Sverige har fått en jordbruksminister som är jägare. Dessutom en hängiven sådan. Det vet Svensk Jakt efter att ha tillbringat en dag i älgskogen med Eskil Erlandsson som sedan i höstas ansvarar för jakt- och viltvårdsfrågor i regeringen.

Av Jan Henricson 
 
För Eskil Erlandsson blev hösten annorlunda mot vad han är van. Att jaga första älgjaktveckan har till exempel varit självklart så länge han kan minnas.
– Till och med när jag gjorde lumpen. Jag lyckades förklara för kaptenen nödvändigheten att åka hem och plöja en vecka. Den här gången gick inte det. Reinfeldt var hårdare, säger han med ett godmodigt skratt.
Mycket hårdare, skulle en inbiten jägare säga. Den här älgjakten är bara Eskil Erlandssons andra jaktdag för hösten. Det finns förstås önskemål och längtan efter mycket mer.
Ränte-Bägaryd älgjaktlag samlas i jaktstugan någon timme efter att det blivit ljust. Ljust och ljust förresten, denna gråmulna novemberdag med ett envist strilande regn som kommer mer från sidan än uppifrån bjuder inte på särskilt mycket dager. Den småländska skogen är istället insvept i ett grått töcken.
Men vädret är inget som bekymrar gänget i jaktstugan. I varje fall inte så länge jägarna sitter inomhus där en eld sprakar värmande och hemtrevligt i kaminen.
Efter den sedvanliga hälsningsproceduren där Eskil Erlandsson presenterat Svensk Jakts utsände liksom ”kollegan Jan” kommer tanken om det blir bingo med två jagande ministrar i samma reportage? Skolministern Jan Björklund, jagar han? Det finns ju några jagande ministrar i regeringen. Dessutom påminner denne Jan om skolministern, är det han?
Nej, det är istället centerriksdagsmannen Jan Andersson från Halland. Gränsen ligger bara några mil bort och han och Eskil Erlandsson jagar tillsammans ibland.
Planerna läggs upp för dagens jakt. I centrum för diskussionerna står jaktledaren Arne Liljedahl och vicen Håkan Erlandsson, ministerns bror. Eskil Erlandsson får finna sig i att inta den vanlige jaktlagsmedlemmens roll och inte ta ledningen. Något han verkar vara rätt nöjd med.

Har ingen särställning
Omgående står det också klart att ministern inte har någon särställning på grund av sitt speciella yrke. Han får liksom de övriga sin portion av tråkningar och skämt. Det märks väl att han är på hemmaplan, med gamla vänner.
– Vi jagar älg och vildsvin. Vi kan fälla tre kalvar, och det är inte omöjligt att ni får chans på vildsvin också, säger Arne Liljedahl.
Beslutet blir att jaga av området Bägarydsmossen. Flera intilliggande myrar gör naturen mer lik Norrland än Småland. Tallarna står glest och är lågväxta och myrarna bjuder på många fina pass. Eskil Erlandsson tilldelas jakttornet vid Stolpasjö. Där har han passat många gånger förr.
– Senast för två år sedan hade jag en fin jakt här, säger Eskil Erlandsson efter att vi äntrat jakttornet.
Och så berättar han med inlevelse och låg röst om hur han stått och tittat på ett par älgar i myrkanten under nästan en halvtimmes tid. Först när de kom ut på myren såg han att det var skjutbara djur. I täten en liten tjur, och efter den en kviga.
– De kom med ganska långt mellanrum, och det var först efter jag skjutit tjuren och kunde koncentrera mig på det andra djuret som jag såg att det var en kviga. Tjuren föll där borta, och kvigan något hundratal meter åt det hållet, pekar Eskil Erlandsson och ler belåtet. 

