I påsktid ska man vara stilla och reflektera samt äta godis och ägg. Det är just vad jag ägnat morgonen åt. Den bestående tanken jag har efter de senaste dagarnas varghysteri är att vi ständigt glömmer de vanliga dödliga. Vi underskattar dem å det grövsta och många debattörer och experter tävlar nu om att skriva dem på näsan och tala om för folk hur landet ligger. Jag tror det är skitfarligt och kontraproduktivt. Det är nämligen inte vare sig jägare eller rovdjurskramare som avgör rovdjursfrågan i detta land, det är de vanliga dödliga och deras attityder.
Hur har då de senaste dagarnas skriverier påverkat de vanliga dödliga? Ja, ingen vet nog, men vi vet hur det stod till strax innan. Jag har skrivit om det här och precis som i resten av världen minskar stödet för varg med ökande utbredning av vargen. Där det finns varg finns det rädsla och konflikt. Idag vill en majoritet av landsbygdsbefolkningen, det vill säga de som ska leva med varg, minska vargstammen. Snabbast minskning av stödet för varg ser vi också i de tre stora städerna. Det är en tydlig utveckling och jag tror den snabbas på ytterligare av Rialaincidenten och kanske främst den efterföljande debatten.
Jag ska försöka ge några exempel. Vi börjar med de allvetande gubbarna. Jan Guillou rasar i en gammal avdammad artikel från januari i Aftonbladet över att fakta inte får utrymme i debatten. Vanligt folk kanske inte märker att han själv använder felaktiga fakta i minst en handfull påståenden men de kommer definitivt ihåg att den där Guillou själv skjöt en isbjörn i tv för något år sedan. Isbjörnen är globalt hotad, det är inte vargen… Sven-Erik Alhem är näste man att nyttja incidenten för att synas. Han föreslår det briljanta greppet att polisen inte ska få ingå i jaktlag. Nu känner nästan alla svenskar en jägare personligen. Jag tror de inser att det kanske blir lite halvjobbigt att isolera polisen från jägarna. Vad blir nästa grepp? Polisen får inte gå på ICA, Systembolaget eller ha sina barn med i det lokala fotbollslaget? Den senaste illegalt dödade vargen dödades med hjälp av skoter och ett trubbigt föremål. Ska vi förbjuda poliser att vara med i skoterklubbar och gå på järnhandeln också? Underskatta inte vanligt folks insikt om att det här har barkat snett…
Sist men inte minst så ser vi nu hur de som till alla pris vill värna vargen tävlar om att hävda hur oansvarigt det är med en hund lösspringande framför dig på en skogsväg och bedyra hur långt ifrån kvinnan med barnvagnen både hunden och vargarna var. Spelar det någon roll för vanligt folk? Alla kvinnor jag känner som har barn i barnvagnsåldern skiter högaktningsfullt i om det var 10 eller 50 meter till vargarna, de tycker det är lika hemskt ändå. Alla jag känner med sommarstuga i Roslagen tycker det är för jävligt att inte kunna rasta hunden lös på tomten, detaljerna är oväsentliga. Man måste inse att dessa hårklyverier enbart gör folk mer uppgivna inför debatten och mindre välvilligt inställda till varg.
Det är därför viktigt att vi inte nedlåter oss till att följa med i denna ständigt nedåtgående spiral som vargdebatten numera är. Det är lätt att som vargskeptiker lockas att utnyttja händelsen i Riala för att påpeka hur de som bor och verkar i vargrevir har det. Låt oss stå över det. Folk förstår ändå nu. Alla som nu tävlar om att synas i vulgärdebatten hamnar väldigt lätt i allmänhetens stollefack. Jägareförbundet har med en dåres envishet alltid framhållit människan som den viktigaste beståndsdelen i vargfrågan. Det är människor som avgör hur många vargar vi ska ha och var de ska finnas. Sedan kan vi bråka om genetik och biologi till dödagar.
