Ingen objektiv rovdjursutredning!

Igår presenterade rovdjursutredaren sina bedömningar av gynnsam bevarandestatus (GYBS). Få lär har missat att han föreslår 450 vargar, 850 järvar, 1800 björnar och 1200 lodjur som gräns för gynnsam bevarandestatus. Däremot är det få som förstår hur han kommit fram till dessa nivåer. Vetenskapliga bedömningar sägs ligga till grund för dessa nivåer. Jag hävdar motsatsen!

Art- och habitatdirektivet kvantifierar inte några gränser för GYBS. Det finns inga värden för inavelsgrad, inte för antalet djur, inte för hur stort geografiskt område som krävs eller hur stort genetiskt utbyte en population måste har med en närliggande. De värden som utredaren valt att använda är hans eller genetikers personliga val. Problemet är att en annan utredare mycket väl hade kunna göra helt andra val, utan att det hade varit mera rätt eller fel. De är bara deras subjektiva bedömningar, inget annat! Liljelund bekräftar detta i SvD när ha säger, hade en gynnsam bevarandestatus kunnat räknas fram med objektiva kriterier så hade ju ingen utredning behövts.

De senaste åren har jag sett ett antal bedömningar av GYBS för varg i Sverige, som alla sägs bygga på EU direktivet. Artdatabanken kom fram till 1100 vargar, den internationella forskargruppen till 750, rovdjursutredaren till 450, Finland anger 200 och den förra rovdjursutredaren kom också fram till ca 200 och till sist säger SJF 200 i Skandinavien varav 150 i Sverige.

Jag hävdar att ingen av dessa beräkningar är helt fel men ingen är heller helt rätt! Den vetenskapliga grunden är nämligen exakt den samma för alla! Det som skiljer är vilka värderingar de olika bedömningarna bygger på. Alla bedömningarna uppfyller däremot EUs grundkrav för GYBS!

Jag har sen igår försökt få svar på frågan om hur utredningen kommit fram till 1200 lodjur som GYBS! Jag har pratat med både utredaren och de båda sekreterarna. De kan inte svara annat än att de ”valt” ett värde i ett stort intervall! De är vår bedömning men kunde lika gärna varit något annat, säger de. De kunde alltså lika gärna ha valt ett helt annat värde, mycket högre eller betydligt lägre.

Ne 500, är ett begrepp som används. Det anger det minsta antalet genetiskt effektiva individer i stammen. Det påstås vara ett krav för långsiktig överlevnad.
Andelen genetiskt effektiva individer varierar mellan arterna. För lodjur angav utredningen 15 % i sitt första utkast. Vilket innebär 3300 lodjur (500/0,15). Utredningens bedömning blev att Sverige då måste ha 1500 lodjur för att nå GYBS. Efter påpekanden om att det var fel ändrades siffran för andel genetiskt effektiva individer till 32 %, alltså mer än en fördubbling. Ne 500 värdet halveras därmed från 3300 till 1600 (500/0,32). Rent logiskt borde det innebära att även GYBS värdet i Sverige borde halveras från 1600 till 800, men icke! Utredaren föreslår istället 1200 lodjur, utan att kunna förklara varför. Dessutom väljer utredaren att bortse från att den Skandinaviska populationen är hänger samman med den finska.

Bygger utredningen på strikt vetenskap eller på strikt juridik? Det är ingendera, det är bara utredarens personliga bedömning, inget annat! Strikt vetenskapliga eller juridiska bedömningar skulle innebära att en annan utredare med samma grundförutsättningar skulle komma fram till samma slutresultat. Vi ser nu att bedömningarna av GYBS för varg varierar med en faktor 10, mellan olika ”experter”.

Jag vidhåller det jag framfört under hela utredningen bl a  i två separata skrivelser, GYBS är ett politiskt ställningstagande som inte skall tas som gisslan av genetiker och andra naturvetare med egen agenda!

Skrivelse 1

Skrivelse 2

Om Gunnar Glöersen

Gunnar Glöersen är jaktvårdskonsulent i Jägareförbundet Mitt Ni ser mig eller hör mig ofta diskutera och debattera rovdjur, det är mitt jobb. Att alltid förknippas med rovdjur, framför allt vargar, är både positivt och negativt. Positivt är att jag faktiskt har möjlighet att påverka politiken och beslut som tas. Negativt kan vara att alltid få frågan, oavsett var jag är, hur har du det med dina vargar? I det stora hela är det dock en förmån att få arbeta på Svenska Jägareförbundet med sitt största intresse, jakt och natur. Min ambition är att min blogg inte bara skall handla om rovdjur, utan även om andra mindre kontroversiella ting. Jag har faktiskt andra intressen än vargar! Min förhoppning är givetvis att min blogg skall stimulera till debatt. Att debattera är roligt, men ack så trist när den bara leder till personangrepp och svordomar. Tyck till, men använd ett språkbruk som gör att jag inte tvingas ta bort era inlägg. Andra uppfattningar än mina är däremot välkomna. Hur trist vore inte världen om alla tyckte lika!
Det här inlägget postades i Jakt, Rovdjur. Bokmärk permalänken.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

*

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

36 svar till Ingen objektiv rovdjursutredning!

