På senare tid har vi sett allt desperatare utspel från betraktarsidan. De vill begränsa eller helt förbjuda löshundsjakt, de skickar egna vinklade rapporter om lodjursjakten till viltförvaltningsdelegationerna och de protesterar vilt mot varje beslut om skyddsjakt på varg. Varför kommer utspel på utspel just nu? Jo, de noterar samma sak som jag, opinionen håller på att vända. Det är allt fler som genomskådat betraktarsidans ensidiga argumentation. Deras bidrag till en rovdjurspolitik som både tar hänsyn till rovdjuren och människor är lika med noll! Visst de stängslar någon enstaka fårbesättning i PR syfte, nu senast i Kronoberg, men endast på ena kortsidan av hagen var det någon som påstod. Men i övrigt är de emot alla beslut som tar hänsyn till människor och som syftar till att begränsa de stora rovdjuren. De protesterar mot i stort sett varje beslut.
Elva distrikt i JRF gjorde förra veckan ett utspel om nollvision för varg, vilket inte ens har stöd i den egna riksorganisationen. Expressen skrev om det och genomförde parallellt en webbomröstning. – Ska vargen få finnas i Sverige, var frågan? 62 procent av de 11 442 som röstat sa att de INTE vill ha varg i Sverige. Nu är jag inte så naiv att jag tror att de speglar svenska folkets inställning. Men det är ett tydligt tecken på att opinionen vänder. Ett sådant resultat hade varit omöjligt för bara ett par år sedan.
Normalt står vi jägare ensamma i snålblåsten och debatten. LRF, SSR, Jordägareförbundet m fl har varit nöjda med att vi tagit striden. Tyvärr har passiviteten gynnat betraktarsidan som helt fräckt har gjort rovdjurspolitiken till en fråga om jägarna mot resten av samhället. Den strategin fungerar inte längre. De mullrar i hästfolksleden, det mullrar i bygdegårdsföreningar, de mullrar i djurägarleden, det mullrar i renägarleden och ”vanligt” folk protesterar hos länsstyrelsen. Möjligen blir det ett kort uppsving för beraktarna när de kommer med sina snyftartiklar om Skultuna valparna, men det blir kort, mycket kort. För vem skall de nu sikta sin giftpilar mot då vanliga jägare inte får delta och avlivningen sker från helikopter? Kort sagt, opinionen vänder!
Förlåt Victor Rangner
Viktor Ranger Varför skall det finna landsbygd kor får och svin Kött mjölk o grönsaker kan vi ju köpa i affären
OJOJOJ
Gunnar, jag tycker att du uppmanar till att inte ta livet tillräckligt mycket på allvar.
http://www.dn.se/nyheter/varlden/rysk-polis-i-strid-med-vargar
Som om det vi inte tror oss kunna påverka, kan vi inte heller påverka. Det finns en känd berättelse om hur ”inlärd hjälplöshet” fungerar. Man har en rovfisk i ett akvarium. Så sätter man en glaskupa över rovfisken. När man gjort det, släpper man ner de fiskar som rovfisken brukar äta upp. Nu när rovfisken ser sitt byte simma omkring i akvariet, omöjliga för rovfisken att hugga på, så ”lär” sig rovfisken till slut att den inte kan ta sitt byte. När det nya mönstret är väl inlärt, så tar man bort kupan och rovfisken har lärt sig att bytet inte går att ta. Så kan de andra fiskarna simma lugnt omkring i akvariet, utan att behöva bli jagade av rovfisken.
Man skulle kunna tro att ”inlärd hjälplöshet” inte fungerar på rovfiskar. Men den saken är säker; att ”inlärd hjälplöshet” fungerar på människor. Några kan anse att detta är positivt; människor går att förändra till det bättre. Andra anser att man skadar människorna genom att tvinga dem till att inte följa sina drifter och behov. Detta gäller t ex människor som envist bara vill leva av vegetarisk föda.
