Världen genom ett kikarsikte?
Älgtjur, Kojukuk river, Alaska Foto ©: Gunnar Glöersen
Lite omtumlad efter en vecka i naturfotografins fotspår börjar det bli dags att samla intrycken i ett nytt inlägg. Ja, jag är lättad över att det är över, Terje Hellesö erkände när bevisen blev för starka. Själv kände jag mig mest tom och besviken. Naturfotografer har ju alltid varit lite av mina hjältar. Män och kvinnor med tålamod som sitter i dagar, månader rent av år i väntan på ”Drömbilden”. De som hört av sig, och de är många, känner att deras profession dragits ner i smutsen.
Jag har också tagit tusentals med djurbilder och har tagit fler ”äkta” lodjursbilder än vad Terje förefaller ha gjort. Men jag har inte det tålamod som krävs för att bli naturfotograf. Därför är jag heller inte passkytt, jag är den ständige hundföraren, den som går på lo- eller vargspåret medan de med mindre ”kryp i kroppen” sitter på pass.
En fråga som dök upp direkt efter mitt blogginlägg var frågan om bevis. Hade jag sådana? Hur kunde jag gå på magkänsla, det var ju trots allt en av nordens mest aktade naturfotografer jag anklagade?
För mig var det enkelt, beviset fanns i min tolkning av bilder och texter. Jag visste att det var fejk, utan att vare sig de kunskaper om webbsökningar som Flashback detektiverna har eller Photoshop erfarenhet nog för att avslöja fusket med teknikens hjälp. Jag var ändå 100 % säker. Hade jag inte varit det hade jag aldrig skrivit blogginlägget. Ungefär som om Stefan Holm hade sagt att han brukar hoppa 2,95 i höjd, fast bara på träningen när ingen annan ser. Då skulle alla veta att det inte är sant, fast de inte kan bevisa det. Det enda som krävs är kunskap om hur högt en människa kan hoppa! Svårare än så var det inte att avslöja fusket med bilderna.
När debatten väl drog i gång var det ungefär hälften av fotograferna som höll med mig och hälften sa att jag hade fel. Något som var genomgående var att många verkade tro på Terje för att han var den han var och ett föredöme för många. Det är väl rent av sympatiskt att de i första hand tror på en aktad kollega, inte på en utomstående fotoamatör som går på magkänsla!
Något som däremot gjort mig besviken är alla påhopp på mig som grundar sig på tron att jag inget kan om djur och natur för att jag är jägare. Det verkar som om vissa tror att jag och andra jägare ser världen genom ett kikarsikte! Som om vi vore oförmögna att se naturen, lära oss hur djur beter sig eller att vi skulle vara oförmögna att se det vackra i ett lodjur eller en betande älgtjur bara för att vi även kan tänka oss att jaga dem. Vad är det som skapat den bilden av den moderna jägaren? Jägarfolk bland ursprungsbefolkningar däremot framställs som kunniga och naturnära, närmast i religiösa termer. Visserligen har vi moderna hjälpmedel som GPS och komradio. Men fortfarande är det kunskap om djur och natur som gör mig till en bra jägare.
Jag hade inte en tanke på att det hade varit roligare att skjuta den stora älgtjuren i Alaska än att fotografera den, fototillfället var istället en naturupplevelse utöver det vanliga. Fotona hemma på väggen har jag hellre än trofén. Men fotograferandet ersätter inte jakten, jakt är något annat. Ett steg närmare det ursprungliga, en känsla av att vara en del av naturen, inte bara en betraktare av den. Exakt den känslan av det ursprungliga, det rätta, som gör att naturfolkens jägare framställs i så positiv dager.
Vi jägare använder kikarsikte för att döden skall bli så snabb som möjligt för de djur vi jagar, men vår kunskap och känsla för naturen skaffar vi INTE genom ett kikarsikte.
Tomas, du har rätt. Manipulationens omfattning och tillvägagångssätt hade varit svårt för mig att bevisa utan Flashbacks hjälp. Men fejket som sådant hade avslöjats samma stund som jag träffade honom tillsammans med hans och min egen expert. Nu behövdes aldrig det. Flashback var för snabba!
så där … nu är både ”vargen kommer” och ”vargen – den jagade jägaren beställda”. Tack för tipsen. Vi får se om jag blir klokare ;)
Jag tror, ironiskt nog, att alla hätska angrepp på Glöersen kom att tjäna som tändvätska åt detektiverna på Flashback. Även om jag förstår att det inte var roligt att vara den som blev utsatt är det ju sekten runt Terje som idag sitter där med långa näsor.
På samma sätt är det Terje Hellesö själv som idag skapar incitament för fortsatt grävande genom att fortsätta fara med osanning. Hellesö är en medial katastrof, och en del av mig tycker faktiskt synd om honom när han indirekt häller bränsle på sin egen brasa genom ett fortsatt slingrande.
Jag hopppas denna ”affär” trots allt leder till något gott. En bedragare är avslöjad och det leder förhoppningsvis att nästa fuskare i vardande tänker sig för en extra gång. Jag tror också att många naturfotografer idag har en annan respekt för jägare och deras kunskaper.
Förvisso hade det kunna avslöjats fusk ändå, utifrån vinterpäls sommartid och några sådana saker.
Men omfattningen av fusket, och att dra fram bevisen på hur han knyckt djur från andra fotografers foton, en sådan sak hade inte lyckats utan den stora crowdsourcing-insatsen från de på Flashback.
Fjollträsk, de förtjänar erkännande. De fick fram bevis för hur fusket gått till. Det var nog ingen som ens anade att han stulit bilderna från nätet. Jag trodde att han själv tagit bilder i djurpark och sen lagt in dem i naturen. Men han hade blivit avsljöjad även utam Flashback. Det fanns flera biologiska misstag i bilderna än lodjur i vinterpäls på sommaren som hade avslöjat honom. Men med de nuvarande Flashback bevisen lär inte biologisk bevisning behövas längre.
