Aika och jag på vargfri ö Foto: Gunnar Glöersen
Varje måndag ser vi samma rubriker. Jakthundar har blivit vargdödade under helgen. Den gångna helgen dödades minst tre, två i Värmland och en i Gävelborgs län.
Jag skulle själv ha släppt min jämthund Aika, torsdag och fredag i förra veckan. Det första som mötte oss när vi skall släppa våra hundar var en nattgammal vargskit! Aika fick därför sitta i bilen hela torsdagen och halva fredagen. Några hundförare som vägrar ge upp sitt livs intresse och släppte ändå i de såtar vi trodde det var minst risk för varg. I övriga såtar gick hundförarna i gles drevkedja i hopp om att driva fram älgar. Eftersom det var gott om älg blev även några skjutna, men alltför få.
I en såt hade jag min labrador Saga med. Hon söker inte ut många meter, men spårar bra. Rätt som det var försvann hon iväg 200 meter, vilket hon nästan aldrig gör. Det följdes av en gnällande klagande läte i den riktning hon försvann. Första tanken var, VARG! Med hjärtat i halsgropen sprang jag skrikande mot ljudet och möttes efter 10 sekunder av en glad labrador! Ljudet kom från en annan hundförare som hade en tuta som gått sönder och nu gav ifrån sig ett klagande ljud. Men samma känsla som jag fick just de där sekunderna, samma känsla har majoriteten av hundförarna i vargrevir varje gång hunden ger ifrån sig ett konstigt ljud eller om de plötsligt tystnar på ett stånd eller på drev. Det är inte roligt längre när man ständigt tvingas gå med en klump i magen. Tyvärr är det dessutom alltför många klumpar i magen som övergår i tårar, när misstanken blir bekräftad.
I det område vi jagade återstår flera kalvar att skjuta, vuxenkvoten däremot är fylld. När skogen är full av bilar och passkyttar är nog risken för vargangrepp mindre. Hur många passkyttar ställer upp för att jaga kalv, helg efter helg? Inte många. Kvar står ensamma hundförare som förväntas skjuta de återstående kalvarna, samtidigt som riskerna ökar med ensamjakten. Det enda hoppet och enda som kan få mig att släppa i vargreviren är nysnö som kan ge viss vägledning om det finns varg i området eller inte. Men det får inte bli för mycket snö, för det ökar risken för hundarna att bli dödade av älgen istället.
Det är tydligt att såväl politiker som myndighetspersoner i stort skiter i mitt och andras livsintresse, jakt med hund. Annars skulle väl någon göra något eller åtminstone utrycka lite förståelse för det som nu sker, men inte! Visserligen nämnde landsbygdsministern jakten med lös hund i höstas, när han tillsammans med miljöministern aviserade den nya skyddsjakten som skall ta hänsyn till olägenheter, men efter det har inget hänt. Det enda som händer är att allt fler jakthundar dödas och slits i stycken och antalet vargar ökar.
Betraktarsidan har lyckats väl med sitt onda uppsåt, att framställa vargfrågan som en fråga om en liten klick jägare mot resten av samhället. Det lyckas av två skäl. Vi jägare som brinner för jakten går alltid i svaromål, det förstärker deras förljugna bild. Men framför allt är representanterna för skogsbruk och markägarna alldeles för passiva. Vissa okunniga skogsbruksföreträdare trodde nog, vissa kanske t o m fortfarande tror, att vargarna skulle bli lösningen på skogskador av älg. Glöm det, det är precis tvärt om! Jag och många med mig skiter i de där sista älgarna som borde skjutas för att stammen inte skall fortsätta att öka om riskerna är för stora. Jag vill inte se Aika söndersliten och uppäten av vargar efter en jakt. Hon skall ligga i soffan med mig efter att vi har jagat! Vi älskar båda att jaga, men inte till vilket pris som helst!
Andreas Mårtensson mycket bra skrivet
det är helt klart så att många hundägare som inte jagar tror att nu får hunden springa hur den vill skälla på nån hare eller Bock så länge den ser den men så är inte fallet en hund skall vara under uppsikt och får inte springa vind för våg OM DEN inte använs vid jakt vid det aktuella tillfället
Enligt mig skulle vi behöva ett tusental Andreas Mårtensson till i det här landet
Per Bengtsson jag lägger mig inte i vad du får och inte får, det är så mycket man inte får, men du behöver inte vara orolig för hunden för jaktens skull! Tänk dessutom på att det pågår någon form av jakt nästan året runt, inte bara på på hösten.
