Oförklarlig konflikt
Igår damp årets katalog från Fjällräven och Naturkompaniet ner i postlådan. Lite intressant att titta igenom nyheterna, men för egen del brukar prislappen kännas onödigt hög på det utbud de har. Med tanke på hur många av oss som rör sig i markerna som jagar så är det väldigt rent från jaktlig utrustning i dessa kataloger och det mesta är en mer allmänt hållen klädstil som verkar användas för att vandra längstmed vandringsleder eller möjligen se lagom naturtillvänd ut då man går inne i stan. Säker finns det en hel del av dessa produkter som fungerar utmärkt även under jakt, men det får man mer gissa sig till i så fall… En intressant artikel (det finns lite sånt också i katalogerna) var den om ”rewilding europe”. Det har skrivits om detta fenomen tidigare av min kollega Fredrik men det förs ingen större debatt om detta som hörs i samhället. Själv kan jag tycka att det finns en hel del goda idéer i detta men det finns också en hel del som faktiskt skrämmer. Det känns som om den avfolkning av landsbygden som vi ser runt om i Sverige och Europa ses som någonting positivt eftersom man då kan ”återförvilda” landsbygden. Frågan är var man går in i processen, är det efter att avfolkningen är ett faktum eller arbetar man aktivt för en politik som driver fram en avfolkning av landsbygden? Frågan är definitivt relevant! Om man tror att förståelsen och intresset för naturen ökar ju färre som bor på landsbygden så tror jag tyvärr att man kommer att vakna upp med en överraskning så småningom! Jag är övertygad om att genuin kunskap om naturen som man får genom att tillbringa tid i den skapar den respekt för naturen som behövs för att lösa de problem som finns. Den respekten får man inte alls på samma sätt genom TV-rutan eller genom fönstret på en turistbuss. Man säger sig vilja bilda ett antal större områden i Europa som ska bli Europas svar på Serengeti och Yellowstone. Det innebär att man ska avsätta stora områden där människan får stå utanför och titta in men inte delta. Jag ska inte vara alltför pessimistisk och visst låter det intressant för oss jägare att man jobbar för ökande stammar av kron och visent. Här i Sverige har vi ju de senaste åren klart ökat antalet av både kron, dov och vildsvin vilket borde ligga i linje med ”rewilding”, fast här har stammarna ökat samtidigt som vi jagar, vilket inte verkar ligga i linje med de som arbetar med detta projekt, bland annat stödda av postkodlotteriet förresten.
Jag ska ärligt erkänna att jag inte kan förstå att det ska finnas en konflikt mellan grupper som säger sig vilja ha en artrik fauna, frisk natur och friska viltstammar. Den ena sidan vill inte blanda in människan eftersom man anser att vi står ovanför/utanför naturen, den andra sidan ser människan som en del av naturen och tar del av den bland annat genom jakt och fiske. Det må vara att man har olika syn på detta, men målen är tidvis förvånansvärt lika varandra medan andra grupper helt vänder ryggen åt naturen och ser den bara som en plats för expolatering för industrier och samhällen. Ett bra exempel fick jag via mail från en bekant nere i Afrika som tydlig visar skillnaden mellan områden vikta för jakt och sådana som inte är det. En bild säger ibland verkligen mer än tusen ord…
jakt o jordbruk
Det kanske är krasst, men när viltet får ett värde så är det lättare att bevara hela ekosystemet och få viltet och naturen att blomstra. Nere i Afrika är slitaget på naturen betydligt mindre i de områden där man bedriver jakt än de områden som enbart är avsatta för fotosafari. För att få ekonomi i fotosafari och ”skådarturism” krävs mycket folk och därmed mycket infrastruktur som vägar, hotell, restauranger m.m. I de områden där man jagar kan man få ekonomi utan mycket av detta eftersom en jägare genererar mer pengar än en skådare. Nu vill jag inte ha en överkommersialisering av jakten, min mening är att detta borde kunna gå hand i hand. Även på naturkanalerna på TV borde man kunna tala om att man förvaltar genom jakt, men på grund av att man driver konfrontationspolitik från de som inte vill se jakt så blir det omöjligt. Det är till och med så att man har startat bojkotter mot nationalparker där man har talat om att man genom jakt/avskjutning har försökt få kontroll på överstora populationer av vissa djur.
