Äkta uv gör kråkjakten effektivare
Kråkjakt kan bedrivas på många olika sätt, men ett av de vanligaste är med uvbulvan.
Med en uppstoppad uv blir kråkjakten både intensivare och effektivare.
 
Av Rikard Lewander (Text & Foto)

 
Uppstoppad berguv ger resultat. Lars Wäppling är nöjd med morgonens jakt
 Många gånger när man pratar med äldre jägare berättar de om sin ungdoms kråkjakter med levande uv. De talar om makalösa anfall som aldrig upphörde och krutröken låg tät över nejden. När deras uvar gick ur tiden så lät de montera dem för att på så sätt fortsätta med sin jakt med en äkta, men uppstoppad, uv.

 När man berättar om plastuvar, som man lagt ned avsevärd tid och energi på för att få att se äkta ut, så fnyser de bara lite föraktfullt.

Som förhållandevis ung kråkjägare blir man efter ett tag luttrad av dessa historier, men samtidigt även nyfiken.

Nyfikenheten blev inte mindre av att jag lärde känna Lars Wäppling som bor och arbetar utanför Norrtälje i Roslagen. Lars har en uppstoppad berguv och berättar gärna om dess förträfflighet.

Lars, som arbetar hos viltforskaren Vidar Markström, är erkänt duktig på att hålla efter predatorer. Han har bland annat arbetat heltid med att jaga räv och hans uppstoppade uv är bara ett hjälpmedel i mängden av verktyg som han använder. Han är en flitig fångstman och har ett stort antal fällor, tre foxterriers samt en drever.

Favoritjakten är under jord med terrier, pistol, spett och spade men på våren är det kråkorna som ska hållas efter.

Några morgnar var vi ute och jagade kråka på marken där Lars arbetar. Vi satt på olika platser och trots att Lars hängde upp sin uv på ställen som jag ansåg vara ganska mediokra, hade jag fullt upp att hålla jämna steg med honom trots att jag satt på en riktigt het plats. När jag en morgon konstaterade att han skjutit fler kråkor än jag så var det inget snack längre, detta måste provas!

Några dagar senare är vi på plats ute på Blidö där jag har en väl använd kråkkulle med fast skydd. Lars klättrar upp i trädet och fäster uven på stången som redan finns där medan jag justerar skyddet något i höjd. När han fått upp uven och håller på att fästa stången mot trädstammen kommer två kråkor i gråljuset. De flyger mot uven, men kastar.

Lars hinner precis ned och ordna sin klädsel och ta fram sin gamla sida vid sida innan nästa kråka kommer. Den kommer hastigt, lågt och tyst och flyger förbi inom 20 meter, men den överrumplade oss helt!

Strax därefter kommer en kråka som är redigt förbannad och från ingenstans kommer sedan ytterligare ett tiotal kråkor och det är ingen hejd på deras ilska!

Snart beslutar vi oss för att skjuta, och fyra skott senare så har tre kråkor trillat ned. Efter en snabb omladdning skjuter vi ytterligare två som fortsatt ösa ovett över uven, men på lite mer respektfullt avstånd från den och därmed precis över oss.

Labradoren Fancy får ett digert arbete då åtminstone två av kråkorna ligger en bra bit från gömslet. De första har hon markerat och har kontroll på, men därefter blir det ett sök utan hjälp av minnesbilder av fallande fåglar. När hon levererar in den tredje fågeln kommer nästa anfallsvåg.

Slår ilsket på uven

Den här gången är det inte lika många kråkor, men de förefaller vara argare. En av dem ryttlar rakt över uven och sänker sig gång på gång och nyper till uven i huvudet med klorna! Jag har haft rovfåglar som gjort samma sak på mina plastuvar, men aldrig kråkor.

Kråkan skjuts snabbt och Fancy får jobba färdigt med den och de två tidigare skjutna fåglarna. Jag hinner inte ens plocka fram trebeningen innan larmet går igen, ytterligare en flock kråkor försöker jaga väck antagonisten.

Även nu är det en kråka som slår på uven med klorna. Lars, som upplevt detta tidigare, är snabb att skjuta, han har sett vad kråkklor kan göra.

Under en jakt dagen innan så försvann några kvadratcentimeter fjäder från nacken på uven och lite senare, i nästa anfall, försvann uvens ena öga.

När det är tid för sträckfågeln att komma, strax före åttatiden, har vi redan hunnit skjuta ett tjugotal kråkor.

Platsen där vi sitter ligger ypperligt till för sträcket då kråkorna brukar följa en havsvik kantad av höga träd och sedan komma rakt över kullen där vi jagar.

Men det händer inte så mycket, vinden är kall och molnen är grå och olycksbådande, och dessa komponenter brukar inte inbjuda till flytt för fåglarna.

Efter en stund kommer dock en flock. Vi ser de fyra första kråkorna passera oss på runt 100 meters höjd. Den femte fågeln intresserar sig kort för uven, men fortsätter. Den sjätte börjar larma redan på sin trygga höjd där uppe. Kråkan snirklar sig i vida svängar ned mot uven och får snabbt sällskap av de fåglar som redan passerat, varpå vi får ett nytt hett anfall mot uven.

Ytterligare några sträckfåglar får samma behandling innan vi bryter jakten.

Med stor frenesi

Jag kan konstatera att kråkjakt med uppstoppad uv faktiskt överträffat mina rätt höga förväntningar. I stort sett alla kråkor som vi uppmärksammat under morgonen har attackerat uven och detta med en större frenesi än vad man är van vid. På grund av kråkornas ilska så fick vi också in fåglarna på betydligt bättre håll än vanligt.

Paradoxalt nog verkar kajor bli mer arga på en plastuv än en äkta uv, men jakten riktar sig i första hand på kråka, så det spelar ingen större roll.

Den enda nackdel som finns med jakt över uppstoppad uv är att man måste se upp för rovfågel. Deras klor är mer kraftfulla än kråkornas och de orsakar snabbt väldigt stor skada på uven. Man kan tvingas rusa ur skyddet och vinka och tjoa samt kasta pinnar för att avbryta deras anfall – något som kan inträffa ett flertal gånger varje morgon. 

-------------

Berguven kräver tillstånd

Berguven är en så kallad Cites-art. Cites står för Convention on International Trade in Endangered Species of Wild Fauna and Flora och är en konvention som införlivades i svensk lagstiftning 1975.

Konventionen skapades för att skydda ett antal hotade arter samt säkerställa en biologisk mångfald för kommande generationer. Konventionen omfattar idag över 5 000 djurarter och 28 000 växter och den reglerar in- och utförsel från land utanför EU samt handel med arterna inom EU.

Eftersom berguven är en Cites-art är all kommersiell hantering av dessa fåglar, eller delar av dem, tillståndspliktig. Det innebär att det krävs tillstånd från Jordbruksverket för: köp, annonsering om köp, erbjudande om att köpa, förvärv, förevisning, användning i vinstsyfte, försäljning, innehav för försäljning, saluförande, annonsering om försäljning, transport för försäljning.

Läs mer och hämta blanketter på jordbruksverkets hemsida: www.sjv.se