I tisdags hölls konferensen Large 2012, om viltskådning, rovdjursturism och jaktturism. Den bild som givits i jaktpressen sedan konferensen har väl inte direkt varit positiv… Det gäller inte minst Stefan Fölsters utspel om att jägare borde jaga elektroniskt dvs ”på låtsas”. Själv var jag på dialogmöte om naturvård i skogen den dagen, och kunde därmed tyvärr inte vara med på konferensen. Jägareförbundet fanns dock representerat, både med talare och med deltagare. Den bild jag fått av mina kollegor är inte lika nattsvart som bilden i delar av jaktmedia, sett ur ett jägarperspektiv. Men det finns all anledning att hålla sig ”på tå” i den här frågan…
Rika vilstammar kan självfallet stå för ekosystemtjänster i form av att beta, och samtidigt beskådas av turister, även när jakt är ett av förvaltningsverktygen. Foto ©: Fredrik Widemo.
Man har länge flaggat för att olika former av ekoturism kommer att komma starkt, och det är ingen tvekan om att vi måste vara med i den diskussionen. Jag har i mina senaste inlägg här på bloggen lyft fram vikten av att fler i samhället får en relation till naturen, men även till ett hållbart brukande av den. Bägge aspekterna ligger i mina ögon solklart i vårt intresse, och här måste vi ta en aktiv roll. Vi är många aktörer som försöker få ut fler i naturen, men det är förstås upp till oss som jägarorganisation att även tydligt föra fram budskapet att jakt är en viktig form av hållbart brukande av den biologiska mångfalden. Är vi inte med och tar hand om den biten kan det sluta vart som helst…
Det är även viktigt att ha proportionerna klara för sig; idag finns det enligt de siffror jag sett tre företag som bedriver näringsmässig rovdjursturism, och det finns lika många hundra företag som bedriver näringsmässig jaktturism… Det krävs inga djupgående analyser för att inse att även om större rovdjursstammar måhända skulle vara positivt för rovdjursturismen, så skulle de sannolikt påverka jaktturismen minst lika mycket men negativt. Ser man till arbetstillfällen och näringsverksamhet på landsbygden finns det alltså liten eller ingen anledning att särskilt fokusera på större rovdjursstammar. Starkare viltstammar generellt kan däremot vara intressant…
Parallellt med diskussionerna om olika former av ekoturism och dess betydelse har Rewilding Europe vuxit fram. Rörelsen arbetar för att skapa ett ”vildare” Europa, med starkare viltstammar. Framför allt vill man ha starka stammar av klövdjur, som genom sitt bete påverkar sin omgivning. Detta har klara positiva effekter ur ett naturvårdsperspektiv, och erbjuder samtidigt rika möjligheter att uppleva viltet i sin naturliga miljö. Sett ur vårt perspektiv så erbjuder självfallet starkare viltstammar ökade möjligheter till jakt. Det vore dessutom förstås milt talat skönt med en syn där det är både naturligt och eftersträvansvärt att klövviltets bete påverkar växtligheten…
Samtidigt innehåller dagens rewildingkoncept även delar som vi inte gärna kan ställa upp på. I de kärnområden som man vill skapa ska man eftersträva att ”naturliga processer”, i form av predation och födobegränsningar, reglerar populationerna. Här vill man att jakt skall vara förbjudet. Utanför kärnområdena kan dock ”starkt reglerad, uthållig” jakt tillåtas. Det talas även en hel del om vad som är ”naturligt”, och rörelsen uttrycker även att det skall finnas ”optimala” populationsstorlekar (underförstått ej reglerade av människan). Man blandar friskt mellan rejält flummiga begrepp och en uttryckt vilja att genom utsättningar återskapa en varierad och rik fauna. Mycket av tankegångarna är uppenbart sprungna ur ett centraleuropeiskt perspektiv, och det är även tydligt att man tvingats till en hel del kompromisser mellan olika aktörers intressen. Vilket onekligen gör det hela en smula spretigt.
Är detta något för oss? Delar av det ligger helt i linje med våra intressen, medan andra delar lika tydligt går stick i stäv med vår syn på människan som en del av ekosystemet och betydelsen av hållbart brukande av mångfalden. Här skall man dock ha klart för sig att även de som är viltskådare ser sig som brukare.
Ibland görs här åtskillnad på brukare och betraktare för att göra en poäng av våra skilda intressen. Den moderna synen på det hela är dock att vi alla är brukare, men av olika resurser. En del brukar enbart så kallade ”kollektiva nyttigheter”, vilket är resurser som inte förbrukas när de konsumeras. Någon annan kan exempelvis njuta av att titta på samma älg som jag just tittat på. Eller på samma utsikt. Har jag redan fällt en älg kan dock inte någon annan också göra det. Vad man kallar det hela spelar kanske mindre roll, men vi ska ha klart för oss att vi redan befinner oss där samhället ser på besökaren i landskapet som en brukare som man måste ta hänsyn till. Bland annat inom markanvändningen.
Dessa frågor är riktigt heta, och kommer bland annat att tas upp på Skogsriketkonferensen den här veckan och på Öster Malmadagen den 1/3. Tveklöst måste vi arbeta aktivt och målmedvetet för att slå vakt om våra intressen. Även om det finns problem ur vissa aspekter, så finns här även stora möjligheter till en positiv utveckling och ändrad grundsyn på viltet som resurs. Men då krävs det att vi är med i en aktiv dialog om utformningen av koncepten.
Fredrik W.
Jag trodde att SJF fortfarande är insyltat i vargvalpsutsättningen. I Gunnars trådar verkar det som om han hoppas att utsättningarna ska lyckas.
Sture,
jag tror väl inte riktigt att ÄSO:n skapats för att uppnå GYBS för älgar… eller vargar, för den delen. Och som du säkert vet deltar vi inte längre i arbetet med att förankra utsättningarna.