Angående överbefolkningen i världen, så tror jag att den i mycket är beroende av ett försäkringssystem som finns bland fattiga och outbildade människor. I min fars familj fanns det föräldrarna och sedan min far och hans åtta syskon. I länder där det finns stor fattigdom, återfinns fortfarande systemet där barnen ska försörja sina föräldrar, när föräldrarna blir gamla och orkeslösa. Därför ser man till att barnen får så god utbildning som möjligt. För att senare kunna utbilda sig till t ex lärare eller läkare.
Vi har som sagt haft samma system här i Sverige. Innan den svenska staten började garantera ett försäkringssystem som inte var beroende av individerna i en familj, släkt eller klan. Man kan se samma händelseförlopp på Irland. Katolikerna fortsatte att föda många barn, medan protestanterna födde få barn, men med en säkrare framtid. Katolikernas barn emigrerade till USA och skaffade sig utbildningar och arbeten där, t ex till poliser eller militärer. Samtidigt söker sig människor från andra länder till Sverige, vilket gynnar den svenska befolkningen, då man inte behöver betala ut så mycket skattemedel på barn och ungdomar som ska växa upp. De invandrare som kommer hit från andra länder, kan sätta igång och arbeta så fort de lärt sig att tala och skriva svenska, samt räkna och någon slags praktisk utbildning. T ex inom sjukvård och omsorg.
Eftersom jag bor i Hässelby Gård, kan jag se många människor på torget, i affärerna och i buss och tunnelbanor, när de möter det svenska samhället som det ser ut idag. Säkert kan de se all vår rikedom som vi har omkring oss. som att vi bor ensamma i, med deras mått mätt, stora lägenheter med stor bostadsyta. De är vana vid trångbodhet och att umgås socialt dygnet runt. Medan vi svenskar gärna vill ha ett större utrymme omkring oss, utan att känna av andra människors närhet.
Där jag bor, liksom på andra ställen i stockholmstrakten, byggs det nu för fullt med bostäder. Fram till år 2014, räknar man med att femhundra lägenheter ska ha byggts, både bostadsrätter och hyresrätter. Till dessa bostäder måste man också planera annan allmän bebyggelse, som utrymmen för människor som vill motionera, eller barn som vill leka och spela spel utomhus. Eftersom varje hushåll idag har en eller två bilar, så är det redan nu trångt med bilar på gatorna. De som står parkerade och de som ska transportera varor och tjänster.
I innerstan har man börjat med trängselskatter, men det hindrar inte att det blir allt fler människor som utnyttjar trottoarerna till alla de olika fordon som ska kunna serva och hjälpa människor där de bor. Barnvagnar, cyklister, människor med rollatorer, inline-åkare, rullskidåkare, människor med hundar, shoppingvagnar och olika slags försäljare med flera. Alla som ska rymmas på samma trånga utrymme. De gator och torg som finns idag, har växt fram organiskt då husen byggdes mellan 1800-talet och fram till vår tid.
Man räknar redan nu att staden Stockholm kommer att växa ut runt Mälaren till att bli en större stad, kanske med namnet Mälardalen. Så att alla små städer runt Mälaren kommer att förbindas med tunnelbanor, tvärbanor och bussar. Utvecklingen kommer säkert också att fortsätta ut mot den stockholmska skärgården. Så att människor flyttar ut närmare Waxholm och Värmdö.
http://www.dn.se/sthlm/nacka-far-tunnelbana–om-tjugo-ar
När du skriver att människor bör ha rätt till att bestämma hur de vill bo, i närheten av naturen, så tänker jag att vi alla idag styrs av var de företag finns som kan och vill anställa fler människor. Redan nu är det inte längre frågan om vilka arbeten som behövs utföras, d v s en brist på mänsklig arbetskraft. Utan istället vilka företag som har behovet av att anställa människor till sina företag.
http://www.dn.se/ekonomi/detta-oroar-svensken-mest-1
Vilket är viktigast; att människor slipper vargar i sin närhet, eller att de har elektricitet till sitt boende?
För över tio år sen gick jag två utbildningar till distansarbete. Företaget Uppdragsutbildningen Kvalitetsdata, eller som det senare hette, UKD Distans, körde sina kurser med visionen om att fler skulle kunna distansarbeta i framtiden. Vad jag vet, så är UKD Distans lagd i malpåse, när visionen inte stämde överens med verkligheten. Det fanns helt enkelt inte tillräckligt många företag som var intresserade av att ha sina anställda arbetande hemifrån eller från slags arbetsstationer i mindre samhällen.
