Det är nu vi ska stå enade
På tisdag ska jag prata om hur man kan skapa starkare viltstammar och rikare mångfald på slätten. Jordbruksverket anordnar en workshop för olika rådgivare, och man vill ha någon som pratar om hur jakten kan fungera som drivkraft för att gynna mångfalden, inklusive viltet. I min almanacka står det därmed ”förberedelser workshop slättbygd” på gårdagen och idag. Men det är banne mig inte lätt att fokusera efter gårdagens besked om vargjakten!
Nu vet vi inte säkert vad de faktiska konsekvenserna av beslutet blir. Det finns en möjlighet att vargstammens utveckling, och möjligheten att inom lagens råmärken reglera problemen som vargen förorsakar, blir ungefär densamma som med en licensjakt. Det råder dock inget tvivel om att vi kastats in i en betydligt större osäkerhet genom gårdagens beslut. SJF har därmed gjort boghalt, och nu väntar intensiva interna överläggningar inom hela organisationen om hur vi bör gå vidare.
En sak står dock redan klar efter gårdagen- i höst är det ÄNNU viktigare än tidigare att slå vakt om vår styrka som förhandlingspart inom rovdjursförvaltningen. För att vara en stark part krävs två saker: att vi är stora, dvs. har många medlemmar, och att även de som inte är våra medlemmar lyssnar på vad vi har att säga. För att uppnå det senare krävs att vi är konstruktiva och sakliga, åtminstone om vi vill nå våra mål på lång sikt. Genom skrika och basera sin argumentation på lögner och halvsanningar kan man möjligen nå kortsiktig framgång. Det kommer dock lätt surt efter…
Vargförvaltningen fram till igår är just ett resultat av framför allt Jägareförbundets långsiktiga arbete. Utifrån min insikt i processerna känner jag mig helt övertygad om att vi inte hade haft licensjakt under de senaste åren om det inte varit för oss, eller om vi agerat annorlunda. Jag kan dock självfallet inte bevisa att så är fallet. Men jag blir väldigt trött när jag hör jägare hävda att vi borde gjort som Riksjägarna…
Gårdagens beslut är ett bakslag genom att det ökar på osäkerheten, men det är inte givet att resultatet måste bli sämre. För att så inte skall bli fallet krävs nu att vi står upp för en lokalt förankrad, adaptiv förvaltning av våra stora rovdjur och tar en rakryggad dialog såväl med myndigheter som med politiker. Vi måste trots vår besvikelse fortfarande stå för en konstruktiv linje, annars marginaliserar vi oss själva. Det betyder dock självfallet inte att vi bara skall acceptera vad statsmakterna föreslår som utgångsbud.
Vi har nått långt, men måste nå längre och samtidigt kämpa för vad vi uppnått. Ett intensivt förhandlings- och lobbyarbete står därmed för dörren. Det är nu vi behöver ett så stort medlemsstöd och engagemang som möjligt, för allas vår skull!
Magnus
tack för det! Håller helt med vad det gäller viltkött; vi jobbar med att lyfta det som klimatsmart resurs och extra god och nyttig mat, bland annat inom Matlandet Sverige. Man kan dock alltid göra mer. Här har vi också fått tydliga politiska signaler om att vi bör jobba för att mer av viltköttet verkligen hamnar utanför jagande familjers frysboxar. Ju fler som äter viltkött, desto bättre för oss. Och dem. Det är något för alla jägare att fundera över; vi kan alla bidra till synen på viltkött som resurs genom att dela med oss på olika sätt.
Fredrik
Kan inte annat än önska er lycka till! Imponerande att ni orkar jobba på trots alla myndigheter som motarbetar er. Som sagt jag tycker ni gjort ett mycket bra jobb, det är inte erat fel att det blivit som det blivit. Jag tror inte det i alla fall.