”Rewilding Europe” må ha vissa goda idéer, men jag känner en stark oro för att arbetet och de som ligger bakom detta kommer att skapa ytterligare konflikter inom de grupper som alla vill se sunda och starka viltstammar. Människan är och har alltid varit en del av den natur som omger oss, låt oss inte skapa bilder och förutsättningar som gör oss till främlingar i denna natur! Det är modernt med integration i andra sammanhang, låt oss alla arbeta för att vi skapar förståelse för viltet och naturen och att människan och vår natur återigen blir integrerade på riktigt så vi slipper att se på varandra på avstånd!
Som jag också skrev i mitt inledande inlägg så ser jag många faror med detta ”Rewilding” och att de som driver detta inte bara nyttjar marker som ”har blivit övergivna” utan att de faktiskt underblåser en politik som aktivt verkar för att öka de ”övergivna” markerna. Det ska bli intressant att se hur politiken hanterar denna drivkraft kontra markägarintresset. Jag ser inte ens i ett långsiktigt perspektiv någon koppling mellan detta och SJF. Då är jag i så fall mer oroad över kommersiella krafter som vill hantera denna typ av områden. Vi ser ju redan idag hanteringen av de stora nationalparksblocken i fjällen och viljan under många år att utöka dessa områden. Där är det lokala aktörer som dras med i bilden tillsammans med kommunpolitiker som vilset letar efter arbetstillfällen. Vad gäller delen att vara lurad så är det i fallet ”rewilding” knappast aktuellt och vad gäller rovdjurspolitiken så är det skillnad på att vara lurad och att vara överkörd. Men även efter att ha blivit överkörd måste man jobba konstruktivt om man ska göra någon nytta för jakten och jägarna och det gör Jägareförbundet, oavsett om vissa tycker annorlunda!
Björn – en dröm: Tänk om regeringen låter meddela att den satsar x miljarder i ett program för att återbefolka landsbygden och uppfylla ett övergripande moraliskt åtagande genom att producera tillräckligt med näring för att föda oss själva – vilket inte är ett hinder mot att importera och exportera livsmedel – och i syfte att nå dessa mål se till så rovdjursstammarna reduceras till en bråkdel av dagens antal och då självklart se till så att det finns vare sig frilevande varg inom landet eller dvärgbandmask, vargens alltid närvarande följeslagare. Vilken lycka och vilket lyft detta skulle vara för befolkningen, även som en helhet. Men vad får vi höra? Jo, Eskil Erlandsson skall göra Sverige till världens bästa matland! Världens bästa? Vilket nys – hur skall det gå till och varför ens försöka? Ovanpå detta går han ut med att Sverige skall bli världsbäst(!) på att ta till vara skogens ALLA goder! Detta är inte bara nys, det är en lögn; Erlandsson vet väl att Sverige redan skrivit på avtal som kommer att leda till att EU får bestämma över svensk skogsskötsel – och syftet med detta är välkänt: EU vill ha kontroll över alla råvaror och anses dessutom lida brist på skog som inte brukas av människor – i Sverige ser EU enorma areal skog som på sikt skall undantas från brukande, det skall ”rewildas” och övergå till betraktarna och bättra på EU:s balans mellan brukade och obrukade skogar. Erlandsson luras och gör gällande att detta skulle innebära att bruka skogen och utnyttja dess produkter. Så blir inte fallet. I stället lär vi få regelbundna nyheter av slaget: ”EU har beslutat att avsätta x-hundratusen hektar svensk skogsmark för rewilding” och ”Svenska regeringen har i samband med detta gett SJF uppdraget att sköta viss viltvård inom området”. Jag skulle vilja att detta var enbart konspiratoriska tankar hos mig och att allt skulle visa sig vara fel – men tyvärr; det byråkratiska ramverket är verkligt och är i stort klart, det praktiska genomförande återstår. Och det är vad jag menar med att SJF åter låter sig luras av vältaliga bedragare. Den förra stora bluffen SJF gick på var att det skulle vara möjligt att inom Sverige ha en liten, jaktbar, långsiktigt livskraftig vargstam – en jakten förödande tro som sakta falnar. J-vligt trist att detta fina land skall förstöras på detta vis.
