Svenska Rovdjursföreningen har låtet en spansk zoolog och forskare, Andrés Ordiz, ta fram en rapport om ”De stora rovdjurens ekologiska roll”. Jag läste de 49 sidorna nu på morgonen. Sammanfattningsvis kan man säga att Ordiz kommer fram till att ”himlen faktiskt, är blå”! Det mesta som står i rapporten är exakt det vi jägare hävdat i alla tider och som utgjorde grunden till varför människan valt att begränsa rovdjurstammarna.
När jag gick i gymnasiet på 70-talet försvarade man rovdjuren med att de ”bara” tog ett dömt överskott bland bytesdjuren. Jägarna däremot som menade att de begränsade bytesdjuren blev i det närmaste hånade av dåtidens ”experter”. Nu har verkligheten kommit ikapp även ”experterna” men slutsatsen blir den samma. Vi bör inte jaga stora rovdjur. Numera sägs de nämligen ha så stor inverkan på ekosystemet och den biologiska mångfalden att de därför inte bör jagas!
Rapporten bekräftar egentligen allt det som vi jägare hävdat i alla år, rovdjuren har betydelse för utvecklingen av annat vilt! Ju fler vargar björnar och lodjur det finns, dess mindre utrymme för jakt blir det. Rovdjursföreningen som in absurdum hävdar att lodjuren inte orsakat rådjurstammens negativa utveckling lär efter publiceringen av rapporten få svårt att hålla kvar vid det budskapet.
Hela rapporten präglas annars av författarens grundsyn att djur är goda medan människor är onda. Speciellt jägare och jakt är av ondo och behövs inte. Naturen sköter sig bäst självt, utan människors inblandning. Ekologister är den rätta benämningen på människor med den åsikten.
På sidan 46 i rapporten skriver författaren att det vore intressant om björnar och vargar fick öka till ”ekologisk effektiva tätheter” för att utläsa om deras gemensamma predation på älg skulle få kaskadeffekter nedåt i näringskedjan.
Jag undrar vilka markägare som skulle vilja pröva författarens idéer, för om man skall prova det naturliga måste man väl göra det fullt ut och släppa även älgstammen fri? Älgstammen skulle explodera och effekterna på vegetationen skulle bli enorma. Det skulle leda till en överbetning utan motstycke. I Sverige regleras nämligen älgstammen av jakt och foderutbudet. Ingenstans i de områden där vi har björn och varg är älgstammen ens i närheten av bärkraften.
Tyvärr får ekologisterna allt mer utrymme i miljö- och naturvårdsdebatten. Ibland undrar jag om de närmast religiösa värderingarna ens går att genomföra utan att ekofascistiska idéer får genomslag.
Ekosystemperspektiv, är ett annat ord som genomsyrar beslutsfattande idag. Den rovdjursutredning som jag själv ingår i skall utgå från just det perspektivet. Men vad betyder det? Är det liktydigt med ekologism eller rent av ett första steg mot ekofascism? Nej, inte alls!
Få jägare skulle vägra erkänna ett sådant synsätt. Min tolkning är att begränsning av rovdjursstammarna är helt ok, så länge arten som sådan inte hotas. Begränsningen av rovdjuren kan således ha som syfte att gynna jakt, viltbruk eller tamdjursuppfödning, allt i syfte att producera ekosystemtjänster. På ren svenska, kan rovdjursjakten syfta till att ge mig klimatsmart viltkött i frysboxen.
Jag börjar bli otroligt trött på alla extremister som framställer sina egna värderingar som lite förmer! Vare sig nollvisionärerna eller ekologisterna kommer att få rätt. Ingendera gynnar nämligen människan i det långa loppet. Att bevara biologisk mångfald har inget egenvärde. Värde får det först när bevarandet kan kopplas till något positivt för människan. Därför är det viktigt att frågan om klokt och långsiktigt nyttjande av våra naturresurser inte kidnappas av förvirrade ekologister som ser människor som onda och naturen som god!
Gunnar, vi kan lägga ut texten hur länge som helst och kommer ofta fram till att vi ser relativt lika på saker och ting. Det är dock en sak som jag vill poängtera och det är att vi inte alltid ska göra saker för ”vår egen skull”, Dvs. jag tycker vi ska lyfta blicken och göra eller låta bli att göra vissa saker t.ex. för naturens skull. Och ja, det kan enligt mitt synsätt i vissa avseende innebära att hindra människor för att nyttja/bruka eller utnyttja naturen, dvs. vi måste kompromissa ibland, och det är vi säkert överens om…tror jag i alla fall.
