Ska vi se om vi kan hitta några fel?
Många har ringt, mailat och kommenterat här på bloggen och undrat vad som är så tokigt med den framställan om konsekvensutredning av löshundsjakten som landade på Landsbygdsdepartementet häromdagen. Jag tänkte vi skulle se om vi kan hitta några vid en snabb genomläsning av de 7 sidorna som ni kan hitta här. Jag tänkte vi skulle ta det i punktform:
”Det finns ingen reglering av hundjakten i jaktlagen” – De måste ha missat §6, §27, §29, §32, §35 och hela jaktförordningen samt Länsstyrelsernas möjligheter att reglera hundjakten genom t ex hundförbud vid skarsnö. Vidare har vi särskilt specificerade tider för jakt och jaktträning med hund. Ren lögn.
”Sverige är ett av få länder som tillåter jakt med lösdrivande hund” – Det enda land jag känner till, i hela världen, som förbjudit detta är Holland. Ren lögn.
”Lösdrivande hund” – Jag har aldrig hört det uttrycket förr så jag kollade ”lösdrivare” på Wikipedia. ”Att föra en sysslolös tillvaro, förbjudet i svensk lag mellan 1885 – 1964”. Onekligen intressant val av term på en sorts hund, kanske ingen slump?
”Löshundsanvändningen har ökat de senaste decennierna” – Enligt den statistik jag har från Kennelklubben är det precis tvärtom. Ren lögn.
”Det krävs ingen utbildning av den som jagar med lös hund” – Jo, man måste idag ta Jägarexamen där en mycket stor del avhandlar just jakt med hund och hur du väljer och sköter din jakthund. Däremot krävs ingen utbildning för att få ha andra hundar, det skulle man kunna diskutera, särskilt om man är intresserad av djurskydd… Ren lögn.
”Endast ett fåtal tjänstehundsgrenar får jobba med lös hund” – Alla jag känner till får göra det…
”Jakten pågår en stor del av året” – Njaä, läs lagen och jakttiderna så ser man att detta inte är sant.
”Vargens naturliga beteende måste beaktas, inte bestraffas” – Vackert! Det är naturligt för råttor att invadera våra hus, fästingar att suga vårt blod, älgar att äta upp våra tallar, bävrar att gräva sönder våra banvallar, hackspettar att hacka sönder våra hus, rådjur att käka upp våra trädgårdsland… Är det bara vargens ”naturliga beteende” som måste beaktas?
”Fredat vilt ofredas vid jakt, det finns belagt flera gånger” – Jo, vi släpper löshund cirka 2 miljoner gånger / år i det här landet. Självklart inträffar olyckor. Frågan är om ”flera gånger” av miljontals tillfällen är anledning att utreda en verksamhet? Känns som det finns en del annat mer angeläget att utreda. Vargens konsekvenser för de i Konventionen om biologisk mångfald fastslagna principerna att traditionellt hållbart brukande ska bevaras och värnas kanske?
”Försäkringsstatistiken” – Man ”glömmer” att nämna att jakthundarna är de friskaste raserna som lever längst och besöker veterinären minst. Bland ”traumatiska skador” finns de dock med i betydande omfattning. Det konstiga är dock att det över huvud taget finns hundar som inte jagar med där. Hur kunde de bli dödade av rovdjur, trafik och annat om de inte får vara lösa? Hade man orkat titta på andra länders skadestatistik skulle man sett att svenska jakthundar är de särklassigt mest försäkrade och minst olycksutsatta.
”Löshundsjakten utsätter jaktbart vilt för lidande” – Här har man uppenbarligen inte läst de svenska studier av såväl rådjurs- som har- och älgjakt med hund. Stressen är med dagens för ändamålet framavlade hundar minimal.
”Plotthundsjakt liknar engelsk rävjakt” – På vilket sätt? Att hundar används? Det är onekligen rätt stor skillnad på en räv och en björn och på att släppa max 2 hundar eller 40.
”Löshundar angriper tamdjur” – Japp. Det hade dock varit klädsamt med siffror. Av 2 miljoner släpp händer det kanske 100 gånger, eller? Stort problem? Man vill kartlägga kostnaderna, trots att man själva skriver att detta tas om hand genom direktreglering eller hundägarens ansvarsförsäkring…
”Löshundsjakten skrämmer hundrädda människor” – Jo, särskilt eftersom de hundarna ofta är ”energiskt” skällande… Jag har aldrig någonsin hört talas om detta problem. Vill man hävda att det skulle vara ett problem kanske man skulle ha en enda siffra med? I alla de undersökningar jag sett är vargen, björnen och vildsvinet av samhället betraktat som ett betydligt större problem för bär- och svampplockning än hundar. Självmål?
”Löshundsjakten skapar trafikolyckor” – Nej. Vi har idag statistik så att vi kan bryta ned olycksstatistik geografiskt och över tid. Olyckorna ökar med ökad rörlighet genom brunst och då viltets rörelser i gryning och skymning sammanfaller med pendlingstrafiken. Detta påstående kan man skrota direkt.