Viltförvaltningsdelegationerna ska fatta beslut om riktlinjer för klövviltstammarna i länen, och ska där bland annat ta hänsyn till att det ska finna tillräckligt födounderlag för rovdjuren. Eftersom vi vet att älgstammens storlek vid en etablering är viktig för den framtida stammens storlek måste man här även planera för eventuella framtida etableringar; det är för sent att börja spara när vargen väl etablerat sig.
Detta mantra har jag och vi kört en stund nu, bland annat här, men visst är det under det kommande året som tanken måste omsättas i skarpa beslut.
Fredrik Widemo .
Älgskötsel områden är beräknade så vi ska kunna få GYBS för älgarna. Är det inte dags att börja fundera på vargskötselområden ? Djurparksvargvalpar ska i samråd med SJF planteras ut i vilda vargars lyor . Deras avkommor ska ge vargpopulationen GYBS-status. Vargar äter många älgar. Om inte älgarna räcker till att föda den nya genetiskt friska vargstam som föder stora valpkullar uppnås inte GYBS utan nollvisionärerna får sin önskan uppfylld. Detta tål att tänkas på i den vargdebatt som nu pågår.
Kalle- Jepp det finns mufflon på en del öar i Bohuslän. Och dom gör en fantastisk nytta! Hör av Dig om Du vill veta mer
bobe@qivittoq.com
Fredrik.
Du har helt rätt, begreppet rewilding är öppet för tolkning och jag tror att en någorlunda sansad tolkning inte innebär så stor skillnad mot den utveckling vi redan idag kan se här och var.
Många jaktlag jobbar redan nu för att förbättra älgstammen, björngömslen och olika djur och fågelsafaris förekommer på åtskilliga ställen redan och sannolikt kan man utveckla detta ytterligare genom ett bra samarbete mellan t.ex. jägare och andra brukare lokalt.
Snacket om att i princip utrymma stora områden och låta naturen sköta sig själv där tror jag dock man skall ta med en stor nypa salt.
Rewilding och naturturism måste utvecklas tillsammans med dom som bor i området och inte i konflikt med dom.
Som Kalle skriver så har vi ju redan stora vilda områden i dom nordliga nationalparkerna och frånsett Rapadalen är det nog ingen större trängsel där.
Det är kanske där man borde satsa hårdare för att se om man kan få mer liv i turismen.
Den här killen Fölster är ju rikemännens springpojk så vad han föreslår kan det ju ligga lite tyngd bakom, men jag tror ändå att mer extrema tolkningarna av begreppet rewilding aldrig kommer att bli verklighet.
Förhoppningvis kan det istället bli kapital tillgängligt för meningfulla satsningar i glesbygden, men det kräver nog att organisationer som t.ex. SJF är med och håller dom värsta vildhjärnorna på marken.
Fredrik.
) Man ser inte mycket ifrågasättande på deras egen hemsida, blogg elle FB.
Jag håller definitivt med dig. Konceptet är brett och delar av det låter intressant om än lite mycket Holland/naturromantik-inspirerat. SJF måste se till att man är med, inte bara för att se vad det är, men också för att kunna påverka. (innan det är för sent (ironi))
Men vart tog Staffan vägen? Jag trodde han skulle ta chansen att svara på frågor och ta chansen att rätta upp eventella missuppfattningar (ex. Fölsteruttalanden) i en konstruktiv debattmiljö här på bloggen.(på dina vilkor givetvis, Fredrik
Eller är det så att de tror sig ha så bra vind i seglen redan, alt. kan allt, så de inte behöver lyssna på våra synpunkter?
Kalle,
Rewildingprojektet drivs och stöds av många olika grupper med olika agendor.Anders Hermansson ondgör sig över dem som vill tjäna pengar på det hela, medan du lyfter fram extrem naturromantik som drivkraft och ekosofer har nämnts tidigare i tråden. Visst, tveklöst är de med! Samtidigt som det helt säkert finns en hel del som bara känner att det inte finns tillräckligt med natur runt dem, exempelvis i Holland. Vilket man onekligen som svensk kan förstå…
När man läser vad somliga skriver i tråden verkar det som om man anser att hela rewildingkonceptet bara är en stor vargkonspiration. Det är ungefär lika insiktsfullt som att påstå att all viltförvaltning i Sverige bara är till för att skapa rätt förutsättningar för vargen, eftersom vi nu bevisligen har ett beslut på att vi ska ha varg i Sverige.
Det finns som jag upprepade gånger skrivit i tråden intressanta delar i konceptet, som kan/skulle kunna gynna oss. Andra delar är negativa, eller till och med oacceptabla. Och är det någon som tror på att konceptet så som det beskrivs på deras hemsida kommer omsättas fullt ut i förvaltning i Sverige? Skulle inte tro det… Och det är bara genom att ta dialogen som vi kan vara med och påverka det hela, annars kan vi knappast det.
Bosse,
jag håller helt med dig om att detta inte bara skulle lösa problem utan även skapa värden. Win-win, helt enkelt. Och intressant nog så är vad du föreslår något som även ingår i Rewilding Europe; man vill explicit föda upp och sätta ut de arter som försvunnit. BÅDE för att skapa betestryck och för att återföra rovdjur. Och när man ändå redan fullt ut diskuterar detta för vargen, så varför inte diskutera det även för andra djur? Men det finns som sagt andra delar RWE som är betydligt mindre intressanta än att skapa starka stammar av klövvilt…
Sture och Fredrik- Jo det finns en hel del öar som betas av vilt. Jag känner också till en hel del ställen. Och den uppfattning jag hör och det jag själv sett är att det fungerar riktigt bra. Viltet har förstås, beroende på var det är, kommit dit på mer eller mindre lagliga sätt. Som sagt ideén är inte ny, fast bra
tycker jag.Min poäng är att jag tycker att man från myndigheternas sida skulle visa lite mer intresse för nya kreativa lösningar.” Land ska med lag byggas” sa kung Karl den 15:e 
och det tycker jag också. Det ska inte vara smygutsättningar och smussel som det är på en del ställen, Staten har köpt upp en massa reservatsland och ambitiösa tjänstemän har skrivit långa och detaljerade skötselplaner. Väldigt många av dessa planer förutsätter fortsatt brukande med betesdrift. Problemet som jag upplever det är att det finns för lite betesdjur, åtminstone här i Bohuslän. Dessutom är produktionskraven även i det ”ekologiska” lantbruket så höga idag så att man vill inte släppa djur i de områden som för betades (ute i bergen, sanka strandängar och på öar). Den summerade effekten är att de landskapstyper (ljungmarker, strandängar etc.) som reservatsbildningen var avsedd att skydda ändras /förstörs. Detta pga att myndigheterna inte har råd att låta markerna betas!! I mitt stilla sinne så tänker jag då om det inte finns tamdjur så stöd utsätt vilt..