Ett sätt att ge oss jägare mer + poäng kan vara som jag skrivit på ett annat ställe, att på allvar marknadsföra och få in mer viltkött i skolor, resturanger och affärer. Hur det än är så är viltkött en överlägsen produkt i förhållande till industrikött!
Mat måste vi alla ha.
Magnus,
på frågan om hur många vargar vi har 2013 blir nog svaret c:a så många som rovdjursutredaren anger som referensvärde. En slump? Knappast…
Stammen har inte hållits vid det nuvarande taket, helt riktigt. Det beror dock inte på att licensjakt inte fungerar, utan att vi inte fått tillräckligt stora tilldelningar. Jag satt själv på pass på gränsen mellan Dalarna och Gävleborg i vintras och det var väl fullskjutet vid lunch första dagen i bägge länen. Vi var mycket tydliga med att tilldelningen var alldeles för liten för att stammen skulle hållas under taket, och med facit i hand hade vi helt rätt. När det gäller skyddsjakten återstår det att se… det beror i viss utsträckning på reglerna, men det finns en uppenbar risk att du får rätt. Självklart kommer vi arbeta intensivt just med detta.
Jo björnen är ju en sak, men det har tagigt lång tid. Tar det lika lång tid med vargen som förökar sig ganska mycket mer än björnen så kommer det inte spela någon roll om vi når fram eller inte känns det som. Då är det inte längre möjligt att bedriva jakt som idag, svenska jägare är rädda om sina hundar. Anklagar inte er för någonting tycker ni gjort ett mycket bra jobb och gör fortfarande. Skyddsjakt blir bara aktuellt när vargar tar husdjur, vill inte folk släppa sina hundar längre kommer vargen inte ta så många jakthundar. Skyddsjakt kommer aldrig att få ner vargstammen. Vi ska eventuellt få tillbaka licensjakten 2013, hur många vargar tror du själv att vi har då? Trots licensjakterna dom senaste åren har ju inte stammen minskat direkt….
Som sagt ni har sägert gjort allt som stått i er makt, men tyvär för alla oss jägare så har det inte funkat. Som jag ser det finns det bara ett alternativ, eller ja kanske två. Det ena är olagligt, det andra dödstöten för jakten som den ser ut idag.
Magnus,
en av de saker vi drivit hårt och lyckats få igenom inom Sverige är regional förvaltning. Viltförvaltningsdelegationerna är ett resultat av detta och i år är första året som björnbesluten verkligen är delegerade ned till länen. Älgförvaltningen stöps också om med lokal förankring som ett av ledorden. Hur det i praktiken blir med den saken återstår väl att se… och vi har nu fått ett bakslag i vargfrågan. För just vargen är det dock i första hand för att hantera de problem som vargen förorsakar som vi vill ha jakt; därmed fyller skyddsjakt potentiellt våra behov. Helt beroende på hur reglerna utformas, då.
Hur som- jag tror att konceptet med betoning på regional/lokal förvaltning kommer att bestå och stärkas. Det överensstämmer dessutom väl med EU:s så kallade subsidiaritetsprincip, som säger att beslut skall fattas på lägsta lämpliga/möjliga nivå. Jag tror därmed att tiden arbetar för oss, även om vi åkt på ett bakslag. Jag tror vi har goda förutsättningar att behålla jakten som ett viktigt förvaltningsverktyg för vargen, under förutsättning att vi fortsätter att arbeta långsiktigt mot våra mål. Sedan är det viktigt att även fundera över var vi stått om vi inte drivit den linje vi drivit och haft så många medlemmar som vi har. För 2-3 år sedan kändes licensjakten mycket avlägsen, men vi lyckades genom egen försorg och samarbete med andra organisationer lösa en del komplicerade knutar. Hade vi inte stått enade då (och sedan dess) hade vi inte haft licensjakt under dessa två år.