Deras hundhistoria lämnar mycket i övrigt att önska, inte många rätt där.
”En långbent hund skulle snabbt hinna ikapp ett rådjur” – Njaä. Knappast va?
”För en harhund är luktsinnet viktigare än långa ben” – Intressant. Så alla Sveriges stövarägare har fattat fel?
”Jakt med drivande hund kan ske med en, två eller tre jägare tillsammans” – Hoppsan. 4 är olagligt eller?
”En stående fågelhund står så nära fågeln att den inte vågar lyfta” – Ahaaa! Så det är därför fågeln lyfter när hunden på jägarens kommando går ännu närmare?
Retriever är mig veterligen ingen hundras. Labrador retriever eller Golden retriever är det däremot. ”Rysk laika” har jag nog heller aldrig träffat på…
Beskrivningen av älghundar är onekligen rolig. Jag har själv aldrig varit med om en älghund som börjar skälla på långt håll för att närma sig eller ett ”gångskall” men det kanske händer till helgen?
”Vid vildsvinsjakt ska spetsarna helst också driva när vildsvinet går undan” – Jaså?
”Kortdrivande hundar saknar krav på spårnoggrannhet” – Jaså, det är därför vi t ex testar unga wachtelhundar på osedda harar på fält…
”Det finns bara två raser som används som kortdrivare, wachtel och tyskterrier” – Oj. Spaniels, andra terriers, blandraser, vorsteh, weimaraner…
Det här var vad jag direkt, utan att leta referenser, hittade vid en enda genomläsning. Ni är välkomna att fylla på listan…
Daniel även om jag sällan håller med er så är det första jag gör efter jag kommit hem att läsa era inlägg och jag tror dessa har en stor betydelse i ett längre perspektiv
Mvh Tommy
Per Bengtson Jag tycker om nästan alla slags hundar och en Akita är något alldeles specielt vackert
Jo det är sant att jag brinner för min jakt med mina hundar eller rättare sagt det är mit liv
Jag lägger ner hundratals timmar varje år på att hjälpa nybörjare men även äldre jägare med skyttet och framför allt säkerheten. Att vara jägare innebär att man har ett strikt ansvar för det man håller på med Djuren vi jagar skall tillfogas så lite stress och lidande som möjligt mäniskorna i vår närhet skall inte behöva vara oroliga när vi jägare är i skogen
och vi skall störa så lite som möjligt Säkerheten är det viktigaste och där vilar ett stort ansvar på jaktledaren och det skall alltid finnas en jaktledare även om vi bara jagar Rådjur eller räv
vilket garanterat missas 50 % av jakterna det har i år hänt några tragiska olyckor som ganska säker hade kunnat undvikas om man jobbat hårdare med just säkerheten
Stoner Personligen så tycker jag det är bra med dessa Blogg inlägg eftersom alla kan delge sin åsikt i dom aktuella Frågorna
Har Jägareförbundet skickat in någon skarp skrivelse till Regeringen om detta? Har Jägareförbundet begärt någon miljökonsekvensutredning av varg i Sverige? Om inte tycker jag att det ska skickas in omedelbart istället för att tid läggs på tramsiga blogginlägg av det här slaget.
Rovdjursföreningen med flera må vara dåligt insatta i detaljerna för hundjakt, men andemeningen i deras skrivelse går inte att ta miste på. Och den står klar även för en helt oinvigd.
Tommy Olsson: Det glädjer mig att du reagerar på de händelser jag beskrev istället för att komma med bortförklaringar, men jag är inte förvånad. Vi står väldigt långt ifrån varandra i den här frågan du och jag. Ändå måste jag säga att det framgått att det bakom din ganska bryska och burdusa framtoning står en godhjärtad människa med karaktär och stark känsla för rätt och fel. Jag hoppas du fortsätter skriva dina kommentarer för det finns inte många här på bloggen som visat mig så tydligt hur starkt man kan brinna för jakten och ändå inse att den inte står över precis allt annat här i världen.
Det har alltid funnits jakthundar i min släkt och det finns många i byn jag bor i utkanten av, och visst är det tuffa och ibland rentutav stenhårda hundar. Framförallt när jag var liten fick jag lära mig det ett par gånger. Men eftersom jag har en 55+ kilos american akita med tusentals år av jakt, vakt, och illvilja mot andra hundar inpräglat i generna, dessutom uppbackad av en 30-kilos högenergisk spets tar jag numera inga risker att en stackars ovetande jakthund skulle leta sig in på min tomt…
Till sist kan jag inte låta bli att länka till en urgammal bild av hur akitorna jagat björn i japan i ett par tusen år (de jagade i par, alltid en tik och en hane tillsammans). Hade den typen av jakt de en gång togs fram till varit tillåten i Sverige hade jag tagit jägarexamen imorgon dag:
http://www.akina.se/Bildmapp1/MatagiS2B.jpg
(Förlåt om det blev lite off-topic Daniel)
Läser man lite äldre jaktlituratur & pratar med lite äldre jägare (Mig själv inkluderad)
så är beteckningen ” löshund” väldigt specifik.