Jag är mest glad att jag slapp den vändan. Den hade tagit längre tid, men resultatet hade blivit detsamma.
http://www.idg.se/2.1085/1.404908/har-gravs-det-bast
Flashback har fått lite erkännande i ComputerSweden efter ”Hellesögate”
Hej,
jo det har nog inte varit lätt att ta upp frågan, ibland kändes det som om det byggts en liten sekt kring Terje. Jag förstod det nog ordentligt först nu när det här kom på tapeten.
Till nedan inlägg vill jag bara hålla med: Dom på flashback har gjort ett höäpnadsväckande arbete.
Det finns ju en gråzon inom fotot och kommer alltid att finnas, men en systematisk eller uppenbar lögn är en helt annan sak.
Det vi kan lära oss är ju att vara så öppna som möjligt, berätta ännu mer om vilka tricks man kan använda för att få bilder. Nu tycker jag ju att just det är det roliga att berätta om: hur gör man för att få en havs- eller kungsörn så nära? Eller hur får man småfåglar att sitta just på den där vackra grenen – och med den bakgrunden? Och så vidare.
Då kan fler ta bra och spännande bilder dessutom.
Bästa hälsningar
Brutus
Visst är det märkligt? Under decennier har så gott som alla barn hört sagan om kejsarens nya kläder. Redan som små lär vi oss om kritiskt tänkande! Ändå, när det dyker upp en självutnämnd ”kejsare”, väljer så många att glömma objektiviteten.
Glömde länken, där det står mer om hur dom har jobbat med frågan: http://terjadefoton.wordpress.com
Roligt att du Brutus skriver några ord till Gunnar, som gick ut och uppmärksammade frågan, och som du säger, ganska ödmjukt.
Jag tycker att du kan säga något vänligt också till de som på Flashback har slitit i hundratals timmar för att plocka fram de bevis på fotofusket som ingen annan har lyckats ta fram tidigare (TH:s bilder har ju ifrågasatts tidigare). 35 bilder har dom avslöjat nu.
Utan FB hade sannolikt inte Naturvårdsverket förstått att det handlade också om äldre bildfusk.
Brutus Östling, det som förvånade mig var att så många inte såg det uppenbara fusket. Men som jag skrev i ett annat inlägg beror det nog på att många vill tro på bilderna och på hans berättelser. Jag tror dessutom att mycket av den polarisering som vi ser i t ex rovdjursdebatten beror på att vi ser naturen med så olika ögon. Betraktaren ser på den med andra ögon än brukaren. Det som förvånade mig mest var att inte andra naturfotografer har sett felen. Samtidigt vet jag nu i efterhand att några faktiskt har reagerat, men valt att inte ifrågasätta. Med debatten som följde på mitt blogginlägg i minne kan man förstå varför. Ett par naturfotografer har hört av sig och berättat att de faktiskt påpekat fel i Hellesös bilder tidigare, men att de effektivt tystats av andra fotografer.
//Bo
De rekommendationer du fått nedan är de två mer balanserade böckerna i ämnet varg, där Ekman mer företräder bevararsidan och Hammarström mer brukarsidan.
Hej,
vad glad jag blev när jag i efterhand läste dina texter; redan från början lyste en ödmjukhet igenom; det är inte ofta samtalet präglas av den goda ton i vilken dina bloggar är skrivna.
Själv anada jag inget, kunde inte föreställa mig att det skulle vara ren lögn, men jag såg några av lobilderna – kände inte till omfattningen av lobilder då – i somras, och jag sa i stillhet till min hustru att jag nog får leta efter en ny försörjning. ”Jag kommer aldrig kunna ta såna här bilder. Så mycket kommer jag aldrig ha tid att vara ute i skogen att jag kan få något liknande.” Då hade jag sett att Terje fått vargbilder också.
De enda vargbilder jag har är från Nordens Ark där jag hållit fotokurser, ja utom från USA men där är både de och till exempel björnar betydligt mer oskygga.
Ledsamt att du råkade ut för såna angrepp när dina texter andades en sådan ödmjukhet.
Bästa hälsningar
Brutus
Bo,
Finns en bok av Henrik Ekman som heter ”Vargen den jagade jägaren” Jag måste erkänna att jag inte läst den, men hörde ett radioprogram av och med Henrik där han berättade mycket om sin syn på ämnet. Även om han inte är jägare, utan mer biolog och forskare tycker jag att han har en ödmjuk inställning där han belyser båda sidors problematik på ett mycket bra sätt.
/Stefan
Vad som har blivit tydligt efter den här debatten är ju vilken sida som är bättre på att bedöma fakta. ”Bevarandesidan” brukar ju anklaga förvaltarsidan för att vara påverkade av rödluvan, men nu ser vi ju att det istället är dom som är påverkade av moderna myter och sagor. En viktig skillnad är att vi alltid tar till oss forskningsresultat och att vi inte är rädda att lyssna på den andra sidans argument. Bevarande sidan vägrar att tro på forskning som visar på ett resultat som dom inte gillar, dessutom så vägrar dom att lyssna på den som har en avvikande åsikt. Exempelvis så är det omöjligt att få in en kommentar på deras hemsidor och bloggar om man inte tycker som dom. Det är denna ovetenskapliga inställning som gör att dom accepterar vilka lögner som helst bara budskapet är att jakt på stora rovdjur är fel.
Har du Gunnar fått någon belöning av biologerna och zoologerna vid naturhistoriska museet än? En blombukett eller hederstitel kanske? När allt kommer omkring så räddade du dom från en rejäl skandal med ditt avslöjande!
Jag tror att din insats har höjt jägarnas anseende otroligt mycket! Men bland vanligt folk så tror jag att en majoritet förutsätter att jägare vet en hel del om djur och natur. Det är nog rätt vanligt på arbetsplatser mm att folk vänder sig till jägaren i sällskapet när man har några frågor om vilda djur. Det är bara en liten klick (varav många tycks hänga här!) som tror att exempelvis du skulle vara okunnig om djur och natur!
