I början på 1980-talet, när älgstammen var som störst i landet, myntades uttrycket "handelsresande i älgjakt". Det var älgjägare med en eller flera duktiga hundar som turnerade mellan jaktlagen och sköt älg i parti och minut.
Av Bernt Karlsson
Det rådde stor efterfrågan på deras tjänster och tillgången på älg föreföll oändlig.
Men allt har ett slut. Tjugo år senare var situationen den omvända. Älgstammen var nu på många håll sönderskjuten och kapitaltjurarna borta. I det läget var det dags för en ny sorts aktörer att äntra scenen. Vi kan kalla dem "handelsresande i älgvård".
Magnus Johansson från Mörbylånga på Öland är en av dem.
– Det finns nog inte en bygdegård på södra Öland där vi inte varit och missionerat, säger Magnus och skrattar. Det är egentligen ett gigantiskt folkbildningsprojekt vi driver.
Magnus säger alltid vi och är mån om att betona lagarbetet. För han driver inte älgskötselfrågorna alldeles ensam. Närmast vid hans sida står Anders Nilsson, ordförande i Mörbylånga jaktvårdskrets och älgskötselområde. Magnus är vice ordförande i nämnda sammanslutningar.
Började i Ryssby
Men det hela började faktiskt på fastlandet. Närmare bestämt i Ryssby, norr om Kalmar. På Magnus egna jaktmarker, Ebbegärde kronopark.
Även här befann sig älgstammen i ett bedrövligt tillstånd vid tiden för millennieskiftet. Vändningen kom när man bildade älgskötselområde och införde restriktioner i avskjutningen. Magnus är vice ordförande också i det älgskötselområdet.
Det goda exemplet har spridit sig vidare till övriga Kalmar och under den nu avslutade älgjakten användes modellen på 600 000 hektar i länet!
Ryssbymodellen går ut på att spara alla tjurar med noll till fyra taggar, freda kalvförande kor och inrikta avskjutningen på yngre hondjur och kalvar. Första veckan är en av tvillingkalvarna lovlig, därefter är alla kalvar lovliga.
– Skillnaden mellan Ryssby- och Kalmarmodellen är den att i Ryssby är hondjuren bara lovliga en vecka, i Kalmar två, säger Magnus. Annars sköter vi älgstammen efter samma principer.
Pilarna pekar uppåt
– När jag är ute och håller föredrag brukar jägarna reagera på att vi sparar småtjurar och tycker att vi skulle spara tjurar med fyra till åtta taggar istället. Men förklaringen är enkel, man kan inte spara någonting som inte finns, fortsätter Magnus.
Beskattningsmodellen går ut på att ge tjurarna ett par friår så att de kan utvecklas till riktiga tjurar med riktiga brunstbeteenden.
Idag pekar också pilarna uppåt. I Ryssby har tvåkalvskorna blivit fler. Kalvavskjutningen har ökat markant liksom antalet älgobservationer per mantimme.
– Och reproduktionen ligger nu på 1,03, fortsätter Magnus. Det är väl inte så dåligt?
Men erfarenheterna från Ryssby gick inte utan vidare att översätta till Öland.
Likheterna fanns i fråga om obalans i könsfördelningen, det vill säga låg tjurandel. Låga slaktvikter samt alldeles för låg medelålder på vinterstammen var andra gemensamma nämnare. Den främsta olikheten var biotopen och antalet djur per tusen hektar.
– På Öland fanns det ju nästan ingen älg kvar, fortsätter Magnus. Här var det inte fråga om att förbättra älgstammens kvalitet utan att förhindra älgstammens utrotning!
En vecka före jakten 2001 bjöd Mörbylånga jaktvårdskrets in alla licensinnehavare till ett möte.
– Vi ville helt enkelt väcka jägarna, säger Magnus och vi ville göra det omedelbart före jakten. Vi bedömde då att älgstammen på hela Öland uppgick till 75–80 djur. Med dryga 250 licenser var älgstammen intecknad mångdubbelt upp och utfallet av jakten blev därefter. Det sköts bara 24 älgar inom Mörbylånga kommun.
– Vi bjöd in till ett nytt möte igen efter jakten. Det var mycket god uppslutning och alla var helt på det klara med att någonting måste göras. Det var då vi enades om ett frivilligt jaktstopp under tre år som sedan förlängdes med ytterligare ett år.
– Det var i alla fall samtliga licensinnehavare i ett helt landskap som avstod från jakt, så det måste ses som en enorm framgång och något helt unikt i sitt slag.
Samtidigt fick också styrelsen i uppdrag att ta fram ett förslag om hur man skulle gå vidare.
– Anders Nilsson och jag blev då inbjudna till Borgholm och berättade där om våra framtidsplaner för den södra delen, fortsätter Magnus. Vi kom då fram till att bilda två älgskötselområden, ett i norr och ett i söder, med gemensamma regler och målsättningar. Områdena motsvarade jaktvårdskretsarnas geografiska verksamhetsområden.
Många kapitala tjurar
Den 5–6 september 2005 var arbetet klart. Då bildades Borgholms och Mörbylångas älgskötselområden på 45 000 respektive 40 000 hektar.
– Vår ambition är att täcka 100 000 hektar och vi nådde nästan ända fram vid bildandet, konstaterar Magnus.
Hur är det då möjligt att få så många jägare att helt avstå från jakt under så lång tid?
