En mindre älgstam än vi har idag har vi inte haft sedan mitten av 1970-talet. Och då var älgstammen under kraftig tillväxt. Idag minskar älgstammen på de flesta håll. Fast nedgången har börjat plana ut på andra och älgstammen har till och med ökat på några håll i landet. Så än är det för tidigt att helt döma ut älgen som nationalsymbol.
Av Bertil Lundvik
Älgstammens nedgång avspeglas i en minskande avskjutning. Under senaste älgjaktsäsongen sköts bara 82 000 älgar, en minskning med 8 000 från året innan.
Den här nedgången i älgstammen på nationell nivå oroar.
– På Jägareförbundet anser vi att den svenska älgstammen inte får minska mer nu, säger Göran Bergqvist, Jägareförbundets klövviltkonsulent.
På 1960- och 1970-talen hängde inte tilldelningen med när älgstammen ökade. Därför blev det en älgexplosion. När vi senast sköt så lite som 82 000 älgar, vi får gå tillbaka till 1977, var därför älgstammen större än vad den är nu 30 år senare.
När man runt 1982 sköt rekordmånga älgar hade jakten hunnit i kapp tillväxten, och sedan har det mest gått utför. Senaste älgjaktsäsongen sköts bara 82 000 älgar. Det är 8 000 färre än året innan och det är mindre än hälften av de 174 400 älgar som sköts 1982.
Konkret betyder det också att jägarna och deras familjer bara fick 11 000 ton prima älgkött fullt av nyttiga omega-3-fettsyror att äta det senaste året jämfört med 22 000 ton för 25 år sedan. För det är ju så att älgköttet i första hand stannar hos jägarna och deras familjer. Bara en mindre mängd når ut på marknaden.
Inte ensam på arenan
Men det finns trots allt ljuspunkter, vilket framgår på följande sidor där vi går igenom älgsituationen inför höstens jakt län för län.
Fast man kan undra om älgstammen måste ner på riktigt kritiska nivåer
innan medvetenheten om att något måste göras inom älgförvaltningen väcks och får fotfäste. Så som det var på Öland och några andra delar av Kalmar län och Kronoberg där man nu vänt kritiska lägen till en bättre situation.
En så kallad sanning är att jägarkåren får den älgstam den förtjänar. En annan att det är personen bakom bössan som ensam reglerar älgstammen. Övriga dödsorsaker är försumbara.
Men den sanningen stämmer inte riktigt anser Jägareförbundets klövviltkonsulent Göran Bergqvist.
– Även om det är jägaren som håller i bössan är han eller hon inte ensam på arenan. Kraven från markägarna är något han måste ta hänsyn till. Och särskilt i norra Sverige beror minskningen till stor del på krav från storskogsbruket, anser Göran Bergqvist.
Längre söderut har också de privata skogsägarna genom sina skogsägareföreningar blivit mer aktiva och mer pålästa under samråden menar några av de jaktvårdskonsulenter vi pratat med.
– Jag är faktiskt förvånad hur lätt jägarrepresentanterna viker sig för markägarsidans krav. Jag hade väntat mig mer strid i vårens lokala samråd, säger exempelvis Stefan Holm, jaktvårdskonsulent på Jägareförbundets kontor i Märsta.
Kanske är det därför det inte blir särskilt många anmälda avvikande meningar vid samråden. En genomgång av de 324 lokala samråd som hölls våren 2006 visade att det bara anmäldes avvikande mening i 74 fall.
Jägarna var i dessa samråd representerade av i genomsnitt 2,8 jägare medan markägarsidan hade med 3,3 personer i snitt.
Tar hela föryngringen
Det är förstås i grunden bra om man kan komma överens i de lokala samråden. Och om man kan ha samma bild av hur verkligheten ser ut, ökar också förutsättningarna för vilka mål man ska ha för älgstammen.
– Det är lokalt vi ska bygga älgstammen, understryker Göran Bergqvist.
Men numera finns det också andra aktörer som jägare och markägare måste ta hänsyn till i älgförvaltningen. Det är de stora rovdjuren. Och om skogsbrukets krav på färre älgar sammanfaller med etablering av vargrevir då kan det lokalt bli kritiskt för älgjakten.
– Allt för små älgstammar i sådana områden innebär att vargarna tar hela föryngringen, det blir inget kvar till jägarna, säger Göran Bergqvist.
I Värmland börjar vargarnas predation på älg bli så omfattande att det märks i hela länets älgförvaltning.