Lenita. Tvärtom så dödas långt fler av vargen vad statistiken visar. Detta eftersom att statistiken avser de djur som det utgått ersättning för från försäkringsbolag. För att sådan ska utbetalas krävs en massa säkerställd bevisföring (spår, tydliga bitskador som med säkerhet är från varg etc.). Alla hundar som ”försvinner” i skogar och från gårdsplaner kommer inte med i statistiken.
Lenita, jag gillar ditt sätt att diskutera i stället för att gapa.
Jag har kanske svar på några av dina frågor.
Våra jakthundar är framavlade för att driva viltet på ett skonsamt sätt, i och med skallet vet viltet hela tiden var det har hunden och går undan i lugn och ro utan stress.
Så kallade tysta förföljare stressar viltet på ett oacceptabelt sätt.
Därför har vi dom hundar vi har.
Om vi skulle avla fram hundar som skulle kunna ge vargarna en match så får vi djur i skogen som blir en större fara för såväl vilt, människor som andra hundar och det tror jag inte någon vill.
Jag vet inte hur många grisar vi har, men det är snart fler än älgarna. Jag kan förstå att folk blir rädda för vildsvin, dom är ju respektingivande men i normalfallet lika skygga som vargar påstås vara, (men tydligen inte är).
Hundar skadas av svin, tveklöst, men i relation till deras antal är det väldigt få som dödas, där är vargarna outstanding. Dessutom är det reltivt lätt att skydda en hund mot vildsvinsbetarna med hjälp av en kevlarväst vilket dom flesta använder.
Någon sådan lösning har inte presenterats för varg ännu.
Per Bengtsson
På sommaren får man inte släppa hunden i skog och mark, men senare på hösten när man får det. Kan man ändå inte bara släppa hunden hur som helst, även om den ”bara” jagar svamp. Om du mot förmodan inte har jakträtten på marken i fråga!?
Har skrivit det förut till Er ”rovdjurs muppar” skaffa jakträtten (läs betala för dito) och påverka på så sätt.
Tror i o f s inte som du själv skriver inte det är många av Er (rovdjurs muppar) som är villiga att göra det. Eller varför inte investera i att köpa mark och upplåta den till att husera varg. För att döma av dina inlägg så är det du vill att alla markägare skall acceptera hur som helst, bara inte du blir störd eller som du skriver; ” Vissa dagar muttrar jag irriterat för att det pågår jakt i området och jag inte vågar släppa hundarna. Det är inte alls lika kul för mig (eller hundarna) att stå med ett koppel i ena handen och försöka plocka och rensa svamp med den andra. Dessutom kan jag inte använda dem för att söka upp svampen”……..
I och med det uttalandet borde du kunna tänka dig in i hur markägaren i många fall tillika jakträttsinnehavaren känner sig då hon/han inte kan släppa sin hund överhuvudtaget!? Skulle tror att du blev mer än irriterad i det skedet?
Tänk dig istället den dag när du inte kan släppa hunden någon av dom dagar det INTE är jakt, för då är det alldeles för lite jägare i skogen som kan rädda din hund när den blir tagen av vargen. För övrigt kommer du inte att kunna äta varken svamp eller bär utan att riskera livhanken med tanke på dvärgbandmasken.
Jag får tolka det som om det är den allemansrätten du vill föra vidare till dina barn?
För jag tolkar det åter igen som att du inte äger den mark du ”skördar” på!?
Att du på demokratiska sätt kanske kan påverka vad som skall göras/inte göras på statligt ägd mark har jag ingen åsikt om. Men vad ger dig rätten att utöka allemansrätten till att du skall bestämma om det skall vara varg eller inte på ICKE statligt ägd mark?
Det är nog dags att på allvar ta upp och lobba för Allemansrättens vara eller icke vara?
Hela vargfrågan är hel sjuk! Den påverkar väldigt många i sin vardag och i deras företag/arbeten.
