Det verkar som om älgstammen måste hamna i något slags krisläge innan jägare och markägare inser att förvaltningen måste slå in  på nya spår. Vi har träffat jägare och markägare i tre förvaltningsområden i Svealand som gjort något för att få en bättre älgstam.

Av Bertil Lundvik
 
Det pratas på många håll om att man måste göra något åt älgstammens kvalitet. De flesta jägare vill faktiskt ha en älgstam med någorlunda balans mellan tjurar och kor.
Man vill gärna få se, och kanske få chansen att skjuta, någon tjur med bra hornuppsättning någon gång i jägarlivet. Och man vill gärna att älgkorna är i så bra kondition att de föder bra med kalv, helst dubbelkalvar, och gärna tidigt på sommaren så att kalvarna hinner växa till.
När kalvarna skjuts önskar de flesta att kalvvikterna är respektabla. Både för att man då får lite mer kött i köttbaljan och för att man kan vara lite stolt över att man har älgar som ger kalvar med bra kalvvikter.
För många jägare, jaktlag och förvaltningsområden av skilda slag, stannar det tyvärr ofta vid tankar och önskningar. Men så finns det då en del som faktiskt tar tag i situationen och gör något åt den.
Det börjar nu bli väl känt hur man lyckats på Öland och på en del platser i östra Småland. Kalmarmodellen är ett begrepp.
Skellefteåmodellen talas och skrivs det också om. Blekinge är en annan del av landet där man genom konsekvent och målmedvetet arbete höjt kvaliteten på älgstammen.

Passar den egna bygden

Och visst har de jägare vi pratat med också sneglat på dessa förebilder. Men gemensamt för dem alla är att de sett på sin egen situation och försökt skapa något som passar den egna bygden.
Så är det i Lumsheden i Gävleborg/ Dalarna, så är det i Norrtäljetrakten där man inom Norrtälje södra älgskötselområde satt igång ett målmedvetet arbete för att få en bättre älgstam, och så har det varit och är i Arboga-Kungsör, där man redan ser förbluffande resultat.
– Man måste se hur det ser ut lokalt. I Lumsheden hade man skjutit ner älgstammen lite väl mycket, och så fick man vargetablering. Björn finns också. Det kan ta många, många år att vända utvecklingen, befarar Per Zakariasson, jaktvårdskonsulent med älgfrågor i Mellansverige som sitt huvudsakliga arbetsområde.

Predikat kalvjakt

Per Zakariasson har varit på många älgmöten de senaste åren. Han har hållit föredrag och varit på samrådsmöten. Och han har predikat kalvjakt.
– Med de stora rovdjurens inträde så blir det ännu viktigare att ha kontroll på sin älgstam och att främst skjuta kalv, säger Per Zakariasson.
– Vi lobbar rätt hårt för att jägarna ska göra spillningsinventeringar. Det ger en bättre bild av älgstammens fördelning i landskapet över året och är kostnadseffektivt.
På flera håll i Mellansverige har det bildats stora viltförvaltningsområden. Här kan både församlings-, kommun- och länsgränser passeras. Men kan detta bli ett problem för kretsarna?

Nya initiativ

– Nej, det tycker jag inte. Vilförvaltningsområdena är ett sätt att samla in data och att samarbeta kring avskjutningen plus lokalt samråd.
– Man kan se det precis tvärtom, som att det öppnar för kretsarna att ta nya initiativ. Jag ser det inte alls som ett hot mot kretsarna, säger Per Zakariasson.
– De får samarbeta, och om de känner att de vill slå ihop sig ska det komma underifrån.
I de områden vi speglar har kretsarna varit med på ett eller annat sätt, mest aktivt i Arboga-Kungsör, men involverade har de varit även i Norrtälje och Lumsheden.