– Jägarna tar knappt 7 000 älgar och gråben 1 000. Då har vargen blivit en faktor att räkna med totalt sett, säger Björn Löfgren, jaktvårdskonsulent på kontoret i Molkom.
I områden med etablering av stora rovdjur måste älgstammarna tillåtas vara så stora att de medger en meningsfull jakt, är Jägareförbundets absoluta krav. Därför oroas man också över att den utredning som ska föreslå framtidens älgförvaltning, och borde ha varit klar förra årsskiftet, ännu inte är klar.
– Regeringen måste nu göra allt för att få den färdig snabbt, vädjar Göran Bergqvist.
---------------
Älgläget län för län
Norrbottens län
Läget i Norrbotten är relativt stabilt om man ser till hela länet. Den bedömningen gör jaktvårdskonsulent Björn Sundgren utifrån förra årets avskjutning (9 859 älgar) och rapporterad älgobs. Noterbart är att kalvavskjutningen låg under 40 procent.
De lokala variationerna är dock rätt stora. Särskilt i södra kustlandet kring Luleå, Piteå och Boden är stammen i fortsatt minskande. Och eftersom skogsbolagen fortfarande vill ligga kvar med nuvarande avskjutning kommer älgstammen i de trakterna fortsätta att minska.
– Samråden har varit i stort sett eniga. Och i fjällkanten är det väl fortfarande höga skador, säger Björn Sundgren.
Västerbottens län
I Västerbotten generellt är älgstammen sakta på väg nedåt. Man sköt förra hösten cirka tusen älgar färre än året innan.
– Även om man inte kan gå efter ett enda år, så är trenden vikande i älgobsen. Fem procent ner senaste året, säger jaktvårdskonsulent Hans Johansson.
– Fast det varierar mycket. I fjällområdena är det på sina håll stora nedgångar, fortsätter Johansson.
Ovan odlingsgränsen sköts bara 30 procent kalv, nedan odlingsgränsen 43 procent.
Att det går att göra något åt älgstammens kvalitet visar också den verksamhet som pågår i Skelleftebygdens jaktvårdskrets. (Se artikel sid 74.)
Jämtlands län
Avskjutningen pekar generellt nedåt. Totalt sköts 2006 11 231 älgar i Jämtlands län med en kalvandel på 39 procent. Särskilt i Härjedalen och i Strömsund är älgstammen på klar nedgång.
– Stammen är i de områdena knappt jaktbar. Möjligen måste man om något år ta till ett jaktstopp för att vända trenden, befarar Göte Grubb, älgansvarig konsulent inom Jägareförbundet Mitt Norrland.
Det är bättre i andra delar av Jämtland, men andelen tjurar i älgstammen är på väg att bli på tok för låg.
– Det kan få svåra följder för tillväxten på sikt, säger Göte Grubb.
De som gör något för att vända den nedåtgående trenden är några enskilda älgskötselområden, men det blir för små ytor över för att det ska få effekt på länets situation.
Västernorrlands län
Det pekar nedåt också i Västernorrlands län, och kvalitén på älgstammen skulle behöva bli bättre.
Det fälldes 8 020 älgar förra säsongen, och kalvarnas andel av den summan var bara 37 procent. I A-områdena sköts bara omkring hälften av de tilldelade älgarna.
Men allt är inte nattsvart, det finns ljusglimtar.
– I Örnsköldsviks kommun och i Ragunda jobbar man på att höja kvaliteten på älgstammen, rapporterar jaktvårdskonsulent Göte Grubb.
– Man får den älgstam man förtjänar. Det tycker jag man kan säga, menar Göte Grubb.
Han har också noterat att jägare- och markägarsidorna ändå i stort sett är eniga i de lokala samråden.
Inför höstens jakt kan konstateras att; beroende på var man jagar inom MittNorrlands område behövs mellan 400 och 1 800 hektar för att få skjuta vuxen älg om man jagar på ett A-område.
Dalarnas län
Det går fortsatt utför för älgstammen i Dalarna.
– Alla kurvor pekar neråt, både avskjutningen och älgobsen, säger Monica Eriksson, älgansvarig konsulent i länet.
– Fast visst är det stora lokala variationer. Lokalt försöker man också göra något åt älgstammens kvalitet. Fast samtidigt blir det för små områden. Vi sätter vårt hopp till älgutredaren och de nya naturliga älgområdena som vi hoppas ska komma, säger Monica Eriksson.
