Det är mycket snack om utbildningar just nu. Den nya älgförvaltningen bygger till stora delar på en massiv utbildningsinsats, ett tredje Rovdjurscentra som ska informera om stora rovdjur planeras av Naturvårdsverket och vi satsar bland annat nu hårt på Jägarskolan på nätet, e-jakt. Ett vanligt missförstånd från såväl myndigheter som många av aktörerna i viltförvaltningen är att konflikterna ska minska och alla ska tycka mer lika bara för att de kan mer eller står på samma kunskapsbas. Jag tror det mycket väl kan vara precis tvärtom.
Ta rovdjuren som exempel. Vi vet från flera undersökningar att jägarna är de som kan mest om stora rovdjur följt av icke – jägare i rovdjursområdet. Är det då jägarna eller landsbygdsborna som ska utbildas till att veta ännu mer? Är det egentligen rätt att ha ett rovdjurscentra i Järvsö och ett i Orsa? Det kan kanske finnas finesser med detta men borde inte ett nytt ligga där folk vet minst? Stockholm till exempel? En ökad kunskap om rovdjur i allmänhet och kanske varg i synnerhet leder enligt min erfarenhet ofta till en något mer skeptisk inställning till dem, därmed inte sagt att man vill utrota dem, men man släpper i alla fall tankarna på tusen vargar eller fler i landet. Här börjar det bli lite politiskt känsligt. Mer kunskap kan mycket väl leda till en mer balanserad bild och, gud förbjude, en mer negativ syn på t ex varg. Därför är de tankegångar jag hör ifrån myndigheterna om att ”folk ska vänja sig” och bara de vet mer så kommer de att lugna sig direkt farliga. All fakta och erfarenhet tyder nog faktiskt på motsatsen…
Älgförvaltningen är ett annat exempel. Jag hör många som nu tror stenhårt på en utbildningssatsning till de som ska arbeta i den nya älgförvaltningen, det gör jag också. Jag tror dock att man måste ha klart för sig att ökad kunskap i älgförvaltning inte nödvändigtvis leder till minskade älgstammar, större förståelse för t ex storskogsbrukets åsikter eller mindre konflikt. Jag tror snarare vi kan se motsatsen även här. Jag ska ta två exempel. Vi har för det första några attutydundersökningar som studerat jägares och markägares attityder till storleken på älgstammarna. Resultaten tyder rätt ensidigt på att man är rätt nöjda med dagens nivå på älgstammarna och typiskt brukar endast 15 – 25 % vilja minska dem. Det intressanta är att om man bryter ut de som borde ha bäst kunskap, dvs skogsägare som besökt sina ungskogar nyligen, skogligt utbildade på gymnasie- eller högskolenivå, eller för den delen skogliga tjänstemän, så skiljer de sig inte alls ifrån den breda massans uppfattningar. Det andra exemplet är vår utbildningssatsning på älgförvaltning i vargrevir. Jag var själv en av dem som turnerade runt i bygdegårdarna och undervisade jägare och markägare i hur man räknar på sin älgstam där det finns varg och / eller björn. Resultatet ser vi rätt tydligt idag något år senare. Älgstammarna är helt klart på väg upp och i många av dessa områden ser vi idag mellansveriges tätaste älgstammar.
Tolka mig nu inte som att vi ska förakta kunskap eller undvika att ta reda på fakta och använda dem. Det är den enda vägen framåt i all förvaltning. Vi ska bara vara förbannat försiktiga med att bestämma oss för vad ökad kunskap ger för resultat på vad folk tycker och tänker. Jägare och landsbygdsbor är i många jaktliga frågor de som kan mest idag, där kommer det inte bli enkelt att få till någon kunskapsrevolution. Den kommer att ske hos de som idag vet minst i stora städer och t ex Viltförvaltningsdelegationerna. Det kan bli onödigt spännande att se vartåt den kunskapen bär i skarpa förvaltningsfrågor. Jag törs inte gissa och jag tror ingen annan ska vara tvärsäker heller…
Börje Det är nog en riktig iaktagelse men om störningen kommer i form av att man avlivar vargar där dom har sina lyor och inte låter dom vara ifred så lär även vargar i USA flytta att mänsklig aktivitet och närhet inte skrämmer djur vet vi redan det är blan annat därför man inte får jaga från motorfordon eller tex sätta en motorsåg att gå nära passet
Kerstin det är riktigt som du säger men om man får en snabb skydsjakt på för närgångna individer så finns chansen att det är fler vargar
det har hänt att hundar blivit dödade av varg då en hel familje grupp varit med
Tik Hane och 5 valpar och då har valparna lärt sig att hundar är lättfångad mat just detta hände i Dalsed reviret för ett par år sedan samtliga dessa djur är problem djur
sedan finns det revir där ingen hund har blivit attackerad
att vargar attackerar hundar är ett för vargen normalt beteende men att vi jagar med löshundar är ochså normalt det är inget nytt påfund det finns dokumenterat att vi gjort så sedan 1100Talet är det endast vargen vi skall ta hänsyn till och inte mäniskor
Dom flesta jägare hatar inte vargen och vill inte utrota den det är bara någon promille som tjuvjagar varg därför är inte alla jägare bovar liksom inte alla mäniskor är mördare eller tjuvar för dom flesta jägare är det inte skjutandet av villebrådet som är det viktigaste utan att höra och se sin hund jobba med något man tränat den till i hundratals timmar jag vet många som går ut och jagar utan att ta med bössan
men nu vågar man inte längre jag jobbar med eftersök på trafik skadat vilt då använder jag mina hundar antingen i spår koppel eller om man inte kommer i håll släper jag en hund som avfångar viltet själv men snart vågar jag inte använda mig av löshund och den dagen är det slut på att sponsra staten med eftersöken
Njä du Börje, inte tror jag man kan dra någon generell slutsats att en större koncentration skulle göra vargen mindre känsliga för mänskliga störningar.
