Våren 2008 kom ett abrupt väderomslag i Lövhögsområdet i Jämtland; som skapat för att ge djupare insikter i ripkycklingarnas överlevnad.

Av Vidar Marcström

Klimatets inverkan på skogsfågelkycklingarnas överlevnad har under årens lopp ventilerats i ett flertal vetenskapliga och populära artiklar.
Uppenbara väderkatastrofer med långvariga och kalla regnperioder, och till och med betydande snöfall som i Lövhagen 1960 och 1964, har naturligtvis varit förödande för reproduktionen. 1964 var endast åtta av hundra höstripor unga, vilket är det sämsta föryngringsresultatet som jag har hört talas om.
I flertalet studier har regnmängden och temperaturen under våren i efterhand jämförts med andelen ungfågel i höstbestånden. En ganska omfattande norsk studie påvisade till exempel ett positivt samband mellan tidig snösmältning med små regnmängder under kycklingperioden och tjäderns beståndstillväxt.
I andra fall har det inte varit möjligt att finna statistiskt säkerställda samband i fråga om vårklimat och skogsfågelreproduktion.

Nedkylning ett problem
Alla hönsfågelkycklingar, fälthöns såväl som skogshöns, har vid kläckningen en näringsreserv bestående av en gulesäck samt fettdepåer i underhuden.
Hos ripkycklingen väger gulesäcken nästan en femtedel av kycklingens våtvikt, vilket egentligen gör den oberoende av föda de första två till tre levnadsdygnen. Den börjar dock redan första dygnet att följa hönan och lära sig att hitta rätt sorts föda, med mera.
Kycklingarnas värmereglerande förmåga är dock ofullständig vid kläckningen, vilket är ett betydande problem under ogynnsamma väderleksbetingelser.
Så fort kycklingarna blir nedkylda avger de ett pipande klagoläte. Hönan, och inte sällan tuppen, reagerar direkt och lockar dem till sig för att ge dem värme under sina vingar.
Situationen blir prekär under det tredje levnadsdygnet. Då är gulesäcken resorberad och underhudsfettet tas i anspråk, vilket naturligtvis försämrar värmeregleringen. Långvarigt regnande och kyla under de följande dagarna kan vara katastrofalt genom att kycklingarna blir kalla och inte hinner få i sig tillräckligt med föda.
Våren 2008 var vi uppe i Lövhögsområdet för att fastställa tillgången på smågnagare inom denna cirka 10 000 hektar stora fjällterräng.
Vi förväntade oss en nedgång efter de ovanligt täta toppbestånden 2007.
Vår avsikt var att studera predationseffekterna om smågnagarstammen skulle bryta samman eller åtminstone förete en neråtgående trend.
Det visade sig emellertid att smågnagarna var minst lika talrika i slutet av maj som föregående år.
Eftersom juni är kycklingmånad, då dalripans föryngringsresultat vanligen avgörs, beslöt vi att för säkerhets skull fortsätta sorkfångsten även under denna månad.

Ödets nycker
Enär det inte är möjligt att i förväg förutse väderleken har det hitintills inte varit lockande för någon forskare att satsa resurser på en föryngringsstudie, som till exempel på grund av hyggligt väder inte skulle ge något resultat alls.
Egentligen trodde vi inte heller att sorkarna skulle minska i antal vid denna årstid, och vädret var det bästa tänkbara. Men ödet har sina nycker, och plötsligt kom ett abrupt väderleksomslag, som skapat för att ge oss djupare insikter i kycklingarnas överlevnad.
Den snörika vintern 2008 följdes av en utdragen och sen snösmältning. Detta hade till följd att riporna kom igång med äggläggningen några dagar tidigare i södra delen av Lövhögsområdet, där markerna först blev snöfria.
För övrigt var vårvädret i början av juni ovanligt torrt med dagstemperaturer mellan 10 och 15 grader samt i princip ingen nederbörd.
Den 10 juni kom dock det dramatiska väderomslaget, som till och med försämrades något från den 14 juni och inte förbättrades förrän den 25.
Temperaturen varierade mellan 2 och 7 grader och var nattetid ned mot nollstrecket. Med undantag för ett dygn med en regnmängd av 17 millimeter var den dagliga nederbörden måttlig och höll sig under sex millimeter.
Det var således inte regnmängden i sig som var problemet för kycklingarna, utan det ihållande survädret, den kyliga vinden och den nästan totala avsaknaden av instrålning.
Mot slutet av månaden blev vädret successivt varmare och omväxlande med sol och regnskurar.
Den 18 juni påträffades den första ripkullen, som var ett par dagar gammal. Efterhand som nya kullar dök upp blev det klart att ripornas kläckningsperiod inom det centrala Lövhögsområdet började omkring den 15–17 juni. Således en vecka efter omslaget till sämre väder.

