan vara en bidragande orsak till den ökande algblomningen. Predationen på mindre rovfiskar (som t ex torsken stod för tidigare) har minskat vilket har fått till följd att de mindre rovfiskarna har öka i antal och påverkar i sin tur de algätande arterna så att de minskar i antal, varvid algerna får möjlighet att bli fler. Övergödningen av vårt innanhav, som också påverkar, är det väl ingen som förnekar att den beror på människan.

    Man menar att vissa viktiga ämnen som t ex fosfor är på väg att ta slut i för oss tillgänglig form, och redan på 80-talet började vi konsumera mer av jordens resurser än som kunde återskapas. Som jägare brukar man ibland tala om att man inte får ta ut mer än räntan av kapitalet när man jagar. Det kan också sägas vara en ”regel” man bör följa även på annat håll.

    Visst inverkar kulturen på hur vi lever våra liv, men vår västerländska kulter sprider sig nu också till länder där människorna har fått det betydligt drägligare än tidigare. Det är självklart att dom vill komma upp i samma standard som vi har – men räcker jordens resurser till för det? Det kanske är dags för oss att gå ner lite i standard för att kanske mötas på halva vägen, till nytta för alla?

    Vet du Per Bengtsson, jag tror vi i grunden har ganska lika åsikter i det stora hela. Däremot verkar det som om uttrycket ”del av naturen” uppfattas på olika sätt. Jag är nämligen själv helt övertygad om att det är människans påverkan som åstadkommit den snabba förändring som nu yttrar sig i det vi kallar den globala uppvärmningen. Men jag ser det också som en i sig ”naturlig” konsekvens av vårt sätt att leva. Här skulle ”naturlig” mycket väl kunna bytas ut mot ”logisk”.

    Som slutreplik skulle jag ändå vilja säga att diskussioner liknande denna känns väldigt betydelsefulla för mig. Inte för att jag tror att jag ska få över någon på ”min sida”, men för insikten att det man försöker förmedla kan uppfattas på så många olika sätt fast man i grunden kanske är mer överens än man anar. (Anser f ö att det är mottagaren av det som framförs, som har tolkningsföreträde).

    Så, tack för en – i alla fall för mig – mycket givande diskussion!

  12. Kerstin Fredin says:

    Per-Ola Kullman!

    Jag hinner just nu inte skriva dom gamla vanliga långa ”harangerna”, men jag hoppas verkligen att du inte uppfattar mig som en person som tycker att ”naturen ska klara sig utan inblandning av människan”, då måste jag ha uttryckt mig mer än lovligt illa.

    Jag är övertygad om att vi – i och med att vi påverkar den och är beroende av den, vare sig vi vill eller inte – också är en del av naturen och de nätverk av samband som förekommer här.

    Jag tror dessutom att vår egen art riskerar att gå under så småningom, om vi inte börjar rätta oss lite efter de ”regler” som gäller i det ekosystem som finns på vår begränsade planet.

    Vi klarar oss inte utan ”naturen” men ”naturen” skiter fullständigt i om människan finns där eller inte. Den klarar sig precis lika bra utan oss, som med oss. Utan oss är den dock först när vi inte längre existerar på vårt lilla klot.

    Kanske ska förtydliga att med ”naturen” så menar jag i princip biosfären, dvs det skikt runt hela vår jord som hyser någon form av liv.

    Kanske är det bara så enkelt att vi talar om olika saker?

  13. Per Bengtsson says:

    Kjerstin F: Jag håller inte med dig. Vad finns det för regler i naturen? Inga alls skulle jag vilja påstå. Var och en gör vad som är bäst för sig själv och möjligtvis för sin avkomma och nära släktingar. Visst är vi säkert ganska ensamma om att kunna ta ansvar och besitta en moral, men vad detta innebär är helt och hållet boroende av den kulturella kontexten. Det är med andra ord den kultur vi lever i som avgör vad ansvar och moral innebär, inte den natur vi lever i. Den kulturella evolutionen går dessutom betydligt snabbare än den naturliga, vilket inte minst manifisteras i att så många reagerar på vargjakten idag medan samma individer antagligen skulle anse att det var en självklarhet om de levt för 200 år sen. Så nej, jag kommer nog aldrig övertygas om att vi är en del av naturen, lika lite som jag kommer övertygas om att den globala uppvärmingen är naturlig (vilket nödvändigtvis blir slutsatsen om man anser att människan är en del av naturen). Du får chansen till en slutreplik, sen släpper jag det här ämnet.

