Björn Sundgrens blogg

Att älgjakten närmar sig med stormsteg här uppe i norr märks på många sätt. Älgmöten avlöser varandra, frågor om vad man får och kan göra inom jaktlagen duggar tätt per telefon och skjutbanorna har högsäsong. Sen kommer naturligtvis den årliga redovisningen av ÄBIN, alltså älgbetesinventeringen. Skogsstyrelsen har en osviklig precision att presentera resultatet några dagar för jaktpremiär. Oftast med braskande rubiker om skadenivåer och behov av ökad avskjutning, mer kalv i avskjutningen och ökad andel kor i avskjutningen. I kölvattnet på denna debatt kommer oftast någon form av krav på inventeringar. I år är det skogsbruket som pratar om att man borde höja fällavgifterna i Norrbotten för att finansiera en inventering av hela Norrbotten med hjälp av flyg. En imponernade satsning med tanke på att det rör sig om 25% av Sveriges yta. Tanken tycks vara att den mycket ifrågasatta inventeringen i östra Norrbotten ska göras om men nu över hela länet. Själv kan jag inte annat än häpna över hur folk tänker. Skulle en inventering med starkt ifrågasatt resultat bli bättre för att man gjorde den över tio gånger så stor yta? Ska jägarna betala för något måste man också vara klar över vilken nytta man får av resultatet.

Det är här vi kommer till svärandet i kyrkan! Finns det överhuvudtaget någon anledning att vinterinventera älg för att få reda på antalet älg i vinterstam? ÄVEN om inventeringen visade sanningen så är mitt svar att det knappast kommer att skapa en bättre älgförvaltning! Ännu större problem blir det om inventeringen INTE visar sanningen, hur hanterar man då resultatet? Men att säga att inventeringar är onödiga är enligt många detsamma som att ge upp älgförvaltningen. Jag hävdar tvärtom att man genom att följa trender i stammen och arbeta mer med dessa kommer att komma betydligt längre! Vi vet om stammen ökar eller minskar via älg-obsen och vi vet vilken avskjutningen som leder fram till ökningar och minskningar. Att tillföra mer fakta brukar lyftas fram som något positivt. Men om dessa fakta inte är fakta utan något annat, hur hanteras detta. Som det ser ut skapar det bara förvirring! Dessutom är kunskapen om antalet älgar per 1000 hektar ändå ointressant! Om skogsskadorna enligt markägarna är för höga kommer de att kräva en minskning, oavsett nivå. Om skogsskadorna är på en låg nivå kan man argumentera för en ökning av stammen oavsett nivå. Vi vill så gärna ha kontroll in i minsta detalj över det vi gör, men steget från en kontroll på trender till en kontroll på detaljnivå leder inte till en bättre förvaltning. Däremot leder den till några andra saker som man bör ha i åtanke. Trender är de flesta relativt överens om, konflikter mellan olika grupper kommer då man för ner det på detaljnivå. Dessutom kostar det stora summor pengar - oftast jägarnas pengar - för att få en detaljkunskap som i slutändan kanske inte ens är fakta!

Så jag tror jag vågar svära i den här kyrkan i alla fall - älgförvaltningen blir inte bättre av vinterinventeringar. Lägg ner lite tid på att analysera älgobs och avskjutning istället för att sitta och vänta på kostsamma flyginventeringar!