Löshund är en ställande älghund inget annat.
Vet man inte detta så kan det bli ganska förvirrande att läsa lite äldre böcker för i dessa står det att jakt med löshund är unikt för Norden.
Tror till och med att det står så i de första jägarexamen böckerna.
Förövrigt så tror jag inte att vi behöver vara så bekymrade över denna skriften har inte läst något om den i DN/SVD/Expressen eller Aftonbladet.
//Lasse D
Oskar,
Tack!
Jag gör det så gärna, men jag slutar att hjälpa dig om du ställer orimliga krav på mig…
Denna skrivelse har nog Erlandsson redan arkiverat i papperskorgen. Om de inte använder den som driftkucku på någon jaktfest. Skiten hade inte ens platsat som en wikipedia artikel om jakthat med så många faktafel.
@Peter! Du har precis lyckats göra en heltäckande beskrivning över rovdjursföreningens medlemmar. Hur kan någon ta denna minoritet galningar på allvar? Jo andra galningar/idioter
Vad gäller jakthundar som angriper tamvilt, så händer det men väldigt sällan. Det ska dock inte få hända, en jakthund ska vara avlad och tränad på sådant sätt att den endast avfångar skadat vilt eller på kommando. Ett mycket större problem som jag hör från bönder kring de större städerna är folk som kommer och hetsar sina kamphundar på deras tamboskap…. Detta är ett reellt problem och hade varit mer allmännyttigt för dessa organisationer att jobba med att förebygga.
Jag blir allvarligt oroad av att vuxna människor lyckas få till så många sakfel. Det är ju oerhört pinsamt och jag tror och hoppas att de faller på eget grepp. Jag skulle gladeligen bjuda in dem till en dags jakt med mina drivande hundar så de ser hur det går till i verkligheten. Många jaktmotståndare har faktiskt inte mycket annat än Walt Disneys Bambi att relatera till. Det är nog den filmen dessa herrar sett, om och om igen!
Egentligen skulle man inte annat än skratta åt hela historien. Att lämna en framställan om konsekvensutredning som från början till slut är behäftad med sakfel som man aldrig sett tidigare. Men, Daniel! jag blir ändå rädd, vem minns inte Winberg (S) och hennes påhitt vars (ingrepp) i vår jakt lever kvar än. Det vi sett tidigare är att precis vad som helst kan få gehör och gå igenom, särskilt i våra frågor där det finns stora kunskapsluckor bland politikerna. Nu finns det för all del även politiker som jagar och till och med använder såväl stövare som älghundar, men dessa måste också våga stå upp och försvara vår sak vilket jag tror ofta uteblir.
I många år arbetade jag på ett distriktskontor för ett av våra större partier, bara som vanlig anställd men, bland de politiker man träffade vet jag bara en som man kunde föra ett samtal om jakt och hundar med, de är tyvärr inte så många.
Vi får se vad som görs med framställan men vad som helst kan hända.
Daniel
Jag säger bara lysande!
Försök att få ut detta i så många medier som möjligt för detta är sådan fakta som allmänheten lätt tar till sig och är man osäker så är det lätt att kontrollera.
Sådant vinner vi på inte att raljera med att vi vet hur det är i skogen, vi vet att vi vet hur det är och står till i skogen men för många så är vi bara ute och skjuter, de tror inte att vi har någon substans och bakgrund till det vi säger.
Stort tack till alla modiga jägare som hjälper oss att hålla naturen i schack, så att inte älgarna äter upp våra skogar, bävrarna inte stoppar våra tåg, vargarna inte äter upp våra barn eller hackspettarna inte hackar sönder våra hus!
(OBS ironi!)
Ser några som litar på Eskil men där går nog gränsen för min del
han var en av dom som inte stog upp för oss när lisensjakten begravdes
att lita på den mannen är jämförbart med att kyssa en huggorm det är stor chans att det går galet
Daniel ja att få med din skrivelse i någon insändare är väl svårt men skicka den till departementet eller kanske vi kan få med den i någon TV debatt den är värd ett bätre öde än att stanna här på Bloggen vilket i och för sig är jättebra
Per Bengtsson det är snudd på katastrof när jägare beter sig på det viset att ta jägarexamen idag handlar väldigt mycket om säkerhet med all rätt och jag tror våra ungdommar är väldigt försiktiga men tyvärr finns det en del lite äldre jägare som inte riktigt kopplat ihop jakt med säkerhet hmm får säkert skit för detta men det är mina erfarenheter
Däremot skall man nog inte underskatta jakt hundar jag har själv haft shäfer Rottweiler doberman och olika vallhundar tuffa hundar men jämfört med en tränad jakthund är dom som pudlar för många år sedan blev en av mina Drever hanar attakerad av en Rottis hane min hund var kopplad i löplina som var godkänt på den tiden Ägaren till rottisen fick bära sin hund i en filt efter ett rejält slagsmål
Ägare till jakthundar som attakerar tamdjur bör i mina ögon omedelbart skjuta sim humd eller låta en vetrinär sköta avlivningen kan man inte ha bätre koll på sin hund eller lära den skilnaden på vilda och tama djur så är man inte lämplig som jakthunds ägare
Problemet med de åsikter som framförs i skrivelsen är att de är ganska vanliga. Ju längre från ett jord- och skogsbrukar samhälle Sverige kommer desto längre kommer också medelsvensson från det faktum att något faktsikt måste dö för att man skall kunna äta kött.
