Vargens återkomst påverkar älgförvaltningen

,

Igår disputerade Camilla Wikenros på avhandlingen ”The return of the wolf” vid SLU i Uppsala. En intressant disputation som än en gång visade på de tydliga skillnaderna mellan Yellowstone, där opponenten Doug Smith studerar varg, och situationen i Skandinavien. Det faktum att vi här bedriver ett intensivt skogsbruk och samtidigt aktivt förvaltar älgstammen genom jakt får en hel del konsekvenser, och gör att man inte kan förvänta sig samma effekter av vargetableringar här som i amerikanska nationalparker.

 

Jägarna anpassar snabbt sitt jakuttag efter en vargetablering, men inte tillräckligt mycket för att på sikt förhindra en nedgång i älgpopulationen. Viktigast är att ligga på rätt nivå från början. Foto ©: Fredrik Widemo.

En av Camillas artiklar tar upp effekterna av vargetableringar på det möjliga jaktuttaget av älg. Det här är en fråga som vi inom kort kommer tvingas att hantera, när avskjutningsmålen skall sättas inom den nya älgförvaltningen; extremt bra att det nu kommer nya analyser och resultat som kan vägleda oss.

Jag har skrivit om vikten av att sätta förvaltningsmål för älgstammen som tar hänsyn till eventuella framtida vargetableringar flera gånger tidigare här på bloggen. Även dessa argument baseras på siffror från forskarna på Grimsö. Tumregeln från de tidigare analyserna visar att vid älgtätheter runt 5 älgar/1000 ha leder en vargetablering till att man inte längre kan beskatta älgstammen genom jakt. Ligger man över 10 älgar/1000 ha kan man fortsätta beskatta älgstammen ungefär som tidigare, och gränsen för att behålla vad man åtminstone skulle kunna kalla meningsfull älgjakt ligger kanske runt 8-10 älgar/ 1000 ha.

Det är välkänt att vi jägare minskar vårt uttag efter en vargetablering. Det är en självklarhet att anpassa jaktuttaget efter förekomsten av vilt och detta är alltså exakt vad man skulle förvänta. Även om det förekommit en hel del kritik från skogsbolagen, som vill ha ner älgstammen. Vidare finns det förstås en effekt av att jägare inte vill släppa sina hundar längre, och därmed jagar mindre eller mindre effektivt.

Nu visar Camilla och hennes medarbetare att jägarna på kort sikt minskar uttaget mer än nödvändigt, för att kompensera för predationen från vargen. Ser man det hela på längre sikt kompenserar man däremot inte tillräckligt, utan älgstammen minskar. Hur mycket man behöver kompensera beror inte bara på hur mycket älg det finns, utan även på revirstorleken. När det börjar bli trångt för vargarna minskar revirstorleken, och därmed ökar självfallet predationen på den lokala älgstammen.

Under det närmaste året ska den nya älgförvaltningen sjösättas, med nya förvaltningsplaner med skarpa avskjutningsmål. Dessa måste sättas utifrån befintlig älgstam och vilken utveckling man önskar för älgstammen. Här måste man ta hänsyn till om man har varg eller kan tänkas få det under den treåriga planperioden. När vargen väl etablerat sig är det försent att kompensera. Nuvarande tilldelning är däremot en siffra som man i många fall kan lämna helt därhän; dagens tilldelning fungerar som ett tak för avskjutningen och har inget med en målsättningen för populationen att göra.

Tar man inte hänsyn till vargens nuvarande och framtida förekomst löper vi stor risk att skapa en älgförvaltning där populationerna och jaktuttaget kommer att svänga kraftigt fram och tillbaka. Det är varken bra för markägaren, jägaren, älgen eller vargen. Måltal runt 5-6 älgar/1000 ha förespråkas ofta av markägarsidan, men kan i mina ögon inte komma ifråga i områden där man kan förvänta vargetableringar.

 

9 Kommentarer
  1. Fredrik Widemo says:

    Dag,
    här håller jag inte med på flera punkter… Om det är någonting vi verkligen inventerar och följer så är det älgar och vargar, både inom forskningen och förvaltningen. Självfallet finns det osäkerheter i våra skattningar, men de är bevisligen goda nog att illustrera en hel mängd olika biologiska samband. Då är de enligt min mening även goda nog att använda inom förvaltningen i avsikt att reglera stammarna. Så länge systemet är adaptivt och man följer upp vilka effekter man får av en åtgärd så bör det fungera. Självfallet kommer populationerna fluktuera en del, men mindre än de gjort om de fått utvecklas fritt.

    Ja, vi har som sagt i en del fall riktigt starka älgstammar inom vargrevir även i Sverige, men bara om det fanns en stark älgstanm när vargen etablerade sig.