Det är därför med blandade känslor jag studerar förmiddagens sista ägg. Det är skönt att omvärlden börjar förstå problemen med varg och att Jägareförbundets linje inte är vare sig verklighetsfrämmande eller extrem. Vi vill inte utrota vargen. Det är dock sorgligt att de som nu tjoar och skriker högst där ute och tävlar om att bedyra hur bagatellartad denna incident var inte inser att de gräver både sin egen och vargens grav. För det är inte vi som dagligen debatterar varg eller känner mest för frågan som avgör den, det är vanligt folk, underskatta dem inte och tänk på att det är dem vi ska få att förstå frågan. Det gör vi varken med skrämselpropaganda eller fantasier om vargars fredlighet. Det kan vi bara göra med saklig debatt, fakta och förståelse för att det är människor, inte vargar, det här ytterst handlar om. Jag är glad att detta under lång tid varit Jägareförbundets linje och det märks nu inte minst på de hundratals vanliga människor som är oroliga och ringer Jägareförbundet för att få råd. Det lönar sig alltid att vara balanserad och vi som förvaltar vilt dagligen vet att all viltförvaltning handlar om människor och deras attityder. Jag hoppas resten av världen inser det så småningom…
Glad påsk på er!
Daniel!
Som vanligt formulerar du dina tankar på ett mycket förnuftigt och pedagogiskt sätt. Jag har gett dig ”kred” för denna förmåga på annat håll tidigare och måste lyfta det här igen. Denna artikel om vargdebatten är nog bland det mest insiktsfulla och i mina ögon ”mitt i prick” jag någonsin skådat i frågan. Kan bara hoppas på att läsar förstår hur rätt du har och att förbundet uppskattar den kraft du innebär..jag vet att jag skulle det i alla fal…;)
/Stojjan
Kerstin en förklaring
Vargen är ett revirhävdande Rovdjur som dagligen kollar av sitt revir skulle någon varg som inte hör till reviret uppehålla sig där jagas den bort eller dödas
nu är det så att vargarna som attakerade Kvinnan med hund och barn har tillåtits upprätta revir på mäniskans revir därför kommer fler insidenter att hända i samma område igen om vi tydligt markerar våra revir och enträget jagar bort eller dödar dom djur som gör intrång kommer dom att lära sig att inte uppehålla sig där
och att sky mäniskor
Kerstin
Jag ser inget svar från dig på mina frågor, längtar med spänning på att se vad du har att motivera att vi ska ha fler vargar i detta land som kostar oss skattebetalare ännu mera pengar = färre skolor, sämre vård, sämre äldreomsorg, fler utliggare mm mm…..
Hej Kerstin.
Jag håller med Anders Åberg i att jakten behåller skyggheten hos djuren. Jag tror att hare, räv och rådjur söker sig till våra villatomter under den årstiden för att enkelt hitta föda. Hare och rådjur till fågelbord och rabatter och räven till rådjur och hare. Om vi bedrev jakt på dessa på våra tomter eller slutade ha smakliga växter i rabatten skulle dom sluta komma.
Samma är det med vargen, om vi slutade ha hundar på tomten, harar och rådjur likaså kanske vargarna drar till skogs.
Frågan är bara hur vi vill ha det?
Vargen är som alla andra hunddjur opportornister, svårt ord, ska vi tvingas ändra vårt beteende med hundar, katter och stödutfodringar för småfåglarna för att hålla vargen från knuten.
Då tror jag mer på exemplets makt, jaga vargen så fort den visar sig i närheten av boningar, då kanske den vänjer sig vid att människans närhet inte är hälsosam.
Det är återigen en värdering vi måste göra, ska vi ändra på våra traditioner avseende djurhållning, löshundsjakt med mera.
Notera att varken jag eller Anders Åberg vill vargen något ont, men jag tror att det här närmast rabiata motståndet mot jakt motverkar sitt syfte.
