Gör er beredda i södern!

,

Jägare och markägare är ofta lite senfärdiga. Vi som jobbar med viltförvaltning kan idag med hyfsad precision förutsäga var vildsvin eller vargar kommer att dyka upp härnäst. Vi har i många år försökt vara tidigt ute med att till exempel bjuda in bönder och jägare för att diskutera vildsvin innan de etablerat sig på allvar och trätan är igång. Lyckas det? Inte en chans. Bygdegårdarna ekar tomma tills dess att konflikten är ett faktum, då är de helt plötsligt överfulla. Samma sak med rovdjursfrågan. Vi får ständigt kritik, främst från södra Sverige, för att vi lägger för mycket resurser på rovdjursfrågorna. Trots att de är ni där nere i södern som borde vara mest intresserade av t ex Lars-Erik Liljelunds utredning som vi fick den första aptitretaren från igår.

Jag ska försöka förklara situationen med en karta som kollega Gunnar gjort. Kartan är inte helt uppdaterad och ska heller inte tolkas som exakt, men den förklarar vad vi står inför på ett utmärkt sätt…

Det streckade området är järvens utbredningsområde, det blåskuggade björnens, de blå duttarna är loföryngringar, som ska multipliceras med 6 för att få verkligt antal lodjur,och de röda duttarna är givetvis vargrevir. Ser ni den mer eller mindre knivskarpa gränsen som går från Stockholm, mellan Vänern och Vättern ner till trakterna av Göteborg? Bor eller jagar ni sydost om den gränsen ska ni nog fortsätta läsa…

Renskötseln står inför kollaps. Minst hälften av de blå duttarna måste bort därifrån och inga röda duttar är möjliga om vi ska fortsätta ha renskötsel i landet. Rådjuren räcker inte till de blå duttarna i mellansverige så även där måste ett antal duttar bort och man behöver inte vara raketforskare för att inse att det är rätt orimligt tätt mellan de röda duttarna. Så var ska vi då stoppa de 100 blå duttarna som blir över och de kanske 30 -40 ”extra” röda duttarna som vi måste in med om Liljelunds utredning blir verklighet? Norge? Gotland? Knappast.

Sanningen är den att vi står inför en situation där vi måste måla hela södra Sverige helblått med rätt så tätt mellan de röda duttarna, dvs vargreviren. Jag har anfört detta vid många tillfällen nu men man vill sällan inse allvaret. Vargen trivs inte här är en vanlig kommentar och visst kan det bli en smula kaotiskt med varg i södern, vilket vi såg t ex igår i Helsingborg. Men, kan vi ha ett vargrevir mellan Stockholm och Norrtälje lär vi kunna ha det nästan överallt i södra Sverige. Vi behöver handla rovdjursstängsel för några hundra miljoner och Yrkesjägarna får nog på sina håll se sig om efter nya jobb… Det är vad vi står inför.

Vargen igår i Helsingborg var bara ett exempel på vad som håller på att hända. Det är bäst ni vänjer er där nere eller så engagerar ni er i arbetet för en bättre rovdjurspolitik. De enda som ”drabbas” i framtiden av höjda nivåer för våra rovdjur är Götaland, i resten av landet är det fullt eller överfullt. Tänk på det nästa gång ni läser Svensk Jakt eller vår hemsida eller blogg. Titta sedan på kartan igen, är det någon som sätter emot om jag lägger en hundring på att vi har några röda duttar i sydsverige nästa vinter?

17 Kommentarer
  1. Mikael Moilanen says:

    Ring lodjursforskarna så får du veta hur man räknar fram lodjursstammen. Misstror du dem, så får du väl starta egen forskning och lägga fram bevis för att det behövs nya metoder.
    Be Ligné om ursäkt nu, för att du upptog hans tid med strunt.

