Det har hänt rätt ofta senaste tiden. Djurskyddet rycker ut på barrikaderna och tänker till, men de har inte tänkt hela vägen. Bara senaste veckan har man ifrågasatt löshundsjakten, grytanlagsproven med grävling och hägntesterna på t ex vildsvin. Alla tre företeelser som är till för att minska lidande och faktiskt också gör det. Men, då måste man lyfta blicken och faktiskt se helheten…
Vi börjar med löshundsjakten. Djurskyddet Sverige och Rovdjursföreningen vill konsekvensutreda och ifrågasätter denna jaktform ordentligt. Dessa organisationer om några borde känna till Djurskyddslagens §4: ”Djur skall hållas och skötas i en god djurmiljö och på ett sådant sätt att det främjar deras hälsa och ger dem möjlighet att bete sig naturligt”. Jakt är det naturligaste av allt för en hund. Vilket inte minst bevisas av att jakthundar lever längst, är friskast och besöker veterinären minst. Dessa jakthundar förkortar också årligen lidandet för 45 000 påkörda vilda djur i landet. Istället fokuserar de på några påstått dödade höns och hörsägner om hetsat vilt… Hade de varit intresserade av djurskydd kanske man skulle fokuserat på hur rovdjuren hanterar sina byten, hur stressade några tiotusentals får blir av rovdjur i sin närhet eller hur bra en hund mår i stadsmiljö?
Det andra jag retat mig på är Eva Erikssons djurskyddsutredning som presenterades för ett par veckor sedan. Utredningen tittar endast på tamdjur och det är nog där vi finner problemet med hennes förslag. Jag kan förstå att hon då skaffar sig skygglappar och tittar enbart på grävlingen i provgrytet eller vildsvinen i testhägnet. Det man måste göra är dock att lyfta blicken. Vad är dessa test till för? Jo, att under strikt kontrollerade former gallra bort olämpliga hundar så att de aldrig kommer ut i skogen och beter sig olämpligt mot vilda djur. Grytanlagsproven och hägntesten är faktiskt till för att garantera djurskydd och djurvälfärd, för även de vilda djuren. Här har någon faktiskt tagit ansvar och garanterar en schysst och seriös verksamhet som är helt öppen för insyn och då tittar man på en liten del och förfäras…
Tittar vi på jägarnas jakthundsanvändning och specialhundklubbarnas jaktprovsverksamhet så har den i sekler bedrivits med djurskyddet för ögonen. Därför har vi också en jakthundstradition som verkligen är så djurvänlig den kan bli utan att upphöra helt. Visst, det kanske går åt en höna någon gång och vildsvinen i testhägnet kanske tycker en utskällning är en smula långrandig emellanåt, men sätter vi detta i relation till det lidande dessa verksamheter faktiskt spar och förkortar borde Djurskyddet stå på barrikaden och värna vår svenska jakthundsanvändning. Faktiskt.
Jag kommer aldrig förstå slaget mellan dessa sidor. När ska vi sluta peka finger och försvara oss och börja arbeta med varandras kunskaper istället. Det finns så många extrema åsikter men det finns också mycket kunskap. Om Djurskyddet Sverige tycker det är så hemskt med grävlingarna och jakthundarna, ta med dem ut på jakt så de får se hur det verkligen går till! Både den svenska jakten och djurskyddet är något vi alla bör vara stolta över… och jag menar vem mår inte bra av att vistas i skog och mark!
Ja mats. Visste att du inte jagade med egen hund. ja vi har varg på våra marker
Mats S Johansson:
Jag tillhör bland annat majoriteten jägare, majoriteten hundägare, majoriteten markägare, majoriteten skogsbrukare, majoriteten fårägare och majoriteten av boende i vargområden som INTE är varghatare och som anpassar sig till naturens krav.
Men mina argument kräver inte att jag tillhör någon majoritet.
Anton:
Siffrorna gäller hundar som dör under jakt, det avser inte alla hundar som dör av trafik eller annat.
Du fortsätter att blanda ihop risk för hunden med risk per riskskapande objekt. Det finns många fler jägare än vargar, men risken att jakthunden blir skjuten av en jägare är ungefär den samma som att den blir dödad av en varg. Risken att hunden blir påkörd i ett vargrevir är ungefär 10 gånger så stor som att den blir dödad av en varg där.
Varghatarna i minoritet gäller även i vargområdena. I Orsa t.ex. var det 54% som var för en ökad vargstam. De vargområden där det bor FLER människor och där utbildningsnivån är högre så MINSKAR varghatet också. T.ex. i Göteborg och i Norrtälje där varghatarna bara utgör 20-25% av befolkningen. Med minskat varghat (som följer ökad utbildningsnivå) så minskar också problemen med hundar och andra husdjur som dödas av vargen trots att det alltså i dessa vargområden finns fler människor och fler husdjur.
När man tittar på områden utan varg där utbildningsnivån är låg så är varghatet högt även där. T.ex. i Östergötlands glesbygd där varghatet är nära 40%.
Visst kan det finnas ett samband mellan att ha låg utbildningsnivå och att inte förstå vad risk betyder, men grundskola torde de flesta ha ändå.
Så kom då förklaringen Daniel.
SRF ser hellre att djur lider en långsam död än att man genomför eftersök.
Helt otroligt!
http://www.rovdjur.se/viewNavMenu.do?menuID=4&oid=3206
Spiken i kistan för löshundsjakten?