För Habo jaktvårdskrets väg från en älgstam i kris till en älgstam med god åldersfördelning och gott om äldre tjurar, har jaktledarna haft en nyckelroll. Och man har skaffat sig en älgstam där man har "råd" att spara tjurar.
Av Bertil Lundvik (text)

Älgstammen inom Habo jaktvårdskrets var väl ungefär som älgstammen var på många håll i landet på 1980-talet. Någon gång då och då sköts en sextaggare - och då tyckte man att man skjutit en stor älgtjur. Men när man kom över på 1990-talet, var älgstammen redan på väg utför.
När man inom Habo jaktvårdskrets sköt bara cirka 25 procent av tilldelningen, insåg jägarna att man måste göra något. Man började spara tjurar, och man minskade avskjutningen totalt.
Kretsen, som ingår i Jägareförbundet Jönköpings län, tog krafttag för att vända en väg för älgstammen som bara bar utför, mot katastrof.
- Vi höjde arealkravet inom Habo södra älgskötselområde till 1 200 hektar för att få skjuta en vuxen älg och två kalvar runt 1992. Då var det riktigt krisigt inom Södra, berättar Ulf Kvarnström, som jagar i ett av jaktlagen där.
En av pionjärerna bakom krafttagen var Åke Johansson. Två andra var Janne Johansson och Sven Johansson från Brånge.
- Hade vi inte gjort något hade vi helt fått hoppa över jakten ett år, menar Ulf Kvarnström.

Hälften gick med

Ungefär hälften av jaktlagen gick till en början med på att spara tjurar med fyra till åtta taggar.
- Det var ingen god stämning mellan jaktlagen på den tiden. Det var oerhört spänt med mycket smygande i buskarna. Men så började vi med stora rävklappjakter. Jägarna började träffas och prata med varandra över jaktlagsgränserna. Då började spänningarna lätta, minns Ulf Kvarnström.
Det hade nog viss betydelse att det kom med en del yngre jägare i jaktlagen också.
- De ville inte ärva motsättningarna, inflikar Fredrik Werthén, jaktledare i Ljungalaget.
Från 1995 kom fler jaktlag med i sparprogrammet. Men 1997 ändrade man nivån. Man började spara tjurar med sex till tio taggar.
- Ett av lagen som gick med då, ett av de större, har gått ur nu. Trist, men du får fråga dem varför, menar Ulf Kvarnström.
Jägarna höjde gränsen helt enkelt för att få upp åldern på tjurarna. Man hade också sett att anlagen till fina troféer fanns hos de småländska älgoxarna. Nu ville man bygga vidare på det. Bland argumenten emot nämns ibland att det finns älgar som aldrig får mer än sex-sju taggar hur gamla de än blir. Men det köper man inte inom Habo-kretsen.
- Det är väldigt liten del av älgarna som inte går upp över tio taggar om de får bli lite äldre, säger Ulf Kvarnström med stöd av de åldersbestämningar som numera görs av alla skjutna älgar.
- En av tolvtaggarna som sköts var bara 3,5 år, så visst finns anlagen, säger Ulf Kvarnström.
Han tycker också att de som jobbar med åldersbestämning över landet borde kunna få träffas någon gång ibland för att utbyta erfarenheter.
Han är också rätt kritisk till att så lite av forskningen kommer ut till jägarna på fältet.
- Man märker också att brunsten kommer tidigare när den kan stimuleras fram av större tjurar. Därmed ökar nog också kalvvikterna.
Medelvikten på fjolingarna inom 64 000 hektar småländsk älgmark steg 2003 till 130 kilo för tjurar, 126 hos kvigorna. Kalvarnas vikt låg på 64 kilo.
- Även de som inte är med och sparar tjurar får ju se stora tjurar. Man tycker att det skulle locka dem också att haka på, säger Fredrik Werthén.

Många viljor

Hur ser då markägarstrukturen ut inom Habo jaktvårdskrets?
- Det finns lite Sveaskog-mark, men den allra största delen är olika privata markägare, berättar Fredrik Werthén. Men det finns inga gods. Viljorna är många och starka och drar inte alltid åt samma håll.
- Jaktledarna har en nyckelroll. Det gäller att få dem att tro på inriktningen av jakten. Då får man ofta med sig de andra, säger Ulf Kvarnström.
På höstmötet i september, då jaktlagen träffas, dras riktlinjerna upp. Då får alla jägare komma och diskutera, inte bara jaktledarna. I februari är det återrapportering av hur det gått på jakten.
- 95 procent av jaktlagen brukar vara med på septembermötet. Och vi får inga signaler om att det skulle vara något missnöje ute i lagen, menar Ulf.
Sedan kretsen enats om tilldelning och arealkrav är det slutligen länsstyrelsen som fastställer. Fast oftast går de på vad AU föreslår.
- Det är ett system som fungerar, tycker Fredrik Werthén.
Där krisen var som störst, i Habo Södra, där har man nu de flesta stora tjurarna.

Tilldelningen sänktes

- Det mest förvånande är väl att vi verkligen kunde enas om att sänka tilldelningen, sedan har den här utvecklingen blivit ett resultat, menar Ulf Kvarnström.
En sporre är att det inte tar många år innan det vänder, innan man ser resultaten. En av nycklarna är troligen att älgstammen hålls på viss nivå.
- Man måste ha råd att spara tjurar. Ofta har jag en känsla av att tilldelningen i landet är för hög, säger Ulf Kvarnström.
Finns det då några andra hemligheter bakom den fina älgstammen i Habo?
- Nja, vi har väl ett plus i Vättern. Visserligen får vi inte in några älgar den vägen, men vi har heller ingen utvandring, säger Fredrik Werthén.
- Och vi ska också säga att det 1995 blåste ner ganska mycket skog. På de markerna har det blivit mycket älgbete, tall och löv är i rätt höjd nu, säger Ulf Kvarnström.
Och nu efter januaristormen, sedan detta reportage gjordes, kan det bli nytt och ännu mer älgbete och underlag för ännu fler älgar utan att skogsskadorna blir för stora.

----

Gissningar om älgtätheten

Trots ett fungerande samarbete mellan de flesta jaktlagen och trots höga ambitioner för hur älgstammen ska skötas har märkligt nog Habo-kretsen inte full koll på sin älgtäthet.
- Hur den ser ut vågar jag inte gissa, säger Fredrik Werthén, jaktledare för Ljungalaget.
- Det varierar en del, på vissa ställen kan det nog vara 15 älgar per 1 000 hektar, särskilt i norra delen. Men i snitt tror jag på sju åtta älgar per 1 000 hektar, menar Ulf Kvarnström, studieansvarig inom jaktvårdskretsen.
Fast det är inte mer än kvalificerade gissningar.
När Ulf Kvarnström tog fram material för att förbereda en cirkel om spillningsinventeringar gick det upp för folk att det krävdes en hel del arbete. Så än så länge har det inte blivit någon spillningsinventering, och flyginventering tycker man är för dyrt.
Trafiken tar en del älgar. Riksväg 47 har dock viltstängsel på de mest utsatta sträckorna. Det är den och väg 195 som är de stora vägar som berör kretsen.
- Som mest strök det med runt 14 älgar på en sträcka av 1,5 kilometer. Och vid midsommar 2004 trafikdödades en tiotaggare, säger Ulf Kvarnström
Men trots detta ser jägarna i stort positivt på älgstammen i Habo. Både på älgstammens storlek och på att de stora tjurarna blir fler och fler.
- Ett problem är dock att vi kan ha för få tjurar totalt, säger kretsordförande Hans Wangström.

Bertil Lundvik