Läste precis på Svensk jakts hemsida att drygt hälften av norrmännen inte ser något värde med varg och inte tycker de behöver finnas i Norge. Hoppsan. Givetvis präglas dessa resultat av det faktum att norrmännen har en helt annan syn på landsbygden och 3 miljoner mer eller mindre ostängslade får. Det är dock samma norrmän som ständigt spöar oss i skidåkning och som vi ska samförvalta vargen på den skandinaviska halvön med.
Nu föreslog i och för sig de utländska experterna i den pågående rovdjursutredningen att vi också skulle räkna med Finlands och Ryska Karelens vargar. Finland har nästan halverat sin vargstam de senaste åren och i Karelen är vargen laglös. Hoppsan igen. Det här blir inte lätt.
Man kan ju nu bara hoppas att alla inser att det inte funkar att basera en rovdjursutredning eller rovdjurspolitik på enbart biologi. Utan folkets välvilja, vilket då också gäller norrmän, och en förvaltning som primärt tar hänsyn till människor går det dåligt för det vilda. I vårt fall förefaller det som om vi måste ta ett snack med norrmännen om vi ska kunna ha varg på vår halvö. Vi kanske kan muta dem? Det lär knappast gå att ge dem lite större försprång i skidåkningen men de kanske skulle kunna få vinna i riktiga sporter, som fotboll eller hockey, ett par gånger alternativt jaga lite ripa i våra fjäll om de tar emot lite mer varg? Eller kanske vi skulle börja fundera på en ”vargstraffskatt” på bolaget i Strömstad?
Daniel!
Tror du norrbaggarna tar över våra vargar när dom nu fick vinna i hockey?
Mats: Jag är ofta i grunden skeptisk mot internationella jämförelser. Du har säkert inte undgått min kritik mot de ständiga argumenten om att i resten av världen har vi toktäta vargstammar och inga konflikter.
Montana och Idaho har i grunden en mängd faktorer som skiljer sig från våra. Såväl ifråga om klimat, bytesdjur och deras reproduktionsförmåga, vargtäthet och mänsklig aktivitet. Visst kommer vi att hamna i ”predator pit” så småningom om vargstammen tillåts öka i alla evighet men att detta skulle inträffa vid 1000 vargar ser jag knappast.
Nej det löser sig inte på sikt. Se på Montana och Idaho hur det har gått.
Per: Jag ska inte hävda att jag har stenkoll eller siffror på exakt hur man jagar så det får bli spekulationer.
För det första kan man väl tyda den ökande älgstammen i sig som ett tecken på att jakten minskat eller inte är ”tillräcklig”.
För det andra har just Värmland en lång tradition av ”folkdrev”.
För det tredje förekommer säkerligen löshundsjakt fortfarande i hyfsad omfattning. Problemet här är väl att den inte längre är lika ”rolig” eller ”värdefull” eftersom man nu får lägga till oron för vargen när man släpper sin hund.
För det fjärde tror jag att man får jaga på ett delvis annat sätt med löshund. Mindre såtar, avspårning innan om möjligt mm mm. Dvs man anpassar sig men det ”kostar” i form av mindre rolig jakt eller sänkt effektivitet…
Sist, men inte minst, så ser vi tydligt på registreringssifforna för jakthundar att man jagar livet ut med de man har men skaffar ingen ny sedan vargen kommit. Man skulle kunna gissa att vi därmed är inne i en ond spiral, eller?
Daniel: Eftersom du skriver att det fortfarande skjuts en hel del älgar i Värmland kan jag inte låta bli att fråga vilka jaktformer som numera används? Värmland har ju numera som du vet en vargdensitet som saknar jämförelse i stora delar av övriga Sverige (du skriver själv att den är fullt etablerad). Enligt tidigare blogginlägg av dig (eller om det var av någon annan bloggare) omöjligör dessa densiteter löshundsjakten. Det har rentutav utmålats som en utdöende jaktform i och med vargens återetablering. Så hur jagas älgen numera, eller var det redan tidigare så att de flesta inte jagade älg med hund? I vilket fall är jag glad att de Värmländska jägarna iallafall inte behövt ge upp älgjakten helt på grund av vargen!