Använd marken till att producera bra och ekologiskt kött, skapa jakt tillfällen, ge folk möjlighet att se och höra exempelvis brölande kronhjort i fler, möjligen hägnade, naturreservat. Använd produktionen av oönskat busk och sly för att producera både för kropp (mat) och sinne (upplevelser). Gör naturvård till något som inte är en ekonomisk belastning för samhället utan istället något som skapar, förutom biologiska värden, ett ekonomiskt mervärde. Skapar naturvården ett ekonomiskt mervärde så blir vården uthållig! Ber om ursäkt för att jag predikar-men jag tycker det är viktigt att tänka i nya banor om vi ska kunna på lång sikt bevara våra naturvärden.
Det hade som jag sett det varit fantastiskt om man kunde få igång projekt där man på ett systematiskt sätt studerade effekterna av förstärkta viltstammar i relation till uppsatta naturförvaltningsmål. Själv har jag skissat på sådana projekt men inte fått gehör.
Hej Fredrik !
Visst är det kul när nya aktörer kliver in på arenan, för att gynna en levande landsbygd, för att se till att det finns sysselsättning och att människor kan finna sin utkomst i glesbygden.
200 000 ha återförvildat Sverige, ska skapa hur många jobb?, är det därför man vill ha 200 000 ha, för att skapa jobb? Så är det naturligtvis inte, men man ser det uppenbarligen som ett argument.
Turisterna ska flöda in över våra gränser för att upptäcka det vilda Sverige, och betala massor med pengar. Min lilla enkla fråga blir: Vad är det för fel på Sarek, Padjelanta och Stora sjöfallet?
Våra fantastiska nationalparker, som aldrig varit annat än vilda, här finns miljöer helt unika i Europa, vi har alla de stora rovdjuren utom vargen. Vi har Europas största älgar mm mm. Hur mycket pengar genereras där? Det är inte helt lätt att få se Rapadalens fantastiska älgtjurar, det är det aldrig i ren vildmark, faunan blir inte månghövdad, men den finns där. Var är alla horder med turister, alla de som vill betrakta ren vildmark?
När man nu planerar att återförvilda delar av Europa med förevändningen att det kommer generera massor med ”klirr i kassan” , har man då gjort marknadsundersökningar och funnit sin målgrupp? Vilka människor är det som ska ska strö guld över Europas landsbygd?
Hur kommer människorna i Europa se på sin omvärld i framtiden, visst kommer det att finnas en vilja ett bevara och skydda vår ursprungliga miljö, visst kommer det att finnas människor som kommer att besöka vildmarker och nationalparker, men vad säger att de ska bli så många? Svaret är ingenting, allt är förhoppningar och en stor vision om att alla ska dela skaparna av denna ide´s intressen. Sanningen är att antalet besöksdagar i skog och mark tyvärr minskar, och minskar snabbt. Idag sitter man och upplever vildmarken i TV soffan i hela Europa, få är de som tar på sig vandrarkängorna och andas vildmark, ännu färre är de som förstår sammanhangen i verkligheten om liv och död i naturen, och mycket få är de som förstår att vi människor kommer ifrån och ska stanna i naturen, det är vår ursprungliga plats. Vad säger att denna trend ska ändras? Det ekonomiska argumentet faller innan det uttalats.
Nej, det måste finnas en annan agenda, anledningen är en annan, en naturromantik så häpnadsväckande naiv att man undrar om det är sant.
Vårt land är vilt så det räcker, i Europas storstäder bor det människor som tycker att Slottskogen är rena vildmarken, det räcker att stanna bilen för en kissepaus längs vilken som helst av våra stora vägar, i deras ögon är det vildmark överallt. Vi lever i ett fantastiskt land, det är vilt så det räcker, det finns goda möjligheter att gästjaga för de som är intresserade att göra det, man kan fiska, plocka bär och svamp. Turistnätterna ökar i Sverige, men var ökar de? Främst är det utmed våra kuster, och lustigt nog i våra större städer, i inlandet och norrut är ökningen dock inte lika märkbar.
Vem vill besöka 200 000 ha, med mer eller mindre ogenomtränglig skog, med ospångade myrar och en mycket fåtalig fauna, efter några år ligger stormfällda träd i sjok, kanske en skogsbrand äter upp 30- 40 %, och inte får man släcka, den ska brinna ut, så funkar det i vildmarken. Alla öppningar och ängar växer igen, det blir svårt att få plats med teleobjektivet för den fotograferande turisten, överallt sly och buskar. För att inte tala om den tyske virituelle jägaren som tassar omkring bland kvistar och bråte, för att sedan visa filmen han tog för polarna när han sköt en björn på låtsas i vildmarken. Chansen är inte stor. Har man jagat i riktig vildmark, t.ex. i Ryssland så vet man att chansen att få se eller skjuta vilt i obanad terräng är oerhört liten, sikten mycket begränsad och att ta sig fram i den miljön, tyst och smidigt, låter sig nästan inte göras. Oftast är enda chansen åteljakt. Viltet måste komma till dig, detta är förstås uteslutet i rewildingprojektet.
Nej, den svenska landsbygdens hopp finns inte att söka i detta vansinniga projekt. Men det börjar röra på sig lite här och var, ”matlandet Sverige” är en i grunden bra grej, Grön rehabilitering och omsorg kommer stort, att vistas på ett lantbruk med djur är läkande för alla människor. Många människor kämpar på med småskalig miljövänlig verksamhet.