Terje är tydligen hetstoff vad sjf borde göra är att få till en granskning av dom anstälda på NVV
är det överhuvet taget lämligt att mäniskor med så bristande kunskap skall ha sådana befattningar och sitta o besluta om vår jakt ser dom inte skilnad på sommar respektive vinterpäls så är det inte troligt att dom ser skilnad på en Jämte och en varg
som jag sagt tidigare deras jobb är en konstruktion som gör det möjligt för dom att få uppbära en lön dom platsar troligen inte på någon annan arbetsplats vad kan man begära av folk som sitter och tar beslut om våra viltstammar och vår jakt jo att dom skall besitta någon form av kunskap som kan härledas till det arbete dom har
Stackars den som nästa år utses till Årets naturfotograf av Naturvårdsverket. Snacka om ett pris som fullständigt tappat sitt värde och status iom NVVs beslut om att låta fusk-Terje få behålla priset. För övrig anser jag att årets Journalistpris bör gå till Ola Bjärnek på Nya Wermlandstidningen som ”avslöjade” detta scoop, http://www.nwt.se/arvika/article895032.ece . Detta är överslätningsartikeln. Tyvärr har NWT tagit bort ursprungsartikeln, den jag anser ska ligga till grund för priset, från nätet där Bjärnek skrev mustigt om fyndet av två tjuvskjutna och svårt sargade vargar, men den artikeln kan säkert någon mer datakunnig än jag finna….
Bo.
Tommy Hammarström har skrivit en i mina ögon balanserad och bra bok i ämnet.
Den heter ”Vargen kommer” och är utgiven på Svante Weyler bokförlag.
Inser ju att jag måste sätta mig in i den här frågan lite mer… just nu har jag, som Kennet nedan ;) , ett par dagar av väldigt mycket jobb så tiden just nu räcker inte till. Jag har aldrig riktigt tänkt i de banor ni beskriver (jag har heller aldrig riktigt tänkt i motsatta banor heller iofs …)
Jag vet naturligtvis att rovdjurs-, och i synnerhet vargregleringen, är omstridd, det kan ju knappast någon missat. Men de gånger jag tidigare så att säga råkat hamna i sammanhang där den diskuterats har jag alltid lämnat rummet, stängt av tv eller radion eller vad det nu varit. Dels av skälet att jag inte hade/har så mycket att bidraga med, men framförallt för att den alltid tyckt mig vara så extremt känsloladdad, med i huvudsak, känsloargument från ”båda läger”. ? Jag har ju som sagt fått en del saker här att fundera på – som åtminstone inte jag hört i den ”allmänna debatten” innan. Och med reservation för att jag aldrig tagit mig till den så har jag naturligtvis missat det mesta. Nu är det väl inget fel på känsloargument för all del, sådana behövs säkert också. Men hur gör man om, man vill närma sig den här frågan utifrån mer saklig grund?Några tips? Finns det tex någon bok som beskriver båda sidors argument. Webbsida, artikel eller liknande (vi kan ju inte ta hela den här frågan i Gunnars blog ;) )
Som sagt, mycket att göra nu. Får jag så kanske jag återkommer framöver när jag läst på lite mer. Tack så länge!
Tom, det är visserligen sant att jag var helt säker. Däremot inte helt säker på att kunna bevisa det. Så nu i efterhand kan jag väl tycka att det var väl vågat att ta risken att framstå som en idiot, även om risken var liten. Jag hade aldrig kunnat drömma om hur stort det skulle bli. Nu var det långt ifrån bara de bilder jag länkade till i inlägget som jag såg fel i. Jag ”sparade” några utifall jag fick problem med bevisbördan. I huvudsak handlade det om biologiska misstag i bilder, som t ex vinterpäls i juli. Fundera t ex på hur stor en lodjursunge är den 24 juni, då fotot på honan vid tjärnen påstods vara taget. (Bilden är bevisad vara fejk).
Bo,
Det är inte ricktigt som om man inte får dumpa gift på egen mark det är mer som om att man bestämde att man bara får hyra ut sin lägenhet till Bandidos. Hur givande är det då att ha en hyresfastighet?
Mycket nöje det är inte ett lätt eller okomplicerat problem du försöker förstå …
Mvh
Bo,
Kul att du ger dig in i varg frågan och enligt mitt tycke ganska förutsättningslöst!?
Håkan H,
Tycker att ditt senaste inlägg är klockrent och tycker att förbundet skall slå sig in på den linjen nu när man ändå har gjort ett utspel där konflikt verkar vara huvudspåret.
Missförstå mig inte, jag tycker det är helt rätt!
Ta bara som exempel en gård inom ett vargrevir som innan vargen fick in 650.000 kr/år till sitt företag/gård genom jakten och då mest på drevjakter.
Idag kan dom nog vara glada om dom får in 200.000 kr/år, vilket gör en väldigt stor skillnad för en gård. Detta är bara ett exempel, är säkert många fler runt om i landet?
Och detta inkomst-tapp ligger staten bakom och värre kommer det att bli är jag rädd för.
Och jag tror att vi måste börja jobba med dom hårda värdena så som den ekonomiska aspekten i det hela för att få upp ögonen på gemene man!?
Jakt med mina hundar är för mig mitt allra största intresse förutom familjen och det skall sägas att jag idag inte är nämnvärt berörd av varg, men jag bävar för den dagen…
Och har stor sympati med dom som är det (klen tröst kanske?).
Lo är det däremot väldigt gott om i Uppland som ni vet, men dom ger sig ju inte på hundarna på samma sätt. men rådjuren är tyvärr nästan helt borta på den mark jag besitter jakträtten på.
Och just Lodjurs stammen och dess avskjutning/tilldelning dom senaste åren är ett skämt även det i den så kallade rovdjurs politiken.
Så vad gör vi och vad skall vi göra för att få till stånd en förändring?
Tjuvjakt är ju inget alternativ, men kanske det enda som återstår till slut!?
Lite ”off the topic” i denna tråd kanske, men ibland går man bar igång……..
Björn Isaksson, tack för utförligt svar. Jag är övertygad om att du har rätt, men jag tror dessvärre inte att Agria har statistik på länsnivå som kan bekräfta det.