Senaste älgjakten sköts 7 343 älgar varav 40 procent var kalvar.
Under våren har det varit en hel del praktiskt arbete med att fastlägga älg-stammens storlek med hjälp av spillningsinventeringar som genomförts av jägarna i flera förvaltningsområden. Resultatet visar att älgstammen bestod av runt åtta älgar per tusen hektar. Storskogsbruket hade med hjälp av flyginventeringar från föregående vinter hävdat att stammen låg på mellan åtta och 16 älgar.
– Det var nog första gången som vi inte blev överkörda i samråden och i viltvårdsnämnden, avslutar jaktvårds-konsulent Monica Eriksson.
Gävleborgs län
Det ser bekymmersamt ut inför höstens älgjakt. Den bedömningen gör Lars Plahn, länets älgansvarige jaktvårdskonsulent.
– Det finns en negativ trend i både avskjutningen och älgobsen sedan
flera år, så vi är bekymrade, säger Lars Plahn.
Senast sköts 4 877 älgar varav 46 procent var kalvar.
Blir det vargetableringar i områden där man satt målet till fem–sex älgar per tusen hektar efter jakt då blir det inte så mycket till jakt sedan. Och vargstammen ökar, så nya etableringar blir det helt säkert.
Det har inte gjorts några större inventeringar den gångna vintern, men de Holmen gjort visar på en stam på åtta–nio älgar på vissa ställen.
– Vi har också några områden där man medvetet hållit igen på jakten för att ha beredskap för en vargetablering, det gäller exempelvis Ljusdal-Ramsjö, säger Lars Plahn.
I de lokala samråden har man varit i stort sett överens och det betyder att ramarna för tilldelningen blir i stort sett oförändrade från i fjol.
Värmlands län
Älgavskjutningen det senaste året fortsatte den nedåtgående kurvan i Värmland. Det betyder att det sköts
6 855 älgar varav kalvarna utgjorde 40 procent. Av de vuxna älgarna utgjorde hondjuren 45 procent.
Men det finns numera också en annan väletablerad och effektiv jägare i länet. Vargen tar cirka 1 000 älgar på länsnivå. Lokalt kan det betyda att det inte blir mycket över till jakt.
– Vargen är en faktor vi måste räkna med, och vargstammens uttag minskar inte för att älgstammen minskar, vargarna tar sina byten i alla fall, vilket betyder att det blir mindre över för jakten, säger Björn Löfgren, älgansvarig konsulent i Molkom.
Den långa trenden i älgobsen är också nedåtpekande.
– Fast just i fjol så blev det faktiskt en liten pik uppåt, men det är lite svårbedömt om det verkligen är ett trendbrott, eller om det bara är en tillfällighet, säger Björn Löfgren.
– Man kan annars lugnt säga att älgarbetet har intensifierats de senaste åren. Nu är det inte bara storskogsbruket – läs Bergvik – som agerar. Vi måste också göra det.
Bergvik vill ha fortsatt hög avskjutning trots spillningsinventering i en krets som visat åtta älgar per tusen hektar.
– Det betyder att vi inte kommer överens i de lokala samråden. Och i viltvårdsnämnden blir det närmast till en fars. Man delar ut dödsdomar till älgar som inte finns. Det har inget med viltvård att göra. Nyttjandegraden i A-områden ligger på 51 procent, säger Björn Löfgren.
– I viltvårdsnämnden presenterar Stora, eller Bergvik som de heter hos oss, förstås siffror på höga skador. Men det är tveksamt om de använder Äbin på rätt sätt. Hur mycket vi än skjuter kommer ändå skadorna på en del håll att vara höga.
– Med tanke på vargen finns det som tur är ändå fortfarande en del områden med förhållandevis mycket älg, konstaterar Björn Löfgren.
Örebro län
Älgbilden i Örebro är tydlig.
– Trenden är klart nedåtriktad vad gäller avskjutning och älgobs. Kvaliteten på älgstammen är på de flesta håll rutten, säger en bister Björn Löfgren.
Det sköts senaste älgjaktsäsongen
2 595 älgar varav 48 procent var kalvar.
– Alla parter har glädje av att kvaliteten höjs. Och länsstyrelsen är bra med på det, men i viltvårdsnämnden körs jägarna över av storskogsbruket och markägarna.
Björn Löfgren gör bedömningen att det inte finns något område där man seriöst gör något för att vända trenden.
Västmanlands län
Älgstammen i Västmanland har varit på nedgång under många år men början på en utplaning noterades förra hösten.