Känns som om vi redan har provat att stå enade, vad hjälpte det? Det är många medlemmar i sjf som inte alls köpt linjen man har fört men gått med på det just för att stå enade, men ja de sket sig kan man ju säga.
Man har ingen chans längre i den här så kallade demokratin. Hur ska enskilda personer(väljare), sjf, eller ens regeringar kunna göra något när några jävla tomtar i EU sitter överst i herakin? Dom skiter väl fullständigt i om ”bosse” blivit av med 3 finnstövare å 20 får.
Jobba för att lämna EU är kanske rätt väg att gå, finns många exempel på byrokratiskt krångel i eu som sätter käppar i hjulen för oss. Jag bitter? skojjar ni, bara förnamnet. Ska lämna alla mina uppdrag åt staten och kommunen. Kummunjägare och trafikeftersök. Inventera och övrigt pyssel får andra göra.
Uffe B,
sorry för sent svar; har varit i björnland några dagar. Vi är inte nöjda, vilket borde framgå rätt tydligt… och vi förhandlar hela tiden i en uppsjö olika frågor. Det gäller måltal, regler för jaktens utförande, inflytande över förvaltningen osv. Nu talar jag inte bara om vargförvaltning, utan all förvaltning av jaktbart vilt. Jag skulle vilja påstå att det är mycket ovanligt att vi inte alls lyckas baxa beslut en bit i vår riktning. Ibland känns det självfallet som om vi är mer framgångsrika än annars; hur bra vi hade lyckats om vi valt en annan strategi och hållning kan man bara spekulera om. Det står självfallet var och en fritt att göra det. När vi internt utvärderar våra mål, strategier och arbetssätt försöker vi givetvis göra samma sak, men något fact finns tyvärr sällan eller aldrig.
Det är helt riktigt att vi inte vill förändra jakten. Ett av våra tydligaste uppdrag från medlemmerna är att värna om den traditionella, svenska jakten. Vilket vi alltså därmed är vad vi arbetar för. I det ingår självfallet att den ökande förekomsten av varg i så liten utsträckning som möjligt skall begränsa möjligheterna till vår traditionella jakt.
Du har väldigt fel om du tror att vi bara svassar runt och uttrycker att vi brukar och gillar naturen… självfallet har vi anpassat vårt agerande ända sedan anmälan lämnades in, exempelvis genom att ta debatten direkt med kommissionen på plats i Sverige och i internationella media. Samtidigt som vi lika självfallet arbetat målmedvetet gentemot myndigheter och politiker. Det handlar i väldigt liten utsträckning om plan A och B, utan om att arbeta långsiktigt med strategier som medger att man är flexibel när någon del av landskapet ändras, exempelvis om regeringen plötsligt byter fot. Trots att vi försökt få dem att inte göra det.
Något som man måste ha klart för sig är dessutom att det inte finns några frågor som en gång för alla är avklarade, vilket licensjakten på varg är ett gott bevis på. Vi lyckades genom hårt arbete få en sådan till stånd, men förlorade den igen. Förhoppningsvis lyckas vi med att få tillbaka den igen 2013, men det betyder inte att vi har den för all framtid även om vi lyckas. Många verkar tro att frågor dyker upp och att vi kan bocka av dem som framgångar eller misslyckanden. Så är inte fallet, på gott och ont. Slår vi oss till ro och släpper en fråga är det mycket sannolikt att någon lyckas få till en förändring som går oss emot. Det är självfallet frustrerande och drar resurser. Samtidigt finns det alltid en möjlighet att på sikt förändra ett beslut som i första steget inte blivit som vi ville. Vår verksamhet har breddats fenomenalt under de senaste decennierna och vill vi behålla vår verksamhet (den traditionella svenska jakten), vår position och vårt inflytande måste vi arbeta med allt fler frågor. Eftersom vi har klart begränsat med resurser måste vi prioritera bland dem, men det finns alltså inga vi egentligen kan släppa mer än för korta perioder. För framgång på lång sikt krävs det i mina ögon att vi är en accepterad del av samhället med högt anseende hos allmänheten, myndigheter och politiker… det betyder inte på något vis att vi skall lägga oss flata, men personligen är jag övertygad om att vi måste ha en konstruktiv linje i vårt agerande, där vi anpassar vårt arbetssätt till politiska realiteter.