Tack alla, nu fick jag lite att fundera på ;) Det finns säkert ”tokigheter” i mitt sätt att resonera, jag skulle vara förvånad om det inte fanns det …
Frågan kring ägande, när det gäller mark, har jag alltid tyckt varit knepig. Vi som människor kan naturligtvis bestämma, lagstifta och reglera hur vi skall använda och dela upp tillgänglig mark mellan oss. Men blir det inte lite klurigare ändå om man också för in andra levande varelser, och inte minst kommande generationer av människosläktet. Nej, jag skulle naturligtvis inte tycka att det var ok om vi inte kunde bo i vårt hus. Men samtidigt finns det ju en mängd regleringar också över vad vi vår göra och inte göra med vår, i sammanhanget, lilla tätortstomt och huset som står på det. Och som vi ”äger”. Vi får inte bygga ut utan bygglov, vi får inte öppna vilken verksamhet vi vill, vi kan inte välja bort kommunalt anslutning till vatten, sophämtning etc. Och det tycker jag för det allra mesta är helt i sin ordning. Om man vänder på resonemanget och tänker oss att varje ägare fick göra vad de ville på den mark de själva äger skulle jag tex kunna upplåta min tomt till avfallsdumpning av giftiga kemikalier, tjäna storkovan men samtidigt göra stor skada på marken, som ändå någon gång skall gå vidare till andra … Och med det vill jag inte säga något annat än att jo, jag tror att så länge vi är många som skall leva på samma mark, eller angränsade mark måste det nog finnas regleringar. Så jag måste nog få fundera lite på din jämförelse är rimlig… Om just regleringen av rovdjur är rimlig har jag som sagt aldrig riktigt satt mig in i, och vet helt enkelt inte. Och därför är det ju alldeles ypperligt att ni vill dela med er av era argument. Tack igen!
Bo,
Vi har under många år drivit ett avelsarbete där vi vill få fram hundar med låg drevhastighet i syfte att undvika stress av viltet. Dessa hundar blir rätt små i förhållandet till en varg. Det tydliga drevskallet som syftar till att klargöra för viltet var hunden befinner sig drar tydligen till sig varg.
Om vi skulle gå över till tysta förföljare så skulle med största sannolikhet angreppen minska men stressen på viltet skulle bli oacceptabelt med jägaretiska mått mätt.
Generationer av avelsarbete hotas nu, dessutom riskeras en gammal jakttradtion. Vi hör redan jägare som börjar tala om att övergå till större, tystare och skarpare hundar som kn ge vargen en match. Det är ingen önskad utveckling.
Om vi kunde lösa hund-varg problematiken kan säkert vi jägare acceptera en större vargstam.
Sedan skriver du om en typ av jägare med brännvinsflaskan i hand som ja tedde var utdöd. Du måste träffat på några gengångare, under mina år som jägare har ja aldrig stött det du beskriver. Sådana personer brukar vi inte räkna som jägare, dom är den svans som skulle vilja vara jägare.
//Bo
Missade det du skrev om moral – som du såg så slutar väldigt många släppa hund i vargrevir och byter jaktmark till vargfri mark, försöker jaga genom att banda med hunden (gå med den i koppel) eller lägger bittert av med jakt, för det inte är kul längre. Så många kan inte med att släppa hunden pga den mycket förhöjda risken för död- och skada.
Samtidigt så är det här hundar som är avlade för och lever för jakt, inte några fetlabbar som lunkar fram på Gärdet eller några hundar som leker agility eller med clickers någon gång i veckan och löpande får hundgodis. Vilket moral visar du prov på genom att ta bort det roligaste de vet ur deras liv?
Antalet vargar i Sverige är en pseudofråga, det det handlar om är att bestämma ytan; hur stor del av varje län skall länet behöva acceptera vara vargrevir och hur stor del får vara fri från det intrång som vargen innebär. I Värmland och Dalarna har den gränsen för länge sen passerats.
Bo:
Tycker det är mycket bra gjort av dig att besöka detta forum och vara nyfiken. Sitter lite trångt till själv just nu så jag hoppas någon tar sig tid att på ett sansat och tydligt sätt svarar på dina funderingar och eventuellt korrigerar några tokigheter i ditt resonemang. Önskar fler ”icke jägare” var lika öppna och nyfikna. Om du inte får något svar av någon annan så lovar jag att återkomma.
Gunnar: Jag är otroligt imponerad av hur du skött hela den här affären. Även om jag tvivlade på att du hade rätt (vad vet jag om hur lätt det är att se lo?) så framstod du hela tiden som ärlig i din avsikt. Även om du nu i efterhand skriver att du var helt säker på Terjes fusk så framstod du både i skrift och i radio som ödmjuk i din kritik.
Lycka till i framtiden!
Bo,
Ditt resonemang är logiskt men det förutsätter att vargen har en större rätt till området än jag, har den det? Jag anser inte att den har det iaf inte om den är på mark som jag äger eller betalar för att bruka. Om någon annan vill upplåta mark till vargen så är det ok för mig men jag tycker inte det är ok att staten begränsar min rätt till min mark genom att ha sitt villt på den.
Tycker du att det skulle vara ok om du inte kunde använda ditt hus/lägenhet utan bara blev hänvisad till att hyra ett hotelrum för råttorna var ju faktiskt här först??
//Bo
Det där är en av våra stora myter, den varguppsökande jakthunden och att det är hunden man skall träna till avhållsamhet från att söka upp vargen. Och visst – det kan finnas sådana hundraser/individer med rovviltskärpa.
Huvuddelen av angreppen sker dock genom att vargen söker upp en hund som skäller på det vilt den skall jaga; en älg, en hare, en räv, en grävling eller ett rådjur för att ge några exempel. Väl där tar den hunden av daga rätt kvickt, om inte hundföraren eller en passkytt finns hyfst nära och kanske t o m ser vargen på väg in. Och sedan i princip upphör andra att jaga med löshund i det aktuella området (de flesta vill ju inte riskera sin hund), varpå du får en onaturligt låg siffra på vargdödade hundar i förhållande till vad den skulle vara om alla fortsatte som förr.
En siffra som ”bevarandeorganisationerna” helt utan skam använder för att visa att ”vargen, den är minsann inte så stort problem inte…”.