– Avskjutningen drogs ner i höstas, och älgobsen planade också ut, säger Lars Björk, ansvarig jaktvårdskonsulent.
Det sköts 1 534 älgar varav kalvandelen låg på 48 procent, vilket ändå var lägre än målet.
– Vi har inför årets jakt haft ett väldigt bra samråd där vi varit överens. Där man har A-områden ligger man mellan 400 och 700 hektar som gräns för vuxen älg. Det var många gamla A-områden som ramlade under gränsen i fjol, men de flesta av dem valde då att inleda samarbete med grannarna, så på sätt och vis var det positivt, säger Lars Björk.
Älgstammen är ändå inte särskilt tät i länet som i snitt ligger på fem–sex älgar per 1 000 hektar och med ett spann på kanske tre till nio, där jordbruksbygderna ner mot Mälaren förstås drar ner snittet.
Uppsala län
Den långsiktiga trenden har varit nedåtgående under många år.
– Älgobsen har pekat nedåt ändå från 1998 fram till och med 2005. Förra året slutade det peka neråt, och om det inte var en tillfällighet så tyder det på att det nu i alla fall har börjat plana ut, säger Stefan Holm länsansvarig konsulent vid kontoret i Märsta.
Stefan Holm tycker sig också ha märkt en ny trend i årets samråd.
– Markägarsidan har pratat ihop sig inför mötena och håller ihop. Man kräver stenhårt 400 hektar som arealgräns.
Inför höstens älgjakt blir det i stort sett oförändrade tilldelningar. A-licenserna ligger med en nyttjandegrad på 56 procent. I fjol sköts 1 556 älgar varav 42 procent var kalvar.
– Det verkar som om både markägarsidan och jägarna är nöjda med det och vill ha det så. Arealgränsen blir nog 500 hektar eller mer på de flesta håll, utom på Gräsö där man ligger på 300 hektar.
Stockholms län
Avskjutningen i Stockholms län har legat mycket stabilt under många år. Men nu har det pekat nedåt två år i rad i älgobsen och det senaste årets älgavskjutning sjönk kraftigt. Bara 1 242 älgar sköts varav 43 procent kalv.
– I samråden kommer man förvånansvärt väl överens. Trodde innan att många skulle vilja strama åt avskjutningen, men jägarna viker sig lätt för markägarsidans krav, säger Stefan Holm.
Södermanlands län
Det har pekat nedåt de senaste fyra åren men började plana ut 2006.
– Jag tror att det kommer att vända i år och älgstammen hämtar sig något, säger Alf Lettesjö som har kontroll på älgstammen i länet.
– Man har medvetet jobbat på att vända kurvorna. Det såg väldigt krisartat ut för några år sedan. Och på många håll sköt man bara kalv i fjol. Vi gick ju ut med en sådan rekommendation från länsföreningen, säger Alf Lettesjö.
Totalt sköts 1 323 älgar och kalvandelen var 53 procent. I samråden är jägarna i stort sett överens med markägarna och Skogsvårdsstyrelsen om att man kan öka älgstammen något.
– På 1990-talet sade jägarna att man ville ha åtta till tio älgar i vinterstam, nu nöjer man sig med sex till åtta. Så det är helt klart att man accepterar en lägre älgstam idag, menar Alf Lettesjö.
Han har också en förklaring till varför man i ett län som Sörmland lättare kan "köpa" en lägre älgstam:
– Här har vi ju så mycket annat vilt, så det gör inte så mycket att älgstammen inte är som förut.
Östergötlands län
Situationen i Östergötland är väldigt splittrad inför jaktstarten i höst. Det är den grundläggande bild som jaktvårdskonsulent Claes Lindström vill förmedla.
– Sett över länet visar ändå älgobsen i stort sett oförändrad, eller möjligen en litet ökande älgstam, säger Claes Lindström.
Förra året togs också krafttag för att vända trenden.
Målet har varit att skjuta 60 procent kalv. Senaste året blev det 55 procent kalv av de 2 142 älgar som sköts. Det i sin tur var ungefär 200 färre älgar än året innan.
– Inför förra året höjdes arealgränsen till 700 hektar för vuxen älg på många håll. Och något sådant blir det troligen nu också om det blir en fortsättning på den fria kalvjakten.
– Men länsstyrelsen är inne på tankar att återinföra licens också på kalvarna. Vi får se hur det blir, säger Claes Lindström.