http://www.dn.se/nyheter/varlden/vargen-har-atervant-till-tyskland
Länken handlar om vargarna i Tyskland, och jag tror faktiskt den är någon/några år gammal, men det visar ett exempel på hur de även i områden med glest med varg, kan välja att ”bosätta sig” nära oss.
I artikeln säger t ex Gesa Kluth: ” Våra vargar är nervstarka, fjolårskullen växte upp 200 meter från en skjutbana.”
Erfarenheten från USA (Minnesota och Wisconsin) är att vargarna, när koncentrationen ökar, blir mindre känsliga för mänsklig störning och t.o.m. skaffar lyor nära platser med stark störning från människor och mänsklig verksamhet, se http://www.npwrc.usgs.gov/resource/mammals/mnrecov/index.htm
Koncentrationen verkar därför ha betydelse för hur vargarna agerar. Hög koncentration = ökad risk för ”oskygga” individer. Låg koncentration = finns mer utrymme att hålla sig borta från människan och färre ”oskygga”. Det kan därför finnas skäl att hålla ned koncentrationerna.
Tommy Olsson! Visst jagar vargar i flock, men speciellt under den tid som licensjakten pågår, så går föräldradjuren tidvis ensamma eftersom tiden för parning närmar sig. Även nyfikna ungvargarna kan göra sina egna upptäcksfärder när de blivit tillräckligt gamla, och det verkar som om det är då de ensamma kan dyka upp även dagtid i närheten av människor.
Skrämsel tror jag mer på, och den metoden går utmärkt att använda under vilken tid på året som helst. Ska man lyckas med att skrämma en nyfiken ungvarg ordentligt, så kan det ibland säkert krävas mer än att bara skjuta i luften. Kanske skulle man försöka hitta en metod där fler sinnen än bara hörseln och synen aktiverades. Gärna känsel och lukt, men utan att vargen riskerade att skadas, och som kan användas även av människor som inte har licens på vapen.
Själv tycker jag det vore mycket bättre att just de dokumenterat besvärliga och oskygga individerna sköts bort, än att skjuta vilka vargar som helst under en licensjakt. Vill man nu hålla stammen på en nivå runt 200 djur, så kan det kanske t o m räcka med att man blir lite mer generös just med att snabbt bevilja skyddsjakt på alla de verkligt oskygga vargindivider som sägs finnas. Detta skulle dessutom ge andra som känner sig drabbade än jägarna, möjligheten att själva känna att de kan påverka.
Per förlåt om jag var otydlig men jag borde talat om att vargar är ett flock djur och jagar oftast i flock med andra ord flera individer samtidigt den man skjuter blir inte rädd men dom andra i synerhet valpar om det räcker att skrämma dom är det okej för min del men nu har vi ju licens jakt på ett vist antal djur som dom flesta av oss tycker är för lite rätt eller fel är inte jag man att avgöra men dom som haft varg längst och har flest bord avlastas
Tommy Olsson: Jag håller med Kerstin F. om att det inte alls är säkert att jakt gör vargen skyggare. Djur blir skygga om de skräms, och en död varg är knappast en rädd varg. Man lär sig med andra ord inte att något är farligt om det farliga dödar en. Skott i luften eller annat obehag kan de nog däremot lära sig något av.
