Året var 1994. Sösjö jaktlag var inte alls tillfreds med situationen. Älgarnas medelålder på jaktmarken var för låg, framför allt tjurarnas. En inventering visade att åldern i genomsnitt var 1,7 år.
Något måste göras och en genomgripande strategi togs fram, lika enkel som effektiv. Och någonstans på vägen dök storoxen med dipptaggen upp. Tjuren fick under resten av sitt liv på ett speciellt sätt visa hur ett sådant gediget samarbete kan ge resultat.
Kenneth Näslund tycker att han är med i världens bästa jaktlag.
– Vi är tolv ordinarie i jaktlaget och har en bra laganda.
Jämtländska Sösjö jaktlag jagar på 4 600 hektar och är en del i Bräcke Norra jakvårdsområde (8 000 hektar) som ingår i ett storlicensområde på drygt 22 000 hektar.
– Kort kan man säga att vi 1994 bestämde oss för att börja spara på mellantjurarna. Målet är att helt enkelt vänta ut tjurarna tills de blivit kapitala. Vi skjuter 50 procent kalv. Svårare än så är det egentligen inte, säger Kenneth Näslund.

Tre stora tjurar
Jaktlaget började jaga efter den nya modellen direkt och märkte att tjurstammen sakta men säkert återhämtade sig.
Men det var inte förrän flera år senare, 2008, som en alldeles speciell älgtjur trädde fram och genom sin blotta existens fick ge uttryck för att jaktlagets arbete hade gett resultat.
Kenneth har alltid tyckt om att fotografera och har nästan alltid kameran med sig.
– Det finns en öppen och bra mark med åkrar, inramat av berg, nära byn Sösjö. Där jagar vi inte. På somrarna går älgtjurarna ihop där och betar. Det var där, när det närmade sig brunsten, som jag fick syn på honom. En sommarkväll låg tre stora oxar på den öppna marken.
– Då var han en 20-taggare och bråkade friskt med en 24-taggare. Det slutade med att han jagade bort den större älgen. Efter det var området hans, säger Kenneth Näslund.
Kenneth började fotografera älgtjuren. Jaktlaget var överens om att tjuren var en sådan som skulle sparas. Under höstens jakter sågs han ofta men fick vara.
– Det var ganska lätt att känna igen honom eftersom femte taggen på hans högra sida var en dipptagg, säger Kenneth som lyckades ta ett antal foton och även videofilma tjuren.

Sprider anlagen vidare
Kenneth tyckte att bilderna var fina och roliga och skickade in en bild på sin oxe till Jägareförbundets hemsida. Bilden presenterades en månad som Månadens bild. Jägareförbundet visade även några av Kenneths filmklipp på sin webbplats.
– Det gjorde att tjuren blev känd även bland grannjaktlagen. Han blev som någon sorts helig ikon, ler Kenneth.
Den numera kända älgtjuren har uppenbarligen också spridit sina anlag bra. Enligt Kenneth var han igång med parningen redan tre veckor innan den egentliga brunsttiden kommit igång.
– Kor och kvigor sökte upp honom. Han gick där på betesmarken och behövde inte anstränga sig alls för att få till det. De hade behövt någon typ av kösystem.
Kenneth skrattar åt minnet.
Den stora älgtjuren med dipptaggen började gå på retur 2009. Han fick gå ifred det året också. Men hösten 2010 ansåg jaktlaget att han var lovlig.
– Under en av höstens jakter hade han gått från betesområdet där vi inte jagar när en av våra hundförare, Håkan Nilssons jämte Barr, fick ett gångstånd på honom. Efter två timmar och en fantastisk jakt kunde Håkan skjuta. Det var precis vid sjön så han la sig där.
Tandsnittet visade att stortjuren med dipptaggen i Sösjö blev tio år.
Idag är medelåldern på tjurarna i trakten betydligt högre än 1994. Kenneth vet inte riktigt exakt hur mycket eftersom ingen inventering gjorts.
– Medelvikten ligger på 250 kilo idag. På den tiden, 1994, hade vi bara pinntjurar. Idag finns flera skovlar och jaktlaget väntar på vem som ska ta över tronen.

Stora tjurar sparades
Kenneth berättar att det finns ett antal skoveltjurar på området. Under höstens jakt sparades elva tjurar med 10–20 taggar, varav en 14-, två 16- och en 20-taggare i fast stånd.
– Det visar att det är fullt möjligt att sköta älgstammen på ett bra sätt även inom relativt små jaktmarker.
– Vi tycker inte att det är svårt att följa vår strategi. Ingen upplever att jakten är sämre, att det blir mindre kött eller så. Man behöver inte jaga på allt som kommer. Det kan vara riktigt bra ändå, bara vetskapen om att det finns kapitala tjurar och att man möjlighet att träffa på dem i markerna ger jakten en extra dimension, säger Kenneth Näslund.