Det här har inte med tråden att göra men,jag söker information om vargflytten i
dalarna.
Länstyrelsen har inte lagt ut ens en notis på hemsidan,det kanske är av intresse
för somliga i länet så jag sökte hos naturvårdsverket.
På avdelningen frågor och svar om vargflytten står att man fått medgivande
från både jakträttshavaren och markägaren.
Det står att regeringen beslutat om ett tak på 220 vargar, jag trodde det var 210,
det är i så fall anmärkningsvärt att man inte har koll på siffrorna
Kerstin Fredin.
jag uppfattar det som att dina argument för en stor och av männinskan oreglerad rovdjurspopulation blir allt mer filosofiska. Du talar om långsiktighet och våra efterkommande och påstår att de skulle få det så mycket bättre i ”SRF’s värld”.
Dagens system som du/SRF attackerar med frenesi har hittills resulterat i en natur som många andra bara kan drömma om och som de avundas oss.
Vi vet vad vi har och vi vet att det, om systemet inte raseras, kommer att forsätta utvecklas med ökad kunskap.
Vad har, å andra sidan, du/SRF för bevis på att mina barnbarn får en bättre värld att leva i om vi bemästrar vår, sedan urminnes tider, inneboende instinkt att konkurera om maten med andra rovdjur?
Gunnar’s inlägg här handlar om vad som t.o.m du måste inse är ett av många långt ifrån opartiska beställningsverk i dagen rovdjursdebatt.
Vilket, om något, exempel/experiment i rapporten kan sägas ha har pågått tillräckligt länge för att bevisa något långsiktigt?
Var finns exempel på SRF’s idealvärld?
Peder Pedersen, jag förstår inte hur du kan tolka in utrotning av vildlax, varg eller andra djur i något av det jag skrivit. Jag försöker igen!
Vad jag vill är att alla borde inse att de val vi gör gör vi för vår egen skull. Oavsett det är att begräsna en art eller om vi väljer att avstå från det. Den som vill ha tusentals vargar prioriterar annorlunda än den som vill ha färre eller inga alls! Men alla val utgår från våra männskliga intressen. Om vi kan enas om det istället för att hävda att vi drivs av något högre ideal utan egen vinning blir diskussionen mycket lättare. Då står den enes åsikt mot den andras och vi får finna kpmpromisser mellan dem. Men om en part hävdar att hans/hennes ställningstagande inte är förhandlingsbart blir fortsatt diskussion meningslös. Speciellt om den åsikten inte ens handlar om männskliga val utan istället grundar sig på tanken att naturen sköter sig bäst själv.
Du bekräftar hela tiden det jag skriver, men framställer det som vi är oeniga. Jag gillar också fjärillar på slåtterängar! Jag vill också bevara dem! Enbart för att jag tycker att de är vackra, för att man kan plocka blomor till midsommarstången på dem eller för att det är bra rådjursjakt på dem. Men om vi människor inte skulle bruka dem så skulle de fösvinna. De är helt beroende av att vi brukar marken. Ävn jag vill bevara arter och slåtterängar för framtida generationer. Du bekräftar även i den delen det jag skriver. Vi gör det för vår egen skull! Det behöver inte betyda kortsiktiga val på något eller några år, utan långsiktiga val som gynnar mina barn.
Om konsumtion och tillväxt är negativt eller positivt i det långa loppet är svårt att säga. Den största befolkningsökningen sker i fattiga länder. I de rikaste länderna minskar t o m befolkningen, fler dör än som föds. Så vilket som är bäst i det långa loppet är inte självklart, men att vi måste hushålla med jordens resurser kan vi vara eniga om. Varför? Jo, för att det gynnar oss som art och individer. Men om vi skulle misslyckas kommer livet ändå att gå vidare på jorden. Vi är den första och enda art som kan förutse effekterna av det vi gör, men frågan är om vi klarar att stoppa utvecklingen. En sak är dock säker, det kan inte ske genom att hindra männskor från att nyttja och bruka jordens resurser.
Den som tror att nollvision för varg ryms inom ramen för nyttjande och brukande har gravt missförstått vilka valmöjligheter som finns. Majoriteten vill nämligen ha varg. Men andra arter, som t ex dvärgbandmasken arbetar t o m WHO för att utrota. Helt enkelt för att den hotar vår hälsa och dess ekologiska roll kan vi klara oss utan.