Om du släpper en hund på vargspår så är det definitionsvis jakt, så om din hund skulle döda eller skada en oskadad varg så ligger du antagligen illa till. Under eftersök (efter laglig jakt eller trafikskada) så kan du släppa hunden på vargen – om du vågar. Eftersök är inte jakt per definition.
Håkan,
som jag sa vill jag gärna påpeka att jag inte kan något om jakt och det finns säkert massor av motargument. Och jag skulle gärna vilja höra dem. Så tack för ditt svar …
jag tänkte ungefär så här … om vi släpper en hund lös i skogen och den söker upp, ”jagar” och ger skall på en varg ( nu vet jag inte om det är så det går till, men jag tror att jakt med hund funkar ungefär så, du får gärna komplettera mina mycket ringa kunskaper om du vill) så möts varg och hund, som två rovdjur (vilket jag tror att hund någonstans trots allt är). Vargen lär väl i de flesta fall gå segrande ur den striden, det inser till och med jag, men kan man då inte också säga att naturen haft sin gång … Vad säger tex lagstiftningen om hunden skulle bita ihjäl vargen? Döms du som hundägare då?
Så min fråga då är om vi som tämjer hunden, lär den ett beteende och släpper lös den där varg finns är helt oskyldiga till det som sker. Att det måste vara fruktansvärt tragiskt att få en livskamrat och familjemedlem dödad har jag all förståelse för. Men man kanske också skulle kunna ställa frågan om vi har moralisk rätt att utsätta hunden för den faran det innebär?
Ungefär så tänkte jag – med, vill jag gärna åter understryka, med ingen kunskap alls om detta. Ramlade in i den här tråden pga av mitt fotointresse (nej, inte ens naturfotografi) och skrev helt enkelt ett spontant inlägg ;) Hoppas ingen tog illa upp.
BO,
Hur tänkte du där?? Fair play när en flock vargar tar en tax?
Vargarna är skyddade så att vare sig före eller efter får man skjuta dem och om du skjuter någon av dem så blir du automatiskt mistänkt för grovt jaktbrott och polisen kommer hem till dig och beslagtar alla dina jaktvapen. En bra dag så mister du ”bara” en familjemedlem och resten av säsongen en dålig dag så får du dela bostad med några ur bandidos..
http://www.voter.se/livsstil-6/jgare.-vad-har-du-fr-kaliber-p-ditt-lgvapen-2378.html
Anton igen.
Jag lade in din länk på Naturfotoforum.
http://www.naturfotoforum.se/forum/lastday_v3.php?search_id=newposts&time=86400
Tyckte den behövde nå ut till en bredare publik.
Björn Isaksson:
Du har säkert rätt i att vargen tar många jakthundar i en del områden. Själv har jag ingen aning, överhuvudtaget aldrig funderat över frågan så jag har ingen anledning att ifrågasätta dig. Men skulle man inte kunna se det som ”fair play” helt enkelt?
Bra skrivet Anton och framför allt om NVV agerande. Jag tycker precis som du att det skulle vara viktigt att markera att detta är förkastligt. Dessa irrläror som sprids får ju till slut en sanning. Kan vi inte få NVV att agera kraftigare mot detta hoppas jag att SJF och övriga använder detta svaga agerande från NVV som ett slagträ i debatten.
Mycket bra skrivet. Jag skulle aldrig själv kunna jaga, skulle nog helt enkelt inte förmå mig att trycka av. Känner en herre som jagat väldigt mycket i sina dar, både i sverige och utomlands. Han har berättat att när han nu mer går ut har han för det mesta inte ens laddat vapnet. Det behövs inte säger han. Jag har också lovat att inte säga något eftersom han inte riktigt vågar berätta det för de andra i laget ;) Och även om de flesta av de jägare jag stött på har stor kärlek, vågar jag använda det ordet, till djur och natur, har jag också stött på andra. Halvblinda gubbar med en halvflaska vodka i innefickan för värmens skull och bössan på axeln, eller företagsledningar som helt plötsligt får för sig att de måste bevisa sin manlighet och i gemensam trupp marscherar ut i skogen. Också de ofta rätt vingliga…
När du skriver ”vi jägare” kanske du inte avser just dessa. Men för gemene man, som jag, räknas nog dessa också – hur få de än skulle vara i sammanhanget. Och de färgar oundvikligen också bilden av vad jakt är för något. Hur kommer man ifrån det? Är frågan känslig, och jag ställer den helt utan att veta hur det går till, skulle alla dessa verkligen ha jaktlicens?
Angående Terje skall du ha stort beröm för det kurage du visat när du vågar stå upp mot en sådan stark ”sekt” som Terje ändå hade runt sig. Du skriver att han erkänt, ja en del. Men bara det han blivit totalt överbevisad om. Hans fru säger i radion att ”bara ett fåtal lodjursbilder” blivit manipulerade, trots att det redan då fanns bevis för både mårdhund och grävling. Och bevis på ytterligare kommer hela tiden. Det är stort av dig att visa sådan sympati med honom trots allt och även om jag inte på något sätt vill honom illa, ligger min sympati ändå med alla de han lurat – och det är ju som bekant ett åtskilligt antal. Hur han 2009, då han själv börjat klippa och klistra skriver det här (http://www.naturfotoforum.se/forum/viewtopic.php?t=17165&highlight=000) får mig att undra hur det egentligen är ställt med karln
Jens!
De siffror som brukan användas av kramarsidan är Agrias officiella statistik på dödade och skadade hundar där dom ersatt skador.
Där framgår att att bilar är den största döds- och skadeorsaken, sedan kommer vådaskott och senare kommer varg.
Då brukar kramarna hävda att vargen trots allt inte tar mer än 30 hundar om året i relation till bilar och vådaskott som är mångdubbelt fler.
Det man väljer att bortse ifrån är att det finns flera miljoner bilar i Sverige och officiellt några hundra vargar. Vådaskott kan utföras av några hundratusen jägare jämfört med några hundra vargar.
Jag vet inte om Agria har sina siffror nedbrutna på länsnivå, men man behöver inte vara någon Einstein för att räkna utt att alla vargangrepp sker inom vargreviren.