Västra Götalands län
I Västra Götaland slutade senaste älgjakten med en i stort sett tioprocentig minskning i avskjutningen. Det sköts 5 073 älgar varav 40 procent var kalv.
Också i älgobsen syns en vikande trend.
Nu är ju Västra Götaland ett stort område så det finns förstås stora lokala variationer.
– Det är främst i de södra delarna som det bär mest utför. Där har man nu också börjat ta tag i älgstammen för att göra något åt läget. I norra delarna av området finns det fortfarande hyggligt gott om älg, runt tio per tusen hektar, men man har ju också fått vargetableringar, så vi får se hur det utvecklar sig, säger jaktvårdkonsulenten Anders Nilsson.
Kronobergs län
I Kronoberg har nu älgstammen vänt och den ökar. Det avspeglar sig i avskjutningen som steg från 1 237 till 1 636. Och det bästa av allt, kalvandelen steg till 51 procent.
– Det verkar som om polletten har trillat ner hos jägarna. Under alla mina år som konsulent har vi ju propagerat för att vi måste öka kalvjakten och nu verkar det som om jägarna fattat den saken. Det är ju ett måste för en fortsatt positiv utveckling, säger jaktvårdskonsulent Anders Hågeryd.
Kanske är det så att älgstammen måste ner i verklig kris för att jägarna och markägarna ska vilja göra något ordentligt. Och krisen i Kronoberg verkar nu vara över.
– De närmaste åren kan vi nog vänta oss en fortsatt långsam ökning. Under de kommande tjugo åren ser jag heller inga problem med brist på mat. Efter stormarna Gudrun och Per så kommer det att bli mycket älgmat, säger Anders Hågeryd.
Det blir ingen direkt ökning i tilldelningen vid höstens älgjakt inom A-områdena. Men länets yta täcks till 60 procent av älgskötselområden så där kan det kanske bli liten ökning.
Jönköpings län
Också i Jönköpings län verkar den värsta krisen för älgstammen vara över.
Efter år av sjunkande älgobs och dito avskjutning såg det bättre ut i höstas i länet.
– Det är glädjande att man nu fått upp kalvandelen i jakten till 56 procent, säger jaktvårdskonsulent Anders Nilsson.
Jägarna sköt 2 445 älgar det senaste året, en ökning med drygt hundra, och det mesta av den ökningen var kalv.
Kalmar län
I länet finns flera projekt, bland annat på Öland, som syftar till att skapa bättre kvalitet på älgstammen. Det handlar egentligen mindre om att höja stammen än att förbättra kvaliteten, men med högre tjurandel i stammen och framför allt fler äldre tjurar, ökar också reproduktionen. Det blir alltså fler kalvar att skjuta, fler djur fälls, och fler jägare får skottillfällen utan att stammen behöver växa.
Nu växer nog stammen ändå, det visar trenden i älgobsen.
Avskjutningen steg marginellt i länet som helhet till 1 733, och kalvandelen bland de skjutna djuren var 52 procent.
Hallands län
Med 639 skjutna älgar, en minskning med ungefär hundra, är Halland ett av landets minsta älglän.
Älgobsen visade en rätt oförändrad älgstam i Halland, där man enligt jaktvårdskonsulent Anders Nilsson nu börjar ta tag i problemet. Man har en kalvandel i avskjutningen på bara 30 procent, så det finns mycket att ta tag i för hallänningarna.
Blekinge län
I Blekinge är älgstammen på väg upp. Avskjutningen ökade något från en låg nivå, till 250 från 187. Det som gläder framför allt är den höga kalvandelen, 69 procent av de skjutna djuren var kalvar.
I Blekinge har man helt klart gjort något åt sin älgstam.
– Man har faktiskt en riktigt bra älgstam på många håll, säger jaktvårdskonsulent Anders Nilsson.
Skåne län
I Skåne sjönk avskjutningen förra året från 463 till 337, men det är inte bara till följd av en vikande älgstam. På många håll hade man stoppat älgjakten helt, vilket var i enlighet med länsföreningens rekommendation.
På andra områden jagade man bara kalv. Kalvandelen var 42 procent av de skjutna djuren, vilket visar att det finns mer att göra.
– Man rekommenderar fortsatt älgjaktsstopp i år, säger jaktvårdskonsulent Anders Nilsson.
Så någon större älgjakt blir det knappast i Skåne i höst, men kanske kan ett par års älgjaktsstopp ge resultat på sikt, precis som på Öland, och ge även skåningarna chansen att se riktiga älgtjurar.