  2. Daniel Ligné says:

    Christina: Som man ropar får man svar. P-O länkade till en artikel av dig, är den genomsyrad av objektivitet och respekt? Det hade tagit dig 10 sekunder att söka på ”omräkningstal” eller ”omräkningsfaktor” och ”lodjur” så hade du fått fram den artikel jag länkade till och många fler. Istället valde du att misstänkliggöra och ifrågasätta. Även det är en mycket vanlig debatteknik som tyvärr alltid leder nedåt i ömsesidig respekt. Jägarna är enligt de undersökningar som gjorts de kunnigaste i systemet. Acceptera och utnyttja detta istället för att fjanta runt och insinuera och klistra på epitet. Då kan vi få en konstruktiv debatt.

    Vad gäller lodjuren i Nåsten har jag full respekt för din beundran av dem, precis som jag respekterar alla andra som beundrar vilda djur i sin närhet eller annorstädes. Frågan är om du har respekt för de som tycker lodjuren i Nåsten eller någon annan stans är ett enormt problem och har förstört deras livsstil? Vi har nu en situation där Uppsala län har världens någonsin tätast uppmätta lodjursstam, du tycker inte att det är en rätt stor eftergift åt de som njuter av att veta att de finns i närheten?

  3. christina mattfolk says:

    Att förringa sin meddebattör är en vedertagen metod när argumenten och fakta tryter hos en själv. Tyvärr en alltför vanlig metod på diverse jägarforum. Denna metod bringar inga pluspoäng för den som använder sig av den. Tvärtom.

    ”lopappor” – den var kul! :-)

    Att sakligt besvara inlägg som inte är enliga med ens egna är en mycket bättre metod, bara som ett tips.

    Angående Nåstenskatterna så var de något som bidrog till min livskvalité. Kan ni respektera detta? Eller är det enbart de aktuella lojägarnas livskvalité som skall respekteras även om de inte bor i området?
    Ja, då kan man nog ta sig både en och annan funderare.

    Min bakgrund vet ni inget om, men tillåter er att förringa min erfarenhet trots det. Mycket vanligt inom jägarkretsar när någon ifrågasätter.

    Jag har haft turen att ha växt upp i en familj med rakryggade jägare som vet vad jaktetik är och följt med i skogen sedan 5-årsåldern.
    Till min sorg ser jag att denna skara av jägare inte kommer till tals i dagens debatter.
    Det är extremisterna som håller låda.

  4. Per-Ola Kullman says:

    Problemet är att man inte behöver ha ens grundläggande kunskaper om någonting mer än sina hundpromenader, eller minsta förståelse för något sammanhang i naturen för att liksom Mattfolk figurera i den mediala ”frontlinjen” och där påverka opinionen med sina grundlösa villfarelser och obehagliga angrepp på jägarkåren!
    http://www.unt.se/debattspecial/stoppa-arets-loslakt-1137379.aspx

  5. Daniel Ligné says:

    Christina: Om du tror att det är vi som försöker luras eller att det är möjligt för Jägareförbundet att gå ut med villfarelser på sin blogg har du inte varit med länge i rovdjursdebatten…

    Vi tar det från början. För att en lohona ska bli befruktad krävs en hane, OK? Eftersom vi endast räknar de honor med en eller flera ungar som har sina ungar i livet då de är nästan ett år gamla, på vintern, så kommer det att finnas ett antal honor som av olika anledningar inte har några ungar som därmed inte räknas ute i skogen också. Dessutom lite ”lopappor”.

    Omräkningsfaktorerna är givetvis framtagna av forskarna och inte av oss. De används regelmässigt av såväl forskning som förvaltning och bygger på länga tidsserier av forskning. Det finns spaltmetrar skrivna i ämnet:

    http://www.lansstyrelsen.se/orebro/SiteCollectionDocuments/Sv/djur-och-natur/rovdjur/lodjur/N_lodjursstammen_20042008.pdf

    Med all respekt Christina, men om du ska ifrågasätta så här basal och väletablerad kunskap har du långt att vandra innan du är ”vid fronten”…

  6. christina mattfolk says:

    En familjegrupp lodjur består ju av en hona och hennes ungar. Jag har aldrig hört talas om en lohona med 5 st ungar. Köper fortfarande inte att varje dutt skall multipliceras med 6. Att man brukar göra på ett visst sätt betyder inte att det är det korrekta sättet.

