Sommaren 1998 var sista gången en svensk jägare kunde fälla en sträckande morkulla på sina marker utan att öppna sig för åtal. Då hade vi fått morkulljakten tillbaka efter att den varit förbjuden både 1995 och 1996. Nu kan väl ändå inte politikerna förbjuda bort den en gång till, resonerade jägarna. Men tänk, det kunde de.
Av Bernt Karlsson
Jakten på sträckande morkullor har mycket lång tradition i Sverige. Innan vi fick jakttid på morkullor jagade man helt enkelt bara när sträcket var bäst, men 1879 sattes först den 11 maj och sedermera den 16 maj som startdatum. Sedan jagade man hösten ut.
Från och med jaktåret 1930–31 fick dock även vårjakten ett slutdatum. Jakten pågick under tiden 16 maj–10 juni. För höstjakten gällde en särskild tid.
Vår- och sommarjakten avkortades sedan till att bli enbart vårjakt under tiden 16–31 maj. Den ändringen inträdde från och med jaktåret 1938–39 och gällde till och med 1958–59. Därefter förbjöds sträckjakten helt och hållet. Mest därför att det antogs att ett stort antal honor fälldes på sträck och att vårjakten var en misshushållning med viltresurserna.
Morkulljakten var redan då ett stort diskussionsämne, främst bland jägarna själva.
– Vårjakten på morkulla behöver inte diskuteras. Den bör snarast avskaffas, skrev Nils Linnman, känd naturvetare och radioröst, i Svensk Jakt 1956.
I ett försök att hitta en kompromisslösning föreslog Jägareförbundet att länsjaktvårdsföreningarna själva skulle få avgöra frågan. Den förening som inte ville ha vårjakt på morkulla skulle få slippa.
I sitt förslag till jakttider för jaktåret 1959–60 föreslog också Jägareförbundet oförändrad jakttid med undantag för Örebro län, där länsjaktvårdsföreningen begärt att jakten skulle slopas. Bakom beslutet stod också den nybildade jakttidsberedningen där jordbrukets, skogsbrukets och naturskyddets intressen var företrädda liksom vetenskaplig expertis. Det hjälpte inte. Kungl. Majt:s besked blev att den hävdvunna vårjakten förbjöds i hela landet.
Störande skott…
Bakgrunden till beslutet står också att söka i de upprepade framställningar som ingetts av Svenska naturskyddsföreningen, Sveriges ornitologiska förening och Domänstyrelsen.
Från Jägareförbundets sida hävdades, då som nu, att jakttidsbesluten bör grundas på vägande biologiska skäl. Några sådana hade inte enligt förbundets mening presenterats, och i brist härpå hade förespråkarna för vårjaktsförbudet, då som nu, klamrat sig fast vid att skottlossningen på våren är störande.
Under de närmast följande åren förnyade Jägareförbundet sina framställningar om morkulljakt under tiden 16–
31 maj med undantag för de län där länsjaktvårdsföreningarna uttalat sig för att behålla vårjaktsförbudet. Dock utan framgång.
Vid samma tid påbörjades emellertid undersökningar över morkullan, för att få fram mer fakta om denna fågel och dess häckning.
En första rapport publicerades av Vidar Marcström i Svensk Jakt 1968. För att utreda om även honor deltog i sträcket hade 371 morkullor fällts under första hälften av april till slutet av juli. Av dessa var 369 hanar!
Undersökningen hade också gett vid handen att morkullsträcket inte är uppdelat i två perioder utan förlöper från tidiga våren till in i juli, då det långsamt avtar och att antalet fåglar kan variera avsevärt från kväll till kväll.
Påståendet att hanen är tillsammans med honan medan ungarna är små hade också visat sig felaktigt.
Sommarjakt
Eftersom fågelskyddskonventionen ansetts lägga hinder i vägen får en återgång till ren vårjakt föddes nu istället tanken på sommarjakt.
"I senare delen av juni och under juli synes morkullhanarnas medverkan i artens fortplantning vara överspelad och en kortare sträckjakt, som uteslutande går ut över hanfågeln inom den sannolikt talrikaste vadararten i vårt land, måste te sig som betydelselös", hette det 1969 på ledarplats i Svensk Jakt.
För jaktåret 1970–71 föreslog därför Jägareförbundet en sommarjakt under tiden 28 juni–12 juli som ersättning för den sedan 1959–60 förbjudna vårjakten. Förslaget avstyrktes av Naturvårdsverket som dock framhöll att man avsåg remittera framställningen till berörda instanser.
I sina framställningar både 1971 och 1972 modifierade Jägareförbundet jakttiden till den 1–15 juli, men även nu avstyrkte Naturvårdsverket.
Året därpå, 1973, övergav Jägareförbundet tanken på en separat period för sommarjakten och föreslog istället en tidigareläggning av höstjakten till den 16 juli. Äntligen blev det napp!
Morkulljakten återkom 1973, nu som sommarjakt med start den 16 juli.
Det visade sig emellertid snart att morkullhanarnas sträckbeteende börjat ebba ut vid den tiden. Efter ytterligare framställningar från Jägareförbundet tidigarelades därför jaktstarten 1976 till den 1 juli. Vid jakttidsrevisionen 1992 framflyttades jaktstarten ytterligare något, denna gång på Naturvårdsverkets eget initiativ. Jakten fick nu inledas första måndagen efter midsommar.
Jägarna lurades
Den segslitna frågan om sträckjakten på morkulla såg ut att ha fått sin slutliga lösning. Men någonting kom emellan och detta någonting var EU.
När svenskarna med minsta möjliga marginal röstat ja till EU passade morkulljaktens motståndare på tillfället. I ett slag återerövrades all terräng som förlorats sedan 1960.