Tänk dig att man skulle gå till en ”normal” företagare (inte lantbrukare och skogsägare) eller säg Ericsson, Sandvik eller SKF för den delen och säga att, i framtiden får du räkna med ett inkomst bortfall på låt oss säga 10% lågt räknat för att det är den siffran du använder Per Bengtsson.
Vad tror du reaktionen skulle bli?
Jo massor av människor skulle förlora jobben och det blev ett jävla liv i pressen!
Och riksdagen skulle unisont ställa sig upp och säga nej, detta tillåter vi inte!
Utan att ha EU i åtanke.
Men nu är det gäller mindre företag och enskilda människor som lever och verkar på landsbyggden verkar det var helt ok att det har den påverkan?
Det är är klart vargens påverkan märks ju knappt i statistiken för den ligger över så många departement och verk
Sedan har vi alla dessa människor (läs rovdjurs muppar) som antagligen vill väl men riktar sitt väl och ve helt fel! Hur kan man med gott samvete tycka det är ok att staten lägger ner över 100 milj /år på rovdjuren när vi har så mycket annat att investera i?
Sedan skall vi inte tala om lodjuren för där har vi ännu ett exempel på blåfinkar och blådårar som har haft alldeles för mycket tid över.
Vet hut……..
Per Bengtson.
Du verkar diskvalifisera din egen (och min fast jag antagligen ligger några år före dig) generation när det gäller naturvård. Är det den hittills förda rovdjurpolitiken du menar, eller är det mer generellt?
Nu borde jag väl inte ge mig in i någon polemik om statistik med deg, men hur stor menar du att sannolikheten är att min hund (om jag hade någon) dör av en vargattack om jag jagar t.ex. 40 dagar per år med den i hundra år i ett vargrevir?
Vänja oss vid varg kommer vi säkert att göra en dag, men varför i herrans namn var man tvungen att sabotera en plan som faktiskt hade vissa förutsättningar att lyckas?
PS. Jag har läst på lite om BC. Jag hoppas det kommer något inlägg snart där det passar att utbyta lite tankar om det. DS.
Jag läser och begrundar allas inlägg som på många sätt är vettiga, men kan ändå inte se att just vargen ska vara den största fienden för hunden.
I mitt tidigare inlägg (har bara gjort ett) skrev jag att vi visst uppskattar en fin älsgstek på bordet, så det arbete ni jägare utför är ändå uppskattat. Men jag blir ändå skrämd av att höra att ”släktet” jägare har sådant hat mot just vargen och inte verkar ta i större beaktning att det finns andra faror för hunden under jakt!
Listan över vargdödade hundar är hemsk att läsa, MEN jag läser den ändå med en viss skepticism då jag får en känsla av att kanske en del av dessa kan ha omkommit på annat sätt, men att man gärna vill skylla på vargen.
Jag själv bor lantligt, med djupa skogar omkring, går dagligen på långa skogspromenader och ser all grisbök i skogen. Det går inte att undvika att undra om hur stor risken är att man stöter på dessa svin. Det skulle göra mig rädd, både för mig själv och mina hundar. De förekommer ofta i flock, vad jag förstår, och jag har ingen aning om de går till attack eller om de skyggar.
Kan det tänkas att det är fler hundar som dödas av vildsvinen än av varg?
Hur stor är vildsvinsstammen? Och hur snabbt ökar den?
Och lodjursstammen?
Jag frågar er som har mer koll på sånt troligen.
Kan det vara en idé att försöka bryta av lite och vidga tunnelseendet för att sluta hetsa mot en art och kanske göra en bedömning att vargen kanske inte är den allra största skadegöraren?
Gunnar, jag anser att människan har skapat alla städer och samhällen för att vi är så intelligenta och vill ha bekvämlighet. Vi har tryckt undan andra djurarter på en stor yta av vår jord, därför anser jag att människan hör hemma i städerna mer än i skogen.
Om vi träder in på djurens revir i skogen ska det ändå vara på något sånär lika villkor. Vi bör i alla fall inte utrota och förstöra en hel art bara för att följa en gammal tradition, som egentligen är gammal skrock om att vargen ”tar dina barn” .