Effekterna på kycklingarna
Det visade sig nu att ripkullar som kläckts under den ogynnsamma väderperioden samtliga var avsevärt reducerade till i genomsnitt tre till fem individer. Inte en enda fullstor kull påträffades under denna period.
De kullar som kläcktes efter 25 juni varierade i storlek mellan sex och elva kycklingar. Sent födda ripkullar med ganska få kycklingar är ofta omlagda.
I sydligaste delen av Lövhögsområdet påträffades endast reducerade ripkullar. Och rapporter från jägare några kilometer söder därom var lika negativa. Orsaken var med all sannolikhet att hänföra till den tidiga äggläggningen, som medfört att föryngringen redan var förbi, när det sommarliknande vädret tog vid i slutet av månaden.
Den årliga taxeringen av ripa i månadsskiftet juli–augusti liksom ripjakten den 25 augusti gav i stort samma resultat vad gäller storleken på tidiga respektive sena ripkullar som vi redovisat här.
Det är helt uppenbart att kyligt och ihållande surväder och därmed bristen på instrålning resulterar i ogynnsamt mikroklimat.
I den fuktiga miljön blir kycklingarna fort nedkylda. Till råga på detta blir larver och andra småkryp, som vid sidan av vegetabilier är en livsviktig kycklingföda, också inaktiva och svåra att finna. Undan för undan svälter de svagaste kycklingarna ihjäl.
Å andra sidan kan kyligt, men övervägande soligt väder, omväxlande med till och med vattenrika regnskurar vara ett riktigt hyggligt kycklingväder. Solen torkar ganska fort upp markskiktet, och den instrålningen ger bra mikroklimat för kycklingarna och den betydelsefulla insektsfödan. l

Fotnot: Vidar Marcström har doktorerat i skogshönsens föryngringsproblem och har tidigare varit anställd på Jägareförbundets forskningsavdelning. Lars Wäppling har bland annat bidragit med värdefullt fältarbete.

--------------------

Mikroklimat och rovdjurstryck

• Resultaten tyder på att mikroklimatet under kycklingperioden är avgörande för överlevnaden. Medelvärden vad gäller temperatur och nederbörd är inte alltid ett bra mått på kycklingarnas livskvalitet.

• Mina erfarenheter från skogsfågelsituationer med optimal smågnagartillgång och soligt kycklingväder är att det alltid resulterat i god föryngring. År 2007 är ett typexempel med bra ripföryngring och toppbestånd av orre och tjäder i stora delar av Norrland.

• Sol, värme och uppehållsväder under kycklingperioden kan aldrig resultera i optimal ripföryngring om starka smågnagarstammar bryter samman på vårkanten. För att försörja sin avkomma börjar alla rovdjur en förståelig klappjakt på de markhäckande fågelarternas ägg och ungar. Ripkycklingarna blir därmed avsevärt decimerade, men de överlevande börjar dock flyga vid en dryg veckas ålder. Arter som ljungpipare, småspov, beckasin med flera kan däremot förlora flertalet av sina ungar – något som hittills blivit föga studerat och uppmärksammat.

• Vissa år förekommer betydande regionala skillnader ifråga om skogshönsens reproduktion och beståndsstorlek. Det mest sannolika är att sådana olikheter framförallt beror på skillnader i den föregående kycklingperiodens mikroklimat eller rovdjurstryck.
Vidar Marcström