Utan jakt kommer inte vargstammen ha en chans att vinna legitimitet med tanke på de incidenter som inträffat på senaste tid. Med en föreslagen stam på 450 vargar kommer det här att bli ännu tydligare och krav på nollvision kommer inte bara att komma från en liten grupp jägare, utan från helt andra grupper än vad som nuläget.
Det kommer vargen själv att se till, om vi inte gör något.
Bra artikel. Du nämner rätt saker och jag håller med om att vargdebatten domineras av extremister, vilket inte är bra ur någon synvinkel.
Jag jagar själv för övrigt men har konstigt nog ingen riktigt etablerad uppfattning om vargens vara eller inte vara.
Mvh
Lars
Kerstin, du gör ett flertal fel i dina jämförelser mellan varg och andra arter.
Vargen är utan tvekan det intelligentaste däggdjur vi har i våra marker, No 2 torde ju vara räven, men det är ändå en stor skillnad mellan dessa två arter.
Räven är ett ensamlevande djur, bortsett från den tid tiken har valparna, och en ensam räv som skjuts på en gård, har ju inget att lära ut till de rävar som finns i övrigt i grannskapet, för dessa är ju knappeligen med när den andra räven får bita i gräset, och kan lägga ihop 1+1.
Jag har endast en gång varit med om att en rävhona med ungar har gått in på våran gård, och detta var en skabbangripen tik, likaså ungarna, så det var nog i ren desperation som det skedde.
Vargen däremot lever i stort sett alltid i flock, det är ju deras mål för att säkra sin överlevnad och reproduktion, och om då varg jagas hårt under licensjakten, och det obönhörligen skjuts minst en individ de gånger som vargarna uppträder på gårdar eller i hagar, så är de inte dummare än så, än att de lär sig att det kan bli väldigt obehagligt att vistas för nära människor, något som de då lär ut till sina valpar, genom att uppträda skyggt inför människor och deras boningar, dvs nedärvd kunskap från äldre medlemmar i flocken.
Klövvilt har inte den förståndsgåvan att kunna dra de slutsatser som vargen kan, för ett klövvilt, som precis som hästen, är ju ett flyktdjur, och reagerar instinktivt på allt som liknar faror genom att fly, men att räkna ut att en frestande tulpanrabatt kan innebära fara för att den ligger bredvid ett hus kan den ej, inte föränns människa eller hund uppenbarar sig, och flyktbeteendet sätter in.
Harar likaså.
Så alltså, du kan inte jämföra en toppredator som vargen med något annat däggdjur i vår fauna, inte ens hunden, för den står över dem alla intelligensmässigt, på gott och ont för den själv och för oss människor.
Kerstin.
Ja nu blev det lite bättre, innan kunde man tro att du menade att jakt inte påverkar djuren alls.
Dock har du i ditt påstående nr1 tillrättalagt verkligheten en smula.
Att djuren blir rädda för oss av jakt i skogen måste inte betyda att dom inte kan tolerera människovittring t.ex. på natten eller när dom bedömer att folk inte finns i närheten, kanske speciellt inte bland husen då dom inte är vana att bli jagade där.
Om du läser mitt senaste inlägg noga så ser du att vad jag menar är just en särbehandling av stora rovdjur på det sättet att vi måste vara mycket hårdare när dom närmar sig bebyggelse än vad vi behöver vara i andra fall.
För att anknyta till ditt påstående nr2, så finns det ofta vargmat i form av tamdjur i närheten av våra boningar och även om vi stängslar bra så luktar dom ändå gott i en vargnos.
Min slutsats är att för att kunna ha frilevande varg utan oöverstigliga konflikter och t.om. kanske fara för människoliv så måste vi lära dom att dels frukta människor rent allmänt, men också att inte komma in bland hus och gårdar och då måste vi kunna ha möjligheten att ta bort dom när dom ändå gör det.
Gör vi det konsekvent så är jag övertygad om att dom ganska snart lär sig att unvika det, medans rådjur, rävar och harar kan få fortsätta som tidigare.