Därför tror jag att många människor, svenskar, som idag bor kvar på landsbygden eller i mindre orter, känner att trycket på dem, att flytta till större orter eller städer, ökar. De försöker då hitta en slags nostalgi-strategi, för att avkräva städerna och företagen att de boende på landsbygden ska kunna bo kvar.
Sedan riksdag och regering drog in på arbetsplatser kopplade till det svenska försvaret, har allt fler svårt för att finna sin försörjning nära naturen. Det enda de kan göra för att påverka politikerna är att försöka skapa en slags ”hotbild”. T ex att naturen utgör ett hot.
Men jag, inklusive många stockholmare, har också min härkomst från landsbygden. Då mina förfäder någon gång på artonhundratalet blev tvungna att söka sig till stockholm och sälja sin gård nära naturen. För att börja arbeta inom industrin eller något statligt företag. Min farfar, från roslagen, blev militär. Min morfar, från trakten Varnhem och Skara, blev polis.
Ser man tillbaka i tiden, har det funnits gott om sysslor som kunde utföras i hem på landsbygden. Det vanligaste var väl stickmaskinerna, när fruarna i hemmen kunde sticka plagg som sedan såldes av textilföretag. Eller annat hantverk som utfördes i gårdarna och som såldes på marknader, av handelsresanden eller gårdsfarihandlare. Idag finns det väl fortfarande några gårdar kvar som säljer mejeriprodukter eller har djur som slaktas och säljs vidare till livsmedelskoncerner.
Allt detta kan säkert upplevas som ett hot eller ett tvång av dem som bor kvar nära naturen. Men vi som redan bor i städerna, vet att det bara är en tidsfråga tills att de som bor i glesbygden nu, erkänner att de har flyttlasset stående på gården. De måste flytta dit där arbetena finns. Eller effektivisera eller skapa nya produkter, t ex ekoturism eller guidade turer runt i vildmarken. Så länge som vildmarken nu finns kvar, orörd.
Så när du nu skriver att ”Opinionen vänder!”, så skulle man anta att svenskarna, de som bor i storstäderna eller som är på väg att flytta dit, väljer att antalet vargar ska skyddsjagas.
Men jag tror hellre att dessa blivande storstadsmänniskor, gärna vill vända sådana frågor ryggen. Några ”motståndsmän” håller ut och försöker hålla frågan aktuell, för det ger deras liv mening. Men Svenska Jägarförbundet vet nog redan nu, att även detta förbund drabbas av ”medlemsflykt”. Liksom de politiska partierna och de religiösa sekterna. Människor har ont om tid, vill ha mer tid till att leva i sina familjer. Men ofta måste välja att arbeta övertid för att kunna ge sina barn en god uppfostran och utbildning.
Victor Rangner, såg ett program med Hans Rossling härom dagen. Han menar att befolkningsökningen stannar vid 10 miljarder, helt enkelt för att mortalitet och nativitet tar ut varandra. Det har med åldersstrukturen att göra. Det är en massa människor, men om han har rätt stoppas alltså befolkningstillväxten.
Nu är de problem som du beskriver väl stora för att gemene man skall orka bry sig. Vi nöjer oss med det lilla, som hur rovdjuren påverkar våra intressen. Jag kan inte se att det är fel. Våra ”små” problem kan inte förringas med att det finns större för mänskligheten. Sverige kommer att se helt annorlunda ut om 50 och 100 år. Vi kan inte ens föreställ oss hur det kommer att se ut ens i vår vildaste fantasi. Förändringar går fortare för varje år, inte långsammare. Men vi vet att vi kan påverka våra liv i det lilla och på kort sikt. Låt oss få den möjligheten utan att förringa det strävandet genom att belysa hela mänsklighetens problem. Att begränsa eller inte begränsa vargstammen lär inte påverka vår framtid i någon riktning. Men om vi inte kan enas om en så enkel sak så lär det bli mångfalt svårare att lösa dina problem.