Skulle man jämföra antalet jägare och bilar med antalet vargar i dessa revir så kommer vargen att framstå som det överlägset största hotet.
Eftersom kramarna talar om rikssiffror så får vi bemöta dom med rikssiffror, men vi kanske med hjälp av förbundet skulle forska fram mer detaljerad information?
Men som Daniel skriver, kunskap kan vara en börda, det kanske är mest framgångsrikt argumentera med svepande rörelser ungefär som Mikael Karlsson brukar göra.
Anton
Mycket bra artikel du hänvisade till, han Tommy Hammarström borde få betydligt mer plats i media.
Sedan håller jag också med dig om det pinsamma i Naturvårdsverkets bedömning, någon borde verkligen ta dom i örat.
Kikarsiktsbloggen var bra, precis detta måste på något sätt komma fram till våra motståndare.
Hälsn Sören
Gunnar när komer det en reaktion på agerandet från Västmanlands jägare
ett agerande som jag efterlyst i månader från SJF
Som ett tillägg till min föregående kommentar vill jag utnyttja tillfället att tydliggöra Naturvårdsverkets egna särintresse i rovdjursfrågan. Så här förklaras nämligen att Terje trots allt klippande och klistrande får behålla priset som årets naturfotograf 2010:
”– Vi gör en samlad bedömning över vad fotografen har visat i kunskap och engagemang i naturvårdsfrågor och vad fotografen har bidragit med till att hävda naturvårdens intressen, säger Anneli Nivrén, presschef på Naturvårdsverket.”
Jag anser att Terje visat på okunskap och vilseledning i naturvårdsfrågor då han dels inte visste att lodjuren exempelvis har sommar- resp vinterpäls, men framförallt att han bidrog till vilseledning av allmänheten med falska rapporteringar av lo och mårdhund! Samhället har förlorat tid, pngar och resurser på att leta mårdhundar som inte finns! Det är ju rena rama obstruktionen av svensk naturvård!
Därtill har han odlat falska mytbildningar, som t.ex. att lodjur känner igen hans doft och tyr sig till honom. Sådant är direkt felaktigt och inte på något sätt positivt för svensk naturvård. Snarare bidrar det till konflikter när anhanget (däribland Sveriges riksdag, var det tänkt) matas med denna desinformation.
Nej, snarare är det så att han har några ryggdunkare för många även på nämnda myndighet. Ändamålet (fler rovdjur, däribland även mårdhundar..) har helt klart helgat medlen..
Jag vill stämma in i hyllningskören till dig. Inte minst för att du visat dig vara en ”god vinnare”. Terje var tyvärr inte bara en fuskare utan också en ”dålig förlorare”. Att via Malin erkänna ”några lodjursmontage” först när bevisningen är solklar är inte särskilt snyggt. Hans yrkande om Malins oskuld i frågan ger jag heller inte mycket för. Det finns så mycket som också solkar ned hennes trovärdighet. Inte minst hennes påstående att hon kort efter att mårdhundsbilden togs såg originalbilden i kameran (hur sannolikt är det att han arrangerade detta genom att exportera den fejkade bilden från datorn till kameran samt riggade fototillfället i efterhand?). Hur kunde hon på fullaste allvar vid två tillfällen acceptera det faktum att Terje i efterhand hittade lodjur på naturbilder hon redan tagit? Och när hon tog dem, vad var då motiven (trädstammar?)? Historien om den redan mytomspunna vargbilden (samma sak där, de fotade en landskapsbild och ”råkade” sedan hitta en varg i höger bildkant, som av en slump..). Det hade onekligen varit snyggare att lägga alla kot på bordet, erkänna sitt misstag och börja bygga därifrån. Förr eller senare lär FB ha lagt fram odiskutabel bevisning för långt fler bilder, om de nu finns att hitta efter att bloggarna stängts.
Nåväl, jag återgår till det positiva. Jag har tidigare just efterfrågat att SJF ska kliva fram och våga ta striden mot det uppenbart felaktiga (exempelvis direkta lögner från SNF och WWF) och hävdat att det är bra tillfällen för folkbildning. Tommy Hammarström har gjort det lysande i Expressen: http://www.expressen.se/ledare/1.2543188/varning-for-vargkramaren
Torbjörn och Torsten gör det utmärkt i DN idag. Du gjorde det utmärkt när Terjes mest hårdnackade försvarare svävade iväg och menade att lodjuren ”känner trygghet” inför en kamerabeväpnad varelse (medan de skyr gevär) och att 150 obsar på 9 månader visst var sannolikt (ser Mullsjöbon ens solen 150 gånger på samma tidsperiod?).
Du ställde dig också frågande till om lodjurens päls och mycket riktigt hade han tagit vinterbilder på lodjur och placerat i sommarmiljöer. Mycket skarpsynt och respektingivande Gunnar! Bara i den observanta detaljen fick du säkert många att haja till (hade inte fotografgurun själv kommit att tänka på det, när en ”simpel” jägare direkt reflekterade över det?)!
Själv är jag närmast en total novis då jag vistats lite i lodjursmarker. Första gången jag såg färska spår hittade jag dock nästan omedelbart en slagen hare. Så visst var det en väldigt märklig historia han målade upp.
Jag hoppas att många som engagerat sig i den här soppan nu fått mer kunskap om dels våra rovdjur och deras beteende men också respekt inte bara för dig och dina åsikter, utan också för jägarkåren i stort. Det ska du ha en stor eloge för! Förhoppningsvis blir det nu mer självklart att du ska få utrymme i exempelvis debattprogram i TV. Jag är så less på att bara se Mikael Karlsson och att höra hans liknelser mellan blodtörstiga svenska jägare och exploaterande storviltsjägare, som iklädda khakiuniform och safarihatt önskar fälla den sista noshörningen…
Björn Isaksson, finns det hårda siffror som visar att vargen är det största hotet mot jakthundar i ett vargrevir? Det är bra att veta när man debatterar…
i dessa tider fan jag en intressant länk
http://www.voter.se/kultur-3/r-det-fr-lng-jakttid-i-lgsktelomrden-2376.html?show=article
Jag gör ett nytt försök, ”laddaupp”-bilden har ju ingen jpg-ändelse så den kanske inte tolkas rätt av vissa webbläsare. Denna länk borde dock funka:
http://img23.imageshack.us/img23/1302/hmta.jpg
Gunnar: Testa den undre länken som Danile lade upp
http://a.yey.nu/Yg2tJm.gif
Johannes Glännman, jag får upp en ruta spara eller öppna och sen hittar den inget program att öppna med.