  1. Bruno skriver:

    Nej Gunnar, det var ingen stöld, snarare en vidarebefordran av intressanta (men för dig kanske lite svårsmält) fakta. Dock tycker jag att ni på era bloggsidor håller en betydligt högre ribba vad gäller censuren än i det konkurrerande förbundets.
    Om du inte redan gjort det läs även denna artikel;
    http://www.aftonbladet.se/nyheter/kolumnister/janguillou/article12896783.ab

  2. Kerstin Fredin skriver:

    Ja du PO Kullman!

    Med de olika uppfattningar som framförts i media kring gårdagens händelse i Rialaområdet, så är det inte lätt att helt säkert veta vad det egentligen är som har hänt. ”Familj attackerad av varg”, Blodigt angrepp på familj” etc, etc – rubrikerna är många och helt klart avsedda att locka läsare.

    Polisen har av spåren utläst att hunden dödades ca 80 meter framför kvinnan, medan hennes man påstår att det hela sker bara något 10-tal meter ifrån henne.

    Hon själv säger i Aftonbladet att det först kom en varg och tog jycken, och därefter kom den andra vargen ut ur skogen och vände sig emot henne. Hennes man säger vid en annan intervju att båda vargarna samtidigt gick fram emot hunden och hans fru.

    Spåren på plats tycks tyda på att vargen blev angripen och dödad långt ifrån kvinnan och barnet, och märkena efter den andra vargen när den viker av in i skogen, finns ca 35-45 meter ifrån de spår som finns av barnvagnen och kvinnan.

    Om polisens tolkning av spåren är korrekta, så var det definitivt inte fråga om ens ett försök till angrepp på kvinnan och barnet. Hon lyckades dessutom direkt få vargen att vika av in i skogen när hon började skrika och vifta med armarna – f ö ett agerande som var helt korrekt, och som människor vana vid vargar i andra länder, också tar till om vargen dyker upp i deras närhet. (Sopkvastar har jag hört sägas att gamla kvinnor ser som ett lämpligt redskap för att köra bort vargar med.)

    Hade det å andra sidan verkligen varit fråga om ett angreppsförsök emot kvinnan och barnet, då hade det hela slutat helt annorlunda.

    Hitintills så har det i bakgrunden hela tiden funnits människor som skapat förutsättningar för vargarna att angripa hundarna, dvs de har sprungit lösa och på ganska stort avstånd från sina ägare. Jag ser ingen som helst anledning till att detta ska föranleda att vargarna ska ”bestraffas” när det är vi människor som gör fel – och dessutom fullt medvetet.

  3. PO Kullman skriver:

    Kerstin F
    Vad tycker du vi ska göra med våra rialavargar nu då?
    Enligt ditt resonemang bör både alfadjuren samt ett par ”fjolårsvalpar” snarast skjutas nu då?
    Den dräktiga tiken tog en hund för mindre än en månad sen och nu detta!!
    Låt mig gissa ”problem” ska defineras av folk som inte råkar ut för dom, samt att alla som bor i ett revir får räkna med detta vargens naturliga beteende? (alltså inte ett problem)
    Eller som WAS (wolf army sweden) uttryckte sig inte värre än att bli av med några höns till räven (?) Vad den förringande liknelsen missade var att den räven inte skulle bli långlivad..och att en svårt chockad kvinna sitter i sitt eget hem och inte vill/vågar gå ut nu när natten sänker sig utanför..
    Att mediakåren redan innan information från LS, spekulerar i att det ligger ”varghat” bakom och kallar föräldradjuren för pappavarg och mammavarg gör mig uppriktigt bedrövad och uppgiven..

  4. Kerstin Fredin skriver:

    Per-Ola Kullman!

    För en del handlar ”sakfrågan” om licensjakt eller inte. För andra handlar ”sakfrågan” om vi överhuvudtaget ska ha varg, och åter för andra – om vi överhuvudtaget ska jaga några vilda djur.

    Min åsikt är att vi så småningom kan ha licensjakt även på varg, men först när stammen uppnått en nivå då den kan anses vara långsiktigt livskraftig – räknat inom Sveriges gränser, eller som en population gemensam med Norge, Finland och östligaste Ryssland.

    När det gäller dom du kallar ”jakthatare”, så får du väl ta diskussionen med dom, och inte blanda in mig.

  5. Gunnar Glöersen skriver:

    H.a, att du inte gillar jakt är tydligt. Tyvärr förstår du inte heller varför vi skjuter kalvar istället för vuxna älgar. Vi skjuter kalvarna för att det har minst påverka på älgstammen och för att alla djurarter har störst dödlighet bland unga djur. Vargen t ex tar 80 procent kalvar. Se på filmen på följande länk. http://www.youtube.com/watch?v=tMC7aZNXnL8 . Den visar vad som händer varje dag i markerna, året om. Jag lägger inga värderingar på det, men jämfört med vargarnas jakt ter sig min jakt synnerligen lätt att försvara.

  6. Mats S Johansson skriver:

    Janne.
    Du skriver ”vad jag vet”. Har du läst SRF’s uttolkning av sin rovdjurpolicy? Den lämnar inte mycket plats för någon jakt överhuvud taget. När vågorna gick som hetast i vintras och de blev konfronterade med vad de skriver där (inplantering m.m, m.m) försvann dokumentet plötstligt från hemsidan.
    Varför?
    När kommer den omarbetade?
    Blir den öppet tillgänglig?
    Om du får svar på dessa frågor kanske du slipper anta.