Hej Gunnar! Tack för trevligt svar! Jag tycker att debatten om vargen och andra frilevande rovdjur har gått i stå. Därför att man bryr sig hellre om någon som drabbats, än åt en långsiktig planering. Vi stockholmare fick nyligen veta att vi kommer att uppnå antalet 2,5 miljoner invånare till år 2030. Jag tycker att man måste vara realistisk, och då blir man snart också pessimistisk. Därför finns det också anledning att se vad människorna kan göra, istället för att lägga skulden på de frilevande djuren. Redan nu har antalet svenskar boende i städerna blivit fler än svenskar boende på landsbygden. Inget tyder på att företagen kommer att flytta sina tillverkningsindustrier till den svenska landsbygden. Hellre flyttar de den till länder i Sydostasien, där det finns både billig och kompetent arbetskraft. Kina tillverkar ju redan idag det mesta av tillbehör till den elektroniska industrin. Just nu går en svensk serie på teve, som heter ”Äkta Människor”. Många vill kanske kalla serien för en ”science fiction”, men då glömmer man bort att industrirobotar redan idag tar över sådana arbetsuppgifter som ses som farliga för människor, eller som för tråkiga.
Jag kan förstå de jägare som ser jakten som sitt ”Livets Mening”. Men de bör också vara medvetna om att det är ett privilegium som de kanske inte kommer att få behålla så länge till. Det har ju länge funnits en slags ”Åsa-Nisse-kultur” i Sverige, där man skämtar lite om tjuvjakt, tjuvfiske och att inte följa den svenska statens eller Naturvårdsverkets paragrafer till punkt och pricka. Så gick plötsligt samma kultur över till att bilda en slags ”motståndsrörelse”, riktad mot ”överförmyndarstaten”, men med skjutvapnen riktade mot t ex vargen. Eller fiskare som vill få bort säl och skarv, för att de äter upp yrkesfiskarnas levebröd.
När det första världskriget var över, trodde man inte att det skulle kunna följa något värre än det. Men så kom det andra världkriget. Som ledde fram till olika slags organisationer som skulle förhindra ett tredje. Där ibland hoppet om att människor aldrig skulle våga ett tredje världkrig, därför att då skulle man använda atomvapen och andra direkt destruktiva vapen för hela mänskligheten. Men idag hoppas fortfarande ”utvecklingskramarna” (till motsats mot ”utvecklingsfientliga) att vi människor ska kunna flytta över hela den kreativa mängden av mänskligheten till en annan, orörd och oförstörd planet. Men vad ska människorna leva av på den planeten? Kan det finnas älgar, rådjur, lax och foreller även i de markerna. Eller kommer människorna flytta över alla sina problem även till den nya hemplaneten? Liksom vi flyttade över det vi hade både till Grönland och Australien? Det är alltför lätt, menar jag, att människorna bara vill se de problem som finns i närheten av stugknuten just nu. Men räknar de att deras barn kommer stanna och växa upp i den rovdjurstäta skogen, eller kommer barnen att söka sig in till storstäderna, för att få arbeta med datorspel, film och musik? Hur kommer alla stadsboende människor värdera en natur som de ytterst är beroende av för att leva vidare, men som de sällan eller aldrig ser eller förstår?
Sådana frågor tycker jag är mer väsentliga än om vargarna ska få bli tjugofem stycken till, eller om de har ätit av nöjesjägarnas frysboxförråd…
JonnyPuma…
Jag tror också att vargen kommer att leva kvar i Sverig. Risken är bara att ni kramar ihäl den….
Victor Ragner, jag vet inte riktigt vad du vill ha sagt med ditt inlägg och vad det har med opinionsfrågan att göra. Men i sak håller jag med om mycket av det du skriver.