Det är bara våra motståndare som vinner på om vi prioriterar att lägga tid på att slåss mot väderkvarnar, eller, ännu värre, bara ställer oss och skriker mot dem.
Fredrik du tror väl inte på alvar att vi får någon utökad skyddsjakt det är bara ett sätt att få Sjf att inte strama åt tyglarna och det är så regeringen med Sjfs hjälp håller oss jägare tysta och lugna vi är bortemot 300,000 jägare i landet om vi gemensamt vägrar eftersöksjakt (viltolyckor om inte ersättningen mångdublas pga varg om vi gemensamt inte betalar arrendeavgifter över 10 kr Ha i län med vargrevir om vi vägrar jaga hos dom stora skogsbolagen pga varg att vi vägrar skydsjaga varg när dom uppehäller sig i eller i närhet av tätbebyggelse
listan kan göras hur lång som helst vad gäller påtryckningar som har efekt
att svansa runt som stryk rädda hundar runt benen på politiker har som ni nu borde fattat igen efekt alls öga för öga tand för tand är den enda chansen med täckhet kan man komma lågt med käckhet kan man komma längre men med fräckhet och vakra ögon därtill så komer man så långt man vill
Jag lever i fullständig medvetenhet att vi inte själva rår över viltstammarna men vi rår i alla fall över hur vi skall hantera vårt eget sätt att arbeta gentemot de som är våra motståndare eller uppdragsgivare. Frågan är om vi kan sätta oss ned och vara nöjda med det. Kanske skulle vi använda de här viktiga uppdragen som en förhandlingsvara när vi sitter där runt bordet? Har det gjorts? Svaret är väl nej. Vi har bugat och tackat för att vi får vara i naturen och utöva vårt intresse. Jag har också förstått att man från förbundets sida inte är intresserad av att ändra på jakten i landet heller trots att vi har varg och kommer att få ännu fler om några år. Vi kan nöta ned hur många par skor som helst i maktens korridorer men har vi inget annat att komma med än att vi gillar naturen och dessutom brukar den så kommer det bara att kosta skor. Hade förbundet en plan B i vargfrågan? Jag menar det har ju varit känt rätt länge att det lämnats in en anmälan till kommisionen.
Per,
vi är överens i en hel del om än inte i allt. Samhällets kostnader är också något som tas upp i den pågående utredningen, och du kan lita på att vi kommer att nagelfara dessa bitar ordentligt. Varg som inte jagas blir oskygg, där håller jag helt med dig. Internationella studier visar dessutom att om det inte finns tillräckligt med vilt att äta i skogen, så kommer vargen att dras in till bebyggelsen. Därmed är det extremt viktigt att slå vakt om rika stammar av klövvilt, både där vargen finns och dit den kan komma att sprida sig. Detta är något man måste ta hänsyn till när man inom ett år kommer att börja arbeta med måltalen inom den nya älgförvaltningen.
Hej Fredrik.
Jag är medlem och kommer så att förbli även om vi har diametralt motsatta uppfattningar om vargens vara. Jag kommer alltid att verka för nollvision.
Vad jag däremot skulle vilja se från förbundet nu utifrån politikernas och NVV:s hantering av rovdjur i stort och varg specifikt är en mycket tuffare och mindre kompromissvillig inställning till vargens vara.
Jag kan inte för mitt liv se någon som helst glädje i att ha varg i kulturbygder, brukad mark.
Varg skall finnas men den skall finnas i ren vildmark och det kan man inte med bästa vilja hitta i tillräcklig omfattning med det antal vargar som finns i dag i Sverige.