Jag läser vad du skriver Anders och delvis är min blogg och ditt inlägg ganska överens. Däremot vet jag inte var du har fått uppfattningen att Jägareförbundet är på väg att låta sig luras eller enkelt låtit sig fångas av vältaliga bedragare?
Det är trist att SJF återigen är på väg att låta sig luras av den extrema naturrörelsen, nu har WWF mfl dragit igång projekt ”Rewilding Europe” och svenska regeringen, SJF mfl låter sig enkelt fångas av dessa vältaliga bedragare. Man talar om att återförvilda 10 miljoner ha innan 2020, inga små planer på landgrabbing precis! Rörelsen använder sig av begreppet ”transhumance”, dvs. att männinskor skall följa djurflockar på deras vandring och till det ändamålet vill Rewildingrörelsen återinföra stora hjordar av tex migrerande hästar, bisonoxar etc. i centrala Europa, tanken är att detta är nödvändigt om det skall finnas mat för stora rovdjur. Men samerna bekämpar man med alla medel eftersom renskötseln anses ett hot mot frilevande varg i Sverige, rovdjuren får inte tillräckligt många renar. Samtidigt som rörelsen vill återinföra massa arter så vill man utrota andra arter som inte är tillräckligt ”svenska”, tex vresros, mårdhund mm. som troligen av någon grund anses olämpliga när det gäller att försörja stora stammar av varg mm., se http://sverigesradio.se/sida/gruppsida.aspx?programid=406&grupp=12718&artikel=4573546. Å andra sida förespråkas att ge exotiska arter en fristad i Sverige, tex snöleopard, sibirisk tiger, amurleopard och till exempel tvåpucklig kamel (rovdjursmat?) skall släppas lösa i Sverige, små gosedjur som landsbygden får tåla vid sidan om varg, björn, lo, varg, örn och säl. Se http://www.cfw.nu/publikationer/dokument/Thulin%20%282010%29%20-%20Biodiverse%204%20rewilding.pdf. Att det är frågan om en ytterst grov form av ”landgrabbing” framgår om SJF läser vad som står på rörelsens hemsida ”We will especially focus on Europe’s huge areas of abandoned land, and on providing a viable business case for wild nature. Rewilding Europe is an initiative by WWF … and Conservation Capital.” Lägg märke till att man vill skapa sig en livskraftig affärsverksamhet genom att ta över EN MILJON HEKTAR ”övergiven” (?) mark i Europa och för att underlätta det hela är extremiströrelsens bank Conservation Capital med från början. I Sverige planerar man att börja med att ”ta över” 200000 ha ”övergiven” skogsmark, tanken är kanske varför nöja sig med litet när man kan stjäla mycket? Lockbetet? Jo, i de övertagna områdena skall det ”skapas” jobb och även jakt måste till för att skapa den rätta ”vilda” sammansättningen av naturen! Detta räckte uppenbarligen till för att få både regeringen och SJF med på tåget, pinsamt! Den som vill lära sig mer om projekt av denna typ bör studera den sanna historien om Krügers park i Sydafrika.
Stefan Widstrand verkar ha en och annan webb-spider som fångar upp när hans ”lilla” projekt nämns på nätet. Jag har kommenterat Rewilding Europe tidigare och kan bara konstatera att detta är bara ett ytterligare en trojansk häst inrullad av de som inte vill den självständiga människan något väl – markägare mfl bör se upp för detta ekosofiska lurendrejeri.
Kopplingen mellan Rewilding Europe och den för landsbygden så förödande rovdjurspolitiken, ekoturism mm är uppenbar och därmed en garant för hårt motstånd från dem som inte är fullt så politiskt korrekta eller naiva som Stefan Widstrand vill att de ska vara.
Att avsluta sina inlägg med ”Frid” är magstarkt när man för många driver en maktfråga – det är snarare ofrid som gäller när Rewidling Europe är ute på turné.
