Jakten på sträckande morkullhanar har mycket lång tradition. Den har med två avbrott pågått i 119 år. Men före detta jordbruksminister Margareta Winberg satte stopp för traditionen 1995. Följ med på morkulljaktens märkliga turer.

 Av Bernt Karlsson

Från början var morkulljakten ren vårjakt. Den upphörde 1958, då det misstänktes att även honor sköts på sträcket. Det motbevisades genom en omfattande undersökning av professor Vidar Marcström. Av 730 på sträck fällda morkullor var endast fyra honor.

 Morkulljakten återkom 1973, nu som sommarjakt med start den 16 juli. Då hade emellertid morkullhanarnas förlängda sträckbeteende börjat ebba ut. Efter påtryckningar från jägarna framflyttades därför jaktstarten 1976 till den 1 juli.

Vid jakttidsrevisionen 1992 framflyttades jaktstarten på Naturvårdsverkets eget initiativ med ytterligare några dagar till första måndagen efter midsommar.

Inför EU-valet 1994 framfördes farhågor om hur det skulle gå med morkulljakten. Från början var det Jägareförbundets strategi att begära undantag för sommarjakten på morkulla, men i ett särskilt PM daterat

den 16 september 1992 från handläggaren av jaktfrågor på jordbruksdepartementet klargjordes att ett sådant undantag inte var nödvändigt. Morkulljakten skulle kunna fortsätta som tidigare.

EU:s fågelskyddsdirektiv från 1979 förbjuder generellt all fågeljakt under häckningssäsong, men artikel 9.1.c) i direktivet ger också medlemsländerna möjlighet att göra de undantag de själva anser nödvändiga.

Den svenska morkulljakten ansågs utgöra ett typexempel på när ett sådant undantag är välmotiverat, eftersom jakten har lång tradition och endast inriktas på hanfåglar som inte deltar i häckningen.

Kan jaga som förut

I en skrivelse till jordbruksdepartementet i oktober 1992 deklarerade Naturvårdsverket att man delade jordbruksdepartementets bedömning. Därmed var det definitivt klart att någon särskild, skriftlig reservation för att få bedriva sommarjakt på morkulla inte skulle behövas. "Vi kan jaga som förut" blev Jägareförbundets budskap till medlemmarna.

I den folder som utrikesdepartementet i augusti 1994 skickade ut till alla hushåll stod det också ordagrant: "Inte heller svenskarnas rätt att jaga kommer att förändras vid ett medlemskap. Eftersom EU har vissa jaktregler som skiljer sig från våra, togs frågan upp i förhandlingen. Det klargjordes då att EU-reglerna inte hindrar oss att fortsätta vår jakt på hittillsvarande sätt, vare sig det gäller fågel eller vilt".

De jägare som den 13 november 1994 deltog i EU-valet gjorde det därför i trygg förvissning om att deras jakt skulle förbli opåverkad i enlighet med politikernas och myndigheternas löften. De visste inte att de hade blivit grundlurade.

Winberg satte stopp

Före EU-valet, redan i september 1994, hade svenska folket även röstat fram en ny regering, den socialdemokratiska.

I EU-frågan var partiet djupt splittrat. En av de främsta EU-motståndarna – Margareta Winberg – utsågs till jordbruksminister.

Trots att EU-förhandlingarna var avslutade och jägarna informerats om att inga ändringar skulle ske på jaktens område hade Naturvårdsverket börjat utreda vilka ändringar i jaktförfattningarna som skulle behöva göras i händelse av ett svenskt EU-inträde. I ett PM ställde verket frågan om sommarjakten på morkulla var förenlig med fågelskyddsdirektivets bestämmelser.

Den 9 december 1994 lämnades Jägareförbundets remissvar på Naturvårdsverkets förslag till EU-anpassning av den svenska jaktlagstiftningen. Med hänvisning till det svenska förhandlingsresultatet avstyrkte Jägareförbundet bestämt någon förändring av gällande jakttid för morkulla.