Från början var det Jägareförbundets tanke att begära undantag för sommarjakten på morkulla. I ett särskilt PM daterat den 16 september 1992 från handläggaren av jaktfrågor på jordbruksdepartementet klargjordes dock att något sådant undantag inte var nödvändigt. Morkulljakten skulle kunna fortgå som tidigare.
En månad senare samma år skrev Naturvårdsverket till jordbruksdepartementet att man delade denna bedömning.
"Inte heller svenskarnas rätt att jaga kommer att förändras vid ett medlemskap", stod det i den folder som utrikesdepartementet skickade ut till alla hushåll före EU-valet 1994.
De jägare som stoppade ner sina röstsedlar i valurnan den 13 november det året gjorde det därför i trygg förvissning om att i varje fall jakten inte skulle påverkas, oavsett valutgången. De blev grundlurade!
Trots all lugnande information hade nämligen Naturvårdsverket på regeringens uppdrag börjat utreda vilka ändringar i jaktförfattningarna som skulle behövas efter EU-inträdet.
Helt plötsligt ifrågasatte verket om sommarjakten på morkulla var förenlig med fågelskyddsdirektivets bestämmelser, vilket måste betraktas som ytterst anmärkningsvärt eftersom Sverige redan tidigare skrivit under fågelskyddsdirektivet, vilket således gällde även före EU- inträdet.
Svekdebatt
Jägareförbundets ansträngningar hjälpte föga. Mitt under löpande jakttidsperiod gick den nya jordbruksministern Margareta Winberg in och stoppade morkulljakten. Det skedde den 4 maj 1995.
Jägarna hade åter mist sin sträckjakt på morkulla. Svekdebatten var ett faktum.
När Margareta Winberg efterträddes av Annica Åhnberg försökte den senare lappa och laga efter den kanske grövsta överkörning som någonsin skett i en jaktfråga.
Nya möjligheter till sträckjakt på morkulla öppnades. Under både 1997 och 1998 fick morkulljakten bedrivas som försöksverksamhet. Resultatet skulle utvärderas och jaktens omfattning såväl som bytesmängden skulle studeras.
Uppföljningen visade att det är ungefär 60 000 jägare som varje år ägnar en eller ett par kvällar åt att slåss med myggen och vänta på morkullor, och att de tillsammans fäller
100 000–115 000 morkullor årligen.
Ny forskning
Våren 1999 hemställde Jägareförbundet om att morkulljakten skulle få fortsätta på samma villkor som tidigare.
En försvårande omständighet var dock att Annica Åhnberg nu hade lämnat regeringen. Margareta Winberg hade genom ett ödets nyck åter blivit jordbruksminister och beslutet blev ett bleklagt nej. Nu med motiveringen att 100 000 morkullor inte var något "litet antal" som det talas om i fågelskyddsdirektivet och att det inte fanns några säkra uppgifter om den totala morkullpopulationens storlek.
Jägareförbundet initierade då ett nytt forskningsprojekt. Det pågick i fyra år och slutredovisades 2005. Den svenska morkullpopulationens storlek uppskattades till 1,9 miljoner fåglar som årligen producerar 3,0 miljoner flygfärdiga ungar, och jaktuttaget på 115 000 fåglar motsvarar 3,8 procent av den årliga dödligheten.
Enligt Jägareförbundets mening var det nu vetenskapligt bevisat att sommarjakten på morkulla inte har någon beståndsreglerande effekt.
Förbundet förnyade därför i april 2005 sin hemställan om att återinföra sommarjakten på morkulla, vilken dock snabbt avslogs av jordbruksdepartementet. Departementet brydde sig inte ens om att som brukligt är remittera ärendet till Naturvårdsverket.
Tredje perioden
Sveriges jägare är nu därför inne i på tredje perioden med förbud mot vår- och sommarjakt på morkulla.
* Den första perioden varade 13 år, från jaktåret 1959–60 till 1972–73. Förbudet motiverades då med att man trodde att ett tämligen stort antal honor deltog i sträcket. Under denna period gjordes en undersökning som klart visade att det bara är hanar som sträcker.
* Den andra perioden på två år, 1995 och 1996, berodde på att Naturvårdsverket efter Sveriges EU-inträde inte ansåg att jakten stod i överensstämmelse med fågelskyddsdirektivets bestämmelser. Denna uppfattning har verket numera frångått.
* Innevarande förbudsperiod, som är inne på tionde året, är en politisk viljeyttring. Det fanns helt enkelt ingen politisk vilja att återinföra sommarjakten 2005.
Men hur är det idag?
Före senaste valet förklarade både moderaterna, centern och kristdemokraterna att de kunde tänka sig återinföra sommarjakten på morkulla. Av detta har dock ännu inget blivit, delvis beroende på att Jägareförbundet inte gjort någon framställning härom.
Vid förbundets årsstämma i Visby i somras togs frågan upp under motionsbehandlingen.
Meningen var att Jägareförbundet på färsk gärning skulle begära sommarjakten tillbaka. Men läget tillspetsades av att Österrikes vårjakt på morkulla i samma veva var uppe till granskning. Resultatet blev att Österrike fälldes av EG-domstolen. Inte bara för sin vårjakt på morkulla utan också för vårjakten på tjäder och orre.
Sedan den 1 mars i år tillåter dock Österrike återigen vårjakt på morkullor. Efter några ändringar i jaktlagstiftningen och själva jaktutövningen anser Österrike att jakten sker i enlighet med fågeldirektivets bestämmelser.
Ett viktigt stöd för jakten utgör en nyligen publicerad forskningsrapport som visar att vårjakten inte utgör något hot mot morkullpopulationen.
En sådan forskningsrapport har funnits i Sverige sedan 2005.