I stället för att försvåra denna verksamhet med en ohämmad tillväxt av vargstammen borde man underlätta för hållandet av våra svenska lantraser, att stötta fäbodbruket i alla avseenden, kort sagt låta landsbygden leva på de naturliga ben som finns att tillgå, på köpet kommer turistintäkterna till de som vill satsa på det.
Vargfrågan är visserligen i fritt fall, just nu, löshundsjakten i stora delar av landet är hotad, jakten i sig är hotad, allt därför att naturromantikerna anser att människorna inte längre hör till naturen. Att det är fult att döda och att äta kött. Denna trend kommer att hålla i sig några år till, men kommer att falla på sin egen orimlighet och på det ökande antalet problem som den ökande vargstammen kommer att medföra.
Den här rewilding killen förfasar sig över att Portugals landsbygd förbuskas och kan bli orsak till skogsbränder…..????? Öhhh, ja, det är så naturen gör när den rewildar sig, först buskar, sedan kanske skogsbränder, helt naturligt.
Till sist Bo Bergström: Visst har man mufflon på någon av öarna utanför Fjällbacka?
Ja, Sture.
Det finns öar i Vänern som betas av hjortar.
Hej Bosse!
Du har flera goda poänger här, som jag tar med mig. Det är ingen dum idé att även kliva utanför skogen där man av någon anledning snabbt brukar hamna. Inte minst sett till upplevelsevärden, då det som Gunnar påpekar är lättare att skåda i ett öppet än i ett slutet landskap. Mufflon är inte poppis hos myndigheterna… men numer finns åtminstone möjligheten att uppbära ersättningar för att hävda betesmarker genom viltbete, exempelvis av dov. Vilket dock förstås inte innebär att man det är tillåtet att börja flytta dem…
Hej Fredrik-Tackar för tänkvärd blogg! Får genast associationer till en av mina käpphästar, hoppas att Du ursäktar om jag tar en kort galopp
. Jag är som Du vet bosatt i Bohuslän och jordbruk och jakträtt på inom ett naturreservat på Skaftö.
En stor del av naturreservaten i den Bohuslänska skärgården har skötselmål som kräver ett betydande betestryck för att det gamla öppna kulturlandskapet skall vidmakthållas. Länsstyrelsen och Västkuststiftelsen lägger stora pengar på att hyra in och frakta betesdjur till öar och andra områden som behöver betas. Oftast släpps tamdjuren på gamla åkerlappar istället för som var brukligt förr i bergsområden och impediment. Åkrarna var ju till för att odla mat (säd och rotfrukter) till folk. Betningen är därigenom förfelad! Ute på öar och skär gick det förr får och höll öppet. Jag har länge försökt att få gehör för att göra försök med vilt (kron, dov och mufflon) som som beteshävdare. Ideén är ju inte ny men problemet aktuellt/akut. Jag tycker att man borde göra några försök, exempelvis med mufflon på skärgårdsöar. Andra arter som kron och Dov vilt är ju även dom möjliga.
I försöken borde ingå övervakning av mufflon populationens utveckling, övervakning av betets inverkan på flora och fauna i området, samt en ekonomisk uppföljning (inkluderande värdet av jakten och de minskade utgifterna för beteshävd med tamdjur). Tyvärr så är man inte från aktuella myndigheter (länsstyrelse och Naturvårdsverk) intresserade av att ens föra en diskussion. Istället pratar man om och ägnar man sig åt ”naturlig utveckling” dvs dålig förvaltning som inte överenstämmer med de skötselmål de själv har ställt upp i sina skötselplaner. Man hänvisat till alla möjliga orsaker (mufflon inte ursprungliga i landet, kategoriserade som djurparksdjur etc). Vad det gäller mufflon så betar de ju ungefär som tamfår men har som frilevande mycket små krav på skötsel. Ska inte orda mer om detta-men jag tycker att här borde det finnas utrymme för kreativitet och nytänkande. Stora kulturlandskapsvärden är på väg att förstöras.
Innan vi släpper in Staffan tänker jag problematisera det hela något ytterligare… Precis som Gunnar skriver så ”producerar” idag skogsbruket foder för det kvistbetande viltet. Vilket förstås är närmast självklart, eftersom vi brukar merparten av skogsarealen. Somliga skogsföreträdare påstår till och med att man utfört det lagstadgade kravet på viltvård genom att man planterar sina hyggen. Kanske… Men i så fall får man banne mig också acceptera att viltet äter där! I övrigt går vi generellt mot kortare omloppstider, med tätare och mörkare skogar. Fodermängden kommer successivt att minska, om man inte ser till att aktivt skapa foder. Detta är vår normala diskussion, där vi för kontinuerliga diskussioner med skogsbruket. Vi kan varandra och kan varandras argument. Alla vet att vi delvis har motstående intressen, som vi måste finna en kompromiss mellan. Genom att lägga på rovdjuren måste kompromissen förskjutas ytterligare en bit mot att förse klövviltet med tillräckligt med foder, eftersom klövviltet även ska fungera som födounderlag för rovdjuren. Detta gäller både för att kunna beskatta viltet och för att hålla tillräckliga stammar för at slå vakt om den biologiska mångfalden.
För hundra år sedan hade vi varken dagens skogsbruk eller dagens klövviltstammar. Istället hade vi plockhuggning, svedjebruk och några miljoner tamboskap i skogen. Men nästan inget klövvilt. Ännu längre tillbaka hade vi en betydligt glesare, mer flerskiktad skog, med ett rikt fält och buskskikt. Stormfällning och bränder skapade skogens struktur och en mosaik av successionsstadier, på samma sätt som skogsbruket gör idag. I mångt och mycket var dock den småskaliga variationen större, och foderresurserna fanns mer spridda. Framför allt var skogen flerskiktad med individer av olika ålder, samtidigt som det itne fanns en lika tydlig gräns mellan det öppna landskapet och skogen. Till detta skall läggas en mer naturlig vattenföring, där översvämningar hjälpte till att forma landskapet. Och inte minst dödade gran och gynnade löv. Bävern fungerade delvis som ”landskapsingenjör”. Det var knappast någon brist på vilt i detta landskap… men vi har väldigt lätt att kortsynt se tillbaka på hur viltstammarna såg ut för 150 år sedan, då de var utsatta för intensiv jakt och konkurrerade med fyra miljoner tamboskap. Sedan dess har trakthyggesbruket tillkommit och viltstammarna vuxit. Det betyder dock inte att det ena givit det andra och är en grundförutsättning.
