Få i landet har lika stor erfarenhet av björnjakt som Rasmus Boström från Brunnsberg utanför Älvdalen. Knappast någon är heller lika lyckosam.

 Av Olle Olsson (Text & Foto)
 
Den numera tioårige och ärrade blandstövaren Öland la grunden till Rasmus Boströms lyckade björnjakter med stövare. 
Första björnen fällde Rasmus år 2000 och sedan dess har hans intresse för björnjakt accelererat.

– Jag har sedan dess jagat björn i princip varje dag under jakttiden. Björnjakt med hund är så oerhört fascinerande, säger Rasmus Boström.

Och de många jakttimmarna har gett resultat. 36-årige Rasmus har nu skjutit 13 björnar.

– Resultaten kom oftare när jag började jaga björn med stövare. Och när jag sedan fick möjlighet att jaga björn med plotthund har det gått väldigt bra.

Rasmus upptäckte under tidigt 2000-tal att den traditionella björnjakten med spetshundar inte var den optimala för honom. Främst saknade han ihärdighet hos hundarna.

– Om björnen gjorde en rusning på ett par kilometer eller kom fram till ett

större hinder, till exempel vattendrag, släppte spetsarna och kom tillbaka till mig. Många av spetsarna är avlade till att inte vara ihärdiga. Jag tycker det är värdelöst. Jag vill ha en hund som hänger på. Sedan ville jag även jaga björn med en hund som kunde ta sig an nattgamla slag och spåra upp björnen utan förarstöd.

Gav mersmak

Idén föddes att använda stövare vid björnjakt. I sin ägo hade Rasmus hamilton- och finnstövarsblandningen Öland, och han fick snart bekänna färg. Det blev succé och idag är många björnar skjutna för den snart tioårige Öland.

Den lyckosamma björnjakten med Öland gav mersmak. Rasmus ville absolut ha mer än ett fungerande björnhundsekipage men han såg problemet med att få tag i ännu en stövare som hade samma egenskaper som Öland.

– Jag hade säkert kunnat köpa 20 stövare innan jag hittat någon som höll måttet som björnhund.

Jaktkamraten Tysk Staffan Ericsson hade tidigare berättat om en ung plotthund som han kom i kontakt med under tidigt 1980-tal när han arbetade som trapper i British Columbia i Kanada.

– Eftersom björnjakt med hund är en relativt ny företeelse i det här landet tittade vi på vilka hundraser som används vid björnjakt i andra delar av världen.

Efter en hel del funderande köpte de två kamraterna tillsammans en plotthund 2002. De importerade en dräktig tik, Ursus Chime of Sweden, från uppfödaren Steve Mohr i British Columbia. Chime födde sex vaplar och Rasmus och Staffan behöll tre av dem.

– Det var en ganska dyr affär och naturligtvis var det också en chansning. Men plottarna har i alla fall motsvarat mina förväntningar och de passar perfekt för mig och mitt sätt att jaga björn, säger Rasmus.

Samjagande ekipage

Idag har Rasmus fyra vuxna plotthundar och en valp. Öland finns kvar och dessutom fungerar hans östsibiriska laika Olga bra som björnhund, liksom rysstövaren Helga. Men det krävs ett antal bra hundar om man ska kunna nyttja jakttiden fullt ut.

– Jag släpper dessutom två eller tre hundar när jag jagar björn. Oavsett vilken hundras du jagar björn med tycker jag att ett samjagande ekipage är betydligt effektivare än en ensam hund. Björnen står bättre och det är enklare att gå in på ståndskallet om du använder flera hundar. I exempelvis Nordamerika och Ryssland skulle de sällan jaga björn med enbart en hund.

I regel står björnarna i det tätaste av tätningar, och ett normalt skotthåll för Rasmus är knappt tio meter.

– När jag skjuter kastar sig hundarna på björnen och biter sig fast i den. Det är naturligtvis en extra livförsäkring för mig. Det är väldigt små marginaler när man skjuter en björn på så nära håll och jag är fullt medveten om att både jag och hundarna tar stora risker när vi jagar på det här sättet.

– Fördelen med plottarna är att de cirkulerar två till fem meter från björnen när de skäller ståndskall. Andra hundar kan stå 20 meter från björnen och då är det väldigt farligt att smyga sig in i en tät tallplantering. Du har ju ingen aning om var björnen står.

Den senaste hösten är den hittills lyckosammaste för Rasmus. Totalt fälldes elva björnar med hans hundar och fem sköt han själv. Den senaste björnen var också den största han skjutit, en hane på 260 kilo. Den sköts i Rajastrand i Västerbotten.

Rasmus tips om injagning

• Prägla hunden tidigt, vid 5–6 månader, på björn genom att låta den

spåra björn i koppel.

• Låt unghunden vara med och jaga mård och mink.

• Grävlingjakt är en mycket bra träning för alla björnhundar, unga som gamla.

• Rasmus använder i regel två eller tre bra björnhundar samtidigt. Om de skäller ståndskall på en icke aggressiv björn brukar han även släppa in en

unghund.

– Ofta sticker unghunden 50 meter om björnen vrålar. Men om den ser att de garvade hundarna står kvar och skäller på björnen brukar den gå tillbaka. På

så sätt förstår den vad jakten går ut

på och lär sig övervinna eventuell respekt för björnen.

Fakta plotthundar

Plotthundarna, eller plottstövarna som de också kallas, härstammar från Nordamerika. Det finns cirka 15 plotthundar i jaktmogen ålder i Sverige. Dessutom finns ett antal valpar och unghundar.

Plotthundarna i Nordamerika används främst till jakt på svartbjörn, puma, lodjur, bobcat och tvättbjörn. I Sverige används hundarna till jakt på björn, lodjur, räv, mård, mink, grävling och vildsvin.

En plotthund ska reda ut och resa vilt på gamla slag. Den ska ha tillräcklig skärpa för att ställa björn. Rasen är framavlad för att jaga djur som kan klättra och det är naturligt för dem att skalla på träat vilt. Hundarna ger även skall på vilt under jord.

Läs mer om plotthundar på

Nordiska plotthundklubbens hemsida: www.plotthund.se