  14. Per-Ola Kullman (tidigare roslagsbo osv..) says:

    Kerstin Fredin
    Förvånad och hoppfull blir man dom få gånger man får anledning att nicka lite instämmande till dina resonemang!
    Men jag protesterar kraftigt mot dina jämförelser mellan djur och människor!
    Att tillskriva djur mänskliga egenskaper leder alltid till mycket förvirrande slutsatser!
    Om vi bortser från den inte helt lätta frågan om det finns ”moral” bland djur, kan vi vara överens om att teoretiska resonemang och föreställningar om ”döden”, ”meningen med livet” och ”livet efter detta” INTE existerar bland andra djurarter än människan?
    (ok,möjligtvis bland dom högst utvecklade primaterna, och då i samma utsträckning som hos en mänsklig treåring)
    I så fall är det helt orelevant att tro att ett djur skulle önska ett ”lidande” i förhoppning att uppleva ”lycka” senare!

    Som människa har man ett högre medvetande och kan ta moralisk ställning att mänsklig påverkan i naturen som minskar summan av lidande kan vara ”moraliskt riktigt”!

    Personer som tappat sin moraliska kompass hamnar ofta i fällan att tro att man gör en ”god gärning” om man hjälper ett skadat djur att överleva!

    uttryck för detta är grupper som tar på sig att behandla skadade vilda djur i syfte att ”rädda” en enskild individ, vad man i verkligheten gör är att öka på ”summan av lidande” då vilda djur som hanteras av människor troligen befinner sig i mer eller mindre ”dödsångest” (medfött flyktbeteende i syfte att överleva och föra sina gener vidare).
    Ett annat skräckexempel jag själv har upplevt är en bilist som kört på en råget, båda bakbenen var brutna och geten låg fullt medveten och hade försökt kravla iväg från ”faran”, bilisten som säkert var en snäll och inkännande medmänniska satt tätt inpå djuret och klappade ”tröstande” på det skräckslagna och i ”dödsångest” nästan paralyserade geten!!
    Då jag förklarade att i sverige kör vi inte påkörda rådjur till djursjukhus och snabbt avlivade geten med ett nackstick såg han en smula upprörd ut!

    Slutsats:
    Har man grundåsikten att ”naturen ska klara sig utan inblandning” av människan och balansering av viltstammar ska ske genom naturliga svängningar, så kan man knappast kräva att ett lidande djur ska avlivas eller behandlas!

    Om man har grundåsikten att människan är en del av naturen och har rätt att påverka och ingripa, så bör en moralisk genomtänkt ståndpunkt vara att man i möjligaste mån ska minska ”summan av lidande” och då snabbt avliva påträffade skadade djur!

    Om dom olika arternas överlevnad globalt ses som viktigt kan enskilda individer utsättas för rimligt lidande i ett högre syfte!

    Till sist en provocerande fråga!
    Hur påverkas ”summan av lidande” av att ersätta människans uttag av bytesdjuren med rovdjurens uttag?

    Ps
    Per Bengtssons jämförelse med akvarium visar på vilken typ av natursyn vi har att tampas med!

  15. Kerstin Fredin says:

    Gunnar!

    Som jag skrev till Per, så håller jag absolut med dig. Jag håller alltså med om att vi människan i grunden värnar det som gynnar oss, men tyvärr är det ibland ett mycket, mycket kortsiktigt gynnande, som kanske bara varar knappt en mansålder.

    Som människor måste vi se bortom vårt eget liv och se in i en framtid vi inte själva får uppleva, dvs våra barns, barnbarns och barnbarns barns värld. Det kan t o m kräva att vi idag avstår från något som för stunden kan verka nödvändigt men som i det långa loppet kommer att skada människan som art, eftersom det är skadligt för naturen och vår egen livsmiljö.

  16. Kerstin Fredin says:

    Näää Per Bengtsson, så tänker då inte jag. Jag menar att i och med att vi är en del av naturen, så har vi också ett ansvar för att leva efter de regler som gäller i den. Vi människor är nog i stort sett de enda djur som även kan inse, och har förmåga att ta vårt ansvar. Vi har dessutom viss förmåga att undertrycka naturliga drifter, om de kan vara till skada för oss i de kretsar vi lever och verkar.

    Visst kan vi urskulda vårt beteende med att det är ”naturligt”, men då menar jag att vi tar avstånd ifrån vårt eget ansvar och samtidigt säger att vi struntar i vad som händer oss människor och vår avkomma. Det i sig är högst onaturligt. Här håller jag absolut med Gunnar.

  17. Gunnar Glöersen says:

    Per Bengtsson, du är ologisk. Om du är en del av naturen bryr du dig om att sköta den eftersom du inser att det är du själv som drabbas om du går för långt. Om du däremot ser naturen som något skumt långt där borta så lär du knappast få någon djupare förståelse för den. Människor värnar i grunden det som gynnar dem.