Så är det då en dag kvar till en av årets stora premiärdatum, den 25 augusti. Här uppe i norr är det ripor i fjällen och tjäder och orre neråt skogen. Sjöfågeljakten kommer också igång, men den premiären sker lite mer i skymundan. Själv ska jag ta mig ut i skogen med norrbottenspetsen och se om rapporterna om bra föryngring i den sydvästra delen av länet stämmer. Andra står i startgroparna för att fara till fjälls och pröva på riporna. Just den jakten på statens mark ovan odlingsgränsen har ju i alla år sedan 1993 varit oerhört omdebatterad och är definitivt i hetluften de senaste åren. Att regeringen ändrade regelverket efter en vänlig förfrågan från EU har väckt mycket ont blod och sista ordet är definitvt inte sagt vad gäller den omtvistade §3 i rennäringsförordningen. För er oinvigda så styr den om länsstyrelserna kan säga att de som bor i Sverige självklart ska ha möjlighet att jaga i de svenska fjällen. Bor man i andra länder så ska möjligheten också finnas, men bara om det inte begränsar möjligheten till jakt för de som bor i Sverige. Idagsläget säger regeringen att man inte ska bry sig om var man bor, alla ska ha tillgång till de svenska fjällen. Eftersom man bedömmer jakttrycket genom att se hur många människor med vapen som har passerat ett visst jaktavsnitt så gör detta att Länsstyrelserna avlyser jakten ganska tidigt på säsongen på många områden och däremd stänger ute jägare resten av jaktåret. Även de som vill jaga rödräv och med fällor minska trycket från mink och mård.

Men oavsett det så är det en mer akut situation som har uppstått på grund av ett överdrivet krångligt system för viltrapportering. En mängd jägare som inte har viltrapporterat stängdes av från jakten, till en början var det sagt hela jaktåret. Vid en första anblick så ser det väl inte helt orimligt ut, självklart ska jägare följa de regelverk som ställs upp av den som upplåter jakten! Men börjar man titta närmare på vad som har hänt visar det sig att systemet är så tillkrånglat att en liten miss med en eller annan jaktdag av totalt 40-50 stycken leder till ett års avstägning. Detta är självklart orimligt! Nu har Länsstyrelserna backat så missade rapporter leder till avstägning de första två veckorna. Men fortfarande är det en överdriven administration som ligger i botten av detta problem. För att förklara läget så är det klart att den som löser ett jaktkort för fem dagar och inte skickar in rapport efter avslutad jakt begår ett fel. Men om man löser ett kort för fem dagar och på grund av dåligt väder bara jagar fyra och rapporterar dessa fyra - då har man en dag borta från rapportering och blir avstängd ett år! Om man löser ett årskort så måste man "aktivera" det via internet för de dagar man ska ut på fjället och sedan rapportera in resultatet via nätet inom 14 dagar. Har man gjort allt enligt regelverket och på 40 dagars jakt gjort en miss i rapporteringen en enda dag så blir man avstängd en hel säsong! Rimlig påföljd? Knappast! Allt kan bero på att man glömmer att trycka på knappen "bekräfta" efter att man har fyllt i alla sina uppgifter!

Att ha ett system där man försöker detaljreglera småviltjakt leder till en administration som inte alls står i överensstämmelse med fördelen för förvaltningen! Vi har jagat älg i alla år med krav på återrapportering 14 dagar efter avslutad jakt för året. Det på ett vilt där jakten faktiskt styr stammens utveckling. Att införa krav på 14 dagars rapportering efter varje fälld fågel på ett viltslag som INTE styrs av jakttryck skapar möjligen arbetstillfällen, men också irritation och frustration och möjligen en bild av att man kontrollerar något som man ändå inte styr över. Turbulensen inför årets jaktstart är en tydlig signal på att något måste göras. Inte i första hand att lära jägarna att bli bättre på att hantera sina datorer efter varje avslutad jakttur utan att faktiskt se över det överbyråkratiska regelverket som omger jakten  på statens marker i fjällen!

Det har väl knappast undgått någon att årets björnjakt har startat. Rekordmånga i tilldelning och mycket uppmärksamhet i media. För egen del blev det två tidiga mornar och i alla fall ett spännande ståndskall med lång ansmygning i riktigt tät skog. I slutändan visade det sig vara en pigg och rask mård som lockade karelaren till skall, men spänningen fram till hunden var i alla fall densamma! Att sen jaktlaget på hemmamarkerna fällde två björnar på samma pass medan jag var på grannmarken, det får man ta med jämnmod!