Sverige är ett avlångt land, och självfallet kan sydliga boniteter hysa mer vilt än nordliga. Detta är grundförutsättningarna. Skogsbruket producerar foderresursen för det kvistbetande klövviltet idag, men om samhället vill skulle man självklart kunna ändra på detta och istället förvalta skogen delvis med andra värden för ögnen. Exempelvis vilt och upplevelsevärden. Åtminstone på statens markinnehav. Är detta realistiskt? Knappast, annat än i mindre skala. Jag köper dock inte att skogsbruket är en förutsättning för viltet; skogen kan förvaltas på andra sätt som mer liknar, suck, ”naturliga” processer (borde kanske kallas historiska processer…). Vilket också skulle gynna viltet. Återkommande skogsbränder som inte bekämpas inom dessa områden är ett sådant förvaltningsverktyg, som snabbt ger näringsrikt och välsmakande foder. Samhället bestämmer hur vi ska förvalta viltet och hur vi ska förvalta skogen på all mark genom lagar och föreskrifter. På statens markinnehav är samhället markägare och man har ytterligare rådighet.
Jag säger det igen, för att kanske slippa någon ilsken kommentar: jag säger inte att vi inte ska ha skogsbruk. Men det finns andra sätt att skapa foder för viltet. Ju mer skogsbruket intensifieras, desto intressantare kommer detta bli för oss som skall förvalta viltet. Jag tror inte på rewildingkonceptet för svenska förhållanden så som det presenteras på deras hemsida, men det finns en del grundläggande tankar som vore intressanta att få in i den hållbara utvecklingen ur vårt perspektiv. Och ja, jag inser att vi behöver bruka skogen. Hur mycket och på vilket sätt kan man dock självfallet diskutera.
Jag håller helt med Gunnar när det gäller att man måste lyckas förklara hur detta ska fungera praktiskt i Sverige. Och precis som Gunnar tror jag att det blir lättare att åstadkomma viltskådning, ekoturism och jaktturism i ett brukat landskap. Även om det inte är en absolut förutsättning. Självfallet delar jag även Gunnars syn att det är SKOGSSKADOR som lär bli ett av de tyngre argumenten i debatten.
Viltskådning, ekoturism och jaktturism kräver självfallet inga dramatiska paradigmskiften när det gäller vår syn på landskapet och dess brukande. Man behöver ur vårt perspektiv kanske bara se det som att det vore intressant och bra för oss om en del värderingar och grundprinciper från rewildingrörelsen, men långt ifrån alla, kunde få genomsyra vår förvaltning av våra naturesurser, utan att man tar till sig hela konceptet.
Staffan Widstrand, ett grundlägande problem för er som driver Rewilding är att ni inte skiljer på det kommersiella intresset och det ideologiska intresset av ”orörd” natur. Så länge er verksamhet tangerar djurrättsrörelsen intressen, stöds av extrema organisationer inom miljörörelsen eller liknande kommer ert koncept inte att få acceptans i svenska bygder. Den debatt som nu förs efter Fredriks inlägg visar tydligt var problemet ligger.
Du skriver att 2 miljoner ha i Portugal avfolkats och att rewilding skulle vara bra för området. Inga får eller boskap finns längre, folk har övergett området. ”man vet inte ens vem som äger marken”. Jag tolkar det som att området inte avkastar något idag. Kollar man på satelitbilder på er hemsida ser man att det är ett kulturlandskap, inte ett naturlandskap, precis som alla mark i sydeuropa.
Riktigt så är det inte i Sverige. Vi vet vem som äger marken. All mark brukas även här, men till skillnad från det du beskriver i Portugal avkastar fastigheterna betydande värden. Ägostrukturen, men många små fastigheter gör tyvärr att det ändå är svårt att leva av enbart skogen. Avfolkning av landsbygden ser vi även här, vilket är ett problem. De som bor kvar gör det ofta för att de har jakt och fiske som intresse, vid sidan av sitt småskaliga skogsbruk.
Jag kan mycket väl tänka mig att det finns anledning att omvärdera sättet att nyttja markerna. Mera vilt skulle säkert leda till större attraktionskraft. Anders Åberg beskriver läget på Halle- och Hunneberg på 80 talet. Det lockade mängder med turister. Det finns dock ett sort dilemma i våra skogsbygder. ”Naturskogar” är som regel artfattiga och håller få individer av de arter som lockar turister. De är desutom svåra att överhuvudtaget se djur i eftersom de är täta. I områden med modernt skogsbruk däremot, skapas mängder med foder och öppna ytor där viltet kan skådas. Jag förstår inte hur det problemet skall kunna lösas om ”naturromantik” skall styra utveckling.
Före och efter licensjakten 2010 uppstod en debatt där ett par ”Ekoturist företagare” kritiserade jakten för att de vargar som de byggde sin verksamhet kring sköts. De som ägde jakträtten och som förlorar betydande värden till vargen kritiserades alltså av företagare som tjänade pengar på samma vargar, fast då med stöd av allemansrätten.
Jag är inte odelat kritisk till tanken på att se nya möjligheter på landsbygden. Avfolkningen vi sett i årtionden är trist. Men så länge Rewilding uppfattas som en del av den rörelse som anser att människor är ett problem och att naturen sköter sig bäst självt, kommer ni att få massiv kritik. Då känner sig många enbart hotade av ert budskap och kommer inte ens att försöka se om de kan finnas något positivt i det ni säger. Man måste arbeta med människorna, inte mot dem!