Kerstin Jag tror bestämt att en jakt på varg får den att sky mäniskor det är väldigt kloka djur Men den jakt som man bedriver i dag tror jag inte har någon funktion
när det gäller att skrämma dem men däremot är den väldigt efektiv när man vill ha bort ett visst antal dock krävs snörika vintrar om det skall lyckas själv jagar jag inte varg pga att jag inte gillar jaktformen men om mina hundar råkar ut för varg skjuter jag den omedelbart så även om jag skulle få se en skabbangripen varg och om polisen tar mina vapen så må det vara hänt mina prinsiper ger jag aldrig avkall på så ett skadat eller sjukt djur kommer aldrig förbi min bössa
Kerstin, ett litet förtydligande om det jag skrev igår om Kavlåshundarna. Tidsmässigt var det i slutet på 1800 talet och kanske inte så relevant idag. Det var då s.k herrskapsfolk och militärer/ officerare som hade råd att hålla på med hundavel och en sån mängd hundar.
Kanske påverkade av kontinentala eller engelska parforcejakter.
Tommy Olsson! Jag vill gärna tro att du har rätt, men varför tänkte man inte på detta tidigare? Själv är jag böjd att tro att man helt enkelt tvingades att rätta sig efter nya lagar och regler, och först därefter insåg nyttan av en nära relation med sin ”jaktkompis”. Men, men jag kan ha fel där.
Att jaga med hund i vargrevir innebär antagligen en ökad risk, men av det forskarna fått fram hitintills, är ökningen ändå väldigt liten. Studierna är dock väldigt små, så man måste nog vara lite försiktig med att dra några säkra slutsatser från dom.
Antalet vargar som finns i ett visst revir, håller sig mellan 2 och ca 10 djur, så även om man jagar i Värmland så är det per revir knappast fler. Däremot är det färre områden som inte är ”inmutade” av varg. Har man otur, eller är oförsiktig på vintern när det går att spåra av såtet, så finns det också en risk att hunden släpps där vargarna är just då. Sedan har vi ju vargar som vandrar i sökandet efter egna revir, så även utanför kända revir finns det risk att hunden ska stöta på en varg. Särskilt om det är i områden runt de kända reviren. Släpper man ändå hunden, så håller jag med dig om att man måste kalkylera med den ökade risken det kan innebära. Det är ju ändå hundägaren som har huvudansvaret och den enda som har valmöjligheten.
Att jaga vargen är inte en garanti för att de ska förhåller sig skygga, det kan man se i länder där vargen utan avbrott har jagats. Egentligen är det bara att jämföra med t ex ungrävar i Sverige, som man även dagtid kan se besöka gårdar där de kan hitta något ätbart. Öppna komposter verkar särskilt begärliga för vissa individer, för att inte tala om hobbyhöns som hjälper till att ”gallra” i grönsakslanden. Ingen kan väl annars påstå att räven inte jagas?
Jag håller också med dig om att vargen ska få finnas över hela landet, och då skulle det också gå att minska koncentrationen där den är som störst just nu, dvs i Värmland och Dalarna.
Jan Bratt! Jag ska försöka låna Schröders böcker på biblioteket för att lära mig mer om detta. Hitintills har det för det mesta varit andrahandsinformation jag fått, förutom de gånger jag frågat varför hundarna går ensamma i hundgården.
Några ”bandhundar” tror jag inte existerar i Sverige i dag, och att hundhållandet har förändrats, tror jag till största delen faktiskt beror på djurskyddet, och kanske t o m djurrättsanhängare. Att jag påstår att de sistnämnda finns med, beror delvis på en del fullkomligt vansinniga krav, som jag tror bottnar i att folk ser t ex hästar ute i kylan, medan de själva sitter framför TVn i värmen och myser.
Nu var jag nog riktigt elak, men jag menar verkligen det jag skriver, för även hästar mår bäst av att vara ute så mycket som möjligt. Vad de behöver är gott om mat, och kanske ett täcke när det är snöglopp. Något tak över huvudet är definitivt inte nödvändigt om de tillåts att sätta ordentlig päls – fast då blir de lätt svettiga när de rids. En skog att gå in i skyddar mot blåst, och det normala för en häst är annars att vända rumpan mot vinden.
Hm, hur kom jag nu in på detta? Jo det har nog att göra med att även med de bästa intentioner, så kan det ändå bli helt fel för den art man vill göra det bra för, eftersom man ofta utgår ifrån sig själv, och inte tänker på vad som är bäst för artindividen. (Tänker på hundar i bilar och burar ett antal timmar. Misstänker att jag själv kanske bryter mot en och annan lag där).
