Vargar, viltolyckor och eftersök

Det blir allt fler som börjar inse problemen med en tät vargstam. Igår kunde vi se ett inslag i Värmlandsnytt om ett nytt problem som samhället ställs inför och det lidande som blir en indirekt följd av en ökande vargstam. Allt fler eftersöksjägare vågar inte längre släppa sina hundar på en skadad älg eller ett skadat rådjur. Risken är helt enkelt för stor att hunden skadas eller dödas av varg. I just den frågan är vi dessutom överens med våra meningsmotståndare i debatten.

Rovdjursföreningens Roger Olsson och Djurskyddets Sten Stensson skriver t ex i sin skrivelse om utredning av löshundsjakten konsekvenser till regeringen ”att hundar löper risker att skadas och dödas vid konfrontation med varg. Det är dock ett naturligt beteende för varg och lösningar måste beaktas för att skydda både hunden och vargen.”

Gustav Fridolin, Miljöpartiets språkrör svarade Svensk Jakt, - Jag kan inte säga att det ska vara förbjudet att jaga med löshund i ett vargrevir, men när det görs måste man vara medveten om riskerna, och göra allt för att minska dem.

Inte sällan framförs t o m den absurda idén att löshundsjakt borde förbjudas helt, eftersom den påstås störa vargar och hundarna löper stor risk att dödas. Läste någonstans att någon jämförde löshundsjakt i vargrevir med att släppa sin hund på en motorväg.
Vi är alltså eniga om att ju fler vargar vi får, ju större blir problemen och riskerna för hundarna ökar. I konsekvensens namn borde alla inse att den jägare som inte vågar släppa sin hund under vanlig jakt i vargrevir, självklart inte heller riskerar sin hund bara för att någon annan kört på en älg. Vi jägare är precis så medvetna om riskerna med varg som Fridolin säger och det är för att minska den risken som många inte längre släpper sina hundar på trafikskadade älgar i vargrevir. Jag gör det inte heller!

Det går att spåra med hunden i band, men om älgen inte är mycket svårt skadad krävs det många passkyttar och långa spårningar. Var hittar man dem en sen lördagskväll i mars eller på midsommarafton?  Den som gjort eftersök på en älg med avslagen käke eller med ett brutet ben vet att det kan bli mycket svårt att avliva den utan lös hund.

Nu börjar även polisen inse problemet, allt fler jägare väljer nämligen att hoppa av eftersöksorganisationen för att de inte anser sig kunna fullgöra sin uppgift. Allt fler älgar kommer att få lida med avslagna käkar och ben. Ett långt lidande som ofta slutar med utmärgling och död. Tyvärr tror jag inte vargkramarna kommer att erkänna problemet. Det enda som spelar roll är att inte en enda varg far illa, att hundratalstals älgar och rådjur riskerar att få lida struntar de fullständigt i.
Jag kommer att fortsätta att göra eftersök i vargrevir, med min spårhund. Däremot skulle aldrig äventyra min löshund Aikas liv för att någon annan kört på en älg i ett område med många vargar. Så vad gör jag när Roger Olsson, SRF och Sten Stensson Djurskyddet kör på och skadar en stor vildsvingalt i ett vargrevir? Jo, jag lånar ut ett koppel och ett tomt halsband till dem så kan de göra eftersöket själva. En skadad vildsvinsgalts lidande är väl inte mindre än en vargs? Vad eller vem de stoppar i halsbandet är upp till dem. Löshund skall vi ju enligt dem inte använda i vargrevir.