  18. Per Bengtsson says:

    Kerstin F. och Gunnar, tänk att mitt inlägg skulle föra med sig något så förbluffande att ni faktist är helt överens (om vissa delar)! Däremot får ni inte med mig på er sida. Jag kommer alltid att akta mig väldigt noga för att säga att människan är en del av naturen. Det leder i förlängningen enbart till att man kan ursäkta skogsskövling, miljöförstörelse, djurplågeri och till och med krig med att ”vi är en del av naturen”. En gång i tiden var vi det, men det upphörde när vi fick intelligensen och medlen att agera och forma den exakt som vi vill. Numera har vi till och med makten att utplåna i stort sett allt liv på jorden (inklusive oss själva) om vi bara bestämde oss för det. Även det skulle vara okej om vi är en del av naturen, och på sätt och vis är det väl så. Min högst personliga åsikt är att man en del av något när man både påverkar och påverkas av det, utan att man har möjlighet att kontrollera de skeendena. Så fort man gör medvetna val om vilka, hur mycket och hur många som ska få finnas slutar man vara en del av det. Jag skulle till exempel nog bli betraktad som lite konstig om jag sa att jag var en del av mitt akvarium.

  19. Kerstin Fredin says:

    Per Bengtsson!
    Jag skulle direkt kunna skriva under på de första 13 raderna av ditt inlägg idag 17:30.

    När du sedan skriver att du inte själv tror att även du och alla andra av din art (jag själv t ex) är en del av naturen, då blev jag minst sagt förbluffad.

    Själv tror jag absolut att jag är en del av naturen, och tack vare mitt och andras påverkan så har vi gjort mycket gott, men numera verkar det mesta vara av ondo. Bara det att vi påverkar naturen gör oss ju även delaktiga i den, eller hur tänker du?

    Jo föresten, jag kan också skriva under på de tre sista raderna.

  20. Kerstin Fredin says:

    Gunnar! Jag inser för det första att det är svårt, att på håll, avgöra om en varg verkligen är skabbangripen, och om den är angripen på ett sätt som göra att den lider så svårt, att den förr eller senare helt klart kommer att dö av smittan. Kan du det?

    Skulle du själv inte vilja ha möjligheten att överleva, även om du fick en sjukdom med svåra plågor och där chansen var liten till tillfrisknande, men att chansen ändå fanns där? Vad har vi egentligen för rätt att besluta för andra varelser i dessa fall? Vårt eget lidande över andras?

    Allt vilt i Sverige är i grunden fredat. Dödande av fredat vilt är alltid ett jaktbrott om det sker under fel tid, på fel premisser, eller inte uppfyller de krav som finns för skyddsjakt. Kan man misstänka jaktbrott så är det polisens plikt att registrera ärendet som ett sådant, och jag tror ingen annan än en åklagare sedan kan lägga ner det. Här kan jag ha helt fel, men jag är ganska övertygad om att polisen också skulle göra fel om man direkt avskrev en skjuten varg som jaktbrott, dvs övertar åklagarens roll. Vad de i alla fall visade när de inte beslagtog vapnen, var att de själva inte trodde att det skulle bli några påföljder. Detsamma hände f ö i ett annat fall när en varg sköts i samband med ett hundangrepp – inga vapen togs från skytten.

    Du skriver att: ”det självklara vore att direkt avskriva ärendet utan vidare åtgärd”. Du får väl arbeta för det då, för har inte ens jägarna, inklusive dig själv, kunskap om vad som menas i 40a§, så tror jag inte kunskapen är större hos polisen att avgöra om ”djuret är så svårt skadat, eller i sådan belägenhet att det av djurskyddsskäl snarast bör avlivas” som det står i förordningen.

    Annars hänvisar jag till förslaget jag gav tidigare. Kontakta SJFs jurist, och diskutera svårighetsgrad och lidande med Torsten Mörner.

  21. Gunnar Glöersen says:

    Per Bengtsson, i fråga om lidandet är vi överens. Naturen är en grym plats, inte Edens lustgård. Även i frågan om skadskjutna djur.
    Däremot ser jag mig vara en del av naturen, även om jag väljer att bruka den. Evolutionen har fört mig hit och att se människan som ett väsen som inte hör hemma i naturen är enligt mig lika som som när djurrättsakvister tror att naturen är plats där djuren lever i harmoni med varandra. Det enda som skiljer mig från djuren är att jag kan göra aktiva val, som att utrota vargen eller låta den leva.

  22. Gunnar Glöersen says:

    Kerstin Fredin, redan att du ställer frågan om hur skabbangripen en varg måste vara för att få skjutas visar på problemet. Samma sak med Gerold Berg som sköt skabbvargen i Torsby. Varför inleddes överhuvudtaget en förundersökning? Om inte ens poliserna på plats kan avskriva ärendet, hur skall då någon våga skjuta en varg? Det självklara vore att direkt avskriva ärendet utan vidare åtgärd eller se till att länsstyrelsen eller polisen kan ge tillstånd.