-------------

Högt jakttryck på kalvar
Varför ska jägarna jaga mycket kalv?
Den frågan har jaktvårdskonsulenten Per Zakariasson fått många gånger. Ungefär så här brukar han svara:
– Det är många aspekter som har betydelse. En stor andel kalvar i vinterstam leder också till många fjolingar. Det blir unga kor som inte är produktiva och en massa pinntjurar som inte får igång de produktiva kornas brunst. Det kan leda till färre födda kalvar.
– De få större tjurar som finns hinner inte med att betäcka korna vid första brunsten. Korna tvingas brunsta om, eller blir inte alls betäckta. Det leder till senare födda kalvar, som vid jakten är små.
– Överlever kalvarna blir de senare i livet fortsatt små. De har fått en sämre start i livet. En liten ko föder i genomsnitt färre kalvar under sin livstid än vad en stor ko gör. Man kan säga generellt att en produktiv ko är fyra gånger så värdefull för älgstammen som en kalv.
– När jägarna säger att det inte finns fler kalvar att skjuta, ja då ligger ofta kalvandelen i vinterstammen ändå på 30 procent vid inventeringar.
– Med många kalvar kvar efter jakten är det många djur som kan skada skogen, vilket i sig innebär en konflikt med markägare om antal älgar. Har vi en produktiv älgstam av bra kvalitet kan vi hålla en hög avskjutning med största trycket på kalv samtidigt som vi inte behöver ha lika mycket vinterbete.
– Men det räcker inte alltid med bara hårt tryck på kalvarna. I Västmanland (sett till hela länet) till exempel ligger man på ungefär 50 procent kalv i avskjutningen, men åldern på tjurarna blir inte högre. Då måste man göra något mer, öka kalvavskjutningen till minst 60 procent, införa tjurförbud, eller taggbegränsningar.
– Historiskt har man även underskattat tjurarnas värde för älgstammen vilket vi får sota för på många håll idag.
– Det allra viktigaste är att man tittar hur det ser ut lokalt på viltförvaltningsområdesnivå och agerar utifrån de förutsättningar man har.
Bertil Lundvik

----------------

Vargen fick fart på samarbetet
Efter att älgstammen skjutits ner för att minska skadorna på skogen kom vargen till bygden. Det fick fart på älgförvaltarna. En flyginventering visade katastrofsiffror. Man tvingades helt enkelt göra något för att rädda den jakt som räddas kunde.

Av Bertil Lundvik

Lumsheden sträcker sig över både västra Gävleborgs län och ostligaste Dalarnas län, norr om väg 80 mellan Sandviken och Falun.
I området finns en vargetablering, Korsåreviret. Och det var när den blev känd som det började hända saker inom älgförvaltningen.
Det berättar Per-Erik Johansson, Lars-Erik Backlund och Michael Larsson. Per-Erik är ordförande i Sandvikens norra jaktvårdskrets, Lars-Erik företräder LRF och Svärdsjö-Svartnäs besparingsskog och Michael Larsson representerar Stora Enso. Alla sitter i samrådsgruppen för Lumshedens viltförvaltningsområde.

Flyginventering

– Ulf Halt från Sveaskog finns också med i samrådsgruppen. Det var han som i maj 2007 drog ihop ett antal representanter från Sandviken norra, Ovanåker och Hofors med anledning av att vi fått ett vargrevir kring Korså, berättar Per-Erik Johansson.
På mötet utsågs några personer för att skaka fram pengar till en flyginventering, för nu insåg man att det vore bra att få svart på vitt hur älgstammen såg ut. Man flög under vårvintern 2008 på 150 000 hektar.
– När resultatet från flyginventeringen kom ut ökade kristänkandet från 0 till 125 procent på en sekund, berättar Per-Erik Johansson.
Flyginventeringen gjordes som en provytesinventering under tre dagar i februari. Man valde att ha lite mindre, men fler provytor än vanligt.
– De var på 200 hektar för att få fram eventuell ojämn fördelning i landskapet, säger Michael Larsson.
På möten i Karlsbyhedens Folkets hus, sockenstugan i Svärdsjö och Birgittagården i Kungsgården presenterades resultaten i mars.
– Det var välbesökt. Två var inbjudna från varje jaktlag, men jag tror det var fler som kom, säger Lars-Erik Backlund.
Resultatet visade att man hade en vinterstam på 2,8 älgar per 1 000 hektar plus/minus 0,4 älgar. Kalvandelen i vinterstammen var på 28 procent, tjurandelen på 37 procent. Med ett vargrevir innebar en så liten älgstam att knappt något skulle kunna skjutas.
– Då hade vi ändå skjutit bra med kalv under jakten, 47 procent. Vår bedömning var att älgstammen var större, säger Per-Erik Johansson.
Man lät sig ändå inte slås till förlamning och passivitet. Därtill var fortsatt älgjakt en för viktig sak. Samrådsgruppen körde igång.
– Man började förstås tänka på jakten till hösten och vilken avskjutning som kunde vara möjlig, säger Michael Larsson.
– Vi ville dock ha fler ben att stå på än bara flyginventeringen och beslöt sammanställa tilldelning, avskjutning och älgobs för hela Lumsheden för ett antal år tillbaka. Det är två kretsar och ett antal jaktlag, plus två älgskötselområden.
Samrådsgruppen arbetade nu med flera olika alternativ till hur man skulle göra med älgjakten hösten 2008.
Det första alternativet var ingen jakt alls. Det andra alternativet var enbart kalvjakt. Det tredje var kalvjakt plus  avlysningsjakt på vuxna djur.