Vi kan säkert även då få ett och annat fall där vargen jagar efter rådjur in bland husen, men ett och annat undantag kan vi nog leva med om vi kan förändra beteendemönstret i stort.
Hur det kan påverka vargbeståndet på kort sikt vet jag inte, men på längre sikt borde påverkan vara positiv.
Mindre konflikter, mindre hat, mer acceptans och mindre anledning till tjuvjakt.
Att göra motsatsen och experimentera med att låta tillvänjningsprocesser få pågå under lång tid anser jag oansvarigt och fullständigt empatilöst mot dom människor som utsätts för det.
Möjligen haltar din logik fortfarande i det att du fortsätter jämföra stora rovdjur med harmlöst småvilt.
Är det inte uppenbart att vi måste behandla vargen annorlunda, om inte annat för dess egen skull.
Kerstin Fredin – Med spänning letade jag reda på den konversation som du hänvisade till. Förhoppningen var att jag kanske missat något i dina tidigare resonemang och att allt nu skulle klarna. Men… nä, jag kan inte få det till något annat än att du faktiskt tycker att alla jagande poliser näst intill är diskvalificerande att utreda jaktbrott i det egna länet eftersom det kan finnas en risk att de har någon slags koppling till den/de som skall utredas. Tycker du att Polisen skall arbeta på detta sättet vid alla slags brott och om inte, varför?
OK Anders Åberg, men då kanske jag ska förklara hur jag resonerar, så får du tala om vari logiken brister.
Påstående 1: Djur som jagas blir skygga för oss och håller sig ifrån våra boningar och miljöer där de känner doft av människa.
Hur väl stämmer det egentligen Anders, när man tänker på alla spår av rådjur, harar och rävar man kan hitta runt husen? Är det något speciellt med vargen som skulle göra att den reagerar annorlunda än räv och rådjur, när den blir jagad?
För att få ”ditt” resultat av jakt, dvs att djuren inte dyker upp i områden där vi bor – även om det bara är under den mörka tiden på dygnet – så krävs i princip att alla djur som visar sig där direkt skjuts bort. Hur många vargar tror du själv att det skulle bli kvar då?
- – -
Påstående 2: Grunden till att djur visar sig nära mänskliga boningar är födosök Om djuren inte hittar något ätbart där vi bor, så finns det inte heller anledning för dom att återkomma.
Detta grundar jag delvis på att de gånger vargar har börjat uppträda oskyggt, så har man nästan alltid hittat något som har attraherat djuret, och då i de flesta fall mat som t ex slaktrester. Men även det faktum att ett av de mest pålitliga sätt att komma åt djur, är att locka dom med mat. Vissa djur som t ex räv, har jagats med fällor och snaror säkert sedan urminnes tider, ändå är det lika lätt/svårt att få dom att fastna i snaran om vi lagt den på rätt plats, eller gå i fällan om den lockar med något räven vill ha.
Det finns helt säkert ett samband mellan ett djurs skygghet och att det jagas – inte bara av människan, utan att det generellt tillhör andra djurs byten. Tänk på alla djur som INTE jagas av oss, men ändå är skygga tills de vant sig vid oss som småfåglarna vid foderbordet. Samtidigt övervinns skyggheten lätt, vid sök efter föda. Möjligheten att kanske hitta mat vinner s a s över rädslan för att bli ett byte för någon annan.
Vad tycker du att det är som haltar i logiken, i detta mitt sätt att resonera?
Dan!
Om du ska kommentera det jag skriver, så tycker jag åtminstone att du ska bemöda dig om att läsa vad jag skrivit i saken.
Det har naturligtvis inte med jakten som sådan att göra, utan risken att man ska sättas att utreda misstanke om brott, där vänner och jaktkamrater finns bland de misstänkta.
Ta du och läs det jag skrev till Jörgen Bergmark 22/4 kl 18:11, och hans och min ”konversation” därefter så kanske möjligen att du förstår.