Samhället vältrar över väldigt mycket kostnader och ansvar på enskilda personer för att vi skall ha rovdjur i landet, men är inte lyhörda för vad folk har för åsikter som lever och verkar jämsides med rovdjur, utan kräver acceptans utan någon riktig motprestation!
Med motprestation så menar jag t.ex. för djurhållare som får betalt för värdet på ett rivet djur men inte resterande hantering av det samma vilket i många fall kan göra att det blir ett nollsummespel. Man hanterar samers renar annorlunda än bönders kreatur, båda betingar ett värde både känslomässigt, ekonomiskt och ur kultursynpunkt. Men man gör en rejäl skillnad ifrågan om varg.
Markägare som kommer att få mindre arrendeinkomster för jakt måste kompenseras fullt ut. Jakt/fritid som blir förstörd pga. varg, hur skall det värderas och ersättas. Ska vi ha varg så ska det ersättas.
Hur ska man hantera varg i samhällen?
Det får inte vara som i Voxna och Sörsjön med fler ställen där vargen rör sig inne bland bebyggelse, attackerar hundar och hundgårdar samt andra tamdjur. Vargar som uppehåller sig inom ett givet avstånd från bebyggelse skall generellt skjutas.
Vargar som under jakt syns i såtar skall skjutas oavkortat oavsett närhet till hund. Det kommer att göra vargen skygg för människan och dess verksamhet.
Detta kommer att skapa en vargstam som är hanterbar eftersom de som överlever den här hanteringen har ett beteende och numerär som skapar ett tillräckligt stort avstånd mellan mänsklig verksamhet och varg. Vargars beteende går att styra, det finns inga onaturliga beteenden hos varg men däremot klart oönskade! Med avskjutning av de som har oönkskade beteenden kan man gallra ut deras förekomst i landet.
Tack Anders!
Utformandet av reglerna för skyddsjakten blir nu helt avgörande för förvaltningen under det närmaste dryga året. Jag räknar med att regeringen verkligen ser till att NV utformar regelverket enligt de muntliga riktlinjer som minstrarna drog upp under presskonferensen. Självfallet kommer detta vara ett av våra huvudspår inom rovdjursarbetet den närmaste tiden. Det är som jag skrev nyss inte läge att skrikande lämna planen mitt i matchen, en match som för övrigt till skillnad från i sportens värld inte lär ha ett slut. Regelverk och lagar kan alltid ändras, till det bättre eller det sämre. Därmed måste vi kontinuerligt jobba med en hel massa frågor, och de blir allt fler och mer komplexa.
När det gäller varandras bloggar så kommer vi inte tekniskt åt att lägga ut annat än svar på våra egna inlägg. Gunnar är av förklarliga skäl inte den som drar det minsta lasset på SJF just nu, men jag ska se vad vi kan göra.
Bjorn,
jag gör allt annat än lägger mig platt. För att fortsätta analogin med fotboll som Uffe påbörjade, så fortsätter jag spelet trots att motståndarna gjort mål, istället för att trumpet eller i värsta fall skrikande lämna planen mitt under spelet. Vad skulle det leda till för gott? Och jag är stolt över vad vi gemensamt uppnått mot ursprungligen ganska dåliga odds… även om vi inte nått ända fram. Ett löfte är ett löfte, även efter att det svikits. Självfallet kommer vi att göra allt som står i vår makt för att hantera detta och sätta press på dem som svikit oss. Brutna löften är som bekant varken unikt eller ovanligt inom politiken; dock ska man självfallet räkna med konsekvenser och betala priset för sådana löftesbrott…
Mycket bra och balanserat inlägg Fredrik.
Riksjägarna har inte lyst upp den här frågan direkt.
På deras blogg har okunnigheten och hatet formligen sprutat ut under lång tid och att bygga en seriös opinion på det viset är dömt att misslyckas.