Det är intressant att följa utvecklingen av björnjakten genom åren. Under en lång period var det något något nästan magiskt och trolsk över björnjakten. Bara särskilda jägare kunde jaga, nästan övermänniskor, och deras hundar måste vara utöver något man någonsin hade sett. Allt eftersom tilldelning och avskjutning ökar så avdramatiseras björnjakten. Jag tycker det är bra, ingen jaktform mår bra av att bli allt för uppskriven som farlig eller häftig eller något för machomän! Nu är det "vanliga" passkyttar som fäller björnar och planerar middagar med jaktlaget. En sund utveckling av björnjakten! Nu har till och med det envisa ryktet om den kostsamma björnjakten börjat klinga av.

Vad återstår då tänker man? Ja, en mer generellt återinför åteljakt skulle minska krånglet och framförallt osäkerheten. Hur får man jaga, var får man släppa hundarna, vad räknas som åtel.. ja frågorna har varit många inför jakten. Till det kommer frågan om jakt inom viltvårdsområden. Skriverierna om detta har lett till att jägare i alla former av jaktliga sammanslutningar tvekar att jaga björn. Framförallt jägare inom viltvårdsområden så klart, det är rätt självskrivet med det genomslag det fått i media med rubriker som  "blodtörstiga björnjägare bryter mot lagen" - det är klart att man blir tveksam om hur det ligger till! Frågan man kan ställa sig är vad som ligger bakom denna iver att utreda frågan om vem som har rätt att jaga och inte. Visst, jakt ska ske på lagligt sätt och enligt regelverket. Men alltid när frågor drivs hårt genom media så försöker jag ställa mig frågan "Vad vill de ha ut av det här"?

Jag kan se ett antal scenarior för de som jobbar med frågan om vem som har rätt att jaga björn, kanske en del tycker att det liknar konspirationsteorier men det får jag väl ta!

Att de personerna som driver denna fråga i stora delar är principiella motståndare mot viltvårdsområden som idé är ingen nyhet. Jag ser detta som ännu ett försök att göra fastighetsägare och jägare förvirrade och skapa ett ökat stöd för upplösande av viltvårdsområden. Tyvärr är det så att man på många håll tror mest på den som framför de mest negativa budskapen, så även nu. Sen missar man inte heller chansen att uttrycka kritik mot Jägareförbundet eftersom vi har en annan syn på viltvårdsområden och ser den organisationsformen som positiv. Det sticker i ögonen på en del och man vill gärna skapa osäkerhet och förvirring även här.En annan fundering är om de vill minska avskjutningen av björn? Oklarheter runt regelverk och rädsla för rättsligt efterspel i björnjakten har gjort att många avstått skott tidigare år, de här utspelen gör tyvärr att det blir fler som väljer att avstå för säkerhets skull.

Jag hoppas att det finns tillräckligt många jägare som med kritiska ögon kan fundera igenom vad som är det egentliga syftet med att driva frågan om att det inte ska kunna gå att jaga björn gemensamt. För min del ser jag det alltså enbart som ett sätt att skapa förvirring och splittring inom jakten, tyvärr. Med genomtänka beslut och överenskommelser med markägare inom alla typer av jaktliga sammanslutningar så fungerar björnjakten bra, både på egen mark och gemensamt!

Nu startar inspelningen av uppföljaren till filmen "Jägarna". Inspelningen pågår i Norrbotten och kan följas via en blogg om arbetet som man hittar HÄR. Det ska bli intressant att se om denna film leder till samma debatt om jägare och norrbottningar som den första gjorde. Ibland känns det som om vi jägare är mer känsliga för vissa saker än andra grupper. Kanske beror det på att vi rätt ofta befinner oss i någon form av försvarsställning mot massmedia och allmänhet. Filmen "Jägarna" var ett klassiskt exempel på en bra film, ren fiction, men som många ändå blev upprörda över eftersom "så där går det ju inte till på riktigt". Samma reaktion kom också för nu ganska många år sedan när popdängan "kookalv" släpptes på skiva. Det kanske inte blev en list-etta, men den låten och musikvideon ledde till ett antal sittningar i morgonsofforna för att förklara att "så här går det ju inte till i verkligheten".

