Igår fick jag SLU:s båda yttranden över EU kommissionens formella underrättelse. Ja, egentligen bara ett, men Artdatabanken och Centrum för biologisk mångfald har skrivit ett eget yttrande som väl närmast är att se som en reservation mot SLU:s yttrande.
Artdatabanken är den myndighet i Sverige som har uppdraget att ta fram underlaget för rapportering av alla arters bevarandestatus till EU, även rovdjur. Det uppdraget sköter de dåligt. Så illa att Artdatabankens chef reserverade sig mot riktigheten i deras egna bedömningar när de försökte senast, Han skrev följande Tills detta skett vill vi markera en allmän reservation för riktigheten i den GYBS-beräkning som vi nu levererat och framhålla att den i sin nuvarande form inte bör lämnas vidare till EU-kommissionen.
Många tror säkert att det finns ett tydligt regelverk för hur bedömningarna av en arts bevarandestatus skall göras som inte lämnar utrymme för personliga åsikter. Så är inte fallet. Artdatabankens bedömningar är ofta direkt pinsamt dåliga och fulla av subjektiva personliga värderingar. Dessutom tycker jag att det är anmärkningsvärt att en svenska myndighet så tydligt tar en politisk ställning mot den egna regeringen och riksdagsbeslutet som de gör i det senaste yttrandet! I alla andra sammanhang säger representanter för myndigheterna att de endast skall genomföra rovdjursförvaltningen. Ledamöterna i de nyinrättade viltförvaltningsdelegationerna har t ex fått tydliga direktiv att deras roll är att genomföra rovdjurspolitiken, inte att ifrågasätta den. Notera t ex att SLU tydligt skriver att de INTE har någon åsikt om det politiska ställningstagandet. Artdatabanken gör precis tvärt om! De väljer t ex att göra en juridisk analys av Art- och habitatdirektivet som står i direkt konflikt med sin uppdragsgivares åsikt. Det är anmärkningsvärt!
Artdatabanken är full av naturvetare som säkert brinner för sitt jobb. Men precis som alla andra människor har de egna personliga värderingar som styr deras arbete, jag skrev om det i inlägget ”Myten om att det behövs många vargar”. Både den internationella forskargruppen som rovdjursutredningen anlitat och Artdatabanken skriver att vargstammen ”måste” ha en inavelsgrad som är lägre än 10 % för att den skall anses ha gynnsam bevarandestastus och att det måste finnas 3000-5000 vargar på nordkalotten. Inget av detta är sant i juridisk mening! Det är bara deras vilja! Det finns de forskare som istället menar att 15 % inavelsgrad är acceptabelt, givet Sveriges geografiska läge och de som menar att det ”bara” krävs ca 200 vargar för att en vargstam skall ha en gynnsam bevarandestatus. Det som skiljer är hur man ser på konektivitet och vilken risk man är villig att ta.
Gynnsam bevarandestatus är ett i mycket hög grad politiskt ställningstagande. Tyvärr försöker naturvetare skaffa sig monopol på begreppet, utan inblandning av samhällsvetare och politiker. De gör det genom att använda sig av riskbedömningar, gränsvärden och andra biologiska termer som de försöker framställa som etablerade sanningar. Så är det inte! I bästa fall finns det vedertagen praxis, som beräkningarna grundar sig på. Men i många fall är det enbart naturvetares egna önskemål som styr. Det ligger helt enkelt i deras intresse att presentera siffror och gränsvärden som om de vore sanningar som vanligt folk inte vare sig kan eller vågar ifrågasätta.
Jag vågar! Finns det någon journalist som vågar?
Per ursäkta om jag lägger mig i din diskussion med Mats
Du har helt rätt i att jag blir upprörd men inte bara på Gunnar och SJf
och Forskare blir jag inte upprörd på dom besitter en enorm kunskap men dom leder svaren till den plånbok som betalar bäst men naturvårds organisationerna är jag ur förbannad på dom har inte en susning i vad viltvård betyder dom är bara ute efter att totalförbjuda jakt på vissa arter över allt i värden kan man tydligt se att dom arter som är totalfredade är dom som först är utrotnings hotade ta tex Säl vi har idag ca 25000 sälar på vår kust ett normalbestånd borde ligga på ca 7000-8000
vi har redan haft två massiva epidemier där två tredje delar av sälstammen slog ut
för att förhindra ytterligare epidemier borde vi skjuta ca 10-12 tusen sälar vi fick 80 på skyddsjakten dessutom måste vi köpa ett särskilt jaktkort av staten för att bedriva skyddsjakt sälen är inte utrotningshotad men nästa epidemi kan orsaka det om det vill sig illa En seriös jägare skjuter dom sämsta avelsdjuren för att få en bättre stam och självfallet större och vackrare djur
Per B
Nu är du nog lite vilse..
