Torsten Mörner. |
En majoritet av svenskarna är för vargjakt enligt de opinionsmätningar som gjorts den senaste tiden. Men den som följt vargdebatten i medierna har nog fått ett annat intryck.
Återigen har vi ett tydligt exempel på en fråga där den högljudda minoritet som kommer fram i mediebruset inte är representativ för den tysta majoriteten.
Debatten om vargjakten, som inleddes den 2 januari efter ett riksdagsbeslut och omfattande utrednings- och forskningsarbete, har på ett tydligt sätt satt fingret på den stora skillnaden som finns i värderingar mellan befolkning på landsbygd och de som bor i städer.
Majoriteten av reaktionerna mot jakten kommer från folk som bor i städer och har visat liten eller ingen förståelse för de problem som lantbrukare och jägare upplever. Jag är orolig för att den känsloladdade och osakliga debatt som förts ytterligare bidrar till att vidga värderingsklyftan mellan olika grupper i landet.
Ingen okontrollerad ökning
Under många år har förvaltningen av den växande vargstammen diskuterats. Landsbygdens folk; jägare, fäbod- och lantbrukare samt samer, har framfört starka krav på att få reglera vargstammen för att den inte ska fortsätta öka okontrollerat. De främsta argumenten har varit att minska de skador och problem vargen orsakar och förbättra livsvillkoren för de som bor i vargland och som håller vår landsbygd levande.
Nu har regering och riksdag slagit in på en ny väg för rovdjurspolitiken. Genom ett demokratiskt riksdagsbeslut ska vi tillåta licensjakt på varg. Samtidigt görs insatser för att få in nytt blod från den öst som förbättrar stammens genetiska status. Regering och riksdag hade aldrig fattat beslut om att inleda jakt på varg om inte gynnsam bevarandestatus kunnat garanteras. Jakten innebär således inte något hot mot en gynnsam bevarandestatus och den följer också EUs regelverk.
Stora vargproblem
Vargen är en skicklig jägare som ställer till stora problem för tamdjursägare, jägare och människor som lever i vargland. Vargen kan också tillföra människor positiva värden, men det gör inte situationen för de som drabbas av vargen mindre allvarlig. Människor som bor där vargen finns, måste involveras i förvaltningen, vilket också flera utredningar visat. Om landsbygdsbefolkning ställs utan inflytande är bevarandearbetet omöjligt, vilket är en sanning som gäller för alla djurarter.
I dag lever cirka 90 procent av befolkningen i städer eller samhällen. Den huvudsakliga kontakten med vilda djur får de via en tillrättalagd bild i media. De vilda djuren glorifieras och bilden av vargen som ett mysigt, problemfritt djur målas upp. Denna idyll stämmer naturligtvis inte med den verklighet som drabbar lantbrukaren när hon på morgonen går ner till fårhagen och hittar huvuddelen av sina får vargdödade. Eller av jägaren som hittar sin jakthund, en familjemedlem, sliten i stycken av vargen.
Överens om vargjakt
Att vargstammen ska förvaltas genom jakt är alla parter överens om, inklusive Världsnaturfonden, Naturskyddsföreningen och Rovdjursföreningen. Däremot finns det skilda meningar om när jakten borde inledas och hur den ska genomföras. Vi jägare har tillsammans med lantbrukare och samer drivit på för att förvaltningen ska börja nu.
Den 2 januari i år inleddes licensjakten som resulterade i att 28 vargar fälldes på ett par dagar. Av landets närmare 300 000 jägare registrerade sig 12 000 hos Naturvårdsverket för att få jaga varg. En uppskattning som Svenska Jägareförbundet gjort i efterhand visar att cirka 4 500 jägare deltog i vargjakten som genomfördes på ett mycket bra sätt, tack vara noggranna förberedelser, god organisation, samarbete mellan jaktlagen samt bra snöförhållanden.
Stöd för jakten
Vargjakten har stöd bland de forskare som i många år studerat den svenska vargstammen. Enligt en nyligen genomförd SIFO-undersökning har vargjakten stöd även av 60 procent av svenskarna. På landsbygden är 71 procent positiva till vargjakt, jämfört med 50 procent i storstäderna. En liknande undersökning från Sveriges Lantbruksuniversitet visar också att det finns ett stort stöd för vargjakt.
Den högljudda minoritet som motsäger sig jakten för således inte folkets talan. Trots detta har de fått stort utrymme i den storstadsanknutna medieapparaten med osakliga och på känslor grundade uttalanden som bidrar till att permanenta bilden av vargen som ett utrotningshotat gosedjur. En pastoral idyllisk bild som inte avspeglar den ekologi, de naturförhållanden och den verklighet som lantbrukare, jägare och landsbygdsbefolkning befinner sig mitt i.
De högljudda argumenten och hetsjakten på vargjakten bidrar bara till att fördjupa klyftan mellan stad och land.
Torsten Mörner, Ordförande Svenska Jägareförbundet