Kanske bäst jag avslutar här – eller föresten! Det där med barnen som kelar med jakthunden. Hur tar barnen det om den älskade hunden blir överkörd av en bil eller drunknar i en älv eller sjö, efter att ha gått genom isen?
Att släppa hunden lös innebär alltid risker. Vore det inte bättre att förbereda barnen för de risker som finns? När man talar med yngre barn om döden, kanske efter att de själva först frågat, så tar de detta oftast befriande naturligt.
Här tror jag vi gör ett fundamentalt fel när vi är så rädda att tala om döden. Barnen skyddas in absurdum för det absolut säkrast som finns i livet. Varför? I vissa kulturer innebär döden t o m något positivt, men då tror jag de tänker mer på den avlidne och mindre på sig själva.
OK Bjärven, jag tror jag förstår vad du menar, men att betraktar djur som ”förbrukningsvaror”, behöver inte betyda att djuren själva bli lidande. De kan t o m må väldigt bra under förutsättning att vi behandlar dom väl och de får daglig stimulans och mänsklig kontakt. ”Kärlek” till djur tror jag inte är en förutsättning för att ge dom ett bra liv, däremot en förståelse och acceptans för att de kan behöva något annat än vi själva ser som ett behov..
Jag tror t o m att vi människor har svårt att hålla en nära kontakt med djur utan att lägga in en massa rent mänskliga känslor och sedan får svårt att acceptera att något kan hända dem, särskilt där vi själva har del i olyckan. Jag känner fåruppfödare som inte klar av att äta de lamm de själva har följt från födsel till slakt. Då undrar jag faktiskt hur de överhuvudtaget kan föda upp lammen till en säker död, som dessutom föregåtts av oro över forslandet till ett helt okänt ställe – slakthuset. Jag kan inte hitta något i detta som inte bottnar i ren egoism, eller kanske snarare – hyckleri. Någon känsla för djuren hittar jag inte där.
Ja du Bjärven! Att hitta något som garanterat skyddar hundarna, kommer ingen att hitta, för några säkra garantier finns bara för en sak, och det är att vi alla som blivit givna livet, en gång kommer att dö.
Däremot har jag föreslagit Liberg att man i samband med att man märker vargar, även ger dom stimulans i form av t ex ljud som kan förknippas med jakt med hundar. (Jag har inte fått någon respons, så han kanske tycker idén är idiotisk) Det är hur som helst välkänt att vargar som en gång blivit märkta, helt klart försöker att undvika att bli utsatta för samma behandling en gång till. Vanligtvis är det ljudet av helikoptern som får dom att skygga, men jag tror faktiskt att det även går att prägla dom på andra ljud som ytterst obehagliga. Om man satte pingla på alla hundar man tar kopplade på promenader i vargrevir, så är jag ganska övertygad om att vargarna så småningom skulle sätta pinglan i samband med människor, och därmed undvika den. Tar säkert tid, men hur besvärligt skulle det vara att försöka, men då ska alla – inklusive rena sällskapshundar – delta.
Galvenvargarna beskrevs i en artikel i J&J som ”snälla” mot jakthundar, och kanske beror det på att de jämt och ständigt har hållits under observation. Kanske de t o m har satt hundarna i samband med de obehagliga människorna. Finns liknande exempel på andra håll, som t ex Ulriksbergsreviret som hade ”snälla” vargar i många år, tills en hund blev dödad där, och en ungvarg skjuten i samband med detta. Kan det månne ha samband med att gamle Ulrik kanske är borta?
Varje möte med varg ska för vargen innebära något obehagligt, om än inte död. Vargen har helt klart en förmåga att föra sin kunskap vidare, och en död varg har man inte mycket nytta av då, såvida inte vargen har dödats så att resten av flocken sätter det i samband med människor och hundar.
Kerstin att man inte har hundar på det sätt som man hade på 60-70 talet beror på att en nära kontakt med hunden främjar dess kontakt med föraren man kan styra jakten man kan kalla in hunden om den riskerar komma ut på en väg den jagar inte heller i flera dygn dessutom kostar en renrasig hund ganska mycket från 8000-20000 sek
idag jagar man tillsammans med sin hund inte som förr då förare o hund jagade var för sig personligen tycker jag att om man släpper sin hund i marker där man vet att det förekommer Varg bör man ha kalkylerat med den risken men man kan inte ha så mycket varg så det är omöjligt att jaga med hund som tex i Värmland jag vill inte utrota Vargen men den bör jagas i sådan utsräckning att den börjar sky människor och tam djur och hålls på en rimlig nivå och då över hela landet inte så konsentrerad som nu är fallet