Nu riskerar vi dock att hamna i situation där detta får ytterligare näring.
Själv hoppas jag att regeringen går in och på något sätt ändrar praxis kring §28, så inte läget blir helt orimligt för djurhållare och andra.
Dock misstänker jag starkt att dom inte vågar gå emot EU på det viset, om det inte trots allt visar sig möjligt att skapa en kraftig och seriös opinion i frågan.
Den uppgiften lär nog då till största delen hamna i knäet på er i SJF.
Sedan en teknisk fråga, jag vet att ni som trådskapare ansvarar för den tråd ni startat, men som nu, känns det ju att man liksom vill vara med i flödet.
Glöersen startade en tråd i det här ämnet, som han tydligen inte haft tid att bevaka och där ligger säkert ett antal kommentarer och väntar nu.
Skulle inte någon av kunna ha ett övergripande ansvar för att bara kolla kommentarerna och lägga ut dom?
Jaha Fredrik har lagt sig platt.
Men det kanske finns andra som vill stå upp mot vansinnet. Vart har stoltheten tagit vägen? Ett löfte ÄR ett löfte. Om man inte har sin heder vad har man då kvar?
Emil,
jag tror stenhårt på att vi på sikt kommer att landa i att vi rutinmässigt förvaltar varg med jakt som ett av förvaltningsverktygen, precis som för många andra viltarter. Nivån vi strävar efter att reglera älgstammen mot är en balans mellan olika mål, bland annat hanterbara betesskador. På samma sätt som vi håller nere älgstammen för att producera timmer utan att någon (i alla fall inte många) protesterar tror jag att vi kommer att landa i att man accepterar att vi reglerar varg- och lostammen utifrån diverse olika önskemål. Precis som för älgen kommer kanske nivån inte att ligga riktigt där vi jägare vill, men vi kommer att vara med och påverka. Ju större och starkare vi är, desto bättre kommer vi lyckas i dessa förhandlingar. Precis som när det gäller älgen.
När det gäller EU så har du en klar poäng, och personligen är det väl inte bara när det gäller jaktfrågor som jag är frestad att ta till ”vad var det jag sa”… Sverige hade dock redan innan vi gått med i EU skrivit på Bernkonventionen (1982), Bonnkonventionen (1983) och Riokonventionen om biologisk mångfald (1993). Vi var och är därmed uppbundna när det gäller hur vi förvaltar vår inhemska mångfald hur som helst. Kanske inte i alla detaljer, men det är fullständigt utsiktslöst att driva en linje för att vargen inte skall finnas i Sverige som en del av en livskraftig fennoskandisk stam. Ain’t gonna happen… däremot kan och ska vi vara med och påverka hur man ser på stammens storlek, utbredning och förvaltning. DÄR har vi goda chanser att påverka, men inte om vi diskvalificerar oss själva genom att hävda att vargen ska utrotas igen.
Men det kunde jag sagt redan innan att det skulle bli så här, sen att ni tror på politiker som säger vissa saker som ni vill höra. Det är ingen jägare som vill ha varg i Sverige. Sen så tänker jag och många med mig nog gå ur jägareförbundet nu på grund av att ni kommer aldrig kunna rätta till detta, Frågan är om vi ska vara regeringen tillags eller så stänger vi allt sammarbete med asen. Det enda som kan rädda våran jakt är att vi går ut ur EU för det har bara ställt till problem ända sen vi gick med. Jag kan säga att jag är inte med i EU. Jag är starkt emot tjuvjakt men nu känner jag det att man ska uppmana till att skjuta varg så mycket det bara går.