Jag väljer att tolka det som att du menar att vi människor alltid kommer att göra egoistiska val. Det som gynnar mig eller befolkningen får i längden företräde. I så fall är vi överens. Jag hävdar alltid att såväl bevarande eller utrotning (extremerna) görs av egoistiska skäl. Det är i sak ingen skillnad. Den som vill bevara allt och tycker att naturen sköter sig bäst självt väljer den linjen för att han/hon har en idiologisk övertygelse. Den håller bara i en situation av överflöd. Den dagen resurserna krymper och maten inte räcker till kommer även denne att kräva nyttjande av naturen och begräsning av t ex vargar. Omvänt är den som vill utrota också en egoist, möjligen ärligare, utifrån sina värderingar. Bevararen ser sig inte sällan som osjälvisk företrädare för djuren och naturen. Men andra arter lär överleva oss, men kommer världen att se annorlunda ut.
Så det bästa för alla vore om vi kunde enas om att vi måste bruka jorden, ta hänsyn till varandras intressen i hopp om att inte allt skall gå åt skogen. Men när det t o m finns de som framför att vargen behövs i Sverige för att den motverkar klimatförändringar så måste jag säga att det finns lite hopp om en vettig dialog.
Johnny ”puma” Höglin, att du inte märker att opinionen vänder kan ju bero på att du hänger för mycket på en viss typ av sidor. Välkommen till verkligheten. Vem är det som säger att vargen inte kommer att leva i Sverige, det är väl knappast det frågan handlar om- Lär dig leva med att vargen kommer att jagas!
Det är lätt att stirra sig blind på ett problem och en lösning, t ex att det är vargarna som söker upp människornas boning. Läs gärna min blogg! Har skrivit om andra ”lösningar” till ett annat, större och allvarligare problem. På lite mer än hundra år, har mänskligheten ökat från 1,65 miljarder individer, till 7 miljarder. Och ökningen fortsätter. Som exempel på vad en ökning av mänskligheten skulle påverka Sverige som land, jämför jag med Nederländerna. Nederländerna hade år 2010 492 invånare per kvadratkilometer. I Sverige hade vi år 2010, 22 invånare per kvadratkilometer.
http://www.landguiden.se/Statistik/BefolkningSprak?id=471#countries=SWE
Enligt en mycket enkel beräkning, så om vi här i Sverige skulle ha samma befolkningstäthet som man har idag i Nederländerna, så skulle Sverige ha en befolkning på 177 miljoner invånare. Någon vill kanske räkna bort ytor i Sverige som inte kan bebyggas på grund av berg, sjöar, lermark eller liknande. Men det finns inget hinder för att bygga till några våningar på höjden.
Redan idag har städernas invånare ökat i förhållande till landsbygd och glesbygd. Mycket av den mat vi äter, är importerad från andra länder. Enligt en siffra från Civilförsvarsförbundet, skulle den svenska vildmarken kunna försörja 50 000 invånare. Sveriges befolkning skulle alltså inte kunna överleva på jakt, fiske och samlande av växter. Om vi skulle leva på vilda djur, så skulle med all säkerhet harar, rådjur och älgar snart vara utdöda i den svenska faunan. Likt när yrkesfiskarna klagar på att säl och skarv äter upp fiskarnas blivande fångst. Eller uttrarna som äter upp odlad fisk. Så för varje gång som vår egen art Människan känner av konkurrens med vilda, frilevande djur, så ska dessa djur decimeras till antal.
När en björn blir väckt i sin långa sömn på vintern, skadas en jägare svårt och blir förd till sjukhus. Björnen anses farlig och dödas.
Mer av sådana händelser kommer att uppstå. Medan människorna sitter framför sina apparater hemma och på arbetet, får de aldrig en helhetsblick för vad som händer i den svenska naturen, i den europeiska naturen och i världen som helhet.
Liksom George Orwells roman Djurfarmen, så återstår till slut bara människor och grisar. Och, som det också står i romanen; det är svårt att se skillnaden:
http://en.wikipedia.org/wiki/Animal_Farm
Vi människor blir tvungna att tänka alltmer kortsiktigt, eftersom vi har påbörjat den banan för länge sen. För att pensionssystemet ska gå ihop, måste vi bli fler och fler. De efter oss, ska betala in skatt så att vi får ut det som vi en gång betalt in i skatt.