Alla dessa lögner kring Yellowstone. När Yellowstone bildades var det mycket ont om vilda djur. Det var andra värden som var orsaken till parkens bildande. Då man inte ville ha de stora rovdjuren bland besökare eliminerades dessa efterhand. Naturligtvis ökade viltstammarna då kraftigt. Men man förvaltade dem så att överskottet gav mat och vegetationen överbetades inte. Så bestämde man sig för att inte kunde man jaga i en nationalpark. Amerikansk bison introducerades också. Naturligtvis blev betestrycket alldeles för stort med kraftig påverkan på hela ekosystemen. Då kom något ljushuvud på att hämta hem vargar från Kanada. I Norra Yellowstone-området fanns en migrerande hjortstam på ca 17 000 djur. The Gardiner hunt kunde jämställas med den svenska älgjakten och gav stora inkomster till jaktarrangörer och befolkningen. Vid införseln av varg garanterades att jakten inte skulle påverkas. Idag är hjortarna i Yellowstone en spillra och fortsätter att minska. Någon jakt bedrivs inte längre. I Lola County i Idaho är hjortstammen utplånad.
Den som vill veta icke-biologernas åsikt kan beställa en video ”Yellowstone is dying”. Information om situationen i Afrika kan läsas i en artikel av Charles Kay. ”Kenya’s Wildlife Debacle: The True Cost of Banning Hunting”. http://www.rexano.org/ConservationPages/Kenya_Frame.htm
Det kan också vara av intresse att veta antalet människor som får sin utkomst från driften av Yellowstone. På en yta motsvarande Södermanland bor och arbetar ca 4000 individer.
Hur många turister tror Staffan Widstrand lockas av att komma vår västliga taiga när djurhållning försvunnit och markerna vuxit igen och det är tio mil eller mer mellan bebyggelse. Varför har inte turismen exploderat i Ryssland som har så mycket mer av allt? Utom jaktbara stammar av klövvilt förstås.
Till Staffan
Tack, du är en verklig frälsare för oss stackars arma satar som bor på den svenska landsbygden. Med ditt program så kan du skapa lite valutaflöde från köpstarka jägare från kontinenten. Kompetent folk från dina led kan säkert ställa upp som jaktguider hos de markägare som väljer ”jaktalternativet”. Om de tar rejält betalt för en älg så kanske det blir pengar över, att betalas ut som allmosor till något landsbygdsprojekt. Detta är verkligen den räddning som vi på landsbygden gått och väntat på. Tänk vad härligt att återigen få uppleva den biologiska mångfald, som vi har saknat! Tack!
Staffan.
Du talar om att hitta Rewilding-områden i Sverige. Vad är det för fel på de som redan finns? Har vi inte redan ett flertal områden som till stor del stämmer med den beskriving du gör av ett Rewildingområde. Varför gå över ån efter vatten? Om de vore så ekonomiskt intressanta att de t.o.m skulle intressera aktiemarknaden, varför är inte redan t.ex ”Vilda Norrbotten AB” på börsen.
Vad är vildast? Ett Dalarna med vilt- och natur-vård enligt den rådande ”svenska” modellen, byggd på långsiktighet, kontinuerlig påfyllning av ny kunskap genom forskning och anpassning till samhället i övrigt eller en svensk Yellowstone-kopia med asfalterade vägar, bussar, guider, bajamajor och McDonald-restauranter? Vad skiljer Yellowstone från safariparken i Kolmården förutom storleken och staketet runt?
Jag är ledsen, men du har fortfarande inte övertygat mig att kortsiktiga vinstintressen kan bidra till att naturen blir vildare. Är det inte snarare så att de den överexploatering av naturen och därmed utarmning av den biologiska mångfalden vi sett genom åren har drivits fram av just kortsiktiga vinstintressen?
Har jag missuppfattat dig? I så fall får du gärna rätta mig.
Har jag rätt ber jag SJF göra allt man kan för att försvara den svenska modellen.
Tack Staffan för en utförlig beskrivning av ert arbete. Mycket av intresse i det du skriver!
Helt klart en tankegång även jag har. Det finns de som vet att de brukar och påverkar naturen och de som inte vet det. Jag är en av oss som vet vad jag gör, hur jag gör det och varför, men då är jag heller inte stadsboende…
Mae råkes!
Hej Björn,
kul att du uppmärksammar Rewilding Europe. Jag dristar mig till att kommentera det du skriver, eftersom jag jobbar i styrelsen för Rewilding Europe och är en av initiativtagarna till det.