”Nu smäller det”
Regnet och blåsten snarare tilltar än avtar. Ett par timmar har gått när gråhunden Chiko gör ett snabbt besök vid tornet innan han går vidare med husse Jan Arvidson. De drar sig norrut i kanten på myren.
Eskil Erlandsson lyssnar koncentrerat i jaktradions öronsnäcka och säger:
– Nu smäller det snart.
Han hinner knappt uttala orden innan en studsarknall når våra öron. Lagets ålderman, Lars Krook, har skjutit en kalv vid passet Furen någon kilometer bort.
- Jag stod och tittade på kon länge. Hon låg ner och gick inte upp förrän gråhunden satte fart på henne. Först då blev jag varse att hon hade en kalv med sig, berättar den nöjde skytten när jaktlaget en stund senare samlats i jaktkojan.
Där eldar jordbruksministern i kaminen och bjuder sina jaktkompisar på korv stekt på kaminens lock. Till efterrätt blir det saftiga äpplen plockade i egen trädgård.
Hundförarna ramlar in en stund senare än det övriga gänget. Anders Bülow och Jan Arvidson är genomblöta men belåtna med att deras ansträngningar gett resultat. Nu gäller det för dem att få på sig torra kläder och något varmt i magen. Snart ska de ut igen.
Iakttagelser rapporteras och analyseras. Lars Krook får noggrant redogöra för sitt lyckade skott. Ytterligare älgar har synts inne i såten, men inga fler skjutbara djur. Så läggs den jakten till handlingarna och nästa planeras, noggrant.
Men som så ofta när det gäller jakt blir det inte som man tänkt sig. Och det är Eskil Erlandsson som är skuld till att planerna hastigt ändras. Med synnerligen lyckat resultat skulle det visa sig.
På väg ut till nästa såt skymtar vi nämligen ett par älgar en bit in i skogen. Jan Arvidson ansluter och som tre indianer på buffeljakt klättrar vi upp för en vägbank och kikar försiktigt över kanten.
– Ko med kalv, viskar Eskil Erlandsson som är i bäst position och ser djuren innan de drar sig undan. Vi får återkalla de andra.
Tillbaka till bilen igen och samling på en gårdsplan lite längre fram. Där ansluter de övriga jägarna och nu är det improvisation som gäller.
Med jaktkartan i centrum samlas laget runt Håkan Erlandsson som fått ta över det fulla ansvaret eftersom ordinarie jaktledare lämnat för dagen. Passnamn som för en oinvigd betyder noll och intet föreslås och förkastas. Andra antas och till slut är man överens.
Jägarna ska ut på sina pass och sedan ska Jan Arvidson släppa sin gråhund på slaget. Anders Bülow ska med sin wachtel Aron gå mer rakt på där man förväntar sig att älgarna står.
Eskil Erlandsson passar vid ett hygge där stormen Gudrun lämnat ett av för den här trakten oräkneliga exempel på vad naturens krafter kan ställa till med. Ljungby kommun blev mycket hårt drabbat av orkanens härjningar. På Eskil Erlandssons och hans brors marker blåste tusentals kubikmeter skog ner.
Vi talar om den saken i bilen, men när vi stiger ut och vandrar upp mot passet märks det att nu är det allvar. Nu gäller det att vara tyst. Älgarna kan inte vara långt borta.
Det är de inte heller. Väntan blir kort. Bara några minuter efter att hundförarna meddelat att de har släppt kommer den vid det här laget obligatoriska kommentaren från jordbruksministern, som fått ny rapport via jaktradion:
- Nu smäller det snart!
Mycket riktigt. Kon har valt väg ner mot passet Bikupan där Sven-Inge Göransson väntar. En ensam studsarsmäll ekar och kort därefter meddelar skytten att kalven ligger.

Över förväntan
Ett uppspelt och förnöjt jaktlag samlas vid skottplatsen. Den här jaktdagen har gått över förväntan. Och årets älgjakt är över. Laget har fällt två vuxna och två kalvar, allt enligt planerna. Den tredje kalven på tilldelningen får stå på tillväxt till nästa år.
För Eskil Erlandsson blir det andra villebråd än älg nästa gång han far hem till Småland. Det blir inga fler älgjakter i år. Men det är inget han är ledsen för.
– Jag är som så många andra småländska jägare i det fallet. Ett tum nysnö och harjakt med en god stövare är det inget som slår. Jag hoppas verkligen få vara med om en sådan jakt i vinter också, säger han. 

- - - - -

Jordbruksminister Eskil Erlandsson om:

Jaktens ställning i samhället:
– En del av vår kultur och för många människor en mycket viktig del av livet. Men jakten har också ekonomisk betydelse, klövviltstammarna får inte bli för stora med tanke både på skogsbruk och trafiksäkerheten.

Jaktmotståndet:
Det är viktigt att vi jägare sköter oss och har en jaktutövning som håller hög etisk standard. Gör vi det är jag inte orolig för att jaktmotståndet ska växa sig särskilt stort.

Morkulljakt på sommaren:
Traditionen är bruten och jag tror det blir svårt att återinföra sommarjakt med den motiveringen. Det ingår i våra vallöften att arbeta för sommarjakt på morkulla, men det är besvärligt att komma runt fågeldirektivet som vi måste följa. Om det blir sommarjakt på morkulla igen kan jag tänka mig att det blir någon form av licensjakt. Och det låter inget vidare, ärligt talat.

Jägareförbundets allmänna uppdrag:
Det är en viktig samhällsuppgift som på det stora hela fungerat bra. Jag ser ingen anledning att avbryta det samarbetet mellan staten och Jägareförbundet. 

Dubbelregistreringen:
Ett fenomen som inte är bra. Ett antal utredningar är ute på remiss och under arbete. Jag vill inte föregripa dessa, men min inställning är att vi måste få en lösning som blir hållbar över tiden.

Fjälljakten:
Fjälljakten och dubbelregistreringen är delar av samma problematik och jag tycker de ska hanteras tillsammans. Försöksverksamheten med fjälljakten på statens marker har pågått så länge att jag nu tycker att det borde gå att komma fram till lösningar som blir stabila för framtiden. Men det är rimligt att det blir en fortsättning för fjälljaktreformen.

Vildsvinen:
En del av den svenska faunan som ger goda möjligheter till spännande och meningsfull jakt. Men de är också ett problem, och de ytterligare åtgärder som krävs för att förhindra skador, förutsätter jag, genomförs av jägare och markägare i samarbete.
Vargjakt (när etappmålet om 200 vargar är uppnått):
Rovdjursutredaren Åke Petterssons utredning ska vara klar i november 2007. Jag vill avvakta den innan jag ger några kommentarer till jakt på varg. Vi har efter regeringstillträdet beslutat ändra paragraf 28 för att göra det möjligt för människor att freda sina tamdjur vid rovdjursangrepp även utanför hägn. Det är en viktig förändring.