Dan,
jag delar till fullo din frustration över hur man tillämpar EU:s Art- och habitatdirektiv! Vi arbetade hårt för att Sverige skulle ta upp detta under vårt senaste ordförandskap, och vi är flera inom förbundet som vid olika tillfällen varit i Bryssel och tagit upp frågan med FACE (samarbetsorganisationen för jägarorganisationer i Europa). Ser man till att vi alla idag åberopar adaptiv förvaltning som det enda vettiga verktyget är det självfallet helt huvudlöst att 30-40 år gamla listor över utbredning och täthet av arter i centraleuropa ska styra vår natur- och viltförvaltning. Det finns dock andra som jobbar stenhårt för att dessa regler inte skall luckras upp… både nationellt och internationellt.
Jag ser regeringens brev till EU som ett tecken att vi nått en bit på vägen på nationell nivå, och hoppas att det blir ett första steg även internationellt. Vi jobbar självklart hårt för detta. Vi ser inte arter som mer eller mindre viktiga. Det handlar dessutom om principfrågor för hur vi bör förvalta våra viltstammar. I ett längre perspektiv är jag övertygad om att reglerna kommer att luckras upp; detta är ohållbart för alla. Hur nya regler kan komma att se ut är däremot svårt att sia om, och för att påverka det kommer vi också vara tvungna att satsa en hel del resurser framöver.
Uffe,
självklart ska du och vi ställa krav. Vilket vi för övrigt gjort hela tiden, tro inget annat! Det fanns en tid när Jägareförbundet i princip bestämde hur viltförvaltningen skulle se ut. Den tiden är dock över och idag krävs det betydligt mer av strategier, nätverkande och förhandlingar för att nå våra mål. Eller ens komma en bit på vägen mot dem… Jag blir både trött och irriterad när våra motståndare hävdar att jakten och jägarna representerar ett litet särintresse. Vi bedriver en markanvändning över i princip hela Sveriges yta, som dessutom gynnar såväl biologisk mångfald som landskapsbilden. Vi utför även ett antal viktiga uppdrag åt samhället, som eftersök och insamlande av prover. Faktum kvarstår dock: huvuddelen av svenskarna är inte jägare, även om jakten har ett mycket starkt stöd. Därmed har vi som jag tidigare skrivit här inte egen rådighet över viltstammarnas förvaltning. Bakslagen i vinterns lotilldelning och onsdagens boll i krysset är tydliga bevis på detta.
Vi är uttalat missnöjda med beslutet. Även våra motståndare i den här frågan luftar dock sitt missnöje, som exempelvis Rovdjursföreningen i gårdagens Värmlandsnytt (2.20 in i inslaget). Detta visar tydligt betydelsen av att vi nu jobbar hårt och gemensamt för att hantera det beslut som fattats mot vår vilja. Hur beslutet genomförs i praktiken går fortfarande att påverka. I och med att vi inte har egen rådighet kan vi inte garantera att vi får som vi vill. Vi kan däremot garantera att vi gör allt vi kan och förmår för att nå så långt som möjligt. Och ju fler vi är, desto mer sannolikt är det att vi når en bit till.
Jakten kommer inte igen se bara på morkulla, korp, skarv, även om det för förbundet är
” mindre viktiga arter”. Det nog så att jägarna är inte viktiga för politiker och vi skriker lite men sedan inrättar vi oss i ledet. Jakten är snart politiskt omöjlig!
Det känns som en ganska ihålig krönik det här, Fredrik. Vi kan, vi skall, vi gjorde… Det enda som finns som ett konkret bevis på förbundets förträfflighet, storhet, framskjutna sammhällsplacering mm är 300 000 hålögda jägare som just sett en boll sitta i vänstra krysset skjuten av just en oärlig och friserande motpart. Påminner lite om Saddams medarbetare Bagdad Bob som hela tiden hävdade att de var på väg att köra Amerika ur landet. Nä, vi får nog acceptera att de andra tog hem det här och förbundet får nog ta ett redit tag om stormfocken och prestera ett ganska stort spel, annars kan man lätt få en fadd smak i munnen när man läser bloggarna. (Nej, jag skall inte gå ur, men jag skall ställa krav)