Jag förstår din och många jägares både oro och fascination inför rewilding-konceptet, men som tur är kan jag meddela att du och kollegorna inte behöver vara fullt så oroliga som efter en första ytlig anblick. Du har alldeles rätt i det mesta av det du skriver, erfarenheter från Afrika, och det faktum att jaktliga intressen och bevarandeintressen (olika former av brukande helt enkelt) kan leva sida vid sida, stödja varandra och samarbete mycket långt tillsammans. Ett stort antal jägare är själva aktiva naturskyddare, ett stort antal naturskyddare är också jägare, det känns helt naturligt. Jägareförbundet ska också evigt ihågkommas som de som räddade den svenska älg- och rådjurs- och kronviltstammen till de höga nivåer vi har idag, hatten av för det. Dessutom har man gjort ett förtjänstfullt arbete för att få tillbaka björnen i Sverige.
De afrikanska erfarenheterna är väldigt intressanta och Rewilding Europe hämtar mycket inspiration från Södra Afrika, särskilt Sydafrika, Botswana, Zambia och Namibia, där man på många håll lyckats visa att bevarande och jakt går hand i hand och kan korsbefrukta varandra.
Förödda viltstammar har kunnat komma tillbaka på ett dramatiskt sätt, tack vare samarbetet mellan bevarandeintressen och jaktliga intressen (ofta samma personer!). Detta är vägen framåt. Vi ser också på erfarenheterna från fiskeregleringar i oceanerna, där minskande fiskstammar är och har varit ett problem de senaste årtiondena. Överfiske och misshushållning har varit orsaken, dåligt management helt enkelt. Både i haven och i Södra Afrika har man framgångsrikt prövat två parallella upplägg – dels skapandet av såkallade ”no-take zones”, alltså relativt stora områden där inget uttag alls görs av fisk/vilt, å ena sidan. Och å andra sidan alla de omkringliggande områdena, dit överflödet från No-take -Zones genast kommer, där inkomsterna från alla former av viltanvändning ökat radikalt. Plus att man satt ett marknadsvärde på vilda djur, de blir en slags handelsvara, med dagliga uppdateringar på börsen. Vilket gör att markägare själva kan välja om de vill satsa på vilt eller tama djur på sin mark. I flera fall har lantbrukare gått samman, skapat gemensam-styrda områden, tagit ner staketen och satsat på vilt istället för biffkor och får. Av eget, ekonomiskt intresse. Där marken sedan, efter respektive markägares godfinnande används till egen jakt, jaktturism, eller safari-skådningsturism. Sammantaget ger det en utveckling som ger ett mycket större mervärde för markägarna och befolkningen runtikring, än från det ”gamla” sättet att göra.
Inget av detta är problemfritt (som livet i övrigt…;)) men här öppnas hemskt intressanta perspektiv både för jaktliga intressen och bevarandeintressen. För där det blir mera vilt, blir det också mer biologisk mångfald av alla andra, mer diskreta slag – insekter, svampar, kräldjur, växter, lavar etc, som gärna annars försvinner i mängden. Här är Europas jägare inbjudna för ett mycket intressant, givande och spännande framtids-samarbete!
För att klara ut en annan sak du nämner, Rewilding Europe är absolut inte en del av den pågående avfolkningsprocessen. Hela Europas avlägsna (från städerna) och lågproduktiva jordbruks-landsbygd håller på att avfolkas, oberoende av om det är utanför eller inom EU. Det sker av helt egna socio-kulturella-ekonomiska skäl och det är ingenting vi applåderar, det är djupt tragiskt och ett stort hot mot Europas biologiska mångfald, särskilt den kopplad till de öppna markerna.
Det vi säger är att OM detta nu sker, hur kan vi då göra bästa möjliga av det – för de människor som vill bo kvar i den avfolkningsbygden och för den naturen/viltet/mångalden som ännu finns där?
Detta är iallafall ett alternativ och jag ser fram mot mycket fruktbara diskussioner och samarbeten de kommande åren med Sveriges markägar- och jaktliga intressen. Kanske kan vi hitta ett bra rewilding-område i Sverige, med en rad win-win situationer för alla inblandade?
Kanske kan svenska markägare och andra brukare börja tjäna pengar på att producera kvalitetsvilt för avsalu/export till en Europeisk viltmarknad?
Frid,
Staffan