En form av avlysningsjakt

– Det blev en form av avlysningsjakt men med krav att man först måste skjuta två kalvar innan en vuxen fick skjutas. Därpå skulle åter två kalvar skjutas innan nästa vuxna älg. Vi fastställde  också en arealgräns på 600 hektar för att få skjuta vuxen, berättar Per-Erik.
– Därtill skulle mellantjurar på tre till fyra taggar på skjutsidan sparas.
Det slutade med att det sköts 48 vuxna älgar och 144 kalvar.
Alla jaktlag skulle rapportera på www.finnskogenalg.se och därmed kunde jaktlagen följa med vad som hände, dag för dag.
I vecka 43, alltså efter första oktoberveckan, höll man uppföljningsmöten med jaktlagen. Då var det fortfarande stor uppslutning bakom modellen, tycker Per-Erik Johansson.
Men det fanns jägare som inte gillade detta. På hemsidan hade man ett diskussionsforum där det framfördes en del ilskna kommentarer.

Ett sätt att överleva

– Det finns lokala variationer i älgstammen, och kommentarerna kom från de ställen där man hade ganska gott om älg, menar Per-Erik Johansson.
– Man kunde kanske inte jaga som man gjort förut med den här typen av regler och det väckte frustration, inflikar Michael Larsson.
– Men man ska ha klart för sig att detta egentligen inte var någon förvaltningsmodell. Detta var ett sätt att överleva en säsong, fortsätter han och de andra nickar.
Men nu måste man ta tag i förvaltningen framöver.
– Vi är inne i en process att bilda ett stort älgskötselområde, Lumshedens ÄSO. Vi har bra siffror över älgobs och avskjutning som visar att vi nog har lite mer älg än flyginventeringen visade.
Under jakten 2008/2009 sköts 1,3 älgar per 1 000 hektar, varav 75 procent var kalv. Man tror att älgstammen består av fyra till sex älgar per 1 000 hektar. Man förutspår en fortsatt jakt på mellan en och två älgar per 1 000 hektar. Mer kan det inte bli om man vill ha kvar en oförändrad älgstam eftersom trafik, varg och björn tar ungefär en älg per 1 000 hektar.
– Vi ska försöka lägga ut en tilldelning som är differentierad, så att de som har mer älg kan få skjuta mer. Samtidigt strävar vi efter att kalvskyttet ska vara över 50 procent. Vi ser en möjlighet att öka stammen något, säger Per-Erik Johansson.

I fas med skadorna

Markägarna har inga allvarliga invändningar mot att öka stammen, till och med storskogsbruket är med.
– Här är vi i fas med skadorna. Äbin 2008 visade på 2,1 procent färska skador. Så vi är överens om att kunna öka stammen något, säger Michael Larsson.
Också de privata skogsägarna kan tänka sig en liten ökning.
– Men grunden är att det ska vara balans mellan skador och älgstam, framhåller Lars-Erik Backlund.
– Det är bra att vi kan sitta här och prata älgförvaltning tillsammans. Vi har ju också en länsgräns emellan, men jag tror vi är överens om att älgen måste förvaltas över stora områden, säger Per-Erik Johansson.
– Det finns undersökningar som visar att tjurar i vissa fall kan röra sig på upp emot 10 000 hektar och kor på mellan 1 000 och 3 000 hektar. Då måste man förvalta inom stora områden, avrundar Per-Erik Johansson.