Genom att så otroligt många idag ser kött som något som finns i charken och inte något som en gång gått i en hage eller i en skog förfasas de över jägarnas ”grymhet.” Hur många svenskar har varit med på en djurslakt? Hur många har besökt ett kläckeri? Ett ganska talande exempel såg jag i ”Så mycket bättre” när Laleh började gråta när de klippte får; hon tyckte helt enkelt synd om fåren som inte verkade vilja bli klippta.
Jakt är förovisso ingen mänsklig rättighet, men det jägarkåren måste förstå är att det är fler som inte jagar än de som gör det. Vi måste bli smartare i marknadsföringen av jakt, vi måste påvisa att en väldigt stor del av jakten är viltvård. Vi måste få svensken att förstå att jägarkåren i gemen inte är en skjutgalen och inskränkt djurhatare.
/Jonas Strandberg, Remmarn
Ville bara säga att det är som vanligt klockrent när Du skriver Daniel.
Skrattade så jag kiknade – fortsätt så med dina härliga bloggningar!
jag kommenterade detta på riksjägarsajten med att Ann D från den obskyra föreningen gett den ”subversiva enfalden ett ansikte”. Ännu ej publicerat…
Bra synpunkt Björn! I fallet pudel kan man också fundera på hur hälsofrämjande och naturligt det är att klippa dem så att de liknar engelska trädgårdsbuskar… Nej, i Djurskyddet Sveriges framtidsvision har vi nog bara nakenhundar (som är framavlad på defekter!) som vi bär runt på i väskor för att de inte ska frysa ihjäl.
Kalle: Min teori är att det är en beställning ”inifrån”. Med den här drapan kan man kryssa för ”motstånd mot jakt-krysset” på Naturvårdsverket och i Maria Ågrens världsuppfattning är det nu Sveriges delade uppfattning, att löshundsjakt är en undantagsverksamhet som vi borde lägga ned. När Susanna Löfgren valda att göra hoppet med tre fallskärmar och fjorton skyddsnät (därtill ett vadderat golv) och satte tilldelningen i 2011 års licensjakt på varg så löjeväckande lågt (”Vi valde en försiktigare tilldelning i år”) ryckte Maria Ågren snabbt ut till hennes försvar och hävdade att det fanns de som tyckte att tilldelningen var alldeles för hög (syftade på hennes vänner på SRF, de som författat den här skiten), men också de som hade synpunkter på att den var för låg. I hennes värld var det säkert helt perfekt (de fanns helt enkelt någon som tyckte både det ena och det andra). Skendemokrati, sa Bull! På samma vis är det helt vansinnigt att SRF öht får en representation i VFD och diverse arbetsgrupper som på något vis kan påverka naturen. Det bedrivs jakt på i princip hela Sveriges landareal exklusive byggnadsplanerade ytor och tomtmarker. Jägare har därmed ett intresse och är en relevant intressent på hela denna areal (Sveriges natur). De här SRF:arna är så få och så dåligt spridda att de helt kan förbises. Det finns t.ex. fler jägare på mitt lilla kontor än vad det finns SRF:are i hela den här kommunen. I antal är vi hundrafaldigt större, i fysisk närvaro över marken kan vi lägga på en eller två tiopotenser. Hur kan vi då jämställas med dessa lilleputtar i någon som helst fråga som berör naturen?
Daniel, du har fel angreppssätt:
Hitta det som är rätt i skrivelsen går betydligt fortare än att lista det som fel, det är knappt lönt.
Hoppas att departementets tjänstemän får sig ett gott skratt;)
Kan inte låta bli att kommentera på denna blogg istället för att göra en själv för att försöka hålla ihop tråden. En av organisationerna som skrivit under begäran om utredning av löshundsjakten är ”Djurskyddet Sverige”. Jag undrar hur bevandrade de är med svensk djurskyddslagstiftning egentligen? Eller de kanske bara väljer att titta på den när de passar deras syften? Läs denna paragraf ur vår djurskyddslag först…
4§ Djur skall hållas och skötas i en god djurmiljö och på ett sådant sätt att det främjar deras hälsa och ger dem möjlighet att bete sig naturligt.
…ge dem en möjlighet att bete sig naturligt..?! Jämför sedan en älghund eller stövare i ett jägarhem med en mops eller pudel inne i storstan. Vilken hundägare bryter egentligen mot vår djurskyddslagstiftning?