Fölsters inlägg t ex på seminariet fick alla som jagar att idiotförklara hela Rewilding koncentet. Jaktturismen och mera vilt i markerna fick knappt utrymme i rapporteringen. Även ”kärnområdes” tanken. Som jag förstår är hämtad från havsmiljöideerna tas emot negativt. Det ni säger är att ni vill lägga en död hand över brukandet på stora arealer. Men problemet är att det är brukande som skapar förutsättningar för mera vilt! Till skillnad från havet har vi inget överutnyttjande av vilstammarna, tvärt om håller vi dem ofta medvetet under den biologiska bärkraften för att de hotar andra värden. Om vi slutar bruka skogen, kommer den biologiska bärförmågan att minska och därmed även viltet.
Jag förstår inte hur ert Rewilding konceptet skall kunna fungera i Sverige, med den ägostruktur vi har. Vem skulle det gynna? Jag kan tänka mig att fastighetsägarna skulle kunna vinna på att satsa på mer älg t ex i norra Värmland. Det skulle kunna ge större jaktligt utbyte, ge möjlighet till turist jakt och skapa arbetstillfällen i älgskådar branchen. Men att säga det är som att svära i kyrkan! SKOGSKADOR, SKOGSSKADOR!!
Men även om man väljer att ha mera klövvilt i markerna kommer det att krävas skogsbruk för att hålla viltet med mat. Var brytpunkten går mellan skog och älg och maximal avkastning vet jag inte. Men kanske kan Rewilding tanken skapa diskussions underlag även i den frågan. Minimum antal älgar, mängder av vargar och enbart monokulturer med tall kommer aldrig att lösa avfolkningsproblemen i norra Värmland.
Om nu Rewilding Europe som Staffan beskriver det ska ta hand om övergivna ödemarker där det inte finns varken människor och större däggdjur så är det inget problem som jag ser det.
Dock ser jag inga sådana i Sverige, större delar brukas och det finns inga förutsättningar för ett Yellowstone hos oss, vilket i o f s varit trevligt.
Nej, det handlar om att det här inte får inkräkta på mänsklig verksamhet och enligt Staffan är inte det heller syftet i det Europeiska perspektivet.
Varför skulle då konceptet ändras just för Sverige? Varför skulle just vi bli förmögna på vargskådning.
Tyvärr så är stora rovdjur i debatten = vildmark. Jag skulle vilja veta vilka områden man anser är ”övergivna” och inte brukas. I vargens nuvarande utbredningsområde är det då inte övergivet vad jag kan se, talar man om reskötselområdet? Ja, då lär man få UNESCO på halsen. De anser att rovdjurstrycket redan är för hårt i Sverige.
Nu tror jag att vi inte får hänga upp oss på Stefan Fölsters tokspel, men såna virrpannor bör inte få något inflytande över landsbygdens utveckling, särskilt när han inte verkar särskilt påläst utan verkar betrakta omvärlden med perspektivet från Blasieholmen.
Jan,
jag tror och hoppas att jag inte tagit ordet ”naturligt” i min mun annat än när jag försökt återge vad RWE säger sig stå för, eller när jag kritiserat Anton. Men nu börjar tråden bli lång… RWE eftersträvar enligt sina dokument ”naturliga processer” och avser processer där människan inte påverka ekologiska skeeneden. Det är förstås en utopi, även om man kan ha ambitioner om att nå så långt som möjligt mot detta inom skyddade områden. Ännu flummigare blir det när man skriver att populationer ska få uppnå sina ”optimala storlekar”.
Som jag skrev i en av mina första kommentarer så anser jag och vi självklart att människan är en del av ekosystemet. Första delen av citatet från Linda är grundförutsättningen för all ekologisk förståelse och självklar; i min värld ligger den (eller möjligen bör ligga) på mellanstadienivå. Trots det finns det många som inte vill greppa detta, och därmed finns det anledning att upprepa den titt som tätt. Det gäller även den andra delen av citatet. Nu följer jag inte Lindas blogg regelbundet och kanske vidareutvecklade hon det hela. Jag ser inte detta lösryckta citat som ett argument mot att ha varg i Sverige, men självfallet påverkar hur många människor vi är hur många vargar vi kan hysa. En lika självklar fortsättning på argumentet är förstås dessutom att kärnan i arbetet mot en hållbar utveckling är att vi genom kloka val kan minska våra ekologiska fotavtryck och hur vi begränsar olika arter. Men vi kan inte förändra det faktum att alla arter begränsar varandra i någon utsträckning.
Antons kommentar ”Nej vargar, elefanter och späckhuggare kan man med fördel se på Cosmonova. Låt naturen vara naturlig, vilket i vårt fall innebär ett aktivt skogsbruk med den klövviltstam den ger upphov till.” är direkt löjeväckande, och kommer enbart leda till att man blir dumförklarad som någon man inte behöver lyssna på. Vargen är med självklarhet en inhemsk art, även om vi under ett fåtal år hade utrotat den. Vi (samhället) skulle kunna välja att inte ha varg i Sverige, men det blir helt absurt att påstå att det inte är ”naturligt” med varg i Sverige.
Jag kan dock hålla med dig om att det förstås finns en tidsskala att ta med i beräkningen, inte minst som miljön förändras. En hypotetisk art som fanns här för tusen år sedan, och som utrotades genom jakt, kanske saknar förutsättningar för att trivas här idag även om man skulle återföra den. Kanske skulle det dessutom bli för stora konflikter med människan (hur man (och vem?) nu skulle definiera det). Här blir det glidande bedömningar, och vi kommer säkert ha olika åsikter. För mig måste vi röra oss tillbaka ett antal hundra år innan man kan hävda att vi inte längre är skyldiga att försöka få tilbaka en art som försvunnit genom vår försorg. Sedan finns det förstås som sagt andra aspekter att ta hänsyn till; skogsren, stortrapp och visenter skulle exempelvis kunna tillföra något, medan jag förutsätter att ingen vill ha tillbaka smittkoppor.