-------------------

Nu ser man stortjurar i slättlandskapet!
Inom Arboga-Kungsörs jaktvårdskrets hade man en älgstam där tjurandelen var nere i 20 procent. Slaktvikterna sjönk för både kalv och vuxna. Då slog man till med tjurförbud i två år. Nu börjar man se resultatet. I fjol fick kretsen Wallenbergsfondens stipendium för sitt arbete.

Av Bertil Lundvik

Det var kanske inte direkt ont om älg inom Arboga-Kungsörs jaktvårdskrets 46 000 hektar. Området är beläget mellan västra änden på Mälaren och norr om Hjälmaren, i ett slättlandskap med rätt mycket åkermark.
Men det började se allt sämre ut med kvaliteten på älgstammen. Inventeringar, älgobs och avskjutningssiffror talade sitt tydliga språk.
En drivande person i Arboga-Kungsörs nya linje i älgförvaltningen är, och har varit, Claes Johansson, ordförande i kretsen:
– Tjurandelen i stammen var nere på 20 procent. Slaktvikterna sjönk. Så jag började kasta ur mig ”Ska vi inte införa tjurförbud” på alla möten.
– Vart efter årsmötena gick fick jag fler och fler med på idén. Så efter samråd införde vi tjurförbud i två år.
– Det viktiga för att få med alla var att träffa alla personligen. Det blev fem olika möten våren 2006.
Uppslutningen blev riktigt bra, förutom i ett område som ville fortsätta skjuta tjurar. De fick också några, som en kompromiss.
Men i gengäld ökade intresset också från omkringliggande kretsar.

Sparade 67 tjurar

– Första året sparade vi 30 älgtjurar. Följande år 37 tjurar. Alltså nästan 70 tjurar som alla blev två år och äldre.
Sparandet fick effekt. Älgobsen rapporterade om flera stora tjurar. I höstas, alltså 2008, började man släppa på det totala tjurförbudet.
– Vi tillät jakt på pinntjurar. Vi hade gjort en treårsplan och den sa att så här tror vi att vi kan skjuta framöver. Varje jaktlag kontaktades och alla var med.
– Älgobsen i höstas gav ett ännu tydligare resultat. Och i somras kunde man se tjurar med 10, 12 och 14 taggar rätt ofta, och några ännu större. Och det  nere på våra slättmarker. Det här är ju Mälardalen och det har aldrig varit känt för att vara något älgområde, berättar en förtjust kretsordförande.
Det är inte bara älgobsen som speglat insatsen för kvaliteten. Slaktvikterna på kalvarna har börjat öka.

Bygger på delaktighet

Målet är att de kalvar som skjuts 2010 ska väga 65 kilo i snitt. Och att tjurarna ska vara minst tre år.
– Nu börjar vi få en hyfsat bra vuxenstam. Till hösten måste vi börja dela ut morötter till alla som ställt upp. Det måste få bli möjligt att skjuta några stora. Jag tänker mig en slags avlysningsjakt, säger Claes Johansson.
Vad är då receptet för att lyckas?
– Det är delaktighet. Allt bygger på delaktighet och frivillighet, menar Claes Johansson.
Och det bygger på engagemang, skulle man kunna tillägga. För detta belönades kretsen 2008 med Wallenbergfondens stipendium.
– Vi fick det för att vi vågade sätta ner foten, och det var förstås en skön uppmuntran, avslutar Claes Johansson.

------------------------

Ökat kalvskytte och tjurförbud är receptet
Inom Norrtälje södra jaktvårdskrets och älgskötselområde fanns ganska gott om älg,
men kvaliteten var usel. Det fick både kretsen och älgskötselområdet att agera.