Nu har även jag lyckats ta mig igenom denna fantastiska skrivelse. Det känns inte som om jag bor på samma planet som författarna. Jag har läst mycket märkligt genom åren, men det här tenderar att fullständigt radera ut allt annat mätt i märklighet. Jag skulle skämmas ihjäl om jag lämnat ifrån mig något så urbota inkompetent. Dessvärre är det denna kunskapsnivå man ligger på i dessa organisationer. Jag tror författarna var oerhört stolta när de lade den på brevlådan.
Hur tas nu detta emot, kan man undra.
Ja, Eskil lär väl sätta i vrångstrupen när han ser alla felaktigheter. Men hur kommer man att reagera? Finns det den allra minsta kunskap i dom som läser det här, så går det omgående i runda arkivet. Men jag är f-n inte säker. Det verkar som att när det kommer inlägg i debatten från den sidan så hanteras de på ett speciellt sätt. Man överser med det mesta från myndighetshåll.
Om jag skulle skriva i ett dylikt ärende och räkna med att få någon respons, så skulle jag lägga ner oerhörd kraft på research, i synnerhet om jag ej själv besitter kunskaper i ämnet. Här verkar man inte ens bemödat sig ens att använda något så enkelt som Wikipedia, eller vilket uppslagsverk som helst. Faktafelen formligen kastas omkring. Daniel har räknat upp en massa, och det finns lika många fler. T.ex. ”De kortbenta drivande hundarna är av yngre datum än de långbenta och har en ännu inte hundraårig
historia i Norden.” Medveten lögn eller bara fel? I Wikipedia står det om t.ex. om tax. ”Rasen har funnits i Sverige sen 1600-talet, möjligen ännu tidigare.” Jag läste själv jaktskildringar av Gustav Schröder som barn och han jagade hare med tax i Värmland runt 1870. På den tiden kallad ”Dachsbracke”. Alla felaktigheterna i skrivelsen borde i rimlighetens namn diskvalicera den från all betydelse.
Men som sagt, jag är inte säker, avståndet mellan jakten, jägarna , landsbygdens folk
och dessa betraktande människor företrädelsevis från storstäderna har aldrig varit större. Man är snart inte förvånad över någonting som kommer från SRF, WWF m.fl. SNF, denna en gång så fina organisation snurrar runt i det ena falsariet efter det andra. I tidningen Land har man placerat en gråtande björn som säger att blåbären är slut? Öhhhh. Härom veckan gick man ut med felaktiga gränsvärden i matfisk. Ordföranden i SNF står engagerat och pratar skit i snart sagt varenda nyhetsprogram.
Min spaning är således som följer: Fakta är inte längre viktigt ! Allt handlar om mediatid/plats. Fakta som många av oss anser som avgörande i alla sammanhang, är av helt underordnad betydelse. Hur länge man kan hålla en fråga vid liv hänger på den näring som man genom media kan ge den. Om man dessutom bombarderar politiker och myndigheter med diverse skrivelser och krav, så tenderar svaga politiker, för övrigt helt beroende av media, att se sanningar som inte finns.
Nej, jägarbröder/systrar, det här liknar f-n ingenting, frågan är om vi ska behöva ut med plakaten, eller om vi ska börja krossa rutor på ovanstående föreningars kontor. Det vi gjort fram tills nu har iaf varit verkningslöst. Förhandlingslösningar med folk som inte vet vad de pratar om är som bekant inget alternativ. Med denna skrivelse, försvann all eventuell trovärdighet som en fjärt i universum.
Vad säger ni, kan vi formulera en liknande skrivelse beträffande en konsekvensanalys om vargens fortsatta utbredning över landet? Är det ens någon ide´? Vi kan ju iaf undvika att grunda den på felaktigheter.
”Att rovdjur ibland angriper tamdjur, både hägnade och frigående, är ett välbelagt faktum. Att lösa hundar
förorsakar problem av samma art och i förmodligen likartad omfattning är mindre känt. Det är dock ingen
tvekan att hundars, och då främst lösspringande jakthundars angrepp på tamdjur kan vålla stora skador
och Lammproducenterna har påtalat problemet under uppmärksammade former.”
Jag håller på att bryta ihop av skratt just nu, snacka om att ta argument och använda dom när det passar sina egna syften.
Per: Du är en klok och resonabel man med huvudet på skaft med empati i bagaget.
Om vi resonerar som du och jag skulle vi med en saklig diskussion faktiskt kunna komma ett steg framåt. Vi skulle kunna ta reda på varför vissa revir aldrig rör hundar medan andra gör det konsekvent. Vi skulle kunna titta på rationella åtgärder för att skydda hundarna. Vi skulle kunna ”ta bort” särskilt ”aggresiva revir”, förutsatt att de är genetiskt mindre värdefulla. Vi skulle kunna titta på varför vissa hundraser abgrips och dödas oftare än andra som jobbar på samma sätt. Listan kan göras lång. Men, angriper man hela hundjakten och kräver en konsekvensutredning kan det aldrig komma något gott ur det hela…
Jag har haft liknande tankar som du om kunskap och hur vi ska hantera rädsla och oro. Jaktpressen kan dra sitt strå till stacken, tveklöst, och andra organisationer kan nog också bidra. Kanske främst genom att enbart förstå och visa empati och förståelse… Som all viltförvaltning handlar det här mer om människor än djuren och biologin. Det är nedslående för oss vetenskapsmän, om jag nu får drista mig till att titulera mig så fortfarande, men för oss som jobbar med praktisk viltförvaltning är det ett faktum att brottas med dagligen.