    Hänvisar man till siffror, är det av avgörande betydelse att även redovisa hur siffrorna tagits fram för att siffrorna skall vara trovärdiga. Att man brukar, tror eller antar, får inte siffrorna att framstå som sådana.

  7. Daniel Ligné says:

    Intressant kommentar Calle. Den visar faktiskt exakt det jag tjatat om länge nu, jag och Jägareförbundet tror att det finns plats för alla och respekterar andras åsikter. Det är vi rätt ensamma om. Visst finns käk åt rovdjuren i söder, men jakten är också mycket högre värderad. Samerna ska vi aldrig kämpa emot, de borde också få finnas. Inte många jägare vill ha varg där de jagar, men vi accepterar varg för att andra vill ha dem, men då borde man kunna förvänta sig också de andras respekt, förståelse och sympati.

    Vi tar ett exempel: 500 rådjur extra i sydsverige innebär, lågt räknat, 25000 lotagna rådjur. Jaktvärdet på ett rådjur är sisådär 6500 Riksdaler. Räkna efter själv och avgör om det är självklart att vi ska ha de där 500 extra… Du eller någon annan än jägare och djurägare samt markägare lär knappast märka någon skillnad. Självklart ska vi ha såväl lo som varg i Sverige, men vi kanske ska tänka på att det ska finnas plats för såväl samer som jägare, deras hundar, och att markägarna tappar många hundra miljoner i uteblivna jaktvärden varje år… Kostnaden för att sätta upp rovdjursstängsel i södra Sverige blir också enorm, jag hoppas du står på barrikaden och kräver att Länsstyrelserna nu avsätter dessa pengar, annars kan du omöjligt mena allvar med att vi ska ha varg och lo även i sydsverige…

  8. calle f says:

    Födotillgången för båda varg och lodjur är ju många ställen söderut mycket större så ett antal lite mindre röda duttar och fler blå kan väl inte vare något problem, såsom det ju inte heller är några problem i vare sig uppsala, örebro, dalarnas eller värmlands län.

    Sedan, varför kämpar ni på jägareförbundet inte mot rennäringen som inte bara är total olönsam för samhället men även det som hindrar oss från att ha en stam av vildren, något som enligt vissa är ett mycket trevligt jaktbart vilt?

  9. Daniel Ligné says:

    Anki: Det finns nog många skäl till att man vill ha varg, jag kan förstå några av dem. Det jag inte kan förstå är när man vill maximera antalet vargar på en lång rad verksamheters bekostnad och trots ovilja hos de som ska bo med dem. Respekt funkar bäst när den är ömsesidig…

    Bengt: Jag är precis lika orolig som du för detta. Lodjursstammen verkar minska i södra Sverige, är det första tecknet på att trovärdigheten där nere för rovdjurspolitiken havererat? Ingen vet…

    Christina: Vi räknar bara föryngringar av varg och lo i Sverige. Varje blå dutt är således en familjegrupp. För att få verkliga antalet lodjur behöver du då multiplicera antalet familjegrupper med 6. Vi har ju också ensamma hanar, honor utan unge och ungdjur… Enligt samma princip brukar vi multiplicera antalet vargföryngringar med 10 för att få verkliga antalet vargar.

  10. christina mattfolk says:

    Varför skall de blå duttarna multipliceras med 6 för att få fram det verkliga antalet lodjur?

  11. Bengt Nilsson says:

    Jag är född på 60-talet uppväxt på på ett småjordbruk i södra Småland. Jag utbildade mig akaemiskt och jobbat många år i Stockholm och internationellt, men jag har kvar mina rötter. Det jag slås av är den stora kulturella skillnaderna som finns i Sverige. Den jag är uppväxt i präglas av ärlighet (man skall betala sin skatt) och att en riktig Man (eller kvinna, glöm inte att lika arvsrätt mellan man och kvinna ALLTID har funnits i södra Småland, liksom att kvinnor var Byamän och Åldermän) klarar av livet själv. Är man en riktig Man tar inte emot bidrag (=allmosor), bidrag är till för lathundar. Däremot skall man hjälpa sjuka och svaga, så att de får chansen att också klara sig själva.