– Vi har kört efter stenhårt demokratiska principer, bjudit in till möten och bara gjort det vi haft jägarnas uppdrag att göra, säger Magnus. Och så har vi arbetat fullständigt öppet i vårt missionsarbete. Det tror jag är en förutsättning om man ska få folk med sig.
Älgstammen har också svarat på jägarnas och markägarnas uppoffringar. Framför allt märks det på tjurarna.
– Och ändå är ingen av dem äldre än fem–sex år och ingen är på retur, säger Magnus som bedömer att det finns 15–20 kapitala tjurar bara på södra Öland.
– Vi hade sämre älgar här på Öland än på fastlandet innan vi drog i handbromsen, men idag är förhållandet det omvända. Jag tror inte att man någonstans i landet idag kan visa upp en tjurstam som vår, i alla fall inte söder om Dalälven.
Enligt den treåriga skötselplanen skulle jaktstoppet upphävas i fjol höst vad beträffar kalv. Sammanlagt 50 älgkalvar skulle få fällas, 25 i norra älgskötselområdet och lika många i det södra.
Trots god tillgång på stora tjurar och präktiga kor blev det väldigt få kalvar fällda, delvis också beroende på att många avstod att jaga. Resultatet inskränkte sig till åtta fällda kalvar i norr och en kalv och en felskjuten fjoling i söder. Medelslaktvikten på kalvarna var 50 kilo.
– Det är ungefär som på fastlandet, konstaterar Magnus, och det krävs nog många års kvalitetsarbete att få upp de siffrorna. Det är nog egentligen det som tar längst tid av allt.
Nytt forskningsprojekt
Att älgkornas dåliga kalvsättning skulle bero på tjurbrist är uteslutet. Det finns gott om älgtjurar, enligt Magnus. Inte heller köper han argumentet att den svaga tillgången på älgkalv skulle bero på foderbrist.
Däremot har han börjat nysta i en annan ända.
För två år sedan hittade en markägare en död älgkalv på sina marker. Den var relativt nyfödd, kanske en vecka gammal. Den skickades in för analys till Statens veterinärmedicinska anstalt, SVA, och dödsorsaken visade sig vara "fästingfeber".
Efter älgjaktens slut tog Magnus Johansson kontakt med Torsten Mörner, statsveterinär i viltsjukdomar på SVA, och dryftade kalvproblematiken med honom. Han fick ett mycket positivt gensvar.
– Det kommer redan i år att startas ett forskningsprojekt hos oss för att utreda den här frågan, säger Magnus. Vid vårt årsmöte i februari medverkande en veterinär från SVA, Jonas Malmsten, och informerade om hur vi ska utbilda jägarna så att vi kan samla in livmödrar, äggstockar, bitestiklar och blodprov från skjutna älgar. Proverna kommer att visa om hondjuren haft kalv och om de är betäckta, och genom blodproven får man också veta om älgarna utvecklat antikroppar mot fästingsjuka.
Utbildningen ska genomföras av Jonas Malmsten i samband med sommarens jaktledarträff.
Enligt älgskötselplanen ska det också till hösten, förutom en hel del kalv, skjutas några kapitala tjurar och några ensamma hondjur.
– Det kommer att bli någon form av avlysningsjakt enligt den norrländska björnjakten, säger Magnus Johansson. Det är enda möjligheten om vi inte vill riskera att åter skjuta sönder älgstammen.
Skapa balans
Magnus Johansson betonar också vikten av att jaga alla grupper av djur, både vuxna och kalvar. Älgstammen ska utformas med bössans hjälp, lyder hans paroll. Hög kalvavskjutning är dock ett måste i dagens älgpopulation.
– Det är då man har möjlighet att skapa balans mellan könen och ägna sig åt kvalitetsarbete, säger han. Att reparera flera års vanskötsel genom att bara spara djur går inte, men här på Öland var det tyvärr nödvändigt att upphöra med jakten under några år, för älgstammen var helt enkelt på väg att utplånas.
--------------
Ingen älgjakt för Jan Åke
– Vi har fina kor och stora, tunga tjurar men inga kalvar och det var anledningen till att jag inte jagade älg i höstas. Enligt min mening fanns det ingenting att jaga på!
Det säger Jan Åke Karlsson i Resmo på södra Öland.
Jan Åke Karlsson räknade i höstas åtta till tio älgar på sina marker i Dalby på södra Öland. I mitten av oktober filmade han en hel tjurflock i ett betfält. Däribland en 14-taggare.
Av älgkalvar såg han däremot bara en ensam liten stackare. Lägger han till vad han fick reda på av andra så hade han vetskap om en ko med två kalvar och en med en.
– För tre år sedan hade vi bra med kalv, säger Jan Åke, men de två senaste åren har det varit dåligt, riktigt dåligt. Jag fattar det inte. Har vi odugliga tjurar?
Jan Åke har jagat älg i hela sitt liv. Han har så här långt skjutit 113 stycken varav 25–30 på Öland. Men i höstas nöjde han sig med att filma älgarna.
– Har vi väntat så här länge så kan vi gott vänta ett år till, säger Jan Åke. Vi kan inte skjuta bort ett helt års produktion, det bär mig emot.
Jan Åke stöder också till fullo jaktvårdskretsen och älgskötselområdets arbete.
– Magnus Johansson har min röst, det vet han om. l
Bernt Karlsson