Jo Fredrik, det du skriver om, Rewilding Europe som vill ha naturliga förutsättningar för det vilda och som jag såg att du svarade någon om att vargen skall finnas in sin naturliga miljö. Hur långt i tiden skall man blicka tillbaka för att hitta en naturlig miljö som vi kan jämföra med. Och kan vi skapa den efter en måttstock.
Över hela vårt land har människan spridit sig och även om det finns otillgängliga orörda områden blir det ju bara som oaser med stark påverkan från yttre omständigheter.
En naturlig miljö kanske upphörde på 1000-talet och kanhända den inte går att återställa.
Jag tog mig friheten att citera Linda Hedlund som skriver om människor och vargar på bloggportalen lrf, om citatet har förekommit tidigare vet jag inte.
Om en art ökar kraftigt i antal sker det på bekostnad av andra arter som nyttjar liknande resurser. För resurserna är ändliga. Och blir vi ännu fler människor, ja då kommer det att påverka naturen omkring oss ännu mera.
Anders,
exakt den utveckling du beskriver tror jag nog många känner igen från olika delar av Sverige. Vilket för all del bara understryker att förvaltningen bedrivits oklokt på många håll sedan man började skjuta ner stammen efter toppåren.
Jag skall inte tjata mer om trofejakten, utan bara svara ”Göteborgaren” på en direkt fråga.
Jag har besökt Halle/hunneberg regelbundet sedan 70-talet och känner en hel del folk som bor i Vargön. Flera av dom har tillbringat nästan hela sina liv på bergen, deltagit som drevkarlar och fotografer på jakterna och en av dom har t.om. skrivit en bok om bergen, dom delar mangrant åsikten om att älgstammen skjutits sönder och samman.
Jag har följt en del av tjurarna genom åren och också sett bilderna i pressen på rader av skjutna stortjurar.
Nu när jag åker dit så hänger alla med huvudena och pratar knappt om annat än hur bedrövlig älgstammen är idag.
Glädjande nog har det nu börjat bli ett antal tjurar runt tio taggar igen och förhoppningsvis kan det kanske repa sig med tiden, men det hänger ju helt på hur jakten bedrivs i framtiden.
Jan,
visst men kapitala djur kommer vara lika intressanta såväl för jägare som för skådare.
Visst begränsas spridningen av stängsel, men oftast inte fullkomligt. Man har visat på isoleringseffekter i form av att det finns genetiska skillnader på olika sidor om vandringshinder i form av vägar, men det betyder inte att man får inavelseffekter.
Hmm, Fredrik det är lite svårt att helt utelämna t.ex stora tjurar eftersom det kan ju i sig vara en stor attraktion som upplevaren kommer för, men jag har en fråga som jag aldrig sett komma upp här.
Just kapitala oxar är väl betydligt mer vandringsbenägna. I dagens väl trafikerade landskap med ett par meter höga staket, hur tror du detta påverkar den naturliga
spridningen av arvsanlagen? Finns exempel på inavel?
Dags för ett par förmaningar… min blogg ska ses som en möjlighet till frågor, kommentarer och i viss utsträckning en diskussion kring en fråga jag lyft i ett ursprungligt inlägg. Det är inte ett diskussionsforum mellan olika externa aktörer, utan jag ingår i diskussionen. Det är mitt val som ansvarig för min blogg.
Har man gjort en poäng så är det dags att gå vidare i diskussionen; jag släpper inte igenom inlägg efter inlägg med liknande innehåll. Jag släpper inte heller igenom inlägg som innehåller personangrepp eller som förefaller direkt osakliga, och inte heller kommentarer som inte berör vad som avhandlades i ursprungsinlägget.
Anders Hermansson- vi har förstått vad du anser om rewilding; du behöver inte ta samma argument igen.
När det gäller troféjakt så verkar det ha blivit just ett sådant sidospår som jag inte vill ha; jag tar hellre upp det i ett separat inlägg. Därmed släpper vi den frågan för tillfället; återkommer.
Anton,
du tycks liksom Anders Hermansson vara totalt fokuserad på varg. De stora rovdjuren ingår i rewildingkonceptet som det presenteras för centraeuropeer, men är inte det centrala i den variant jag kan se som möjlig för Sverige. Självklart är Fölsters vision, som jag förstått den från media, en utopi för oss. Det innebär inte att tanken på starkare klövviltstammar är det, såväl för att förse de vargar vi nu ska ha med föda OCH ge utökade möjligheter till såväl jakt som viltskådning.
På sina håll skulle säkert den biologiska mångfalden gynnas av ökat betestryck. Framför allt skulle den missgynnas på många håll om skogsbruket fick gehör för sina visioner om halverade klövviltstammar.
Hej Anders Hermansson,
jag uppskattar att du också står med namn under ditt inlägg, det är hedervärt.
Men sedan undrar jag lite över din debattstil. Du lägger ord i min mun, ger mig åsikter jag aldrig haft och öser sedan oförskämdheter över mig och vilka det nu är som dristas till att ha en uppfattning som någonstans kanske liknar min. Den där debattstilen leder inte framåt.
Tror du den som får otidigheter staplade över sig eller som redan innan man hört hans uppfattning döms ut som komplett idiot, då blir mer benägen att bli övertygad av dina argument? Eller att de andra besökarna här blir det?
Du säger att jag ”låter mig utnyttjas för för obskyra kapitalintressen med syfte att stjäla land från rättmätiga ägar”. Man vet inte om man ska skratta eller gråta. Den ene debattören menar att där inte finns några pengar i viltskådning, att det är lönlöst. Så försöker jag visa att det nog inte är lönlöst, om man tänker efter och jobbar målmedvetet. Då kommer den andre debattören och hävdar att jag går de ”obskyra kapitalintressenas” ärenden. Jaja. Vill vi ha investeringar i svensk eller europeisk landsbygd? Vill vi att där skapas jobb och försörjning? Då får man nog leva med att det blandas in lite kapitalintressen, det är detsamma med all industri. Om inte markägaren själv har investeringskapitalet förstås, det kan ju hända och då är ju saken enkel.
