Sävebo älgjaktlag, utanför Vetlanda, utförde ett ovanligt eftersök i början av juni. I centrum stod inte en älg utan en tjuvjägare. Genom att leta bloddroppar i två mil utmed vägarna i trakten lyckades jägarna få fast brottslingen.

Av Magnus Rydholm

Ett skott bröt tystnaden klockan tre på natten i skogarna kring Nye ett par mil utanför Vetlanda. Karin Karlsson hade varit på jobbet och kommit hem sent. Natten var varm och fönstret stod öppet på vid gavel. Hon hörde skottet, men eftersom hon är dotter till en jägare tänkte hon inte så mycket på det. Det finns vildsvin i området och det började ljusna. Att det fanns envisa vildsvinsjägare kände hon till.

När lantbrukaren Börje Josefsson skulle titta till en vall vid klockan åtta på söndagsmorgonen upptäckte han bilspår ute i det höga gräset. Han följde efter med traktorn och fick syn på slaktrester efter en älg. Han ringde då till markägaren, som även är en jaktkamrat.
– Börje frågade om jag varit ute och skjutit älg. Jag trodde han skojade. Men jag åkte ned till platsen, berättar Joakim Elmersson.
Vid slaktresterna låg också ett juver fyllt med mjölk.
– Man blir både arg och ledsen samtidigt. Men när vi gick där på vägkanten fick vi se blodspår. Jag sa att nu försöker vi följa dessa så långt det går, berättar Joakim Elmersson.
Tjuvjägaren hade valt fel plats att begå brott. Han anade nog aldrig att Sävebo älgjaktlag skulle göra ett omfattande eftersök, där han själv skulle stå i centrum.
– Vi är som en drever. När vi hittat ett spår släpper vi aldrig, påpekar Joakim Elmersson med önskvärd tydlighet.
Med hjälp av mobiltelefoner och småländsk envishet upptogs jakten på brottslingen. I stort sett hela jaktlaget slöt upp.

Klockan nio var spårandet igång. Först åkte Börje Josefsson och Joakim Elmersson i en bil, någon kilometer bakom åkte andra personer från jaktlaget i en annan bil.
– Vi körde lite fortare och var inte så noggranna med spårningen. Om vi skulle tappa spåret skulle de stanna och leta efter spår. Vi fick ibland ligga på knä och leta bloddroppar.
Efterhand avtog bloddropparna. Men vid varje sväng fanns en rännil som avslöjade flyktvägen.
– Vi fick tappt efter två mil. Men jägarna i bilen bakom hittade avhoppet, förklarar Joakim Elmersson.

Klockan tio visade blodspåren att tjuvjägaren hade svängt in på en tomt. Två timmar efter att jaktlaget upptäckt slaktresterna och efter två mils spårande utmed asfaltsvägar hade de hittat tjuvjägaren!
Nu ringde jaktlaget till polisen.
Eftersom polisen inte kunde komma med en gång stannade medlemmar i jaktlaget kvar och bevakade platsen. Där stannade de i fyra timmar.
– Vi satt bara och bevakade. Den här mannen skulle åka fast.
En jägare som satt på vakt hörde vid ett tillfälle tjuvjägaren och en kamrat nämna ordet blod när de stod på tomten och pratade. Kanske hade de också upptäckt blodspåret?

Eftersom man hade funnit ett juver vid slaktplatsen gick Joakim Elmerssons sambo Eva-Lena med sin drever till skottplatsen för att leta efter älgkalvar. Då var klockan runt halv tolv på förmiddagen.
Hunden markerade tydligt och gick rakt på en älgkalv. När Eva-Lena fick syn på kalven drog hon sig försiktigt tillbaka för att inte skrämma den.
Två jägare ur jaktlaget slöt upp. Vakthavande polisbefäl hade beslutat att kalven skulle avlivas. Jägarna lockade först en stund och smög sedan framåt. I skogen, 30 meter från vallen, kunde älgkalven avlivas.
– Den var mindre än ett fullvuxet rådjur. Man blir frustrerad, ilsken och förbannad. Hur kan någon göra så här? undrar Leif Karlsson som deltog i avlivandet.
Jägarna fortsatte letandet efter ytterligare kalvar. Men de hittade inga tecken på att det funnits mer än en älgkalv.

Klockan två på eftermiddagen kom polisen till huset som jaktlaget hade under bevakning.
Polisen hade med sig beslut om husrannsakan. Och i vedboden låg älgen! Den var inte flådd utan låg bara på golvet i vedboden.
Genom jaktlagets snabba ingripande fick polisen en lätt uppgift med bevisföringen. De grep också brottslingen på platsen.
– Att förklara bort att man har en nyskjuten älg i uthuset i början av juni kräver en politiker av hög nivå, menar
Leif Karlsson.
Polisen ringde dagen efter och tackade jaktlaget för en enastående insats.
Den man som greps på platsen erkände brottet. Enligt polisen var han ensam om att skjuta älgen, troligen från den väg som leder förbi vallen.
Älgen hade träffats i huvudet, två centimeter under ögat. Brottslingen använde sedan en bil med släpvagn för att transportera älgen från platsen.
Tjuvjägarens motiv och om mannen verkligen var ensam under transporten av älgen kvarstår att utreda.
Det är däremot klart att polisen ska återkalla mannens licenser. Tjuvjägaren kan också kallt räkna med att åtalas för jaktbrott, alternativt grovt jaktbrott.
Trots det tråkiga i att förlora både en älgko och en kalv är Sävebos älgjaktlag ändå mycket nöjda.
- Att skjuta en älgko i början av juni är att strunta i alla lagar, regler och etik. Jägare gör inte sådant. Så i stället för att händelsen skulle dra skam över jägarkåren hoppas vi att detta visar att jägarna tar ansvar för viltet och att lagarna följs, avslutar Joakim Elmersson.