  23. Per Bengtsson says:

    Gunnar: Det kan kanske låta hårt, men jag tror faktiskt du tolkat mig rätt. Vilda djur lider en stor del av sina korta liv, så är det bara, och är det något som borde avlivas är det myten om det vilda lyckliga djuret som strövar omkring och tycker att livet är fantastiskt hela tiden. Just den myten har lett till en massa avarter av djurrättsaktivism och andra dumheter. Visst, om jag snubblar över ett svårt skadat och lidande djur i skogen eller någon annanstans skulle jag också förkortat lidandet. Men jag skulle absolut inte se det som en skyldighet, och framförallt skulle jag inte ens kommit på tanken att vara arg på någon jägare för att han/hon inte sökt upp det och dödat det.

    Angående din fråga om trafik och skottskador anser jag att det är en helt annan sak. Om jag själv genom mina handlingar avsiktligt eller oavsiktligt allvarligt skadar ett djur får jag såklart ta mitt ansvar för den handlingen (men återigen skulle jag aldrig komma på tanken att bli arg för att någon annan inte gjorde det åt mig). Anledningen att jag gör skillnad i de här två fallen är att jag absolut inte ser mig själv som en del av naturen. Jag rör mig mycket i den, men det gör mig inte en det av den (avsett om jag skjuter ett djur eller två). Ditt påstående att jägarna skulle vara en del av naturen tar jag som ett skämt. Det rimmar iallafall väldigt illa med ert konstanta prat om brukande, förvaltande, förlorade avkastning, och så vidare. Att man bestämmer (eller anser sig ha rätt att bestämma) över något och formar det efter eget tycke och smak gör en inte till en del av det.

    Nej du, jag tycker faktiskt att den fantastiska omsorg och vilja att förkorta lidandet för just denna stackars skabbvarg har ungefär samma löjens skimmer över sig som kändisresorna till Kanada för att protestera mot säljakten.

  24. Kerstin Fredin says:

    Nja Gunnar! Om det är samma artikel vi talar om http://www.nwt.se/varmland/article846778.ece så handlar den mer om varför jägarna är så rädda för att skjuta skabbvargar. Det är ju just det du själv tar upp i din blogg, där du även nämner den skabbangripna vargen i Gävleborg som det inte beviljats skyddsjakt på. Rubriken pekar f ö direkt emot den, eftersom skyddsjakt redan hade beviljats för Värmlandsvargen. Det var alltså Gävleborgsvargen jag trodde du menade när du talade om 50 mil.

    I mitt inlägg 15:15 – som fortfarande står kvar under ”inväntar granskning” har jag skrivit att jägare tidigare har skjutit skabbvargar utan ”men” för skytten.

    Har det blivit refuserat, och i så fall, varför?

  25. Gunnar Glöersen says:

    Per Bengtsson, din synpunkt når fram till alla. Skit samma om de lider, det är naturens gång. Gäller det skadskjutna och trafikskadade vargar också? Jägare är ju en del av naturen.

  26. Gunnar Glöersen says:

    Kerstin Fedin, artikeln i NWT handlar om jsut den varg som de nu fått skyddsjakt på. I drygt en månad fanns inget tillstånd trots att många ville, men inte vågade, avliva den.

  27. Kerstin Fredin says:

    Nej Gunnar!

    Om man verkligen kan bedöma att djuret lider, och man inte förorsakar ytterligare lidande för andra, då ser jag det som rimligt att skjuta djuret. Jag ser det alltså som högst rimligt att även en måttligt men klart synligt skabbangripen räv skjuts under den tid den är lovlig, men skulle tveka under tider då räven kan ha ungar i grytet.

    Sedan undrar jag varför du så ofta tar till spydiga uttalanden när det gäller mig och andra som inte håller med dig i allt. Var snäll och tolka inte in något i det jag skriver, som inte finns där.

    Varför överhuvudtaget skriva något som av många uppfattas som hur rädda jägarna ”bör vara” för att förlora sina vapen? I länken som gavs tidigare, berättar Gerold Berg från Torsby, att han inte hade några som helst problem när han själv sköt en skabbvarg för drygt ett år sedan. Han verkar själv inte ha mycket till övers kring det som skrivits om detta.

    Kanske skulle SJFs jurist kunna titta närmare på det här och vad det var som gjorde att Gerold Berg inte ens blev av med sina vapen. Enligt Jaktförordningen 40a§ så är det ju uppenbarligen tillåtet att avliva även fredade djur som är ”så skadat eller i sådan belägenhet att det av djurskyddsskäl snarast bör avlivas” Det får man t o m göra på annans mark.

    Som veterinär, kanske sedan er ordförande Torsten Mörner kan ge besked om hur skabbangripen en varg ska vara för att den här paragrafen ska kunna tillämpas utan risk för skytten.