Anders, det känns som du låter dig bli offer för olika konspirationsteorier. Jag är ledsen, du ser spöken på ljusa dagen. Jag diskuterar gärna Rewilding-idéerna i detta forum,med både dig och andra, om bara debattörerna kan hålla sig till vanlig folkhyfs och respektera varandras uppfattningar. Är detta ett diskussionsforum eller en testosteronmarkeringsplats?
Rewilding handlar givetvis inte ett enda dugg om att ”roffa” något från någon. Istället handlar det bland annat om att komma med ett alternativ till sådana markägare och bygder som ser de traditionella näringarna inte riktigt räcka till längre. Man kan fråga sig om det inte finns fler sätt att bruka naturen, utöver de nuvarande? OBS utöver, inte istället för.
I lilla Portugal har man redan nu 2 miljoner hektar land som är övergivna, de används till ingenting, ingen brukar dem, de växer igen med buskmark, blir en skogsbrandrisk av rang och den biologiska mångfalden minskar. En stor andel av den marken vet man inte längre ens vem som äger! Rewilding Europe menar t ex att det vore en bra idé att använda den mark som nu inte längre brukas till att få upp viltstammarna av de arter som naturligt hör hemma där, och låta de vilda växtätarna sköta röjning och hindra igenväxning, till allas fromma och till nästan ingen kostnad. Jägare i dessa områden har visat mycket stort intresse, eftersom det nu pratas om stammar av arter som kronhjort, stenbock, ja till och med europeisk bison eller Wisent. Idag är duvor, rödhöns och trastar största viltarter i många områden, och i några finns det vildsvin…
Staffan.
Jag ser att Fredrik redan tagit upp allemansrättsdiskussionen på ett alldeles (i mina ögon) utmärk sätt så det låter jag ligga.
Flera andra har också redan varit inne på frågor som jag kunde tänk mig att ställa, men en kommentar till ditt svar:
60 miljoner i omsättning I Finland, som väl är det som är närmast att jämföra sig med, beyder väl princip 50 heltidsjobb om man räknar lite grovt. 315 miljarder i USA låter ju givetvis imponerande, men jag ser tyvärr inte kopplingen till situationen i Sverige. Snarare gör den sortens ”säljarsnack” att jag blir ännu mer skeptisk.
En helt annan fråga:
Jag ser att ni talar om områden på ca 100.000 ha och att man siktar på kompletta naturliga system utan mänsklig påverkan. Om inte jag har fel på tiopotenserna så innebär det ett område ungefär på storlek av ett typiskt älgvårdsområde och ett område som inte rymmer mer än drygt ett vargrevir. (bara som exempel)
I ett Nederländskt perspektiv med den inställningen de haft till naturbruk i form av jakt säkert imponerande, men för mig blir det som ett stort Kålmården. Knappast ett system som lever av sig själv. Kommentar?
Från en som fortfarande är nyfiken och skeptisk.
Anders/Fredrik.
Jag har en känsla av att jag sett den där ”trofédiskussionen” tidigare. Den tuppfäktningen gör väl knappast Sverige vildare, men du bestämmer Fredrik. Det är din blogg.
Fredrik:
Fölster och rewilding-tänket går kortfattat ut på att vi ska avbryta ett aktivt skogsbruk, låta bli att jaga, låta varg reglera älgstammen och därigenom ska vi tydligen tjäna pengar!
Jag hävdar att ovanstående är ett enormt kapitalslöseri och därtill negativt för miljön! Om vi helt skippar frågan om aktivt skogsbruk och miljöpåverkan av det och istället bara tittar på vad vi ska göra av våra viltstammar; vi har ett fantastiskt startkapital för jaktturism, medan läget är t.ex. ett helt annat i Ryssland (mycket varg, mindre älg). Låt vargturismen få chansen i Ryssland och satsa då hellre på jaktturism i Sverige! Ur jägarperspektivet kan jag för mitt liv inte förstå hur ni kan ”släppa en jävel över bron” genom att ens öppna dörren för någon form av aktivitet som går ut på att jägare ska spela laserspel på älgarna medan varg ska sköta förvaltningen och busslaster av ”skådarturister” rulla på skogsbilvägarna. Och om vi heller inte ska ha ett aktivt skogsbruk måste det vara ”skådarna” som genom sina intäkter bygger och underhåller skogsbilvägnätet.
Fölster tycks vara så otroligt intresserad av att ha just varg i Sverige att han släpper all sans och logik! Det blir litegrann som idén som en kortvarad VD hade på Sveriges Television: Han ville vara nyskapande genom att flytta alla program från SVT1 till SVT2 samt programmen från SVT2 till SVT1. Vad åstadkommer man med det (förutom att göra sig ett namn som riksdåre på livstid)?
Varför ska landet Sverige med världens tätaste klövviltstammar offra dessa för att föda upp en vargstam istället, när en sådan finns i tiotusental i därtill mycket mer ”vilda” områden österut?
För övrigt förstod jag inte din passning om skogsbruk och betestryck. Menar du att det är för lågt? Att den biologiska mångfalden skulle gynnas om det blev ännu mer betestryck? Jag vill minnas att vi hade den diskussionen alldeles nyligen…
Anders, vad grundar du dina utspel på att älgstammen på halle-, hunneberg blev sönderskjutna på? Vad har du för referenser på det?
Fredrik, jag delar Anders uppfattning, vi borde på alla älgmarker spara en del av de största tjurarna som skådebröd. Om vi som nu sparar 4-8 taggar så tycker jag vi kan komplettera med maxantal stora skoveltjurar så att vi varje år har ett antal kvar. Kan vi styra den gemensamma avskjutningen av rovdjur så bör vi kunna styra detta oxå mellan jaktlagen. Hjälper inte den nya älgförvaltningen oss att klara detta?
Tror tror du att slumpen fungerar när jaktturismen etablerats och konkurrerar med den vanliga jakten? Jag tror att vi då kommer att se en mycket mer fokuserad troféjakt än den vi har nu och det kommer att missgynna de stora tjurarna.