Daniel och alla andra
Jag och många med mig anser att det finns inget försvar för varg angreppen ingen människa skall behöva vara rädd eller inte våga röra sig i skog och mark PGA Varg
jag tycker det är en skam att det finns människor som inte kan ta hänsyn eller känna empati för sin medmänniskor Att ens tanken på att någon kan komma till skada pga för oskygga vargar borde få alla vargälskare att vakna upp att vi inte haft några angrepp på människor på 200 år är så dumt att det inte är värt att bemöta vi har ju inte haft varg Vist dödas hundar i trafiken och hundar dödas av jägare trafiken kan vi inte stoppa men vi hundägare jobbar dagligen med lydnad och med att kunna kalla in våra hundar under drev bara för att kunna bryta jakten om det visar sig gå mot starkt trafikerade vägar eller om hunden driver fel djur Sjf med andra jobbar Dagligen med säkrare vapenhantering säkrare jaktskott och att avstå skott vi som är utbildade skytteinstruktörer går kontinuerligt på påbyggnads utbildningar i just dessa ämnen
bara för att vi skall kunna förmedla och träna jägarna på just våra orter vi lägger ner hundratals timmar ideellt varje år bara för att minimera riskerna för vådaskjutning av folk eller hundar och inte minst för att minimera risken för skade skjutning av våra villebråd en jägares mardröm är att skadeskjuta.
något man aldrig glömmer
Kerstin Jag såg debatten om varg angreppet Där Alhem tyckte att staten skulle hjälpa tamdjurs ägare med effektiv stängsel mot rovdjur jätte bra men sedan faller all trovärdighet när han säger att drabbade skall få en ekonomisk kompensation för slagna eller skadade tamdjur då handlar det inte om djurskydd utan att skydda någons plånbok djurskyddet går ut på att skydda djur från onödigt lidande och när det gäller rovdjurs angrepp så finns det bara ett sätt det är att kraftigt minska rovdjurs stammarna
Kerstin Fredin – Förstår att du har haft fullt upp under påskhelgen och inte hunnit formulera något bra svar på min fråga om du tycker att poliser med körkort verkligen skall få utreda trafikbrott p.g.a. av risken för jäv. Jag tycker frågan är relevant eftersom du ju tycker att jagande poliser inte skall utreda jaktbrott. Vill med detta inlägg påminna dig så att du inte glömmer bort denna viktiga fråga.
Daniel Ligne, din insats i tv var mycket återhållsam och bra! Jägareförbundet skall bara kämpa för jägarnas sak och inga andras. låt sällskapshundägarna ev kommande problem med varg hanteras av sällskapshundägarna och låt barnfamiljers oro hanteras av barnfamiljföreträdarna typ hem och skola mm. Jägarna ska bara påvisa problemen för jägarna, annars så får jägarna dra hela lasset och framställs som varghatare. Nu var det SRF som fick dom svåra frågorna av programledaren för en gångs skull. I söndagens godmorgon världen i P1 så gjordes en rolig imitation av Jan Guillo där han framstod som en svarslös besserwisser i vargfrågan! En klar vändning eftersom tidigare lustigheter gällande varg i det utmärkta programmet alltid har varit på vargförvaltarsidans bekostnad. Detta utan tvekan beroende på att problemen har närmat sig storstadsområdena.
Kerstin
Jag vill att du tänker dig in i följande.
Kvinnan med barnvagnen och hunden, om hon nu har haft ett till barn på cykel bredvid hunden, eller om hunden har varit kopplad, hur tror du då det hade gått? Lek med tanken att vargarna har kommit fram och gjort det dom gjorde, tog hunden, och dom hade fortsatt mot det andra barnet, hur tror du då att det barnet har mått längre fram, om det inte nu också blev bortrövat. Du tycker alltså att det är värt dom riskerna, för jag är rätt övertygad att förr eller senare händer det.