Fungerande länk av vargbilden från januari 2007
http://laddauppbilder.se/?di=1013152591958
En annan bild som tydligare visar att det måste vara den bilden.
http://a.yey.nu/Yg2tJm.gif
Johannes, du har en viss poäng i din kommentar om mitt inlägg; även jag skulle behöva lära mig. Men samtidigt generaliserar jag inte så hårt då jag skriver ”naturfotografer” inom citattecken, inte utan. Det är skillnad på folk och fä, och skillnad på ”naturfotografer” och naturfotografer, så att säga.
Gunnar – Vad händer när du klickar på länken ?
När jag klickar på länken kommer jag till en sida som säger ”du lämnar nu flashback” med en länk på, klickar jag på den länken så sparas den bild som visar fusket..
Vad händer när du klickar på min länk ?
mvh // Johannes
Johannes Glännman, jag kan inte öppna länken. Filändelsen .se verkar spöka. Tips?
Det är lite intressant det du skriver om uppfattningen om jägare i andra länder.
WWF brukar förorda att man tar med jägarna i bevarandearbetet i andra länder med motveringen ”att det är dom som förstår sig på sambanden i naturen”. Att man har en så annorlunda syn på jägarna i Sverige är ju märkligt. Det är ju faktiskt så att svenska jägare nog har bättre utbildning om vilt, natur och viltförvaltning än de allra flesta.
Så man kan med viss fog fråga sig varför inte WWF tycker det också.
Man kan också konstatera att man friserar statistik i debatten och enbart väljer de fakta som passar en syften, senast nu WWF:s krumbukter för att undvika att erkänna att den nya rovdjurspolitiken kan ha minskat tjuvjakten på varg.
Man poängterar i stället att tjuvjakt på de övriga stora rovdjuren ökar men kommer inte med någon analys om varför det sker just i renskötselområdet.
Jag har sett en siffra på att 60% av renkalvarna tas av rovdjur, sant eller inte, det kan jag inte avgöra.
Det skulle vara möjlig att som hypotes anta att dessa skjutningar till stor egentligen är §28-skjutningar som ingen vågar anmäla eftersom man blir av med alla sina vapen under jaktsäsongen. Det har man tydligen inte undersökt.
Det tragiska är att man inte kan förvänta sig en opartisk behandling av jakt i media, journalisten i gemen har oftast ingen kunskap utan köper okritiskt påhoppen med tanke på den klatschiga rubriken.
En annan favorit bland jaktmotståndarna är Agria-statistiken, där man väljer att säga att trafik och vådaskott dödar betydligt fler hundar än vargar. Man väljer helt enkelt bort hur många jägare och bilar det finns i relation till vargar, tog man med alla siffror inser man att vargen är det överlägstet största hotet mot hundens säkerhet åtminstone i vargområdet. Vi kanske själva skulle presentera stitstik från Agria i relation till övriga tal?
Nej det är inte bara bilder från 2011 som verkar vara fuskade med. En av de få riktigt bra bilder jag tycker Terje tagit är en bild som nu visar sig vara fusk…
https://www.flashback.org/leave.php?u=http%3A%2F%2Fladdauppbilder.se%2F%3Fdi%3D1013152591958
Och Per, nu låter du precis så som vi inte ska. Du ger dig in och beskriver naturfotografer som löst folk och verkar tro att varenda jägare är ett praktexemplar från skolan… Har du inte lärt dig att det finns rötägg överallt ? I sådana fall lär du också tillhöra det lösa folket som behöver lära sig ett och annat.
mvh // Johannes
Har som utomstående (ej fotograf, jägare eller ens speciellt naturintresserad) följt hur den härvan nystats upp. En både intressant och tragisk historia. Å ena sidan tycker jag att det är fantastiskt att en ”fuskare”, oavsett skrå, blir avslöjad genom en kollektiv insats på ett webforum. Å andra sidan tenderar drevet att bli omänskligt på vissa håll, och det är uppenbart att både Terje och hans fru bör lämnas i fred just nu.
Ville bara säga att du Gunnar har visat prov på riktig storhet och en beundrandsvärt mänsklig hållning genom att inte gotta dig i tragedin när den väl avslöjats. Något som många (inte minst på nätet) kan läsa sig av. Kudos!
Jag måste ge dig allt beröm, Gunnar!
Du fick verkligen ”ta skit” både högt och lågt under några dagar, då en skränande mobb-pöbel gav sig på både dig personligen och på de som jagar.
Med facit i hand skulle du mycket enkelt kunna avkräva ett ansvar från diverse skribenter, men istället valde du att i mångt och mycket avsluta det hela då sanningen blivit uppenbar för alla förutom de mest Terje-frälsta (och i vissa fall uppenbart kraftigt negativt inställda till jakt – så där finns en koppling onekligen).
Strongt gjort av dig, och beundransvärt! Det finns ett stort antal ”naturfotografer” och annat löst folk som skulle behöva lära sig både det ena och det andra av dig!
Heders!
Att Storfuskaren Terje får behålla utmärkelsen Året naturfotograf är inget annat än skandal! Motiveringen från Naturvårdsverkets Anneli Nivrén är att det arbete han gjort under 2011 inte bildat underlag till utmärkelsen! Är det bara bilder ”tagna” under 2011 som är manipulerade?? Naturvårdsverket gör sig än en gång till åtlöje. Ett hån mot alla riktiga naturfotografer är det också. Alla som någon gång fotograferat ett äkta motiv i naturen är mer värda priset! Jag hoppas att Naturvårdsverket ändrar sig annars är förtroendet, om det över huvud taget är möjligt, ännu mer kört i botten för denna så kallade Myndighet. Tack för mig! Bernt
Bra skrivet Gunnar.