Daniel, jag tror faktiskt att vi är överrens. Risker ÄR svåra att förhålla sig till, i synnerhet eftersom vi aldrig kan eliminera dem helt. Dessutom har den upplevda risken inte alltid något att göra med hur stor den reella risken faktiskt är. Jag har funderat mycket runt just den biten sen jag började läsa din blogg för ett par år sedan, och jag har faktiskt delvis ändrat ståndpunkt vad det gäller det. För några år sen undervisade jag en del i miljöriskanalys. I det sammhanget är risker bara siffror och antingen är risken lägre än en viss accepterad nivå, eller också är den högre. Den reella risken för att en varg dödar en hund är betydligt lägre än en del andra risker som vi och samhället gladeligen accepterar, och jag var förundrad över hur folk kunde missa detta. Sen kom jag på mig själv med att tänka att jag skulle vara betydligt mer vaksam på varg om jag släppte den något mindre av mina hundar i vargrevir. Varför då? Jo, för att den största hunden som har en mångtusenårig bakgrund att ge sig i kast med björn (om än små asiatiska sådana) och annat storvilt skulle ha betydligt större chanser att överleva en vargattack. I samma stund som jag tänkte tanken slog det mig att om nu risken för en vargattack är så liten så finns det ju ingen som helst anledning att resonera på det viset. Ändå skulle jag göra det, och plötsligt hade mina ögon öppnats inför det obehag som jägare i våra varglän känner. Så jag har blivit betydligt mer öppen för att ta hänsyn till upplevda risker, men då gäller det att komma ihåg det alltid och inte bara när det gäller risker som man själv upplever som besvärliga. Men om vi ska jämnställa upplevda risker med reella så tycker jag att det är viktigt att det sker i kombination med försök mildra och lära människor hantera risker som upplevs som större än vad de faktiskt är, snarare än att underblåsa och bekräfta rädslorna. Där tycker jag faktiskt att bland annat jaktpressen har en hel del att lära.
Vad det gäller skjutandet runt mitt hus så tackar jag för omtanken och råden! I det första fallet var det en hopplös situation. Det skulle inte spelat någon som helst roll vad jag sa till de människorna. Nu har jag flyttat därifrån. De jägare som sköt fågel ur borna för ett tag sen där jag nu bor var väldigt generade över att de inte la märke till mig förrän den andra fågeln trillade död ner på mig… Vi hade ett långt och trevligt samtal och jag hyser absolut inget agg mot dem.
Jag förstår att Kerstin gärna duckar nu. Hon försvarade detta! SRF är nu helt rökta. Kanske gör de comeback under nytt namn. Naturvårdsverksföreningen? Svenska rovdjursälskarna? Kerstin behöver heller inte göra sig besvär. Och nej, det är ingen förmildrande omständighet att hon är medlem i SJF och kallar sig jägare.
BAH!!! Ni ser väl längst ner på deras sketna dokument! Signerat av 2 idioter i…just det, STOCKHOLM!! Långt i från skogar, myrar och dånande ståndskall!! Skriv ut skiten och använd det till det enda, att torka sig med på dasset o spola ner ljugeriet!!
Första tanken som slår mig. Hade varit kul att vara en fluga på väggen när Eskil Erlandsson öppnar skivelsen… Inte minst eftersom han själv är uppväxt med stövarjakt sedan barnsben och fortfarande inbiten jägare. Hm… undrar hur många punkter han håller med om…
Hahaha, Daniel!
Jag tror det du har skrivit kan räcka ganska långt eller vad tror du själv.
Erlandsson och co måste väl även dom ta detta med en nypa salt och samtidigt asgarva.
Jag tror att stollarna kryddat sin text med en massa värdeladdade hemskheter i syfte att få Sexpressen och Aftonpisset att hänga på. Det är så uselt skrivet så något departement lär inte bry sig. Alltså skriver de för att skapa rubriker.
Daniel förutom alla dessa fakta fel ser nog vilken erfaren texttolkare som helst alla simpla tjuvknep !
#”guilt by association”…
” jakt med så kallade plotthundar. En jaktform som har likheter med den i Storbritannien kritiserade och nu förbjudna rävjakten, men med artskillnad när det gäller villebrådet och som i vårt land gäller björn”
Nedan finns självklart ingen koppling till löshundsjakt men syftet att förknippa lösa jakthundar med hundbett är tydligt!