Riktigt samma reaktioner får man inte på Jönssonligans filmer eller för den delen actionfilmer i gemen. I alla fall har jag inte sett några morgonprogram som försöker reda ut vad som är korrekt återgiven fakta och vad som är fiction i dessa filmer. Men just när det rör jakt och jägare så blir det speciellt. Jag tycker det är synd! Även seriös verksamhet som ska bedrivas med stor noggrannhet och säkerhet måste tåla att bli omgjord till fiction för skratt eller spänning. Snarare är det väl för LITE filmer, böcker och musik som har anknytning till vilt, jakt och natur! Tänk vad trevligt det vore med fler filmer där man känner igen sig i miljöer och jargong istället för att det så ofta ska vara storstadsdjungel. Nej, fram för fler filmer om oss och ta det för vad det är - fiction!

Det blev - inte helt oväntat - en ganska rejäl rivstart efter semestern. Inte nog med att det redan från början var planerat en ganska hektisk period mellan semester och jaktstart. Lite omorganisering på Luleåkontoret gör att arbetsuppgifterna blir lite fler och man får tänka lite nytt. Nåja, några extra kvällar ute i länet ska man väl klara av om man foukserar på att jakten står för dörren!

Telefonen går ganska varm så här års också. Många jaktlag och områden som ska ha sina årsmöten och mycket frågor är det om vad man kan, ska eller bör göra. Att sen Länsstyrelsen tar en del beslut som skapar merarbete gör inte saken enklare. Där hamnar både frågor om älgar och småviltjakt på statens marker. Att mitt i allt detta starta upp och köra ett helt nytt material rörande älgskötsel och genomföra ett ganska intensivt schema med det runt om i länet är bara grädde på moset.

Visst ja, jag höll på att glömma den kommande lördagen då jag kommer att ha en samling med de som vill hålla i utbildningen av nya jägare med det nya jägarskolematerialet. Ett bokpaket som jag tror kommer att locka fler att prova på att läsa in sig inför jägarexamen.

Som tur är så har den intensiva starten kunnat brytas av med någon dag på sjön för att hämta igen sommarens uteblivna fiske. Så nu är frysen ganska välfylld med i första hand abborre, lagom för en rejäl omgång i röken. Lite avbrott mot älg och fågelkött till kommande vinter.

Som vanligt så går tiden fort, särskilt när man har roligt! Några veckors semester går alldels särskilt fort och man hinnar inte alltid göra det man tänkt sig. För egen del är det tyvärr i första hand fisket som har fått stryka på foten i sommar. Kanske hade man också velat vara lite mer aktiv på skjutbanorna. Men nu är det i alla fall över och jobbat drar igång igen. Skjutbanor, utbildningar och årsmöten under några intensiva veckor innan norrbottensjägarna försvinner ut i skogen för jakt. Först några tappra själar som jagar duvor, räv o ch grävling från månadsstart, sedan rådjur vid bockpremiären. Björnjaktspremiären den 21 augusti blir mer och mer intensiv vad gäller deltagande jägare allt eftersom tilldelade björnar ökar. Sen kommer de "stora" jakterna igång med skogsfågel och ripa den 25 augusti och älgpremiären den 6 september. Någonstans efter hundsläppsdatum har vi lärt oss att det är relativt onödigt att kalla till möten och utbildningar, det får ligga lågt till kvällarna blir mörkare i oktober november. Dels får man förhoppningsvis någon dag att jaga själv på, dels får man tid at förbereda den intensiva vårperioden 2011. Gissningsvis klubbas beslut om nytt älgjaktssystem i riksdagen under hösten vilket kommer att skapa en hel del frågor och arbete under det kommande året. Hur valet går i höst kan i delar påverka både jakten och Jägareförbundet, valvakan kan alltså vara väl värd att följa under en natt i september. Mårdhundsprojeketet som har drivits med pengar från Naturvårdsverket kommer från september att växla upp till ett EU-projekt i samarbete med Norge, Finland och Danmark. Även den biten kommer att påverka jobbet under minst tre år framöver.