  28. Per Bengtsson says:

    Men herregud, det är väl ingen som har varken ansvar, rätt eller skyldighet att avliva ett vilt djur som lider! Faktum är att svält, sjukdomar och parasiter är en del av vardagen för våra vilda djur. Är det också djurplågeri? I så fall fick vi nog se till att inte ha några djur överhuvudtaget, eller ska vi rycka ut med bössan (eller veterinärväskan) så fort ett rådjur får en fästing eller en koltrast skadat vingen? Snacka om att göra en höna av en fjäder…

  29. Kerstin Fredin says:

    Djurvän, det var inte den varg det givits beslut om skyddsjakt på jag menade, utan den Gunnar nämner i sitt inlägg, och som ingen vågar skjuta eftersom det inte finns något skyddsjaktsbeslut. Det är heller inte lätt att se att han i sitt inlägg idag 08:50 menade den varg det beviljats skyddsjakt på, utan jag trodde faktiskt att någon jägare ändå tagit modet till sig att våga riskera bössan för att förkorta lidandet för djuret.

    Själv kan jag mycket väl tänka mig att jägare som ställer upp på skyddsjakt på dokumenterat oskygga individer (risk för människor, som i detta fall), borde kunna få någon form av ersättning, kanske liknande det som lämnas för eftersök på trafikskadat vilt.

    Jag ifrågasätter absolut inte det du gör i detta fall – snarare tvärt om, men att skjuta ett djur bara för att man tror att det lider, ser jag inte som helt självklart alla gånger – se det jag skrev tidigare 5/2 22:13.

    Det som stod i NWT i lördags, om det var den länk Mattias gav, rör inte heller den varg det beviljats skyddsjakt på – så som jägare i samband med beviljad skyddsjakt kan jag inte se att du blev anklagad där – eller var det i en annan artikel?

  30. Sture Sjöstedt says:

    Per-Ola Kullman. Du frågar mig hur många arbetsdagar jag är beredd att lägga på att jaga skabbvarg. Är det en retorisk fråga ? Vi har ju SJF med dess allmänna uppdrag och den organisationen bör väl ändå kunna klara av att avliva en skabbvarg, eller hur ?

  31. Bjärven says:

    Skabb är smittsamt, vargarna är mer släkt än helsyskon, hmmm.
    Om man är rädd om vargarna kanske man skulle mobilsera så många jägare som möjligt?
    Är man inte rädd om vargarna ska man kanske låta naturen ha sin gång?
    Det är ju lite märkligt att under dom förutsättningarna är det jägarna som vill avliva och inte de sk bevararna.
    Här framstår jägarna som de som vill vargarna väl, övriga verkar inte bry sig.

  32. AL says:

    Var står rovdjursföreningen djurskyddet och naturvårdsföreningen i den här frågan?.
    Det skulle vara fint med ett svar.Borde inte någon av dom nämda anmäla länsstyrelsen för djurplågeri.Skabb kan ju läka ut men var går gränsen vem har ansvar? Och vem tar ansvar. Det ska ingen privatperson behöva göra med dom risker som en avlivning av någon av dom stora rovdjuren medför.

  33. Djurvän says:

    Kerstin!

    Eftersom jag är en av de som gör dig förbluffad ska jag skriva hur jag tänker. Vi har fått ett skyddsjaktbeslut på denna närgångna varg. Inte för att den är sjuk utan för att den varit närgången mot människor mitt inne i samhället. Vi har till den 13 februari på oss. Vi har lagt ner otaliga timmar, kommer redovisa allt när vi till slut lyckas fälla den för det gör vi till slut, samt ca 50 mil i bil för att leta upp och avliva denna varg. Detta är något som jag ser som en skyldighet, inte bara för vargens skull utan också för de människor som känner oros skull. Men att nu hela tiden bli ifrågasatt, senast i lördagens NWT samt nu av dig i SRF gör att jag blir mer och mer skeptiskt till att lägga ner denna tid samt mina egna skattade pengar på att avliva denna varg. Varför ska vi göra detta helt ideellt? Och vad gäller din erfarenhet av hur skabbrävar avlivas är ju rent komiskt. Hur ofta tror du man har bössan med sig i bilen när man råkar få se en skabbräv?? Ska vi göra samma sak här kanske? Vänta till efter 13 februari och hoppas att vi har bössan med när vi ser skabbvargen? Och dessutom bli föremål för brottsutredning och riskera att bli av med vapnen under utredningens gång då vi inte längre har ett skyddsjaktsbeslut i ryggen för att avliva denna sjuka varg. Nej, Kerstin, vakna för hel..te upp ur koman. Vad du säger är att vi inte ska göra allt vi kan för att avliva denna sjuka varg utan vänta tills vi ”råkar” få se den. Hoppas man ”råkar” ha bössan med sig då…

  34. jörgen bergmark says:

    Till dom som tycker att jägare ska riskera fängelse mm för att förkorta lidandet för dessa djur. Varför gör ni inte själva det? Saknar ni vapen? Jaha skaffa ett illegalt vapen och lös problemet! Olagligt? Straffbart? Ja men ni uppmanar ju själva jägarna att testa lagen! Ni får väl övertyga rätten om att ni handlade rätt.
    Det är lätt att kräva av andra sådant som man aldrig skulle våga göra själv!

