Den 7 juni genomförs valet till Europaparlamentet. Eftersom många jaktfrågor berörs av EU:s lagstiftning kommer Svensk Jakt att i detta och kommande två nummer publicera artiklar om jakten och EU. Om hur de svenska politikerna agerat i jaktfrågor parlamentet behandlat och var de som nu kandiderar till EU-parlamentet står. Klart är att jägarnas röster har betydelse. Många minns Junilistans succéval för fyra år sedan då partiet helt otippat fick 14,5 procent av rösterna. Inte minst tack vare jägare som engagerade sig efter att de blivit missnöjda med vissa andra partiers styvmoderliga behandling av jaktfrågorna.
Inför folkomröstningen till EU skickades det ut en broschyr till alla svenska hushåll i vilken det framstod som att jakten inte skulle påverkas vid ett ja till EU. Verkligheten visade sig bli en annan.
Av Anders Grahn
All jakt på fågel och stora rovdjur, jakt på bäver och skogshare, fällfångst, anläggning av åtlar och åldersgränser för vapeninnehav berörs av Europeiska Unionens lagstiftning. Listan kan göras ännu längre.
Man kan med rätta fråga sig varför det blivit på det viset. Orsaken är att Sverige genom sitt medlemskap måste infoga EU:s-lagstiftning i sin egen, nationella lagstiftning.
Jakt som sådan klassas som en lagstiftningsbefogenhet tillhörande medlemsstaterna och får inte regleras av EU. Jakttider, jaktbart vilt, jaktmetoder, krav på utbildning, etcetera, bestäms av medlemsstaterna. Men – främst genom EU:s naturskyddslagstiftning – påverkas jakten märkbart i form av fridlysta arter och begränsningar av jakttider.
Det finns även ett stort antal andra direktiv och förordningar som påverkar jakten, till exempel förordningen om animala biprodukter, vapendirektivet och förordningen om livsmedelshygien. Effekterna av dessa direktiv och förordningar har i de flesta fall varit negativa för jakten. De har inneburit begränsningar och förbud som jägarna många gånger har svårt att förstå.
Ett exempel är att man inte får ha fler än två patroner i magasinet på ett halv-automatiskt hagelgevär när man jagar skogshare, men det finns ingen sådan begränsning för jakten på fälthare.
Ett annat exempel är viltarter som har haft en ogynnsam bevarandestatus men som återhämtat sig väl.
Fågeldirektivets och Art- och Habitatdirektivens mål är att hotade arter ska uppnå gynnsam bevarandestatus. Trots det finns det ingen fungerande mekanism för att göra arter jaktbara igen när målet är uppnått.
Mer reglering av jakten?
Utöver de redan nämnda exemplen försöker EU dessutom att utvidga sitt inflytande över jaktfrågor. Ett exempel är förslaget till en förordning som förbjuder handeln med sälprodukter.
Skälet till förbudet är den storskaliga säljakt som bedrivs i en del länder och som av vissa organisationer och individer anses vara problematisk. I ett försök att stoppa jakten försöker EU förbjuda handeln med sälprodukter.
Undantag från förbudet kan beviljas länder om de uppfyller vissa krav som EU ställer på jaktens utformning. De inkluderar bland annat skjuttest, krav på utbildning av jägarna och begränsningar av jaktmetoder.
Om förslaget går igenom skulle det vara ett steg mot ett EU som kan reglera jakt med hänvisning till vilda djurs välfärd. Den här gången gäller det säl, men nästa gång kan det röra sig om älg, vildsvin eller fågeljakt.
Jakten i Europa skiljer sig mycket från land till land. Traditionerna och sederna är olika, likaså viltarterna och jaktmetoderna. Därför är försök att harmonisera jakten inom Europa, eller att skapa en europeisk jaktlagstiftning, dömda att misslyckas.
Dömda försök
Inom EU tillämpas subsidiaritetsprincipen. Den innebär att EU ska lagstifta bara i de fall då resultatet blir bättre än om medlemsstaterna själva lagstiftar om frågan. När det gäller jakt är EU definitivt inte bättre lämpat att lagstifta än vad medlemsstaterna är.
Det kan finnas skäl att bedriva naturskydd på europeisk nivå och på migrerande arter, men det är inte lämpligt att EU ska lagstifta kring till exempel krav på utbildning eller jaktmetoder med tanke på hur olika dessa är i olika länder.
EU:s instrument är oftast statiska och kan inte anpassa sig till en dynamisk resurs. EU kan inte förvalta jakten och viltet eller lösa jaktrelaterade problem bättre än medlemsstaterna.
När EU lägger sig i jaktfrågor är det dessutom ofta resultatet av en intensiv och effektiv lobbykampanj, organiserad av vissa minoritetsintressen som knappast återspeglar en majoritetsvilja i EU. Det har även visat sig att en inblandning av EU i jaktfrågor skapar mera konflikt och problem än vad det löser ett upplevt problem.
--------------
Fågeljakten och EU
Fågeldirektivet från 1979 är EU:s första naturskyddsdirektiv. Det kom till efter att allmänheten uttryckt sin oro över minskande fågelstammar. Direktivet omfattar bevarandet av alla fågelarter inom EU, samt skydd, skötsel, förvaltning, kontroll och exploatering av fåglar.