Sen en helt annan sak, tycker du det är värt alla miljoner/miljarder som den svenska vargstammen kostar? Det skulle vara rätt intressant att få utslaget i kronor per djur vad det kostar oss svenska skattebetalare. För det finns bra mycket annat som pengarna kunde gå till, utliggare, vård, skola, och mycket annat. Känns som att det är väldigt mycket som har fått stryka på foten för dessa djur.
Och en helt annan sak, vargarna är inte utrotningshotade, finns i så många andra länder, så det är helt onödigt att vi ska hålla på plöja ner miljarder i dessa individer här.
Snälla Kerstin, det blir bara pinsamt, har du ens sett en rävs när, var och hur vad gäller besök vid människors boningar?
Läs på lite om exempelvis vakjakt på räv och vad som krävs vid åtelanläggandet så kan vi diskutera hur skygg räven är för människan pga jakt.
F ö är jag inte imponerad av dina insatser som ”jägare” på SRF:s Facebook-sida. Jag kan inte fatta att någon tar dig på allvar efter att ha sett vad du – som här ofta skriver om att du står upp för jakten – skriver där.
Kerstin.
Javisst, jag särbehandlar vargen och hävdar att det är närmast självklart att vi inte kan behandla den som en hare eller en räv, men om vi började skjuta bort alla harar och rävar som kommer nära husen så skulle säkert dom också undvika det med tiden.
Den rädsla dom har är skapad av att vi jagar dom och om jakt inte påverkade, så skulle dom inte vara rädda för oss överhuvudtaget.
Dom skulle antagligen gå undan för en människa ungefär som dom gör inför en älg och om dom inte lärde sig av att bli jagade skulle dom inte heller kunna skilja rovdjur från betande djur.
Jag anar något grundläggande ologiskt i ditt resonemang Kerstin.
Du har däremot helt rätt i att vårt beteende påverkar hur rovdjuren agerar, det är faktiskt det jag försöker hävda hela tiden.
Vi måste bete oss så dom stora rovdjuren inte vänjer sig vid att uppehålla sig i närheten av människor och vi måste fortsätta så som vi alltid gjort och med jakt se till att deras nedärvda rädsla inte försvinner.
Anders Åberg!
Jag tror inte vi kommer så mycket längre, utan får acceptera att vi har olika åsikter på vissa områden. På ett plan verkar vi i alla fall överens, och det är att dokumenterat oskygga individer ska tas bort med det snaraste.
Att jakt inte påverkar rådjur och räv att hålla sig ifrån människors boningar speciellt mycket, kan vi se av spåren i snön. Jag misstänker att du här särbehandlar vargen, för att du tycker den är farligare, men då måste du lämna påverkan av jakt åt sidan – eller hur?
Tillvänjningsprocessen i markerna i USA hade uppenbarligen enbart att göra men människors felaktiga beteende – eller hur Anders. Ger det inte dig en hint om att det är VÅRT beteende som spelar roll, inte själva förekomsten av större rövodjur?
Kerstin.
Jag tror du grovt underskattar jaktens betydelse för hur rovdjur agerar mot människor.
Det går helt enkelt inte att komma ifrån att både björn och varg skulle betrakta oss enbart som mat, om vi inte hade jagat dom i alla tider.
Rovdjur tar alltid det lättaste bytet och en obeväpnad människa är ett löjligt enkelt byte.
Vargar är ett av naturens smartaste djur och om vi konsekvent tog bort orädda och närgågna individer, precis som jag är övertygad om att dom gör i dom flesta länder där vargen finns, så kommer dom antagligen att i betydligt högre utsträckning undvika sådant som luktar intensivt av människa.
I dom amerikanska nationalparkerna bor inga människor och man behöver ofta tillstånd för att få röra sig vid sidan om vägarna, så den jämförelsen haltar, men även där var man ju, som du själv påpekar tvungen stoppa en pågående tillvänjningsprocess.
Det understryker ytterligare frågan varför vi inte skall stoppa den här på hemmaplan.