Som vanligt finns det alltså en blandning av rutinarbete och nya utmaningar att ta tag i under hösten.

Utöver det så låter rapporterna om skogsfågel och ripor som om det skulle finnas hopp om ett skapligt år för föryngringen. Alltid spännande att släppa hunden i början av säsongen och se vad som händer.

Som sagt - nu var man igång igen, bara att rulla på!

Vi har redan hunnit en liten bit in i juli och ett nytt jaktår har börjat. För egen del har jag just lagt sista handen vid att förbereda och bjuda in till höstens kvällar med utbildning om älg och älgskötsel. Nu är det klart och framför mig ligger några veckor med ledighet. Till att börja med innebär det några dagar inåt landet för lite fiske. Ska bli skönt att komma bort helt från telefoner och datorer. Visst är de bra hjälpmedel i jobbet, men nog längtar man ut i naturen just nu! Värmen börjar kännas av även här uppe och hundarna träning får genomföras på natten när det svalnar av. Karelaren har börjat uppskatta simning så lite sånt blir det för henne medan norrbottenspetsen inte alls förstår tjusningen med simdjupt vatten.

Lite tid på skjutbanan har det blivit och det formella älgskyttemärket är avklarat så resten av skyttesäsongen är bara rent nöje på banorna!

Som sagt, semestern hägrar och det kan bli lite sporadiskt med inlägg här under denna tid, men innan vi vet ordet av är det augusti och den mest intensiva norrbottniska jaktsäsongen drar igång, så misströsta inte!

Ha en skön sommar!

En intressant reflextion om två saker som kom genom nätet de senaste dagarna. Först bestämmer sig Danskarna för att förbjuda vissa hundraser. Främst stora och kraftiga raser, vilket inte nödvändigtvis är de som toppar listan över raser som biter människor. Inställningen från Sverige och SKK verkar klar, det är inte rasernas fel utan handhavandet av de enskilda individerna!

Intressant då att titta på viltskadecenters hemsida och deras pågående försök med boskapsvaktande hundar i rovdjursområden. Vad använder man för hundraser där, jo samma grupp av hundar som danskarna just har förbjudit! Lokal anpassning? Ja, förhoppningsvis.

Det ska bli intressant att se hur detta i slutändan påverkar nyttjandet av markerna. Att klättra över ett elstängsel när man är ute och promenerar i skogen är väl rätt OK - men om det finns en stor hund av en ras som grannlandet till och med har förbjudit... tja, var och en får väl välja själv.

Sen får vi se om de svenska reglerna för hundhållning går ihop med det här försöket och om det ger något resultat. Intressant är det i alla fall, oavsett utgång. Man har provat samma sak i USA i de områden där vargen är återintroducerad (eller som vissa säger där borta - där man har satt in Canadensisk varg i USA). Där verkar hundarna ha svårare att klara vargangrepp än nere i Europa. Många hundar har också själva blivit rivna. Något vi känner allt för väl från våra svenska skogar.

Sen är frågan om de svenska djurägarna är beredda att spendera lika mycket tid ute i hagarna som boskapsskötaran i södra europa och bo på deras villkor.

Många frågor med förhoppnigsvis lika många svar så småningom!