Av Bertil Lundvik

Fram till år 2000 hade man en hygglig älgstam inom Norrtälje södra jaktvårdskrets och det älgskötselområde som omfattar cirka 30 000 hektar söder om Norrtälje och i huvudsak öster om E18. En flyginventering 2000 visade att man hade 7–8 älgar per 1 000 hektar i vinterstam, men den avslöjade också att det fanns många kalvar kvar efter jakten.
Att man hade så mycket kalv kvar borde kanske fått varningsklockorna att ringa. Men de gjorde inte det, och först fem–sex år senare började krismedvetandet växa fram.
En tidig januaridag träffar jag Kjell Andersson, ordförande i älgskötselområdet, Patrick Nilsson, vice ordförande, och Svante Nilsson som är kassör.
Det finns sex delområden inom älgskötselområdet, Blidö, Rådmansö, Frötuna, Länna, Riala och Spillersboda.
Ett krismedvetande har vuxit fram gradvis när jägarna sett att slaktvikterna minskat och åldern på tjurarna gått nedåt.
– Vi hade ingen riktig struktur i avskjutningen förut. Reglerna ändrades lite år från år. Långsiktigheten saknades, berättar Svante Nilsson.
– När jag började sade jag att vi måste ta tag i avskjutningen i Riala. Nu pratar vi om samarbete över gränserna och förvaltning över mycket större områden.
På tio år hade slaktvikterna i snitt gått ner 15 kilo. Kor och kvigor vägde 150– 160 kilo och kalvarna ofta under 60 kilo.
– Men när det började gå utför var det ingen som riktigt visste varför. Man ville inte riktigt erkänna för sig själv vad som var problemet, fortsätter Patrick Nilsson.
– Det var otroligt mycket tyckande och lite vetande, inte minst hos mig själv, fortsätter han.

Svar på alla frågor

Våren 2006 hade i alla fall medvetandet om situationen blivit så stort att älgskötselområdet ihop med kretsen tog initiativ till en älgförvaltningskväll med jaktvårdskonsulenten Daniel Ligné.
– Han hade svar på alla frågorna. Han kunde förklara sambanden. Och det visar hur viktigt det är med fakta och att dessa sprids ut till oss på ryggsäcken så att vi bättre förstår vad som händer när man tillämpar olika modeller, säger Patrick Nilsson.
– Utan Daniels insats hade vi nog inte fått så många med oss på att något måste göras, säger Patrick vidare.
Mötet bestämde att höja arealgränsen för vuxet djur till det dubbla. Den nya gränsen blev 700 hektar.
Älgobsen från jakten 2007/2008 visade att man på 5 000 obs-timmar bara hade sett en enda tjur med över sex taggar. Det var nog en av orsakerna till att man nu tog ett steg vidare.
– Vi hade förslag att börja följa Kalmarmodellen, men så kom ett förslag om att  därutöver införa totalt tjurförbud, berättar Kjell Andersson.
Så det blev beslutet inför jakten hösten 2008. Planen är att tjurförbudet ska vara treårigt, även om nya beslut ska tas inför varje nytt jaktår. Hittills har alla ställt upp och följt beslutet.
– Inga kor och inga tjurar har skjutits, bara kvigor och kalvavskjutningen stannade på 25, säger Kjell Andersson.

Viltdata.se är bra

Genom att jaktlagen också är anslutna till viltdata.se kunde alla följa vad som hände med jakten under hösten.
– Vildata.se är verkligen bra. Vi får  snabba resultat. Men det förutsätter att alla rapporterar omedelebart, säger Kjell Andersson.
Vid höstens jakt hade man också begränsningar på vilka kalvar som fick skjutas de första två veckorna, för att inte för många produktiva kor skulle fälllas.
Patrick Nilsson är nöjd med hur det har fungerat under jakten 2008/2009. Nu arbetar man för att sprida sin version av Kalmarmodellen vidare.
– Vi ska försöka få med kringliggande områden, säger Patrick.
Initiativ att göra något åt älgstammens kvalitet kommer också från andra angränsande kretsar. I Rimbo jaktvårdskrets, strax väster om Norrtälje södra, finns nu en motion från Adamsberg, Johannesberg och Wängsjöbergs jaktlag till årsmötet där man yrkar på att införa tjurförbud under tre år i kretsen och i berörda älgskötselområden.
Detta sedan rapporterna från höstens jakt talat om kalvar med en vikt på 45–50 kilo och fjolingar på under 100 kilo. Efter treårsperioden vill man att kalvavskjutningen ska ligga på 60 procent, och att tjurar mellan noll och åtta taggar sparas.

Älgsafari i Roslagen?

Inför höstens jakt bildades också ett nytt viltförvaltningsområde som täcker nästan all mark söder om Norrtälje ner till Stockholm – ett område på cirka 80 000 hektar på östra sidan av E18, motorvägen mellan Norrtälje och Stockholm.
Och med samma regler över större områden kanske vi kan se fram emot älgsafari i Roslagen på samma vis som man kan göra på Öland.