SjF i allmänhet och dessa bloggägare i synnerhet har enligt min mening alltid representerar ett uthålligt brukande av naturresurser baserat på just forskning och bästa vetenskapliga kunskap..
Samtidigt förs en mycket viktigt upplysning/motstånds arbete om dom ökande tendenserna i samhället att viktiga jaktpolitiska beslut mer och mer grundas på subjektiva bedömningar, (tror att Margareta Winberg startade detta med morkullejakten!)
Vad som påverkar förtroendet för politiker är väl ofta just på vilka grunder man tar beslut?
När det gäller ”naturvårdsorganisationer” (SNF mfl) tror jag valet att förlora anseendet hos jägarkåren redan medvetet tagits i dessa ledningsgrupper, troligen av rent ekonomisk/politiska skäl, nya medlemmar oavsett bevekelsegrund är överordnat sunt förnuft och föreningens tradition av att stödja ett sunt naturresurs utnyttjande som tex jakt.. tragiskt och cyniskt!
När det gäller synen på forskning så är det såklart så att en viss misstänksamhet infinner sig då forskaren har en stark personlig och politisk inriktning, men resultaten efter sedvanlig ”peerview”, ska inte gå att förkasta! vad som är mer förödande för forskningens anseende är kanske den selektiva urvalsproccesen om ”vad” som ska utredas/undersökas? och vilka förutsättningar som forskaren av personliga preferensser väljer!!!
Självklart ska resultat/slutsatser som varierar kraftigt beroende av grundförutsättningar som tex vald ”risknivå”, redovisas på ett sådant sätt att det framgår tydligt vilka konsekvenser olika politiska val som tex ”risktagning” får för slutsatsen!!
Om detta inte sker kan resultatet av forskningen mer ses som ett politiskt utspel dvs ”politisk forskning med agenda” den typen av underlag inför beslut tror jag inte heller du förespråkar!?
Även den oberoende panelen som granskat dom två motstridiga sidorna inom ”förvaltningsforskningen” gällande varg, uttrycker att avstå från detta (som i resultatet) från Stockholms universitet är ”godtyckligt eller egenmäktigt” (!!)
Detta bör tända röda varningslampor hos beslutande instans!!
Per Bengtsson.
Jag vet inte om upprörd är det rätta ordet, men professor Dirke’s föreläsning ökade definitivt inte min respekt för forskare.
När det gäller Linda’s föreläsning så fick den mig att tänka på ett inlägg om årets vargjakt i Aftonbladet av Jan Guilluo. Båda är så insatta i ämnet de skriver/föreläser om att de får problem att vinkla det, ändå gör det det.(syfte?) Jag ifrågasätter överhuvud taget inte att Linda vet vad hon talar om men att påstå att hon presenterar fakta på ett opartiskt sätt är väl att ta i.
Du kanske kan svara på de frågor som jag skulle ha ställt till henne om jag funnits i publiken.
Om målet är att minska inavelsgraden och man är villig att släppa in nya gener i form av, låt oss säga 2-3 individer per generation, hur lång tid tar det att nå en inavelsgrad på 0,1 om man:
1. fryser stammen på 240 till dess man uppnått inavelsgraden 0,1?
2. släpper tillväxten fri till dess att man uppnåt inavelsgraden 0,1?
Om det går fortare med en ”fryst stam” vilka andra positiva effekter får man genom att släppa tillväxten fri som man missar med en fryst stam?
Varför måste man lägga sig på en ”stor säkerhetsfaktor mot utrotning” (Ne=500-5000)när man i teorin har en nästa oändlig genpool att ta av som fallet är med ”Gray wolf”?
Varför inte räkna in åtminstone hela den ryska populationen när man bedömmer FCS?