    Mycket av detta finns kvar men synen på framför allt Staten och EU har förändrats. Tex synen på Polisen har förändrats drastiskt sedan 60-talet, då de var lokalt förankrade. Det har hänt 1000-tals inbrott i Södra Sverige och inget klaras upp (de anmäls för övrigt knappt längre). Som kuriosa kan nämnas att vid en fartkontroll blev det närmast lynchstämmning mot Polisen, för att de hade tid med en fartkontroll, men för att reda ut inbrott fanns ingen polisiär tid.

    Till detta kommer den småländska snålheten. Hur mycket kostar ”rovdjursförvaltningen” med meningslösa helikopterförflyttningar, utredningar etc ? Det ligger lite småländsk kultur i Ingvar Kamprads ord ”Vilken idiot som helst kan göra en dyr komplicerad lösning, det krävs ett geni för en enkel och billig”. Ta bara hur vargjakten skall utföras, dyrt och komplicerat. Det hade fungerat lika bra med en fri jakt under ett par dag, sköts det inte tillräckligt många lägger bara man till ett par dagar.
    Med detta faktum samt att det finns många grisjägare som sitter på pass hela nätterna så är jag rädd för att man kommer att lösa sitt lokala rovdjursproblem på egen hand. Det finns helt enkelt ingen tro på att vad ”myndigheter och EU” bestämmer skulle på något sätt vara bra för mig, mina nära eller min bygd.
    Så tyvärr kommer det nog att finnas ännu mindre tid för Polisen att utreda vardagsbrott, för att ett misstänkt jaktbrott mot varg får alltid resurser.
    Tyvärr kan det komma att bli en negativ spiral, vi mot ”myndiheter och EU”.

  12. Tommy Olsson says:

    Anki I Sverige lider vi av att vara bäst syndrom vi måste visa resten av Jordens befolkning att vi är duktigast om vi har råd eller klarar av detta är inte så noga bara vi visar vår håriga bringa om vi trampar våra egna ner i skiten spelar ingen roll
    vi är tillbaks på 30 talet vad gäller vår rätt att tycka och att ha en möjlighet att göra vad vi tycker om och att fortsätta vår jaktkultur
    det är stor synd att inte Norge fick köpa tillbaks Bohuslän där jag bor då hadde vi sluppit både EU och Nv

  13. Daniel Ligné says:

    Ia: Du har helt rätt! Men vi har samma problem med stadsbefoljkningen, lite generaliserat, som med jägarkåren. De är inte ett dugg intresserade av varg eller kunskap om varg (eller jakt och jägare för den delen) innan de berörs…

  14. Ia says:

    Jag läste igår en kommentar på aftonbladets artikel om vargen.
    ”de är som otämjda hundar”….
    Tyvärr är det nog så många stadsbor ser på vargen. Med viss sanning, då de är släkt. Men jag undrar om den pojken ens har träffat en otämjd hund vid matbordet…. En varg, skulle inte tro det!..

    På sitt sätt har vi som jägare misslyckats lite. Vi har inte fått tillräckligt många av dessa ”stadsmänniskor” att förstå problematiken som finns med dessa ”otämjda hundar” utan att de tror att vi hatar dem..

  15. Fjollträsk says:

    Om jag skulle få ta bort östra Västra Götaland (Tiveden och ned till Hökensås), NV Östergötland och Västra Sörmland så skulle jag våga sätta emot, helt enkelt för att jag tror att övrigt område blir en slags bermudatriangel för vargar.

  16. Henrik says:

    Själv jagar jag utanför vargreviret i Riala och om den trenden håller i sig blir meningsfull jakt förvandlat till att spana i skogen med medhavd matsäck. Kanske få tillfälle till skott efter många vak. Ett fåtal hundförare vill släppa sina hundar med gråben i närheten.
    Det är intressant hur jägarintressena inklusive köttproduktion raskt säljs av pågående utredning, SNF och andra. Inte minst markägare borde intressera sig för detta då arrendena följer viltstammarna nedåt. Om man dessutom inte kan få fart på skogens fåtaliga djur med hjälp av hund blir jaktvärdet ytterligare minskat.

Kommentering är stängd.