Vi blir bättre på att hantera sjukdomar, skador och andra händelser som kan vara avgörande för mänsklighetens utveckling. Därför vill man knappa in på nationalparker och marker där t ex samerna har sina renbetesmarker. Vi måste få in mer utländskt kapital. Det vi har som fortfarande går att sälja i en eller annan form, är de marker som än idag står orörda. De som i framtiden ska bli till utrymme för vindkraftverk, prospektering av metaller och mineraler. Hoppet om att finna gott om uran, som kan bli till bränsle för kärnkraftverken. Och så de marker som i framtiden kan bli till turistområden ”nära naturen”.
Detta var bland det mesta nonsens hittills. Opinionen vänder? Ja, kanske enligt er interna press vill det väl vinklas så för att hålla lågan uppe, i bästa stalinistmanér. Det finns bredare perspektiv än era Facebook och varghatarsidor ska du se, och den opinionen rimmar illa med din. Ta en titt själv, vetja.
Vargen kommer fortsätta leva kvar i Sverige. Lev med det bara.
Till Johan: Jag instämmer i stora drag i det du skriver. För mig är det OK med den reglerade jakt man hade ett par år. Sedan kan man alltid diskutera formerna för den, men en poäng bör ju vara att det är de drabbade jägarna och bönderna som bör sköta den, inga helikopterskyttar! Man måste också hitta en hållbar lösning för de bönder som fortfarande håller djur.
@Jan Åhman
Givetvis tillhör viltet inte någon, det står även i lagen. Det handlar i grunden om att samsas mellan olika intressen, komma överens och ha förståelse och tolerans för varandras olika åsikter och viljor tänker jag.
Min ståndpunkt är blott den att om jag ska vilja/kunna fortsätta jaga så vill jag ju att det ska finnas bytesdjur i skogen även i framtiden.
Jag jagar i Dalsland, där jag är med i 2 jaktlag. Jag betalar 13.800 kr i arrende varje år för rätten att jaga på marken. Det ena laget består av 31 personer och det andra består av 11. Totalt har vi i bägge lagen 7 vuxna älgar och 8 kalvar i tilldelning.
Rådjur jagar vi knappt längre på grund av rovdjurstrycket. Förr om åren sköt man mellan 50-60 rådjur per år för att hålla stammen i balans.
Jag har inga problem med att rovdjuren äter lite vilt, men helt oreglerat blir det ju inget kvar till mig som jägare, som med rådjuren. Kan du förstå att jag tycker det är ledsamt och trist?
Kan du tänka dig att gå med på att begränsa (inte utplåna) vargstammen så att jag och andra kan få möjlighet att fortsätta att jaga?
Till Michael M. ??!! Jag har då aldrig sagt åt någon att flytta av det ena eller andra skälet! Jag tycker att det är berikande med de stora rovdjuren, men jag inser också att det innebär stora problem. Inte minst för de lantbrukare som ännu håller ut med djurhållning. Det jag kan reta mig på är den del av jägarkåren som driver vargfrågan som om de ensamma ägde allt vilt i det här landet. Därför detta påpekande om vildsvinen. Antagligen är det till stor del samma folk som har planterat in dessa djur och nu låter dem sprida sig över landet utan hänsyn till de problem de skapar för andra människor, exempelvis undertecknad som varje år får använda ptskilliga timmar för att återställa de skador de åsamkar mig vid vårt sommarhus. Men du kanske kan komma och stängsla åt mig?!
Anders Hermansson.
Jag tror världskrig är lite för stort för mig att diskutera, i alla fall här. Jag koncentrerar mig om ”inbördeskriget”.
Citat Mats S. Johansson, 23 januari, 2012 kl 10:28: ”Det som pågår är ett krig om den framtida kontrollen av svensk vilt- och natur-förvaltning med vargen som vapen.”