#”bedrägliga argument”…
”Hundrädsla hos människor är en realitet. Ser man till att tusentals människor årligen söker läkarvård efter skador förorsakade av angrepp från hund, är rädslan både förståelig och motiverad.”
liknande fega tjuvknep fullkomligt dryper texten av!!
Om man nedan tar bort lodjur och björn vilket man bör kunna utan att påståendet blir falskt visar sig denna absurda mening …
”Ett förhållande som också bekräftats vid flera tillfällen då fredade vargar………..med kapacitet att fysiskt försvara sig mot påträngande hundar, gett skador på ofredande hundar med påföljande begäran om skyddsjakt.”
Att man konsekvent skriver ”Hundar” och inte ”hund” är väl för att man ska föreställa sig ett ojämt läge där flera hundar ofredar en ensam varg, allt i syfte att förvrida verkligheten för mottagaren som jag är övertygad om inte är Eskil utan allmänheten!
Jag tolkar detta som ett mycket aggresivt frontalanfall som bör ta striden (slutade vara en debatt för länge sedan) till en helt ny nivå!
Läste någonstans att anfall är bästa försvar och att försvar endast är att förlora lite i taget, detta ska vi nog fundera över! vi är nu under anfall och hur agerar vi då?
Skicka detta till berörda på Landsbyggdsdepartimentet som info (om det går). Det är nog inte säkert att dom har tillräkliga kunskaper.
Tommy: Tyvärr är det omöjligt att få in så här långa texter på insändarsidor. Men, underskatta inte bloggen, den läses av många, även på departementen…
Jävla idioti!!!
Nu får det fan vara stopp med dessa jävla påhopp!! Gå in på SV rovdjursföreningen och läs deras förbannade angriparskit! De är jaktfientliga i allra högsta grad och det måste vi slå ner aggressivt! Sverige är ett land för jägare och skogsmänniskor och det måste vi slå vakt om innan det är försent! De jägarhatande föreningar som poppat upp är baserade i storstäder av miljö och vänsterpartister, de lever i lägenheter och är rena psykfallen! Ensamstående celluitstinna kärringar utan körkort och lika ensamstående grönsaksätande män som säkert vapenvägrat i värnplikten, slödder!!! Till råga på allt så äger de varghybrider som de drar med sig på sina förlöjligande demonstrationståg!
De ska ge fan i våran jakt och i det vilda överhuvudtaget! De är så löjligt inkompetenta i naturlära så det stinker om dem! Nu enar vi oss och sätter ner foten en gång för alla!!!
Jägarhälsning från smålandsskogarna i nysnö!
Per: Jag misstänkte att du hade synpunkter, vilket är helt i sin ordning, jag la inte så lång tid på det där inlägget…
Du har en sund syn på problematiken, till skillnad från de som skrivit framställan. De faktiskt vargdödade hundarna är försvinnande få i det stora hela. Det kusliga med vargproblemet är rädslan och obehaget. Risken. I vargrevir har du den ständigt närvarande, även om den är liten, och det upplevs som ett stort problem. Särskilt som vi nu har några miljoner hektar vargrevir i det här landet. Alla andra risker kan vi på olika sätt hantera och behärska samt minska, åt vargen finns ingen som helst bot. Där har du pudelns kärna.
Vad gäller trafikolyckor så händer det givetvis att jägare, deras hundar, bärplockare, skogsmaskiner och hundflanörer stöter iväg älgar som passerar vägar. I jaktfallet ska man då ställa denna risk mot risken om man inte jagade älg med löshund. Jag är rätt säker på att risken ökar rätt snabbt om vi inte kan begränsa älgstammen med löshundsjakt.
Du verkar bo i High Chapparall? Låter inge vidare… Men visst har mycket i jakten blivit bättre sedan Jägarexamen infördes och fick genomslag? Jaktkulturen utvecklas precis som annan kultur. Sedan verkar du ha väldigt arga hundar… Skämt åsido, visst kommer det alltid att hända olyckor och konstiga saker med en sådan enorm verksamhet, det får vi nog tåla. I ditt fall kanske det varit mer än vad man kan acceptera och då tycker jag du ska göra något åt saken. Ta ett snack med ditt lokala jägareförbund eller jägarna direkt. Ingen ska behöva ha hagel vinande i husknutarna, det är inte OK.
Gustav tror du att dom som sitter i lansbygdsdepartementet har större kunskap
än dom som skickat skrivelsen
och är dom intreserade av att ta reda på fakta
Det är just detta som är risken att vår löshunds jakt försvinner eller att det blir sådana inskränkningar så hela ideen är borta
Sanslöst bra skrivet av dig tar av mig keppsen Att mina wachtel tikar sliter ut pälsen på hakan och skinnet på näsan betyder alltså att dom inte är spårnoga
måste säga att det går bra att jaga ensam med Wachtlar och terrier en Wachtel skall driva minst 5 min och max 30 minuter för att tillgodogöra sig poäng vid jaktprov alla jakthundar har sina för och nackdelar jag har haft många olika raser men nu har jag hittat rasen som passar just mig
Jag har aldrig haft jakthundar som jagat eller rivit tamdjur skulle jag få det så finns det hagelskott att bota sådant med
kan du inte skicka in detta till pressen som ett bemötande av osanningarna
Om man byter ut en del ”hund-ord” mot ”varg-ord” i skrivelsen blir det ganska tydligt att man värnar om folk som är hundrädda, men ger fullständigt tusan i dem som upplever vargen som ett bekymmer.