  35. Gunnar Glöersen says:

    Kerstin, vad vill du ha sagt med det? Att jägarna skall strunta i att den lider? När det gäller skabbrävar kör säkert ingen 50 mil, men jag har själv tillbringat många timmar både i bil och i markerna för att avliva just skabbrävar som människor ringt om. Men jag kan ju hälsa jägaran att de skall sluta leta, eftersom SRF tycker att de lägger för stor energi på att få den avlivad. Dessutom får vi ju bara ännu mera skit för att vi vill avliva ett sjukt djur. Jag upphör aldrig att förvånas.

  36. Kerstin Fredin says:

    Gunnar!

    Måste säga att jag blir smått förbluffad!

    Köra runt 50 mil för att försöka hitta en skabbangripen varg. Vem har hört talas om något sådant när det gäller skabbangripna rävar?

    Min erfarenhet är att räven skjuts när man råkar se den, inte att man ägnar massor med tid att söka upp dom.

  37. Gunnar Glöersen says:

    P-O Kullman, du har helt rätt. Nu ställs plötsligt krav på att jägarna skall ta sitt ansvar. Jag talade just med en av de jägare som nu försöker avliva vargen. De har redan kört 50 mil i sökandet efter skabbvargen, helt utan ersättning med. Vad är tacken?

  38. Per-Ola Kullman (tidigare Roslagsbo boende.. osv) says:

    Nu blir man ju riktigt upprörd!!

    Människor som nyss hävdat att ”det är bara fel att skjuta varg” och att ”naturen ska klara sig själv” utan den onda människans inblandning, samt att om det nu ändå måste dödas varg varför kan inte ”tjänstemän på statliga verk” , som är så mycket bättre än otäcka lustmördare till jägare, kliniskt och kallblodigt utföra uppdraget, sitter nu
    och förfasar sig över en högst naturlig situation dvs ett djur som dör i hemska plågor!
    Även hårdare tag mot misstänkta vargmördare har det gapats om från alla möjliga håll..

    Nu har man mage att beskylla jägarkåren för att inte snabbt åtgärda denna ”brist” i naturen och samtidigt offra sig på det högst osäkra offentliga altaret..
    samtidigt som statens tjänstemän hukar bakom pärmarna!!
    Om någon trotsar sunt förnuft och avlivar en skabbvarg kommer garanterat tongångarna bland samma människor plötsligt ändras till misstänksamhet och hat!!!
    Skulden ligger ju helt på hur förvrängd synen på varg har blivit i samhället!
    Och vilka ligger bakom detta?
    Om någon jaktmotståndare som säger sig värna vargen känner för att göra en insats och minska summan av lidande en aning kanske någon kan bidra med kontakter och lånelicens?
    Hur många arbetsdagar är tex Calle F, Marie, eller Sture Sjöstedt beredd att lägga på detta?
    Bli inte förvånade om en veterinär i rätten sedan hävdar att skabbangreppet var lindrigt och skulle kunnat läka ut, staten vill då nog gärna ha ersättning motsvarande värdet av en varg ca 100 000 kr + böter, har ni tur klarar ni er utan finkan!!

  39. Gunnar Glöersen says:

    Mattias, flera personer har kontaktat länsstyrelsen och bett dem avliva vargen. De var inte jägare men ville förkorta vargens lidande, Svaret de fick var ”skräm iväg den, det kan läka ut”. Vem vågar skjuta en skabbvarg efter ett sådant besked av myndigheten? INGEN! Vad skulle hända om det visar sig att skabben läkt ur? Är det ändå ok? Du lär inte få något tydligt besked från någon, du förväntas testa systemet. Har du fel, är minimistraffet 6 månaders fängelse.

    En man avlivade ett lodjur i sin trädgård för några år sedan. Lodjuret, en unge, sprang emot hans fru och fräste. Frun bad honom avliva det. Så gjorde han eftersom han både bedömde att lodjuret var utmärglat och att det fanns risk att det skulle skada något av alla barn i bostadsområdet. Det slutade i rätten, där NVs ”expert” menade att det är normalt att ett lodjur väger 6 kg i maj! Experten är numera ledamot i SRF och arbetar aktivt mot lodjursjakt, speciellt utanför renskötselområdet. Mannen fick fängelse!! Så mitt råd är, se till att vargen är ordentligt sjuk innan du skjuter.