Jag tycker debatten kring TH visar på ett stort bekymmer vad gäller logik och tänkande utifrån kunskap precis som både du och Daniel varit inne på. För oss med erfarenhet av lodjur i det vilda var ju Terjes historier lika trovärdiga som rödluvan och vargen. Trots detta fanns det mängder av personer som försökte försvara hans historier eller som helt enkelt var villiga att inte ens reflektera över sannoilkheten att de stämde bara för att det gillade vad han stod för i rovdjursfrågan.
För mig kokar rovdjursfrågan alltid ner till antalet rovdjur. Det är en självklarhet att vi skall ha rovdjur i Sverige men de flesta förstår nog att vi inte kan ha hur många som helst (födan räcker inte till). Det som jag har så oerhört svårt att förstå är den stora vinsten med att ha 2500 lodjur istället för 1500, eller att ha 6000 björnar istället för 3000. Varför är det så mycket bättre att ha mer när man rör sig bland dessa relativt stora siffror? Jag har ännu inte träffat någon som kan logiskt förklara sin egen och samhällets faktiska vinst av detta som på något sätt står i paritet med förlusten som vi vet att det orsakar naturens olika brukare (fäbobrukare, samer, bönder och jägare). Min tolkning är att det fungerar som med Terje, fakta är inte intressant, vinsten med 1000 björnar till är inte faktisk och reell den är känslomässig precis som försvaret av Terjes fantasier.
Härligt att läsa Gunnar, jag har alltid velat vara någons hjälte….
Kanske kan det ändå ha kommit något positivt ut ur detta elände, du har som sagt kallats allt möjligt, jägarpsykopat, jaktnazist och liknande idiotiska tillmälen.
Nu har säkert väldigt många varit även här inne och kollat och då förhoppningsvis funnit att du är en ganska ödmjuk person, som inte alls gottade dig i Terjes katastrof.
Kanske är jag övedrivet optimistisk nu, men har vi tur så har fler i och med detta upptäckt att detta var tokiga överdrifter och att man faktiskt kan lyssna även på dom som har en annan ståndpunkt och ett annat intresse.
Naturfotografers och jägares upplevelser och intressen är varandra slående lika i många fall och kan vi bara få en sansad dialog så visar det sig säkert att vi också kan samarbeta i många frågor som rör naturen.
Det kommer nog inte att hända av sig själv dock, utan vi måste nog anstränga oss att aktivt gå emot extrema och ensidiga ståndpunkter.
Både brukares och sk. betraktares ståndpunkter måste få finnas med och lyssnas på om det verkligen skall bli en dialog värd namnet.
Det där är jobbigt för man får skit från bägge ytterkanterna, men likafullt nödvändigt och hittills så har väl SJF kanske varit den som genomfört balansakten bäst av alla.
Bra skrivet Gunnar ett ord som Jonas skrev fastnade i min hjärna respekt för andra
personligen tycker jag att både du och Daniel har visat stor respekt mot vad våra motståndare
tycker respekt mot folket som vill ha rovdjur och vi jägare åtminstone dom aldra flesta har respekt mot dom djur vi jagar tänk om även Vargkramare och rovdjurs fanatiker tänkte på samma sätt men tyvär gäller endast att få fram sin uppfattning vare sig det är rätt eller fel
Mikael karlsson tror jag inte har det minsta intresse av vargens framtid han vill bara vinna kampen för sin egen skull och det sorgligaste är att Svensson tror blint på det han pladrar
i brist på kunskap Är det så långt gånget i Svedala så man inte skall visa respekt gentemot andra mäniskor för att nå framgång. Och nu tycker jag att vi skall lägga Terje på hyllan även om han gjort fel så behöver han få vara i fred han har det säkert jävligt nog ändå
Mycket bra skrivet Gunnar!
//Daniel
Påhopp är populärt bland internets ”anonyma” och något man ska veta och vara beredd på när man startar diskussioner, börjar blogga och annat liknande om känsliga ämnen. Skulle dock tro att det är ungefär hälften av gångerna som folk hoppar på jägare av okunskap och ilska och hälften av gångerna är det jägare som hoppar på naturfotografer. Alla har vi kunskap och bäst vore ju om vi istället försökte dela med oss av den.
Men det är väl så, att de mest extrema är dom som hörs, det menas åt båda hållen. Konflikten och kriget är ett faktum när en inrotad varghatare från Dalarna försöker få en inrotad vargkramare från Göteborg att ändra uppfattning, eller tvärtom..
Jag själv är glad att Terje blev avslöjad och tycker att både du och Flashbackdetektiverna gjorde ett utomordentligt jobb. Har aldrig haft han som inspiration den där Terje och har därför inte heller ingått i hans fanatiska klan av beundrare. En klan som gjort att vi som såg han som misstänkt och ogillade hans attityd har varit för oss själva och lite tysta. Man blev nämligen lynchad (stavning ?) ganska kraftigt om man råkade yppa att Terje inte alls var den gud som många tyckte..
Kanske bör många av oss ändra på namnet över vad vi ”är”.. Hos många, troligen dom flesta, så verkar det inte spela någon roll om man är jägare eller fotograf eller bara använder kikare. Det är upplevelsen man vill åt och därför kanske vi skulle kalla oss upplevelsejägare istället. Något jag själv brukar göra. De som bara skjuter för dödandets skull och som hatar allt som inte har klövar skulle man kanske klassa som klövfanatiker och de som bara fotograferar från bilen för bildens skull kanske man skulle kalla sätesvärmare.. Vad vet jag..
Det viktiga tror jag är att man försöker sätta fötterna på jorden och dela med sig av kunskaper och visa respekt mot andra, oavsett intresse, utseende eller vad man nu kan tänka sig. För hade det inte varit roligare om alla vi i skogen kunde samsas om bär, vilt, svamp och upplevelser istället för att käfta mot varandra i vem som egentligen har rätten att vara där ?
mvh // Johannes