Sex av tio privata markägare är nöjda med den älgstam de har på sina marker, medan en av tio önskar att älgstammen vore större. Det är huvudresultatet i en stor undersökning som genomförts vid Sveriges lantbruksuniversitet.

Av Karin Fällman, Daniel Ligné, Arne Albrektsson & Göran Bergqvist

Debatten om älgen och skogsskadorna förs ibland i ett ganska uppskruvat tonläge där två-procentsmål och krav på radikalt minskade älgstammar framförs, främst från storskogsbrukets sida. Det är lätt att få intrycket att skogsbrukare ser älgen som skogens fiende nummer ett.
Drygt hälften av Sveriges skogsmark, eller 51 procent, ägs av privata markägare, att jämföra med de privatägda skogsbolagen som äger 24 procent av arealen.
Andelen skogsmark ägd av privata skogsägare är högre i södra Sverige och därför är också de privata markägarnas marker bördigare, vilket innebär att hela 60 procent av den årliga virkestillväxten i våra skogar sker på privatägd mark.
Mer än 350 000 svenskar äger skog, en dryg tredjedel av dessa är kvinnor och en tredjedel bor i en annan kommun än den där de har sin skog.

Lämplig storlek

För att undersöka vilken inställning privata markägare egentligen har till älg och skogsbruk genomfördes en undersökning under 2001.
Enkäter skickades ut till 1 000 slumpvis utvalda privata markägare i Jönköping, Jämtland och Västernorrland, tre län där skadenivåerna generellt ligger högre än vad som anses acceptabelt från storskogsbrukets sida.
Under 2001 var skadenivån enligt ÄBIN-inventeringar högre än tio procent i en majoritet av de inventerade kommunerna inom Jönköpings, Jämtlands och Västernorrlands län.
Resultatet var häpnadsväckande. Hela 59 procent av de privata markägarna tycker att älgstammen idag har en lämplig storlek på deras marker.
Ytterligare sju procent tycker att älgstammen idag är för liten. Endast 24 procent tycker att älgstammen är för stor (se diagram).
Resultaten är likartade i alla tre undersökta län. Alltså tycker en majoritet av Sveriges största markägargrupp att älgstammen idag är på en acceptabel nivå.
Kanske de privata markägarnas syn på älgen och älgskadorna beror på att de inte vet hur det ser ut i deras skogar?
För att undersöka detta så jämförde vi utbor med åbor (åbor är ägare som bor på sin fastighet permanent eller temporärt under året medan utbor inte bor på fastigheten).
Vi jämförde också markägare som uppgivit att de själva röjt i sin ungskog under de senaste fem åren med de som inte hade röjt själv.
Men nej, inte heller där skiljde sig synen på älgen åt. Däremot fanns en större andel bland utbor, respektive bland dem som inte röjer själva, som inte kunde eller ville ta ställning till älgstammens storlek på sina marker (se diagram).

Åldern spelar roll

Inte heller markägarnas kunskapsnivå hade någon påtaglig inverkan på synen på älgen.
Bland de markägare som själva bedömde sig som mycket kunniga i skogsbruk ansåg sex av tio att älgstammen idag är lagom stor eller för liten.
Markägare i åldern 20-35 var mest toleranta, där ansåg hela 73 procent att älgstammen idag är lagom eller för liten.
Bland de något äldre markägarna, 36-49 år fanns fler som tycker att älgstammen idag är för stor, 27 procent. Toleransen för älg på sin mark ökar sedan igen med stigande ålder.

Skillnad på storlek

Den enda påtagliga skillnad vi hittade gäller fastighetens storlek, där markägare med fastigheter större än 400 hektar i betydligt högre grad tycker att älgstammen idag är för stor (50 procent jämfört med 10 procent för markägare med fastigheter som är mindre än 25 hektar).
Observera att fastigheter större än 400 hektar motsvarar endast en procent av samtliga privatägda fastigheter i Sverige. Resultaten kan tolkas som att privata markägare i hög grad tycker att älg och älgjakt är viktiga mål. Att ägare till stora fastigheter i högre grad än andra anser att älgstammen är för stor beror förmodligen på att dessa, i högre grad än små markägare, får en stor del av sin utkomst från skogsbruket och därmed ser mer till detta.
Resultaten från denna studie visar tydligt att de privata markägarna i Sverige är relativt nöjda med älgstammens storlek på sina marker.
Eftersom de älgar som rör sig på privata marker i stor utsträckning är samma älgar som rör sig på bolagens marker kan detta innebära en konflikt i en förvaltningssituation.
För att lösa detta krävs en öppen dialog, respekt för varandras uppfattningar och mer kunskap. Vidare studier behövs således om detta.

Fotnot: Karin Fällman är doktorand vid Institutionen för skogsskötsel på Sveriges lantbruksuniversitet i Umeå. Daniel Ligné och Arne Albrektsson är forskare vid samma institution. Göran Bergqvist är skoglig doktor och ansvarig för älgförvaltningsfrågor vid Svenska jägareförbundet.