Preliminära resultat från en jämförande studie i hur björnjakten går till i Sverige och på Balkan ger stöd för en återinförd åteljakt. Den typen av jakt ger lugnare skottlägen och färre och kortare eftersök. Könsfördelningen vid den typen av jakt är dessutom densamma som vid den svenska jakten.

Av Bertil Lundvik

 
På vilka håll och vid vilka vinklar björnarna sköts är något man undersökt. Det visade sig bland annat att 19 av 79 björnar sköts snett framifrån.
Den jämförande studien har kommit till som ett sidoresultat från den studie om jakt och skytte som Sigbjörn Stokke och Jon Arnemo vid Nina, Norsk Institut for Naturforskning, genomfört. Huvudsaken har varit att studera älgjakten, men här har man också fångat upp björnjakten i Sverige och på Balkan.

Behjälplig vid genomförandet har också Arne Söderberg vid SVA varit.

Det ska omedelbart betonas att materialet är ganska litet, särskilt från Balkan, och att alla slutsatser måste dras med försiktighet. Samtidigt är vissa skillnader så påtagliga att de kan vägas in i diskussionen om en återinförd åteljakt.

– Men man måste veta att åteljakten på Balkan alltid sker under mycket kontrollerade former med jaktguide som säger när du kan skjuta och vilket djur som ska skjutas, så det går inte att göra direkta paralleller till den svenska åteljakten, menar Arne Söderberg.

Det svenska materialet omfattar 81 fällda björnar medan studien bara kunnat få in uppgifter från 16 björnar från Balkan. De svenska enkäterna är i en del fall inte fullständigt ifyllda medan alla 16 från Balkan är fullständigt besvarade.

Olika jaktmetoder

Alla balkanbjörnarna är skjutna från höga torn, i snitt fyra meter upp, på åtelplatser, medan de svenska björnarna till största delen är skjutna från markplanet. Bara sju björnar är fällda från torn, i snitt två meter höga.

Med vilka jaktmetoder skjuts då de svenska björnarna? Jo, drygt en tredjedel skjuts på stånd för hund. Här finns dock ett bortfall, för elva av de 81 björnarna saknas uppgift. Elva björnar är skjutna på drev, därtill kommer fyra på växelvis drev och stånd.

Sju björnar har skjutits vid smygjakt; man kan anta att det vid i alla fall några av dem har skett på bärrika marker där man vetat att björn uppehållit sig. Två har skett som smygjakt vid kadaver eller slaktplats.

Nio är fällda under jakt med annan metod.

På Balkan var alla björnar skjutna vid månsken, en på morgonen, resten efter klockan 16 med en topp runt klockan 20, medan de svenska björnarna skjutits under dagens ljusa timmar med en tidig topp på morgonen; 38 av de 81 var skjutna innan klockan slagit tio. Därpå var det rätt jämn fördelning över dagen med en liten ökning fram mot klockan 18.

37 procent honor

Trots dessa skillnader var könsfördelningen likadan. Detta kan vara ett argument för en återinförd åteljakt i Sverige. Det har ju tidigare framförts synpunkter på att björnhonorna kanske lämnar sina ungar bakom sig och går ensamma till åteln.

Oavsett land och jaktform har 37 procent av de fällda djuren varit honor. Björnarna som sköts på Balkan var dock betydligt tyngre.

Medan snittvikten för skjutna hanar i Sverige låg på 150 kilo och honorna på 100 kilo vägde balkanbjörnarna 200 kilo respektive 110 kilo. Kanske kan skillnaden bero på att man strävar efter att selektivt skjuta stora trofébjörnar på Balkan. I Sverige blir det lite tillfälligheter som spelar in vilken björn som skjuts. Man skjuter helt enkelt den björn som kommer framför bössan.

Hur länge har då jakten pågått innan jägaren har fått sitt tillfälle? Ja, på Balkan har väntan bara uppgått till en dag, medan björnjägaren i Sverige fått vänta 3,5 dagar. Väl på pass så har den svenske jägaren kommit till skott inom i genomsnitt en och halv timme, medan jägaren på Balkan fått vänta en timme ytterligare.

Lugnare skottlägen

Att åteljakten skapar lugnare skottlägen visas av att 15 av 16 skjutna björnar stod still, bara en gick, medan av de svenska bara 32 stod stilla. Hela 20 sprang och 25 gick. Det är för övrigt ungefär samma fördelning som vid skandinavisk älgjakt. Forskare har lagt in en del sådana jämförelser för att se om björnjakten på något vis skiljer ut sig från annan skandinavisk jakt.

Medan björnarna som skjuts på åtel skjuts på korta avstånd, en under 20 meter, de flesta sedan mellan 20 och 40 meter och ingen på längre håll än 60 meter så skjuts de svenska björnarna på mer varierande avstånd, och 26 av 79 skjuts på längre håll än 60 meter.

Visserligen skjuts också en hel del svenska björnar på korta håll, (42 av 79 på under 40 meter) vilket kan vara ett resultat av ståndhundsjakten, men tre sköts också på håll mellan 100 och 120 meter. En klar majoritet skjuts på under 60 meter, 67 procent av björnarna skjuts där.

Det kan jämföras med älgskyttet i Skandinavien där 33 procent av älgarna skjuts inom 60 meters avstånd. Och även om någon älg sköts på 300 meters håll i en studie omfattande 4 401 älgar i hela Skandinavien är det bara cirka fem procent av älgarna som skjuts på längre avstånd än 100 meter.

Antalet skott som avlossas per fälld älg i Skandinavien är 1,45 och per fälld björn på Balkan 1,4 medan antalet skott per fälld björn i Sverige är nära två. Då ska man hålla i minnet att björnjägarna vid björnjaktskurser uppmanas att skjuta minst två skott, även om de ser att de träffat bra.

De allra flesta skott som avlossas träffar också, på Balkan 100 procent, i Sverige 95,5 procent.

Här kan det möjligen finnas ett samband med hur björnen stod vänd vid skottillfället.

På Balkan var 87,5 procent rena sidoskott, resten snett framifrån, medan i Sverige bara 61 procent var raka sidoskott. Snett framifrån skjuts 19 procent, rakt framifrån 14 procent och 3,8 procent med björnen stående på bakbenen och 2,5 procent snett bakifrån.

För älgjakten är fördelningen 50 procent rakt sidoskott, 35 procent snett framifrån, 11,2 procent snett bakifrån och 3,6 procent rakt framifrån.

Gick 100 meter

Efter skottet gick björnarna på Balkan i snitt 40 meter medan de i Sverige gick i genomsnitt drygt 100 meter. Genomsnittssiffran dras dock upp betydligt av några björnar som gick riktigt långt: två mellan 600 och 800 meter, och två som gick över en kilometer innan de återfanns. 21 procent av de påskjutna svenska björnarna fick också avfångas då man fann dem.

På Balkan verkar man också skjuta björn med grövre kaliber än i Sverige. Genomsnittsdiameter på använda kulor var 9,6 millimeter på Balkan och 8,2 i Sverige.

Tio procent av de svenska björnskyttarna har använt öppna riktmedel, 8,7 procent rödpunktssikte och resten kikarsikte. På Balkan var det 100 procent kikarsikte som gällde.