    Den genomsnittlige jägaren vill i de flesta län ha fler älgar än idag, medan man i ett par län tycker att det är lagom. I huvuddelen av Sverige skulle man med den halvering du förespråkar hamna på en nivå där man inte kan bedriva en meningsfull älgjakt om man får en vargetablering. Och i en del fall blir det i princip ingen älgjakt alls. Även om man inte får in varg så skulle man efter ett par år med ökad avskjutning för att få ner stammen tvingas dra ner avskjutningen rejält. Det ger minskade jakttillfällen, mindre klimatsmart och nyttigt viltkött samt mindre intäkter från älgjakten. Inte bara till markägaren, utan även i form av fällavgifter till staten.

    Vi är rädda att systemet är underfinansierat redan med en fällavgift nära smärtgränsen och med dagens avskjutning. En avsevärt mindre avskjutning än idag kommer då inte räcka till att finansiera systemet, då kostnaderna i princip är desamma oavsett avskjutningens storlek.

  2. Dag Lindgren says:

    Tvivlar lite på att information är säker nog för att försöka anpassa älgförvaltning till risken att ett vargrevir etableras.
    Det är ganska slumpmässigt var det blir ett nytt vargrevir, och det kan försvinna överraskande. Och älgar rör sig väl ofta över ytor som inte helt överlappar med utsträckningen av ett vargrevir.
    På ön Isle Royale i de Stora sjöarna samexisterar sedan snart 70 år ungefär 20 vargar i tre revir och 1000 älgar som lagt beslag på utrymmet i en isolerad nationalpark med huvudsakligt syfte att följa samspelet mellan älg och varg. Vargen lever nästan enbart av älg och svält är en vanlig dödsorsak, situationen störs inte av mänskliga ingripanden eller migration. Man skulle kunna tro att detta är en renodlad situation, där antalet älgar och vargar enligt elementär ekologi varierar cykliskt, med älgen lite före vargen i cyklerna. Men verkligheten visar sig mycket komplexare och många andra faktorer förefaller viktigare. Ekologi är komplext och svårförutsägbart! Båda arterna varierar med en faktor 5. Men faktorer som sjukdom för vargen; livsmedelsbrist och hårda vintrar för älgen, etc. visar sig viktigare och det finns många andra medspelare vid sidan av huvudaktörerna. På ön finns typiskt 20 älgar/1000 hektar under ett vargtryck som är fem gånger så stort som inne i ett svenskt vargrevir. Exemplet Isle Royale bidrar till att jag tvivlar på förutsägbarheten.
    Jag tror (och hoppas:-) att den nya älgförvaltningen kommer att leda till en halvering av älgstammen, när skogs- och trafik- skador tillmäts större vikt. Rovdjursutredningen siktar ju på dubbelt så många vargar, och EUs grundläggande idé verkar vara att inte invänta en vidgning av vargens utbredningsområde innan fördubblingen. Detta kan vara lokal verklighet om några år. Något att tänka på för de som funderar över älg-varg växelspel? Lite tankar om det aktuellaste vargtänkandet på webben under mitt namn.
    Mer Isle Royale. För ett drygt decennium sedan dök det – efter ett halvsekel – upp en ny invandrarvarg. Denna levde upp till högt ställda förväntningar på de välsignelsebringande effekterna av nytt blod till en vargstam, som var väsentligt mer inavlad än den svenska. En solskenshistoria? Nja, detta ledde helt överraskande till att såväl varg- som älgstammen drevs närmare undergångens brant än någonsin förut under sin långa samexistens. Komplicerat det där med ekologi… och fullt av oväntade överraskningar… Det finns mer info på min vargweb om nån kan hitta det….

  3. Mats S Johansson says:

    Fredrik.
    Det blev lite Vem kom först, hönan eller ägget? men det kvittar väl bara resutatet blir bra.
    Jag hoppas jag har tolkat din sista mening riktigt…

  4. Fredrik Widemo says:

    Mats,
    den nya älgförvaltningen ska vara ekosystembaserad. Därmed ska man ta hänsyn till såväl foder som varg och björn. Tveklöst kommer det att ställa större krav på kunskap och adaptivitet… och det blir inte lätt. Men vi kan knappast ducka för att samhället anser att älgstammen måste förvaltas aktivt, vilket jag tippar att även majoriteten av jägarkåren vill. Annars löper vi mycket stor risk att få snabbt svängande populationer och skadebilder. Det gynnar definitivt inte vår möjlighet att bedriva jakt och knappast heller vårt anseende. Det ligger i mina ögon helt klart i vårt eget intrsse at försöka få till en så bra förvaltning som möjligt. Funkar det dåligt att förvalta älg med en viss rovdjurspolitik så är det ett starkt argument för att bedriva rovdjursförvaltningen på ett annat sätt…

  5. Mats S Johansson says:

    Fredrik.
    Om diskussionen om älgförvaltning i vargområden bara handlar om hur många och vilka älgar som kan skjutas i ett område med varg riskerar den bara bli ytterlggare en öppning för angrepp mot oss jägare.
    Bland extremisterna tar vi maten för älgarna medan de lite mer sofistikerade tolkar statistik som f..n läser bibeln och tar den som bevis för att löshundsjakt är något som vi har enbart för vårt höga nöjes skull.
    Varför inte först diskutera hur man överhuvud taget ska kunna lägga en älgförvaltningsplan när rovdjursförvaltningen är totalt oförutsägbar?
    Innan vi har en ny långsiktig plan för hur rovdjuren i Sverige ska förvaltas är det meningslöst att diskutera ändringar i älgförvaltningen. Risken att planerna misslyckas är allt för stor och gissa vem som får skulden när det går ”åt skogen”.