En stam på 350 djur som ändå är utspritt över hela Sverige, alla finns inte bara i Värmlands skogar, kan inte hinna göra all den skada som de beskylls för. Ta istället med i beräkningen de andra rovdjur som härjar i skogen. Jag har själv flera gånger stött på vildsvin på vägen, när man kommer körande, och de är helt orädda, flyttar sig inte för bilen och är OTROLIGT respektingivande stora djur, som jag tror gott och väl rår på en liten jakthund.
Bengtsson: Jag gillar din tanke med att hitta hundar som är mer anpassade att stå emot våra rovdjur. Vet att det idag används hundar av otypisk ras och med mycket kamplustanda för vildsvinsjakt, och vi människor är ju duktiga på att laborera med hundar i alla dess blandraser som skapas. Jag tror att det inom en inte allt för lång framtid kan avlas fram en kraftigt byggd jakthund som har med sig sina förfäders jaktlust och känsla. Om man lyckas med detta så kan hund och varg och andra rovdjur mötas på lika villkor kanske, och undkomma med blotta förskräckelsen och ett och annat bitsår kanske.
En vild vision, men inte ogenomförbar!
Jag vill tala om hur min första pursh dag slutade i fyra timmar satt jag o väntade på att rätt bock skulle visa sig under tiden såg jag en Älgko på grannmarken som jag tyckte uppträdde lite konstit ,efter slutad jakt bestämde jag mig för att låta mina Wachtelhundar söka av området som älgkon varit på sände unghunden 1,5 år att söka efter ca 15 minuters sökande försvann hon i en bäck där började hon skallmarkera jag tog mig till platsen och nere i bäcken ligger en Älgkalv som fastnat jag försökte lyfta upp den men orkade inte så jag tillkallade hjälp från grannar i ca 40 minuter saqtt jag i bäcken med Älgkvigan i Knät och hade lagt min jacka över henne för att hålla henne varm när hjälpen kom var snart Älgkvigan på torr backe och efter en halv tmmas idogt masserande var hon på benen vi gick undan och efter ca 20 minuter kom kon och hämtade kvig kalven jag har sett båda flera ggr senast i dag
Så till er alla det handlar inte bara om att panga djur det handlar om att förhålla sig till naturen och att vara ödmjuk jag vet i mitt hjärta att do aldra flesta jägare skulle handlat på samma sätt
ernie det var ganska elekt skrivet av mig men poängen var att man skall inte kasta sten i glashus
för mig är mäniskors rätt att leva och förhålla sig till naturen deras rätt sedan om man är jägare eller fårbonde eller skogsägare har ingen betydelse så länge man håller sig inom lagens råmärken tilllika är mäniskornas levnadssätt och kulturer alltid viktigare än Vargens
Vi har klarat oss i 200år utan varg och skulle klara det i 200år till utan problem det fina i kråksången är att vargen har ochså klarat sig lika länge
varför har ingen i styrande position sett till att det blivit en eller ett par National parker där vargen kan föröka sig o leva fritt inget är omöjligt om man bara vill
kostnaden för detta skulle inte bli högre än vad Rovdjurs stängslen kommer att kosta
ochvilken underbar vinst vi alla skulle få Jägare kan jaga utan att riskara sina hundar och betraktarna skulle ha möjlighet att skåda dessa ståtliga djur och vargen skulle fortplanta sig i sin egen takt .Dessutom skulle det då vara betydligt lättare att styra genetiken och sist men inte minst alla stridigheter och meningsskiljaktigheter skulle upphöra inga mordhot och ingen tjvjakt
Jörgen Bergmark,
Vad det gäller kompromisserna får jag hänvisa till mitt svar till Mats S Johansson (jag såg inte din kommentar förrän jag redan skrivit det). Nu finns det nog i och för sig en risk att det jag anser vara kompromisser i dina ögon är lika med noll och intet, men så får det i så fall vara. Vi kan inte alla brinna för samma sak.