Jägareförbundets ansträngningar hjälpte inte. Den 4 maj 1995 beslutade Margareta Winberg – alla löften och utfästelser till trots – att stoppa sommarjakten på morkulla.

Extra anmärkningsvärt var att jordbruksministern gick in och ändrade i jakttidsbestämmelserna mitt under löpande jakttidsperiod och till råga på allt bara några veckor före morkullpremiären, som skulle ha ägt rum den 26 juni det året.

Jakt på försök

När Margareta Winberg efterträddes av den mer EU-vänliga Annica Åhnberg öppnades åter möjligheterna till morkulljakt. Under både 1997 och 1998 fick morkulljakt bedrivas som försöksverksamhet vars resultat skulle utvärderas. Bland annat skulle jaktens omfattning och bytesmängden studeras.

Bytesstatistiken från och med jaktåret 1939/1940 hade gett vid handen

att det årligen fälls mellan 16 000 och 39 600 morkullor i vårt land. Undersökningen under 1997 och 1998 gav ett annat resultat. Den visade att det fälldes 100 000–115 000 morkullor årligen och att ungefär 60 000 jägare ägnade en eller ett par kvällar åt jakten.

Stort forskningsprojekt

Den 22 mars 1999 hemställde Jägareförbundet om att morkulljakten skulle få fortsätta att gälla på samma villkor som de två föregående åren, alltså med stöd av artikel 9.1.c) i Fågeldirektivet.

Enligt denna bestämmelse kan jakt under häcknings- eller uppfödningsperioden tillåtas på ett litet antal fåglar av en art om det sker under strängt kontrollerade förhållanden, på selektiv grund och för en förnuftig användning av fåglarna.

Annica Åhnberg hade nu lämnat regeringen. Margareta Winberg var åter jordbruksminister och för andra gången lade hon locket på ifråga om morkulljakten. Det skedde den 17 juni 1999, huvudsakligen med motiveringen att det inte fanns några säkra uppgifter på morkullepopulationens storlek. Därmed gick det enligt jordbruks- ministern inte att hävda att en avskjutning på 115 000 morkullor utgör ett sådant litet antal som avses i fågeldirektivets artikel 9.1.c).

Bevisbördan överflyttades nu på jägarna. En fortsatt sommarjakt på morkulla på det sätt som skett under åren 1997 och 1998 kunde enligt jordbruksministern inte medges innan det i vart fall förelåg säkrare uppgifter om den svenska morkullepopulationen.

Mot bakgrund av detta kunskapsbehov initierade Jägareförbundet ett omfattande forskningsprojekt i syfte att erhålla en kvalificerad, vetenskaplig uppfattning om morkullans populationsstorlek.

Projektet genomfördes i samarbete med institutionen för tillämpad miljövetenskap vid Göteborgsuniversitet. Det bekostades i huvudsak av Jägareförbundets forskningstjuga och engagerade närmare 1 000 frivilliga inventerare. Projektet pågick i fyra år och slutredovisades 2005.

Rapporten undanröjde alla tveksamheter rörande morkullans bevarandestatus.

Morkullepopulationens storlek uppskattades till 1,9 miljoner fåglar som årligen producerar 3,0 miljoner flygfärdiga ungar. Populationen är stabil och dödligheten motsvarar i stort ungfågelproduktionen.

Ett jaktuttag på 115 000 fåglar motsvarar då 3,8 procent av den årliga dödligheten, vilket ligger klart inom ramen för vad som i fågeldirektivet menas med "litet antal".

Ytterligare bevis

Enligt Jägareförbundets mening fanns det nu ytterligare vetenskapliga bevis för att sommarjakten på morkulla inte har någon inverkan på morkullepopulationen.

Den 14 april 2005 ingav därför förbundet en ny hemställan om att återinföra sommarjakten på morkulla. Jordbruksdepartementet avslog emellertid densamma med vändande post. Man brydde sig inte ens om att remittera den till Naturvårdsverket.