  6. Fredrik Widemo says:

    Mats,
    det största problemet idag är att vi har för låg medelålder på älgstammen. Visst kan vi på sikt hamna i den situation du beskriver, men dit är det ett antal år. De viktigaste djuren är de vuxna djuren och framför allt korna. Att avgöra om vuxna älgar börjat gå i retur är extremt vanskligt, exempelvis eftersom det inte alls är ovanligt att kor hoppar över att få kalv något år. Fins det få kalvar och man kräver en avskjutning av minst 50 % kalv får man dessutom en klart mindre total avskjutning, vilket är bra. Självfallet måste man på sikt se till att vi får djur som rekryterar in, men i dagsläget är det viktigaste att se till att behålla de reproduktiva djuren.

  7. Fredrik Widemo says:

    Per,
    jag har inte koll på hela bilden, men om jag förstått det hela rätt så har man i flera fall fått etableringar i områden med starka älgstammar. Vilket förstås inte känns orimligt, ur ett vargperspektiv. Får man oftare etableringar i goda älgmarker med starka stammar är det inte orimligt att få detta mönster. Om jägarna sedan väljer att minska jaktuttaget i dessa områden, antingen för att man inte vill släppa hundar eller för att man vill kompensera för vargens predation, så kan man få riktigt täta älgstammar vilket vi idag ser på sina håll. Allt hänger dock på att man har en tillräckligt starkt älgstam när vargen etablerar sig.

  8. Mats Persson says:

    Fredrik, du nämner inget om den aggressiva kalvavskjutning som nu praktiseras. Vi vet ju att vargen tar betydligt mer kalv än vuxna älgar. Kanske ända upp till 80 % av predationen är kalv eller fjolårskalv. När markägare dessutom kräver att vi skall skjuta bortemot 50 % kalv vid jakt, så försvinner ju nästan all föryngring i vargreviren. Resultatet – räknat i antal älgar – blir att vi rör oss mot ett stup. Efter några år kommer vi att ha en åldrad älgstam med låg föryngring och dessutom hänvisas då vargen till att leva på vuxna älgar. Dessa sammanlagda effekter riskerar att ge en lavinartad minskning av älgstammen och då är vi verkligen illa ute. En bieffekt blir säkert också att allt större del av vargens predation kommer att riktas mot tamdjur. Det viktigaste nu, torde vara att sluta skjuta kalv. Kanske borde vi istället koncentrera oss på returdjuren om inte vargen gör det. Efter att vi passerat stupet kommer det att ta mycket lång tid att få tillbaks en beskattningsbar älgstam. Speciellt om staten fortsätter praktisera nuvarande rovdjurspolitik, vilket ju också inkluderar björnen.

  9. Per Bengtson says:

    Fredrik, tack för bra information. Det tycks ju helt klart som om jägarna minskar uttaget när varg etablerar sig, men tyvärr ökas uttaget igen på sikt, vilket möjligtvis kan leda till minskande älgstammar. Tolkar jag det rätt om det även tycks som om det rent allmänt skjuts fler älgar i ”gamla” vargrevir än i kontrollområden utan varg? Det hade varit trevligt med en länkt till hela avhandlingen och inte bara till kappan. Du har möjligtvis inte en sån?

    Jag har ställt en fråga till Gunnar angående detta i ett annat sammanhang men fick inte svar (antagligen för att det var ett gammalt inlägg), så nu tar jag chansen igen: Hur förklarar du en stabil eller till och med ökad avskjutning av älg i områden som den senaste tioårsperioden haft mycket varg, och hur kommer det sig att det skjuts fler älgar i områden med mycket varg än i kontrollområden utan varg? Hur går det ihop med att folk numer inte vågar släppa sin hund i lika hög grad, att det inte går att jaga effektivt utan lös hund, och att älgstammarna som Gunnar skrev kommer ”explodera” på grund av detta?

    Till sist villl jag avsluta med något positivt! Jag såg att Camilla tackade ett antal SJF representanter (inklusive Daniel och Gunnar) för era bidrag till hennes avhandling. Det var trevligt att läsa. Jag tycker att det är allt för sällan ni för fram på vilka sätt ni bidrar till att stärka kunskapsläget i just den här frågan, vilket i sin tur möjliggör en saklig debatt (om bara viljan finns).

Kommentering är stängd.