Hej att en del mäniskor tycker mer om rovdjur än andra mäniskor är väl ingen nyhet men att försvara vargens attacker med att trafiken dödar fler hundar och att jägaren gör lika så då handlar det om olyckor och inte planerade dåd som hos vargen förövrigt finns det i vårt land 7 miljoner registrerade fordon och över 260,000 jägare
att påstå att vargen är ofarlig är lika dumt som att påstå att aids inte finns
Förlåt Anders, att jag gav dig ett felaktigt efternamn.
Men du, hur ska vi lära vargen att inte gå där det luktar människa, när vi inte lyckas med det när det gäller t ex räv, rådjur och t o m älg? Båda dessa arter jagas ändå ganska hårt, så om jakten hade någon större betydelse, så borde de aldrig gå i närheten av sådant de skulle kunna sätta i samband med oss som t ex hus, bilar och massor med doft av människa.
Jag tror det finns en hel del missuppfattning kring vad som är verklig oskygghet, och djurs normala sökande efter mat.
När då maten direkt kan förknippas med både synintryck och doft av människor, utan att det ger rovdjur som björn och varg några som helst negativa erfarenheter – som t ex i amerikanska vildmarksparker – då kan det så småningom utvecklas till en oskygghet som kostar människoliv. Efter att man stramade upp reglerna för folk som vistas i parkerna, så har också olycksfrekvensen gått ner ordentligt – trots att det fortfarande finns lika mycket rovdjur och människor i parkerna som förr, och trots att djuren inte jagas inom parkområdet. Hur förklarar du det?
Vargarna som dödade studenten i Kanada hade t ex under lång tid tillåtits vara synliga och t o m relativt närgångna vid en soptipp i området, och visat klara tecken på långtgående oskygghet, innan den tragiska olyckan hände. Men visst jagar dom varg i Kanada?
Som jämförelse, så lät sig vargen i Riala enkelt skrämmas bort.
Anders, jag ser absolut ingen anledning till att vi ska låta vargar bli onormalt oskygga, men som jag skrev tidigare, så har vi helt skilda åsikter om vad oskygghet hos varg är. Även i länder där den jagas kan vargen då och då dyka upp nära människor, och det är inte alltid de då skjuts, men människor vet hur de ska skrämma iväg dom på annat sätt, och det kanske viktigaste – dom är inte rädda, och agerar därför på ett ändamålsenligt sätt. I Ryssland har man väl alltid jagat varg, och ändå kan tragiska händelser med varg inträffa där någon enstaka gång.
Jag är helt övertygad om att det är hur vi människor agerar när vargar eller björnar dyker upp i vår närhet som är avgörande för hur mötet avlöper. Inte om de jagas eller inte. Däremot ska självklart oacceptabelt närgångna djur som inte enkelt låter sig skrämmas bort, snarast tas bort. Det hoppas jag du ser som svar på din fråga.
Kerstin.
Åberg var namnet, ågren är något man förvärvar.
Tja, varför inte lika gärna utgå från kvinnans egen story, efter att hon kommit till sans en smula?
Viss osäkerhet råder om händelseförloppet och att bara välja det som råkar passa ens syften känns inte helt seriöst.
Att jämföra vanligt småvilt med ett djur som utan vidare kan döda en människa blir helt fel, när det gäller björn och varg måst vi lägga ribban högre och den mat som en räv eller ett rådjur kan finna invid husen skiljer ju sig en del från det som vargen letar efter, eller hur?
Vargen behöver helt enkelt lära sig att det är farligt att närma sig platser där det luktar människa, med räven, haren och rådjuret är det inte lika noga.
Att folk inte verkar jätterädda för vargen i länder där den alltid funnits beror med stor säkerhet på att den där också alltid jagats och oftast är rejält rädd för människor.
I ett område som Riala finns därför god anledning att var mer på sin vakt mot vargen, eftersom den hittills inte har jagats där och således befinner sig i en pågående tillvänjningsprocess och du har fortfarande inte svarat på varför vi skall tillåta den processen och dom risker den medför.