För jakten har direktivet inneburit många problem. En grundorsak är att all jakt på samtliga fåglar inom EU är förbjuden. Jakt är endast tillåtet i undantagsform. För att kunna jaga måste fågeln finnas med i bilaga 2 och jakten får inte bedrivas under uppfödningssäsong eller häckning. För korpens del innebär det att den inte får jagas eftersom den inte finns med i bilaga 2 utan är en skyddad art.
Sommarjakten på morkulla förbjöds även den med hänvisning till fågeldirektivet eftersom jakten bedrivs under slutfasen av morkullans häckningstid.
Det finns en undantagsmöjlighet som borde möjliggöra sommarjakt på morkulla men domar i EG-domstolen har minskat möjligheten att utnyttja det. Undantaget används dock för till exempel skyddsjakt på skarv i skadeförebyggande syfte.
Fågeldirektivet är ett föråldrat direktiv som inte är anpassat till verkligheten. Det finns ingen fungerande mekanism för att överföra arter från eller till listan över jaktbara arter.
Även om en art skulle minska kraftigt i antal så skulle den förbli jaktbar och om en hotad art skulle öka väldigt mycket i antal, som exempelvis skarven, så kan den inte bli jaktbar.
För att göra en sådan ändring och anpassa direktivet till verkligheten krävs att hela direktivet ändras, vilket starkt motsätts av diverse intressegrupper och medlemsstater.
Anders Grahn
--------------------------
Rovdjuren och EU
Björn, lo och varg är arter som finns med i EU:s Art- och Habitatdirektiv. Direktivets syfte är att bevara livsmiljöer, i form av Natura 2000, samt vilda djur och växter inom EU.
Till skillnad från Fågeldirektivet är det endast växter och djur som är i behov av skydd och har en dålig bevarandestatus som finns med i direktivet. Därför infördes till exempel järven i direktivet, men inte älgen.
Direktivet har olika bilagor för arter som ska skyddas på olika sätt. En art som återfinns i bilaga 5 får jagas om det inte innebär en försämring av artens bevarandestatus och om arten inventeras regelbundet. Sälen är ett exempel på en sådan art.
Arter som finns i bilaga 4, till exempel björn, lo och varg, omfattas av ett strikt skyddssystem och får inte avsiktligt fångas, dödas eller störas.
Det finns möjlighet att få undantag för jakt på arter i bilaga 4 men jakten får endast ske om det inte finns någon annan lämplig lösning, om jakten inte försvårar uppnåendet av gynnsam bevarandestatus och om jakten endast sker för vissa specifika syften. Till exempel för att undvika olika skador som arterna kan förorsaka.
Även om direktivet infördes redan 1992 har det inte skett några ändringar i bilagorna.
Målet med direktivet är att arter som finns med i bilagorna ska uppnå gynnsam bevarandestatus. Men paradoxalt nog finns det ingen mekanism för att avlägsna arter ur direktivet när målet väl är uppnått.
Enda möjligheten att upphäva till exempel det stränga skyddet för lodjur i Sverige är att Kommissionen föreslår att arten avlägsnar ur direktivet och att förslaget godkänns enhälligt av EU:s samtliga medlemsstater.
Anders Grahn
-----------------------------
Jägareförbundets internationella arbete
En ökande internationalisering av jakten kräver att Svenska Jägareförbundet arbetar alltmer över gränserna. Arbetet sker dels genom en internationellt ansvarig person och dels genom medlemskap i NJS, FACE och CIC.
Nordisk Jägersamvirke (NJS) är de nordiska jägarnas samarbetsorgan. Genom NJS koordinerar de nordiska jägarorganisationerna sina internationella insatser och arbetet i FACE och CIC.
Den europeiska jägarfederationen (FACE) är en renodlad lobbyorganisation med syfte att främja och försvara de europeiska jägarnas intressen gentemot EU. Det internationella jaktrådet (CIC) bevakar jägarnas intressen utanför EU och har även en rådgivande funktion till internationella konventioner och organisationer, bland annat FN.
Allt det internationella arbetet koordineras genom
Jägareförbundets internationellt ansvariga. Jägareförbundet har idag en omfattande och aktiv bevakning och lobbying av de internationella institutionerna.
Anders Grahn
---------------------
Hur kan vi jägare påverka?
I takt med att EU har utvecklats har Europaparlamentet fått utökade befogenheter och makt. Idag ska största delen av EU-lagstiftningen godkännas av parlamentet vilket innebär att de 785 direkt folkvalda politikerna har stor möjlighet att påverka lagstiftningen.
När det gäller naturlagstiftning så ska den alltid processas i parlamentet. Till skillnad från vissa nationella parlament har den enskilda ledamoten i Europaparlamentet stora möjligheter att påverka.
Arbetet bygger långt på betänkanden som skrivs av en enda ledamot. Denna ledamots inställning till jakt får naturligtvis stor betydelse för parlamentets ställningstagande. Det är därför viktigt att som jägare delta i Europavalet och rösta på kandidater som kan tänkas ha en positiv eller neutral inställning till jakt.
Det har vid ett flertal tillfällen visat sig att Europaparlamentet kan vara mycket positivt, men även negativt för jakten. Försöket att begränsa handeln med sälprodukter är ett negativt exempel medan försöken att ändra på fågeldirektivet är positivt.
Anders Grahn