Hundrädsla (Vargrädsla?) hos människor är en realitet. Hundar (Vargar) som ofta är…….skrämmande för hundrädda (vargrädda) personer. Något som omvittnat avhåller människor från att idka ett önskat naturnära liv med bär- och svampplockning under en stor del av året. Att löshundsjakten (vargen) därför har en betydande negativ påverkan på hundrädda (vargrädda) människors livskvalitet torde vara ställt utom all tvivel och utgör ett problem. Ett annat problem är jakthundar (vargar)…… i områden nära bebyggelse och som uppsöker fastigheter och skapar olägenhet för boende.
Daniel, tack för listan! Det blev genast mer konstruktivt!
Sen kan jag ju min vana trogen inte låta bli att fastna för ett några av sakerna du skriver. Det första är: ”vi släpper löshund cirka 2 miljoner gånger / år i det här landet. Självklart inträffar olyckor. Frågan är om ”flera gånger” av miljontals tillfällen är anledning att utreda en verksamhet?” Tja, vad säger du själv? Ett tjugotal vargdödade hundar på dessa 2 miljoner löshundssläpp är ju tydligen värt att stida för iallafall. Jag säger inte att det är fel, men kan du förstå de som tycker annorlunda utifrån din egna text ovan?
Det andra är: ”Löshundar angriper tamdjur – Japp. Det hade dock varit klädsamt med siffror. Av 2 miljoner släpp händer det kanske 100 gånger, eller? Stort problem?” Återigen Daniel, vad tycker du själv? Är 100 hundangrepp på 2 miljoner släpp ett mindre problem än ett tjugotal vargangrepp per 2 miljoner släpp?
För det tredje: Att jaktrelaterade viltolyckor i trafiken inte inte är tillräckligt vanliga för att kunna säkerställas statistiskt innebär inte att de inte sker. Min sambo och hennes familj höll på att mista livet i just en sån olycka. Är några tiotal såna olyckor per år ett stort problem eller inte?
För det fjärde: ”…man måste idag ta Jägarexamen där en mycket stor del avhandlar just jakt med hund…” Jag hade för ett antal år sedan ett flertal gånger jakthundar springande på min tomt, men eftersom det dessutom ven gevärskulor (eller kanske snarare hagel) runt huset vågade jag mig aldrig ut för att säga ifrån eller iallafall få en förklaring. Är denna kunskap något man förvärvar när man tar jägarexamen? Numera kommer det tack och lov inte några jakthundar i närheten av vår tomt. Jag håller tummarna för att det kommer förbli så eftersom de skulle de bli uppätna av mina hundar, vilket hade kännts för jävligt rent ut sagt. Däremot höll jag på att få en död fågel i huvudet när jag gick ut till bilen för att köra till jobbet för ett tag sen, men de jägarna hade iallafall vett nog att be om ursäkt för att de skutit fågel som satt i träden vid min tomtgräns och jag dessutom höll på att få en av dem i huvudet.
Du missade informationen om kortdrivande hundar
”Jaktformen är vanligast i Sydsverige och bedrivs som ensamjakt eller av två eller tre jägare tillsammans.” -Här är det tydligen också olagligt att vara fler än tre… Vet inte heller hur effektivt det är att jaga ensam med en kortdrivare. Fast lite längre ner i texten står det i och för sig att man ska vara flera jägare. Att motsäga sig själv efter bara fyra rader är ju rätt bra det också.
Pinsamt att skicka ett sådant dåligt formulerat dokument till Landsbygdsdepartementet fullt med faktafel. *Facepalm*
Lysande Daniel! Glöm inte publicera din lista i de tidningar som tog in balkongbiologernas hemvävda verklighetsuppfattning. Jag kunde inte låta bli att brista ut i skratt…
Ja förutom dessa punkter har jag under grythundar hittat följande!
Hundraser som främst används är olika sorters borderterrier såsom
border, jack russel och tax, företrädesvis korthårig.
Inte visste jag att Borderterrier var ett samlingsnamn för olika terrierraser??
Daniel. Avsikten med skrivelsen har ingenting med omtanke om några djur att göra. Den är författad för att få en jaktfientlig respons hos en jaktokunnig allmänhet. Därför har den skrivits utan hänsyn till fakta. Man vill få läsaren att få en viss uppfattning. Alltså en enda stor medveten lögn. Kom ihåg vad en propagandaminister sa på nittonhundratalet. ”Upprepa en lögn tillräckligt många gånger tar folk det som sanning”.