    Det skall dessutom sägas att det är SJF som hjälpt lokalbefolkningen med att skriva en skyddsjakts ansökan, eftersom länsstyrelsen inte fixade på egen hand det trots flera samtal i frågan i över en månad.

  40. Gunnar Glöersen says:

    Kerstin, om jag hade ett enda vapen och visste att jag kan bli av med det om jag skjuter en skabbvarg så skulle jag inte heller skjuta vargen. Varför skall jag som enskild person ta ett ansvar och se ”straffas” när det finns myndigheter som kan ge mig tillstånd.

  41. Gunnar Glöersen says:

    Benny Löfstrand, notera att polisen och den jägare som sköt vargen säger att det automatiskt blir en utredning. Varför? Jo, för inte ens polisen kan skriva av ärendet på plats trots att de står med en död skabbangripen varg vid fötterna. Det betyder att det finns en risk att man gjort fel. Dessutom säger polisen i artikeln att ”det är värt att bli av med vapnet en tid” för att skjuta en skabbvarg. Obegripligt! Vem vill riskera att inte kunna jaga på flera månader?

    Man kan fråga sig varför myndigheterna inte själva tar ett avlivningsbeslut. De skyller på att de inte får och överlåter till enskilda att prova sin lycka i myndighets Sverige. Samtidigt som samma myndighets personer säger att skabb ”kan” läka ut.

  42. Gunnar Glöersen says:

    Marie, att vargen lider vet alla. Problemet är att dem som på enskilt initiativ avlivar den blir föremål för utredning. Det kan bara betyda en sak, att det inte alltid är självklart att vargen får avlivas.

  43. Gunnar Glöersen says:

    Calle f, du svarar som polisen i Karlstad i NWT i lördags. Ni ser inte att det finns problem i att den som skjuter blir av med sitt vapen. Efter polisen uttalande lär ingen skjuta en skabbvarg!

  44. Henrik Åkerblom says:

    Vad säger våran egen förbundsordförande om saken?
    Han är ju ändå veterinär i statens tjänst

  45. Bo Hägglund says:

    Otroligt att den här frågerna kring vargen gör att en tämligen självklar åtgärd blir hängande i tomma luften. Skabbräv skjuter man snabbt bort för att förhindra lidande för smitat djur och även för att hindra spridning, sen kan man inte göra något åt lyor och dylikt där parasiten kan leva vidare . Har för mig att själva skabbparasiten kan leva upp till ett år utan värddjur. På ett sätt gör nekandet av avlivning av drabbad varg en tjänst på så sätt att flera vargar kan smittas och duka under. Vad som är otrevligt är att i regel är sjukdomsbärande djur avtrubbade från sin naturliga skygghet och kan komma att söka kontakt och föda närmare människor än normalt. Se fenomenet soptunne björnar…och så ska vi i ett modernt samhälle hålla på med komposter som luktar gott??

  46. Kerstin Fredin says:

    Gunnar!
    Jag missade de sista meningarna i ditt svar till Tommy.

    Vad menar du egentligen när du skriver:

    CITAT Polisen tycker att det är ett märkligt argument att vi inte vill riskera att bli av med vapnet. Att förkorta vargens lidande borde vara viktigare. Inte undra på att ingen vill skjuta en skabbvarg! SLUT CITAT.

  47. Kerstin Fredin says:

    Gunnar!
    Jag kan hålla med dig om att det råder förvirring när det gäller skabbangripna djur. Ska de dödas eller ska de få leva och lida. Det är OK att döda vissa, medan det kan kosta dyrt för en jägare och vapenägare att döda i andra fall. (Vad väljer man då?)

    När du i ett svar skriver att det är ”svineri” att inte skjuta en skabbangripen räv, så undrar jag om du själv skulle göra det om angreppen såg ut att vara relativt lindriga, och det var under yngeltiden och kanske en rävhona med ungar i grytet.

    Är hennes lidande värre än ungarnas när de ligger och svälter ihjäl? Där jag bor ska det krävas bra mycket mer än lite synliga tecken på skabb för att skjuta en räv under yngelperioden och när ungarna är för små att klara sig själva. Möjligen då om man vet var grytet är, och kan avliva ungarna samtidigt.

    Varenda gång man talar om att avliva djur för att de lider (en mänsklig uppfattning), så kommer jag alltid att tänka på alla de människor som inte får avsluta sitt lidande när de vill eftersom dödshjälp är förbjudet i Sverige. Alternativt – när anförvanter inte står ut med det lidande deras släkting måste genomgå, men där släktingen ändå vill leva vidare den tid han/hon har kvar – då måste man acceptera den sjukes vilja, trots att det finns andra som lider.