Det är bra att Johansson har observerat att det är ett krig som pågår, men om vad är vi inte överens. Avgående VD för WWF Inc. är Carter S. Roberts, (går tillbaka till General Electric Inc.), är mer inne på att göra reservat av en stor del av jordens yta. Detsamma tycks gälla WWF:s Russel E. Train och Richard Moss. Man kan notera att Moss är chef för WWF’s klimataffärer. Så Mats S. Johansson, nog är det ett krig som pågår, men inte är det om vilt- och naturförvaltning utan det är som alltid i alla krig frågan om kontrollen över land. Vilt- och naturförvaltning används tillsammans med klimathotet för att finansiera propaganda och som vapen för att få bort lokalbefolkningar. Naiva ekologister används som fotsoldater, och som brukligt i krig så kommer INTE fotsoldaterna att få vara med att dela på krigsbytet, utan de får smulorna och har att se fram emot ett stadsliv i fattigdom och tristess. Smuts, bostadsbrist och hunger kommer allt fler till del i takt med att sunt förnuft tappar terräng, ungdomsarbetslöshet är en säker början. Ett belysande fall är vad som hände den ursprungliga lokalbefolkningen och vem det är som nu härskar i vad som kallas Krügerparken i Sydafrika. Målar jag fan på väggen? Jag skulle bli lycklig om så visar sig bli fallet – men jag ser få tecken i den riktning. Även om en vindkantring skett i vargfrågan så är det föga troligt att rovdjurspolitiken kommer att ändras i tid; skall landsbygden blomstra så behövs hjälp och inte det stjälp som rovdjurspolitiken är.
Kerstin Fredin.
På tal om att lära.
För lite mer än 10 år sedan skrev SRF följande om Illegal jakt:(i er rovdjurpolicy)
”För hotade eller sårbara arter skall allmänna medel bekosta bevakning av bon, lyor, etc
där så är nödvändigt. Sådan bevakning skall ske av länsstyrelsernas naturbevakare
och/eller andra som utsetts på ett sätt som säkerställer tilltro till deras kompetens och
pålitlighet. Polis och åklagare skall ges tillräckliga resurser att upptäcka och beivra illegal jakt. Straffsatserna skall vara sådana att de verkar avskräckande.”
2007 kom BRÅ’s stora utredning med bl.a ny fakta om hur man bäst bekämpar tjuvjakt och miljokriminalitet.
2009 kom rovdjuruppgörelsen med stöd av samliga partier utom V och MP.
Strax efter anmäler SNF/SRF Sverige till EU och saboterar därmed en plan byggd på forskning som ni i samma policydokument säger er umhulda.
Ni litar tydligen så mycket (se ovan) på vissa av länsstyrelsens naturbevakare att ni, trots att deras arbetsgivare gått offentligt ut och tagit avstånd från deras uttalanden, presenterar deras privata uttalanden som sanningar i senaste numret av er tidning.
Jag frågar dig igen, både som privatperson och som styrelsemedlem i SRF: Vad har du för ursäkt?
PS. Jag tror inte du svarat på frågan om den s.k. uttolkningen av er rovdjurpolicy fortfarande gäller. Ja eller nej? DS.
Mats, jag kan självklart inte allt, och ger mig sällan in i diskussioner där kunskap saknas helt.
Jag har i princip bara rent ytliga kunskaper, men då på ganska många områden. Lär mig hela tiden något nytt, både om rovdjur och om människor.
Det jag har lärt mig under åren, är att själv försöka ta fram fakta bakom alla de påståenden som dyker upp. En riktigt bra metod för lärande var just att vara inne och kommentera på Jakt & Jägare under några år.
Gunnar OM ni hade tagit till en hårdare attetyd direkt när licens jakten togs bort kanske vi varit i ett gynsammare läge nu
Min uppfattning har ni väl alla förstått för länge sedan. Visst är det fördelaktigt om man kan komma varandra närmre via en sansad dialog men då krävs att motståndarna är så utrustade mentalt att dom har förmågan att se till fler individer än sig själv
Hur det ligger till med det behöver jag väl inte nämna
Det är den enskilda mäniskans rätt att leva som man gjort i generationer som är viktig
det är den vi måste försvara inte Rovdjurs Vara eller inte
Tyvärr är det för sent att tala om att man lever när locket är igenspikat
Rätt, Gunnar!
Allra minst vargen!
Mats S Johansson, att vara tålmodig och taktisk lönar sig för det mesta. Tyvärr är det allt fler som inte tror på det längre. Möjligen kommer det att krävas hårdare tag för att våra intressen skall erkännas och respekteras. Dagens rovdjursutveckling är orimlig, ja rent av idiotisk. INGEN vinner på detta i längden.