Och ja, det var jag som tyckte att uttrycket ”betraktare” var lite missvisande. Dessvärre tycker jag att ditt alternativ är precis lika missvisande. Visst, jag är inte brukare på det sätt att jag har stora arealer jordbruksmark eller skog. Det tror jag inte heller de flesta jägare har, men nog ”brukar” jag det som finns i naturen på samma sätt som dessa jägare gör. Skillnaden är bara vad det är jag skördar. Det går inte många dagar i veckan under sommaren och hösten som jag inte är ute i skogen och plockar svamp eller bär. Vissa dagar muttrar jag irriterat för att det pågår jakt i området och jag inte vågar släppa hundarna. Det är inte alls lika kul för mig (eller hundarna) att stå med ett koppel i ena handen och försöka plocka och rensa svamp med den andra. Dessutom kan jag inte använda dem för att söka upp svampen. Men jakt behöver vi och jag har iallafall inte betalat några dyra arrenden för att få plocka min svamp, så det står jag gladeligen ut med.
Mats S Johansson,
Jag kommer aldrig kompromissa med min personliga åsikt att det är vår skyldighet att se till att bevara livskraftiga stammar av det vilt vi har i Sverige. Jag vill inte tillhöra ännu en generation som får skämmas inför sina barn för att vi inte hade vett nog att ta hand om vår miljö.
Kompromisser som jag däremot är beredd att göra är bland annat att jag är beredd att acceptera den absolut minsta vargpopulation som krävs för att den enligt våra internationella åtaganden ska anses ha gynnsam bevarandestatus. Det vill säga mindre än tio procents risk för utrotning inom hundra år. Personligen tycker jag att det är en alldeles för stor risk för utrotning, oavsett vilken djurart vi diskuterar. Oddsen är inte mycket bättre än i rysk roulette. Men det är ändå vad jag skulle se mig tvungen att acceptera.
Låt mig vända på frågan: Skulle du acceptera en tioprocentig risk att din hund blev dödad av vargar under jakt?
Övriga kompromisser/hänsyn jag skulle bli tvungen att göra och ta den dag varg etablerar sig i mina trakter antar jag är exakt samma som landsbyggdsbefolkningen i vargtrakter får göra redan idag. Skulle jag en vacker dag bestämma mig för att jaga i trakter där det finns varg skulle jag såklart ta hänsyn till detta och jaga efter de rådande förutsättningarna. Men det tänker jag inte slå mig på bröstet för. Det hade inte varit en kompromiss för just mig eftersom det hade varit ett aktivt val att jaga under just de förutsättningarna. Jag tror och hoppas att kommande generationers jägare kommer resonera likadant. För dem kommer det vara självklart att det finns rovdjur i våra skogar och att man måste ta hänsyn till det när man planerar sin jakt.
Per Bengtsson, du för en hyfsad och bra debatt det är alltid trevligt att se vad du skriver, och man får skärpa sig när man svarar! Dock skulle jag vilja be dig om en sak. Begär inte kompromisser från jägarsidan är du snäll, inte när du menar att vi skall lägga oss platt på alla punkter och du och de dina inte skall ge avkall på en enda punkt! Sånt fikonspråk är nämligen det värsta jag vet, jag uppfattar sånt som nedlåtande (det gäller i alla sammanhang) och jag är säker på att det inte är din mening. Sen håller jag med dig…för det var väl du? Att begreppet betraktare inte är bra, därför tycker jag att det är bättre att tala om brukare respektive konsumenter eftersom ”betraktarna” är lika beroende av naturen som brukarna skillnaden är bara att dom konsumerar istället för att bruka själva.
Gunnar, Käbblet med vargkramarna är ganska meningslöst, behandla dem som trolll på nätet i stället för de vill/kan inte byta och pröva åsikter, deras vargkramarinställning är som nappen för ett spädbarn, en tröst för sin egen bristande självkänsla.
En annan sak, läste nedanstående, stämmer detta? Verkar vara med stake i Estlands regering än den vi har.
”Förra veckan inleddes vargjakten i Estland. Målet är att fälla 110 vargar, vilket motsvarar halva den estniska vargstammen.
Rovdjuren orsakar allt mer skador för lantbrukare i Estland. Därför har myndigheterna nu gett tillstånd till att fälla hälften av vargstammen i landet, rapporterar den finska tidningen Maaaseudun Tulevaisuus.
I år har vargarna dödat 659 får. Förra året dödades 536 får och 29 nötdjur. Myndigheterna har sagt att man kommer korrigera ersättningsnivåerna för rovdjursskador ”.
Earnie: ja till skillnad från dig så har jag vuxit upp och blivid torr bakom öronen. Är det jobbigt för dig att bli bemött med din egen medicin?