    Jag erkänner att den här frågan är långt ifrån lätt, men vargar – precis som rävar – har ibland en förmåga att klara sig igenom kriser som skabb. Jag tror också att vi alldeles för ofta skjuter djur för att vi själva inte står ut med känslan av lidande, utan tanke på vad djuret själv vill (jämför det jag nämnde om människor tidigare).

  48. Sture Sjöstedt says:

    Gunnar Glöersen. Visst är det djurplågeri att inte avliva skabbvargar.

  49. Katrin Halvarsson says:

    Jag kan inte mer än hålla med. Väldigt snett och okunnigt resonemang av myndigheterna. ”Risken” finns ju att också fler vargar blir angripna av skabb. Låt dem som har kunskapen och empatin för levande väsen sköta dessa frågor.

  50. Marie says:

    Självklart ska man avliva ett djur som är svårt skadat eller sjukt, för att den inte ska lida i onödan, så länge man vet att djuret är sjukt och skadat.
    Alla ingår vi väl i samhället, & då kan det ju inte vara samhällets fel att man låter en allvarligt sjukt djur lida, för både icke jägare & jägare ingår väl i samhället, så det är dem som har makten som tar beslut & ibland är det svårt att få dem att ändra sig, eftersom de står fast vid sina beslut.

  51. Tommy Olsson says:

    Gunnar att skabb kan läka ut i vissa fall har jag sett med egna ögon försökte själv att avliva en Räv tik våren och sommaren 2009 men omöjligt att komma åt hon hadde bara lite päls på bogen och framåt på hösten kunde man se i kikaren att pälsen började komma tillbaks hon är i år helt fullpälsad Jag tycker att detta är ett gyllene tillfälle för
    Sjf att verkligen sätta press på Länsstyrelse ,Nv och alla andra motståndare till Varg jakten Man kan ifrågasätta om dom verkligen är djurvänner eller om dom gapar bara för att verka märkvärdiga Varför inte skicka en anmälan till EU om nämda myndigheters tafatthet vad gäller dessa vargars lidande

  52. Calle f says:

    Ja va händer gunnar????

    1) Du skjuter vargen och i värste fallet beslagtar man dina vapen.
    2) Du skjuter inte och djuret går ett mycket svårt lidande tillmötes.

    Alla med bara lite moral och etik väljer så klart fall nummer 1!

  53. Gunnar Glöersen says:

    Tommy Olsson, alla rikitga jägare avlivar givetvis en skabbräv så fort det går. Allt annat är svineri. Men i fråga om skabbvargar är frågan mera komplicerad eftersom myndighetspersoner säger att skabben kan läka ut. Även jag skulle tveka att skjuta en varg med mindre tecken på skabb, även om jag vet att den har det. För vad händer om jag trots allt har fel? I dagens NWT får Sjf kritik för att vi påtalat problemet. Plötsligt är det vårt fel! Trots att det är vi som försökt få enskilda att avliva vargen, att få polisen och länsstyrelsen att ge tillstånd till avlivning och vi som till sist hjälpte de berörda att skriva en skyddsjaktsansökan. OTROLIGT!
    Polisen tycker att det är ett märkligt argument att vi inte vill riskera att bli av med vapnet. Att förkorta vargens lidande borde vara viktigare. Inte undra på att ingen vill skjuta en skabbvarg!

  54. Tommy Olsson says:

    Hej igen jag måste bara fråga varför går inte rovdjurens vänner och andra varg älskare eller Fältbiologerna som bär symboliska Varg kistor uti skogarna fångar vargen och tar med den hem o behandlar den men förmodligen skiter dom i byxan om dom kommer ut där det finns mer än 15 träd
    peronligen avskyr jag mäniskor som är stora i käften och inte kan backa upp det
    jag skulle hellre ha ett MC gäng i Köket än en Fältbiolog

  55. Tommy Olsson says:

    Hej Gunnar i mina jaktlag och bland mina jakt vänner har vi vid samtliga jakter Räven som första prioritet och i våra bygder skjuter vi skabbangripna Rävar på vilken mark dom än befinner sig men jag har många gånger hört från jägare att skjut inte skabbrävar för dom smittar Vargar och Lo jag brukar fråga med vilken rätt sådana mäniskor kallar sig jägare är man jägare och anser att ett djur lider så avlivar man det oavsett om man riskerar ett åtal jad tror aldrig att någon jägare kan bli fäld för en sådan åtgärd under förutsättning att djuret verkligen har Skabb
    På denna händelse kan vi klart se att berörda myndigheter inte bryr sig ett skit om Vargar eller andra djur dom bryr sig bara om sin makt och om dom kan ställa till ett helvete för jägare och landsbygds bor genom sina beslut

Kommentering är stängd.