Det här med djurskydd är en intressant läsning! Ja, kanske inte enkäten som Daniel har hänvisat till, den är mest krånglig, men i övrigt. En del i detta djurskydd har i många år varit hurm an får eller inte får använda el till djur. När Jakten i fjällen öppnade upp 1993 så började Jägareförbundet också organisarat att använda el-halsband på hundar för att ta bort intresset för att jaga ren. Utbildning och övervakade hägn krävdes för verksamheten. Verksamheten flöt på bra och den utvärderades med mycket gott resultat. Hundar slutade jaga ren och renar på fjället slapp ha hundar efter sig. Jakten blev bättre och konflikterna blev färre. Men vid något tillfälle så gick det överstyr och det genomfördes en el-utredning. Där kom man fram till att el-halsband på hundar skulle förbjudas helt liksom en del annat som hade el inblandat. En okunskap om el-halsbandet kopplat till en överdriven försiktigthet ledde till detta. Resultatet, mer illegal användning av dessa halsband utan övervakning och i vissa lägen genomförda av personer utan utbildning.  Problemet med el-halsband är inte dessa farlighet för hunden utan dess effektivitet. Vet man inte exakt vad man gör kan man avskräcka hunden för fel saker. Däremot märktes tydligt med jag höll på med detta att hundar som blev utsatta för obehaget med el-halsband sökte tröst hos människor och blev inte det minsta strykrädda. De som vill vara lagliga och inte använda el-halsband måst ta till andra metoder vilket inte är så lätt om man inte bor i renområden så att man kan vänja hunden redan från valpålderna att ren inte ska jagas.

Varför ta upp det här nu, det är ju gammal skåpmat!

Anledningen är nya regler runt ström och djur som också är framtagna utifrån någon form av djurskyddsaspekt och till viss del med omtanke om människor. Från 1 september får elstängsel i Sverige och EU inte ha så hög energimängd som idag. Djur och människor får inte utsättas för FÖR mycket obehag tydligen. Spelar det någon roll för oss då? De som har djur hägnade med eltråd får väl gå med grästrimmer lite oftare för att rensa undertrådarna. Visst, det kan säkert fungera, men vad är det som håller varg och björn ute från våra tamdjur som alla vill ska gå ute på bete under sommaren? Jo, starka elstängsel! Hur resonerar man när obehaget för en kossa eller ett får att sätta nosen mot ett starkt elstängsel ska vägas mot risken att det kommer in en varg eller björn i hagen? Vad skulle du välja? Det är inte alltid lätt att följa med i resonemangen runt djurskydd i dagsläget vilket gör mig än mer orolig när det läggs upp enkäter och tas beslut på EU-nivå när problemen och förutsättningarna skiljer sig åt. Vad hände med dens.k. subsidaritetsprincipen - alltså att beslut ska tas på lägsta möjliga nivå? Den grunläggande tanken i EU känns mer och mer avlägsen...

Det finns vissa saker som tydligt utmärker den jaktintresserade från andra personer. En sådan är reaktionerna runt den 21 juni eller midsommar. Nu vänder det och går mot mörkare tider. De flesta ryser och vill inget höra, medan den jaktintresserade börjar få en aning om kommande jaktsäsong och ser betydligt ljusare ut i synen än andra. Att verkligen uppskatta årets alla månader och skiftningar är en av de stora fördelarna med att vara jaktintresserad. Den där mer eller mindre korta sommaren känns inte lika viktig som för de som i första hand längtar till strand och bad.

Nu är det för mig inte så mycket sol och bad som hägrar utan en del fiske, besök på skjutbanan, hundträning när inte värmen sätter stopp och dessutom förberedelser för att bli fårägare till hösten. Det senaste var inte min idé men ibland får man ta "skeden i vacker hand". Nåja, det blir ytterligare ett tillskott av närproducerad mat från djur som lever utan tillsatser eller annat konstigt. Så nära viltkött man kan komma! Lite omväxling förnöjer alltid!

Nu är det midsommar och några dagar ledigt. En vecka kvar till semester och då måste förberedelserna vara klara för höstens utbildning av instruktörer för jägarskolan och träffarna runt älgförvaltning vi ska hålla i norr.

Men det tar jag nästa vecka - nu önskar jag alla som brukar följa mina funderingar här en glad midsommar!